1 Då kallade Josua till sig rubeniterna och gaditerna och ena hälften av Manasse stam

2 och sade till dem: »I haven hållit allt vad HERRENS tjänare Mose har bjudit eder; I haven ock lyssnat till mina ord, vadhelst jag har befallt eder.

3 I haven under denna långa tid, ända till denna dag, icke övergivit edra bröder, och I haven hållit vad HERRENS, eder Guds, bud har befallt eder hålla.

4 Och nu har HERREN, eder Gud, låtit edra bröder komma till ro, såsom han lovade dem; så vänden nu om och gån hem till edra hyddor i det land I haven fått till besittning, det som HERRENS tjänare Mose har givit eder på andra sidan Jordan.

5 Allenast mån I noga hålla och göra efter de bud och den lag som HERRENS tjänare Mose har givit eder, så att I älsken HERREN, eder Gud, och alltid vandren på hans vägar och iakttagen hans bud och hållen eder till honom och tjänen honom av allt edert hjärta och av all eder själ.»

6 Och Josua välsignade dem och lät dem gå, och så gingo de hem till sina hyddor.

7 Ty åt ena hälften av Manasse stam hade Mose givit land i Basan, och åt andra hälften hade Josua givit land jämte deras bröder på andra sidan Jordan, på västra sidan. Då nu Josua lät dem gå hem till sina hyddor, välsignade han dem

8 och sade till dem: »Vänden tillbaka till edra hyddor med de stora skatter I haven fått, med boskap i stor myckenhet, med silver, guld, koppar och järn och kläder i stor myckenhet; skiften så med edra bröder bytet från edra fiender.»

9 Så vände då Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam tillbaka, och gingo bort ifrån de övriga israeliterna, bort ifrån Silo i Kanaans land, för att begiva sig till Gileads land, det land de hade fått till besittning, och där de skulle hava sina besittningar, efter HERRENS befallning genom Mose.

10 När så Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam kommo till stenkretsarna vid Jordan i Kanaans land, byggde de där ett altare vid Jordan, ett ansenligt altare.

11 Och de övriga israeliterna fingo höra sägas: »Se, Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam hava byggt ett altare mitt emot Kanaans land, i stenkretsarna vid Jordan, på andra sidan om de övriga israeliternas område.»

12 När Israels barn hörde detta, församlade sig deras hela menighet i Silo för att draga upp till strid mot dem.

13 Därefter sände Israels barn Pinehas till Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam, i Gileads land, Pinehas, prästen Eleasars son,

14 och med honom tio hövdingar, en hövding för var stamfamilj inom Israels alla stammar; var och en av dem var huvudman för sin familj inom Israels ätter.

15 Och när dessa kommo till Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam, i Gileads land, talade de till dem och sade:

16 »Så säger hela HERRENS menighet: Vad är detta för en otrohet som I haven begått mot Israels Gud, då I haven vänt eder bort ifrån HERREN, därigenom att I haven byggt eder ett altare och sålunda nu satt eder upp mot HERREN?

17 Är det icke nog att vi hava begått missgärningen med Peor, från vilken vi ännu i dag icke hava blivit renade, och för vilken en hemsökelse drabbade HERRENS menighet?

18 Viljen I nu ytterligare vända eder bort ifrån HERREN? Om I i dag sätten eder upp mot HERREN, så skall förvisso i morgon hans förtörnelse drabba Israels hela menighet.

19 Men om det land I haven fått till besittning tyckes eder vara orent, så dragen över till det land HERREN har tagit till besittning, där HERRENS tabernakel har sin plats, och haven edra besittningar där bland oss. Sätten eder icke upp mot HERREN och sätten eder icke upp mot oss genom att bygga eder ett altare, ett annat än HERRENS, vår Guds, altare.

20 När Akan, Seras son, hade trolöst förgripit sig på det tillspillogivna, kom icke då förtörnelse över Israels hela menighet, så att han själv icke blev den ende som förgicks genom den missgärningen?

21 Då svarade Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam och talade till huvudmännen för Israels ätter:

22 »Gud, HERREN Gud, ja, Gud, HERREN Gud, han vet det, och Israel må ock veta det: Sannerligen, om detta har skett i upproriskhet och otrohet mot HERREN -- du må då i dag undandraga oss din hjälp! --

23 om vi hava byggt altaret åt oss, därför att vi vilja vända oss bort ifrån HERREN, och om vi vilja offra därpå brännoffer eller spisoffer eller frambära tackoffer därpå, då må HERREN själv utkräva vad vi hava förskyllt.

24 Nej, vi hava sannerligen gjort så av fruktan för vad som kunde hända, i det att vi tänkte att edra barn i framtiden skulle kunna säga till våra barn: 'Vad haven I att göra med HERREN, Israels Gud?

25 HERREN har ju satt Jordan till gräns mellan oss och eder, I Rubens barn och Gads barn; alltså haven I ingen del i HERREN.' Och så skulle edra barn kunna hindra våra barn från att frukta HERREN.

26 Därför sade vi: Må vi gripa oss an och bygga detta altare, men icke till brännoffer eller till slaktoffer,

27 utan till att vara ett vittne mellan oss och eder, och mellan bådas efterkommande efter oss, att vi vilja förrätta HERRENS tjänst inför hans ansikte med våra brännoffer och slaktoffer och tackoffer, så att edra barn i framtiden icke kunna säga till våra barn: 'I haven ingen del i HERREN.'

28 Och vi tänkte: Om det i framtiden händer att de så säga till oss och våra efterkommande, då kunna vi svara: 'Sen på den bild av HERRENS altare, som våra fäder hava gjort, men icke till brännoffer eller till slaktoffer, utan till att vara ett vittne mellan oss och eder.'

29 Bort det, att vi skulle sätta oss upp mot HERREN och nu vända oss bort ifrån HERREN genom att bygga ett altare till brännoffer eller till spisoffer eller slaktoffer, ett annat än HERRENS, vår Guds, altare, som står framför hans tabernakel.»

30 Då nu prästen Pinehas och menighetens hövdingar, nämligen huvudmännen för Israels ätter, som voro med honom, hörde vad Rubens barn, Gads barn och Manasse barn talade, behagade det dem.

31 Och Pinehas, prästen Eleasars son, sade till Rubens barn, Gads barn och Manasse barn: »Nu hava vi förnummit att HERREN är mitt ibland oss, därav nämligen, att I icke haven velat begå en sådan otrohet mot HERREN. Därmed haven I ock räddat Israels barn undan HERRENS hand.»

32 Därefter vände Pinehas, prästen Eleasars son, jämte hövdingarna tillbaka från Rubens barn och Gads barn, i Gileads land, in i Kanaans land till de övriga israeliterna och avgåvo sin berättelse härom inför dem.

33 Denna behagade Israels barn, och Israels barn lovade Gud; och de tänkte icke mer på att draga upp till strid mot dem, för att fördärva det land där Rubens barn och Gads barn bodde.

34 Och Rubens barn och Gads barn gåvo namn åt altaret; de sade: »Ett vittne är det mellan oss, att HERREN är Gud.»

1 那时， 约书亚把流本人、迦得人和玛拿西半个支派的人召了来，

2 对他们说： "耶和华的仆人摩西吩咐你们的一切， 你们都遵守了； 我吩咐你们的一切， 你们也都听从了。

3 这许多日子以来， 你们一直没有撇弃你们的兄弟， 直到今日； 耶和华你们的 神吩咐你们的命令， 你们也遵守了。

4 现在耶和华你们的 神， 照着他应许的， 已经使你们兄弟得享平安； 现在你们可以返回自己家里， 回到耶和华的仆人摩西在约旦河东赐给你们作产业的地方去。

5 只是你们要谨慎遵守耶和华的仆人摩西吩咐你们的诫命和律法， 爱耶和华你们的 神， 遵行他的一切道路， 谨守他的诫命， 紧紧倚靠他， 一心一意事奉他。"

6 于是约书亚给他们祝福， 打发他们回去， 他们就回自己的家里去了。

7 摩西在巴珊已经把产业分给了玛拿西半个支派； 至于另外半个支派， 约书亚在约旦河西他们的兄弟中间， 也把产业分给了他们。约书亚打发他们回家去的时候， 给他们祝福，

8 对他们说： "你们带着许多财物， 许多牲畜和金、银、铜、铁， 以及许多衣服， 回自己的家去吧； 也要把你们从仇敌夺得的战利品与你们的兄弟同分。"

9 于是流本人、迦得人和玛拿西半个支派的人， 从迦南地的示罗起程， 离开以色列人， 回到他们所得的产业基列地去， 就是照着耶和华借着摩西所吩咐， 赐给他们的产业。

10 流本人、迦得人和玛拿西半个支派的人， 来到迦南地靠近约旦河的地区， 就在约旦河边那里筑了一座祭坛， 那坛十分壮观。

11 以色列人听见了这事， 就说： "看哪， 流本人、迦得人和玛拿西半个支派的人， 在迦南地边境， 靠近约旦河的地区， 以色列人境内， 筑了一座坛。"

12 以色列人听见了这事， 以色列全体会众就聚集在示罗， 要上去讨伐他们。

13 以色列人派以利亚撒祭司的儿子非尼哈， 到基列地去见流本人、迦得人和玛拿西半个支派的人；

14 又派十个首领与非尼哈同去， 每一个都代表以色列的支派家族； 他们是全体以色列各家族的领袖。

15 他们去到基列地， 流本人、迦得人和玛拿西半个支派的人那里， 对他们说：

16 "耶和华的全体会众这样说： ‘你们作的是什么事？竟对以色列的 神不忠， 今日转离不跟从耶和华， 为自己筑了一座坛， 背叛了耶和华。

17 从前拜毗珥的罪孽， 我们还以为是小事吗？虽然有灾疫临到耶和华的会众， 直到今日我们还没有洗净这罪呢。

18 你们今日竟转离不跟从耶和华吗？今日你们既然背叛耶和华， 明日他必向以色列全体会众发怒了。

19 如果你们认为所得的地业不洁净， 你们可以过到耶和华的地业， 就是耶和华的帐幕居住的地方， 在我们中间得地业； 只是不可背叛耶和华， 也不可背叛我们， 在耶和华我们的 神的坛以外， 为自己筑另一座坛。

20 从前谢拉的曾孙亚干， 不是在当毁灭的物上犯了不忠的罪， 以致 神的忿怒临到以色列全体会众吗？因他的罪孽而死的， 还不只他一人呢！ ’"

21 于是流本人、迦得人和玛拿西半个支派的人回答以色列的统领说：

22 "大能者 神耶和华！ 大能者 神耶和华， 他是知道的， 愿以色列也知道； 如果我们存心背叛， 或是对耶和华不忠， 今日就不要放过我们。

23 我们若是为自己筑坛， 转离不跟从耶和华， 或是把燔祭、素祭和平安祭献在坛上， 愿耶和华亲自追究我们。

24 我们作这事， 实在是有理由的， 因为顾虑将来你们的子孙对我们的子孙说： ‘你们与耶和华以色列的 神有什么关系呢？

25 流本人和迦得人啊， 耶和华定了约旦河作我们和你们中间的疆界； 你们与耶和华无分了。’这样， 你们的子孙就使我们的子孙不再敬畏耶和华了。

26 "因此我们说： ‘我们筑一座坛吧， 不是为了献燔祭， 也不是为了献别的祭，

27 而是为了在你们和我们中间， 也在我们的后代中间作证据， 使我们也可以在耶和华面前用燔祭、别的祭和平安祭事奉耶和华， 免得你们的子孙将来对我们的子孙说： 你们与耶和华无分了。’

28 因此我们说： ‘将来有人对我们， 或是对我们的后代这样说， 我们就可以回答： 你们看我们列祖所筑的坛， 是耶和华的祭坛的模式， 这并不是用来献燔祭， 也不是用来献别的祭， 而是在我们和你们中间作证据。’

29 我们决没有背叛耶和华的意思， 今日要转离不跟从耶和华， 在耶和华我们的 神的帐幕前的祭坛以外， 另筑一座坛， 为了献燔祭、素祭和别的祭。"

30 非尼哈祭司和会众的领袖， 以及与祭司同来的以色列的统领， 听了流本人、迦得人和玛拿西人说的话， 都很满意。

31 以利亚撒祭司的儿子非尼哈对流本人、迦得人和玛拿西人说： "今天我们知道耶和华是在我们中间的， 因为你们并没有对耶和华不忠； 现在你们已经救了以色列人脱离耶和华的手。"

32 以利亚撒祭司的儿子非尼哈和众领袖离开了流本人和迦得人， 从基列地回到迦南地以色列人那里， 把这事向他们报告。

33 以色列人对这事都很满意， 就称颂 神， 不再说要上去讨伐流本人和迦得人， 毁灭他们所住的地方了。

34 流本人和迦得人给那坛起名叫证坛， 因为他们说： "这坛在我们中间证明耶和华是 神。"