1 Då nu alla amoréernas konungar på andra sidan Jordan, på västra sidan, och alla kananéernas konungar vid havet hörde huru HERREN hade låtit vattnet i Jordan torka ut framför Israels barn, medan vi gingo över den, blevo deras hjärtan förfärade, och de hade icke längre mod att stå emot Israels barn.

2 Vid den tiden sade HERREN till Josua: »Gör dig stenknivar och omskär åter Israels barn, för andra gången.»

3 Då gjorde Josua sig stenknivar och omskar Israels barn vid Förhudshöjden.

4 Och orsaken varför Josua omskar dem var denna: allt det folk av mankön, som hade dragit ut ur Egypten, alla stridbara män, hade dött i öknen under vägen, efter uttåget ur Egypten.

5 Ty väl hade bland folket alla de som voro med under uttåget blivit omskurna, men de bland folket, som voro födda i öknen under vägen, efter uttåget ur Egypten, de voro alla oomskurna.

6 Ty Israels barn vandrade i öknen i fyrtio år, under vilken tid alla stridbara män i folket, som hade dragit ut ur Egypten, förgingos, eftersom de icke hörde HERRENS röst, varför ock HERREN svor att han icke skulle låta dem se det land som han med ed hade lovat deras fäder att giva oss, ett land som flyter av mjölk och honung.

7 Men deras barn, som han hade låtit uppstå i deras ställe, dem omskar nu Josua, ty de hade förhud, eftersom de icke hade blivit omskurna under vägen.

8 Och när allt folket hade blivit omskuret, stannade de kvar där de voro i lägret, till dess de hade blivit läkta.

9 Och HERREN sade till Josua: »I dag har jag avvältrat från eder Egyptens smälek.» Och detta ställe fick namnet Gilgal, såsom det heter ännu i dag.

10 Medan nu Israels barn voro lägrade i Gilgal, höllo de påskhögtid den fjortonde dagen i månaden, om aftonen, på Jerikos hedmarker.

11 Och dagen efter påskhögtiden åto de osyrat bröd och rostade ax av landets säd, just på den dagen.

12 Och mannat upphörde dagen därefter, då de nu åto av landets säd, och Israels barn fingo icke manna mer, utan de åto det året av landet Kanaans avkastning.

13 Och medan Josua var vid Jeriko, hände sig att han, i det han lyfte upp sina ögon, fick se en man stå där framför sig med ett draget svärd i sin hand. Då gick Josua fram till honom och frågade honom: »Tillhör du oss eller våra ovänner?»

14 Han svarade: »Nej, jag är hövitsman över HERRENS här, och jag har just nu kommit hit.» Då föll Josua ned till jorden på sitt ansikte och bugade sig; sedan sade han till honom: »Vad har min herre att säga till sin tjänare?»

15 Hövitsmannen över HERRENS här sade då till Josua: »Drag dina skor av dina fötter, ty platsen där du står är helig.» Och Josua gjorde så.

1 在约旦河西， 亚摩利人的众王和靠近海边迦南人的众王， 听见耶和华怎样使约旦河的水在以色列人面前干了， 直到他们都过河去， 他们都心里惊怕， 因以色列人的缘故， 勇气全失。

2 那时， 耶和华对约书亚说： "你要制造火石刀， 第二次给以色列人行割礼。"

3 约书亚就制造了火石刀， 在包皮山那里给以色列人行了割礼。

4 约书亚给以色列人行割礼的原因是这样： 所有从埃及出来的人民， 就是所有能作战的男丁， 出埃及以后， 都死在旷野的路上。

5 因为所有从埃及出来的人民都受过割礼； 唯有从埃及出来以后， 所有在旷野的路上出生的人民， 都没有受过割礼。

6 以色列人在旷野走了四十年， 直到全国的人， 就是从埃及出来能作战的男丁， 都灭尽了， 因为他们不听耶和华的话； 耶和华曾经向他们起誓， 必不容许他们看见耶和华向他们列祖起誓要赐给我们的地， 就是流奶与蜜的地。

7 他们的子孙， 就是耶和华兴起来代替他们的， 约书亚给他们行了割礼； 这些人是未受割礼的人， 因为他们在路上没有受过割礼。

8 全国的人受了割礼之后， 都住在营中自己的地方， 直到痊愈。

9 耶和华对约书亚说： "我今日把埃及的耻辱从你们身上辊去了。"因此， 那地方名叫吉甲（"吉甲"意即"辊"）， 直到今日。

10 以色列人在吉甲安营； 正月十四日晚上， 他们在耶利哥的平原守逾越节。

11 逾越节后次日， 他们吃了那地的出产； 就在那一天， 吃了无酵饼和烘的谷物。

12 他们吃了那地的出产之后， 第二天吗哪就停止降下； 以色列人不再有吗哪了； 那一年他们却吃迦南地的出产。

13 约书亚走近耶利哥的时候， 抬头观看， 看见一个人站在他对面， 手里拿着拔出来的刀。约书亚走到他那里， 对他说： "你是我们的人， 还是我们的仇敌呢？"

14 那人回答： "不是的； 我现在来是作耶和华军队的元帅。"约书亚就脸伏在地， 向他下拜， 对他说： "我主有什么事要吩咐仆人呢？"

15 耶和华军队的元帅对约书亚说： "把你脚上的鞋脱下来， 因为你站的地方是圣地。"约书亚就照着行了。