1 Då nu alla de konungar som bodde på andra sidan Jordan, i Bergsbygden, i Låglandet och i hela kustlandet vid Stora havet upp emot Libanon, hörde vad som hade skett -- hetiterna, amoréerna, kananéerna, perisséerna, hivéerna och jebuséerna --

2 slöto de sig endräktigt tillhopa för att strida mot Josua och Israel.

3 Men när invånarna i Gibeon hörde vad Josua hade gjort med Jeriko och Ai,

4 togo också de sin tillflykt till list: de gingo åstad och föregåvo sig vara sändebud; de lade utslitna packsäckar på sina åsnor, så ock utslitna, sönderspruckna och hopflickade vinläglar av skinn,

5 och togo utslitna, lappade skor på sina fötter och klädde sig i utslitna kläder, varjämte allt det bröd de togo med sig till reskost var torrt och söndersmulat.

6 Så gingo de till Josua i lägret vid Gilgal och sade till honom och Israels män: »Vi hava kommit hit från ett avlägset land; sluten nu förbund med oss.»

7 Men Israels män svarade hivéerna: »Kanhända bon I här mitt ibland oss; huru skulle vi då kunna sluta förbund med eder?»

8 Då sade de till Josua: »Vi vilja bliva dig underdåniga.» Josua frågade dem: »Vilka ären I då, och varifrån kommen I?»

9 De svarade honom: »Dina tjänare hava kommit från ett mycket avlägset land för HERRENS, din Guds, namns skull; ty vi hava hört ryktet om honom och allt vad han har gjort i Egypten

10 och allt vad han har gjort med amoréernas konungar, de två på andra sidan Jordan, Sihon, konungen i Hesbon, och Og, konungen i Basan, som bodde i Astarot.

11 Därför sade våra äldste och alla vårt lands inbyggare till oss: 'Tagen reskost med eder och gån dem till mötes och sägen till dem: Vi vilja bliva eder underdåniga, sluten nu förbund med oss.'

12 Detta vårt bröd var nybakat, när vi togo det med oss till reskost hemifrån, den dag vi gåvo oss i väg för att gå till eder; men se, nu är det torrt och söndersmulat.

13 Dessa vinläglar, som voro nya, när vi fyllde dem, se, de äro nu sönderspruckna. Och dessa kläder och skor som vi hava på oss hava blivit utslitna under vår mycket långa resa.»

14 Då togo männen av deras reskost, men rådfrågade icke HERRENS mun.

15 Och Josua tillförsäkrade dem fred och slöt ett förbund med dem, att de skulle få leva; och menighetens hövdingar gåvo dem sin ed.

16 Men när tre dagar voro förlidna, sedan de hade slutit förbund med dem, fingo de höra att de voro från grannskapet, ja, att de bodde mitt ibland dem.

17 Då bröto Israels barn upp och kommo på tredje dagen till deras städer; och deras städer voro: Gibeon, Kefira, Beerot och Kirjat-Jearim.

18 Likväl angrepo Israels barn dem icke, eftersom menighetens hövdingar hade givit dem sin ed vid HERREN, Israels Gud. Men hela menigheten knorrade mot hövdingarna.

19 Då sade alla hövdingarna till menigheten: »Vi hava givit dem vår ed vid HERREN, Israels Gud; därför kunna vi nu icke komma vid dem.

20 Detta är vad vi vilja göra med dem, i det att vi låta dem leva, på det att icke förtörnelse må komma över oss, för edens skull som vi hava svurit dem.»

21 Och hövdingarna sade till dem att de skulle få leva; men de måste bliva vedhuggare och vattenbärare åt hela menigheten, såsom hövdingarna hade sagt till dem.

22 Och Josua kallade dem till sig och talade till dem och sade: »Varför haven I bedragit oss och sagt: 'Vi bo mycket långt borta från eder', fastän I bon mitt ibland oss?

23 Så varen I därför nu förbannade; I skolen aldrig upphöra att vara trälar, vedhuggare och vattenbärare vid min Guds hus.»

24 De svarade Josua och sade: »Det hade blivit berättat för dina tjänare huru HERREN, din Gud, hade tillsagt sin tjänare Mose att han ville giva eder hela detta land och förgöra alla landets inbyggare för eder; därför fruktade vi storligen för våra liv, när I kommen, och så gjorde vi detta.

25 Och se, nu äro vi i din hand. Vad dig synes gott och rätt att göra med oss, det må du göra.»

26 Och han gjorde så med dem; han friade dem från Israels barns hand, så att de icke dräpte dem;

27 men tillika bestämde Josua på den dagen att de skulle bliva vedhuggare och vattenbärare och vid HERRENS altare -- såsom de äro ännu i dag -- på den plats som han skulle utvälja.

1 在约旦河西， 住在山上、高原和对着黎巴嫩山大海沿岸所有的王， 就是赫人、亚摩利人、迦南人、比利洗人、希未人、耶布斯人的王， 听见了这些事的时候，

2 就聚集起来， 同心协力地要与约书亚和以色列人交战。

3 基遍的居民听见了约书亚向耶利哥和艾城所行的事，

4 就施诡计， 假冒使者而来， 把旧的布袋和破裂又修补过的旧皮酒袋驮在驴上，

5 脚上穿着补过的旧鞋， 身穿旧衣服， 所带的食物又干又碎。

6 他们去到吉甲营中约书亚那里， 对约书亚和以色列人说： "我们是从远地来的， 现在求你们和我们立约。"

7 以色列人对这些希未人说： "你们也许是这地的居民， 若是这样， 我们怎样和你们立约呢？"

8 他们对约书亚说： "我们是你的仆人。"约书亚问他们： "你们是什么人？是从哪里来的？"

9 他们回答约书亚： "你的仆人为了耶和华你 神的名从很远的地方而来， 因为我们听见了他的名声和他在埃及所行的一切事，

10 以及他对约旦河东亚摩利人的两个王， 就是希实本王西宏和在亚斯他录的巴珊王噩， 所行的一切事。

11 所以我们的长老和我们本国所有的居民对我们说： ‘你们手里要带着旅途用的干粮， 去迎见以色列人， 对他们说： 我们是你们的仆人， 现在求你们和我们立约。’

12 我们出门到你们这里来的时候， 从家里带出来作干粮的这饼还是热的； 看哪， 现在都又干又碎了。

13 这些皮酒袋， 我们盛酒的时候， 还是新的； 你看， 现在都破裂了。我们这些衣服和鞋因路途遥远， 都穿旧了。"

14 以色列人取了他们一些食物， 却没有求问耶和华的旨意。

15 于是约书亚与他们议和， 和他们立约， 容他们存活； 会众的首领也向他们起了誓。

16 以色列人和他们立约之后， 过了三天， 才听见他们是自己的近邻， 是住在这地的居民。

17 于是， 以色列人起程， 第三日就到了他们的城市； 他们的城市就是基遍、基非拉、比录、基列．耶琳。

18 以色列人没有击杀他们， 因为会众的首领曾经指着耶和华以色列的 神向他们起了誓， 全体会众就都向首领发怨言。

19 众首领对全体会众说： "我们曾经指着耶和华以色列的 神向他们起了誓， 现在我们不能伤害他们。

20 我们要这样待他们， 就是容他们存活， 免得 神的忿怒因我们向他们所起的誓， 临到我们身上。"

21 众首领又对会众说： "要让他们存活。"于是他们就给全体会众作了劈柴打水的人， 这是按照众首领对他们的吩咐。

22 约书亚把他们召了来， 质问他们： "你们为什么欺骗我们说： ‘我们离你们很远’， 其实你们却是住在这地的？

23 现在你们要受到咒诅， 你们中间必不断有人作奴仆， 为我 神的圣所作劈柴打水的人。"

24 他们回答约书亚， 说： "因为你的仆人确实地听见， 耶和华你的 神曾经吩咐他的仆人摩西， 要把这整片土地赐给你们， 并且要在你们面前把这地上所有的居民都消灭， 因此， 我们因你们的缘故， 很怕丧命， 才行了这事。

25 现在， 你看， 我们都在你的手里， 你看怎样处置我们算为好、算为对， 就怎样行吧。"

26 约书亚就这样处置他们， 救了他们脱离以色列人的手， 以色列人就没有杀他们。

27 在那一天， 约书亚指派他们在耶和华选择的地方， 为会众和耶和华的祭坛作劈柴打水的人， 直到今日。