1 Då drogo alla Israels barn ut, och menigheten församlade sig såsom en man, från Dan ända till Beer-Seba, så ock från Gileads land, inför HERREN i Mispa.

2 Och de förnämsta i hela folket alla Israels stammar, trädde fram i Guds folks församling: fyra hundra tusen svärdbeväpnade mån till fots.

3 Men Benjamins barn fingo höra att de övriga israeliterna hade dragit upp till Mispa. Och Israels barn sade: »Omtalen huru denna ogärning har tillgått.»

4 Då tog den levitiske mannen, den mördade kvinnans man, till orda och sade: »Jag och min bihustru kommo till Gibea i Benjamin för att stanna där över natten.

5 Då blev jag överfallen av Gibeas borgare; de omringade huset om natten för att våldföra sig på mig. Mig tänkte de dräpa, och min bihustru kränkte de, så att hon dog.

6 Då tog jag min bihustru och styckade henne och sände styckena omkring över Israels arvedels hela område, eftersom de hade gjort en sådan skändlighet och galenskap i Israel.

7 Se, nu ären I allasammans här, I Israels barn. Läggen nu fram förslag och råd här på stället.»

8 Då stod allt folket upp såsom en man och sade: »Ingen av oss må gå hem till sin hydda, ingen må begiva sig hem till sitt hus.

9 Detta är vad vi nu vilja göra med Gibea: vi skola låta lotten gå över det.

10 På vart hundratal i alla Israels stammar må vi taga ut tio män, och på vart tusental hundra, och på vart tiotusental tusen, för att dessa må skaffa munförråd åt folket, så att folket, när det kommer till Geba i Benjamin, kan göra med staden såsom tillbörligt är för all den galenskap som den har gjort i Israel.»

11 Så församlade sig vid staden alla män i Israel, endräktigt såsom en man.

12 Och Israels stammar sände åstad män till alla Benjamins stammar och läto säga; »Vad är det för en ogärning som har blivit begången ibland eder!

13 Lämnen nu ut de onda män som bo i Gibea, så att vi få döda dem och skaffa bort ifrån Israel vad ont är.» Men benjaminiterna ville icke lyssna till sina bröders, de övriga israeliternas, ord.

14 I stället församlade sig Benjamins barn från sina städer till Gibea, för att draga ut till strid mot de övriga israeliterna.

15 På den dagen mönstrades Benjamins barn, de utgjorde från dessa städer tjugusex tusen svärdbeväpnade män; vid denna mönstring medräknades icke de som bodde i Gibea, vilka utgjorde sju hundra utvalda män.

16 Bland allt detta folk funnos sju hundra utvalda män som voro vänsterhänta; alla dessa kunde med slungstenen träffa på håret, utan att fela.

17 Och när Israels män -- Benjamin frånräknad -- mönstrades, utgjorde de fyra hundra tusen svärdbeväpnade män; alla dessa voro krigsmän.

18 Dessa bröto nu upp och drogo åstad till Betel och frågade Gud. Israels barn sade: »Vem bland oss skall först draga ut i striden mot Benjamins barn?» HERREN svarade: »Juda först.»

19 Då bröto Israels barn upp följande morgon och lägrade sig framför Gibea.

20 Därefter drogo Israels män ut till strid mot Benjamin; Israels män ställde upp sig till strid mot dem vid Gibea.

21 Men Benjamins barn drogo ut ur Gibea och nedgjorde på den dagen tjugutvå tusen man av Israel.

22 Folket, Israels män, tog dock åter mod till sig och ställde upp sig ännu en gång till strid på samma plats där de hade ställt upp sig första dagen.

23 Israels barn gingo nämligen upp och gräto inför HERRENS ansikte ända till aftonen; och de frågade HERREN: »Skall jag ännu en gång inlåta mig i strid med min broder Benjamins barn?» Och HERREN svarade: »Dragen ut mot honom.»

24 När så Israels barn dagen därefter ryckte fram mot Benjamins barn,

25 drog ock Benjamin på andra dagen ut från Gibea mot Israels barn och nedgjorde av dem ytterligare aderton tusen man, allasammans svärdbeväpnade män.

26 Då drogo alla Israels barn upp, allt folket, och kommo till Betel och gräto och stannade där inför HERRENS ansikte och fastade på den dagen ända till aftonen; och de offrade brännoffer och tackoffer inför HERRENS ansikte.

27 Och Israels barn frågade HERREN (ty Guds förbundsark stod på den tiden där,

28 och Pinehas, son till Eleasar, Arons son, gjorde tjänst inför den på den tiden); de sade: »Skall jag ännu en gång draga ut till strid mot min broder Benjamins barn, eller skall jag avstå därifrån?» HERREN svarade: »Dragen upp; ty i morgon skall jag giva honom i din hand.»

29 Då lade Israel manskap i bakhåll mot Gibea, runt omkring det.

30 Och därefter drogo Israels barn upp mot Benjamins barn, på tredje dagen, och ställde upp sig i slagordning mot Gibea likasom de förra gångerna.

31 Och Benjamins barn drogo ut mot folket och blevo lockade långt bort ifrån staden; och likasom det hade skett de förra gångerna, fingo de i början slå ihjäl några av folket på vägarna (både på den som går upp till Betel och på den som går till Gibea över fältet), kanhända ett trettiotal av Israels män.

32 Då tänkte Benjamins barn: »De äro slagna av oss, nu likasom förut.» Men Israels barn hade träffat det avtalet: »Vi vilja fly och så locka dem långt bort ifrån staden, ut på vägarna.

33 Och alla Israels män hade brutit upp från platsen där de voro, och hade ställt upp sig i slagordning vid Baal-Tamar, under det att de israeliter som lågo i bakhåll bröto fram ifrån sin plats vid Maare-Geba.

34 Så kommo då tio tusen man, utvalda ur hela Israel, fram gent emot Gibea, och striden blev hård, utan att någon visste att olyckan var dem så nära.

35 Och HERREN lät Benjamin bliva slagen av Israel, och Israels barn nedgjorde av Benjamin på den dagen tjugufem tusen ett hundra man, allasammans svärdbeväpnade män.

36 Nu sågo Benjamins barn att de voro slagna. Israels män gåvo nämligen plats åt Benjamin, ty de förlitade sig på bakhållet som de hade lagt mot Gibea.

37 Då skyndade sig de som lågo i bakhåll att falla in i Gibea; de som lågo i bakhåll drogo åstad och slogo alla invånarna i staden med svärdsegg.

38 Men de övriga israeliterna hade träffat det avtalet med dem som lågo i bakhåll, att dessa skulle låta en tjock rök såsom tecken stiga upp från staden.

39 Israels män vände alltså ryggen i striden. Men sedan Benjamin i början hade fått slå ihjäl några av Israels man, kanhända ett trettiotal, och därvid hade tänkt: »Förvisso äro de slagna av oss, nu likasom i den förra striden»,

40 då kommo de att vända sig om, vid det att rökpelaren, det avtalade tecknet, begynte stiga upp från staden. Och de fingo nu se hela staden förvandlad i lågor som slogo upp mot himmelen.

41 När då Israels män åter vände om, blevo Benjamins män förskräckta, ty nu sågo de att olyckan var dem nära.

42 Och de vände om för Israels män, bort åt öknen till, men fienderna hunno upp dem; och de som bodde i städerna där nedgjorde dem som hade kommit mitt emellan.

43 De omringade benjaminiterna, de satte efter dem och trampade ned dem på deras viloplats, ända fram emot Gibea, österut.

44 Så föllo av Benjamin aderton tusen man, allasammans tappert folk.

45 Då vände de övriga sig mot öknen och flydde dit, till Rimmons klippa; men de andra gjorde en efterskörd bland dem på vägarna, fem tusen man, och satte så efter dem ända till Gideom och slogo av dem två tusen man.

46 Alltså utgjorde de som på den dagen föllo av Benjamin tillsammans tjugufem tusen svärdbeväpnade män; alla dessa voro tappert folk.

47 Men av dem som vände sig mot öknen och flydde dit, till Rimmons klippa, hunno sex hundra man ditfram; dessa stannade på Rimmons klippa i fyra månader.

48 Emellertid vände Israels män tillbaka till Benjamins barn och slogo dem med svärdsegg, både dem av stadens befolkning, som ännu voro oskadda, och jämväl boskapen, korteligen, allt vad de träffade på; därtill satte de eld på alla städer som de träffade på.

1 于是以色列众人都出来， 从但到别是巴， 以及基列地的众人， 都在米斯巴耶和华面前聚集起来如同一人。

2 全民的领袖， 就是以色列众支派的领袖， 都站在 神子民的会中； 拿刀的步兵共有四十万人。

3 （以色列人上到米斯巴来， 便雅悯人听见了。）以色列人说： "这件恶事是怎样发生的？你们说吧。"

4 那利未人， 就是被害的妇人的丈夫， 回答说： "我和我的妾到了便雅悯的基比亚， 要在那里住宿。

5 基比亚人民起来攻击我， 在夜间包围我住的房子攻击我， 有意杀害我； 他们把我的妾污辱致死。

6 我就把我的妾切成块子， 送到以色列的各地业， 因为基比亚人在以色列中行了极羞耻的恶事。

7 以色列人哪， 你们都要说出你们的意见， 也要在这里提出你们的对策。"

8 于是众人都起来如同一人， 说： "我们当中谁都不回自己的帐棚， 谁都不回自己的家。

9 现在我们要这样对待基比亚人： 我们要照着所抽的签上去攻打他们。

10 我们要从以色列各支派中， 每百人抽取十人， 每千人抽取百人， 每万人抽取千人， 好为人民运送粮食； 等他们到了便雅悯的基比亚的时候， 就可以照着他们在以色列中所行的一切羞耻的事惩罚他们。"

11 于是以色列众人彼此联合， 如同一人， 聚集起来攻击那城。

12 以色列各支派打发人到便雅悯的各家去， 说： "你们中间怎么发生了这样的恶事呢？

13 现在你们要把那些人， 基比亚的无赖之徒， 交出来， 我们好处死他们， 从以色列中除掉这恶。"只是便雅悯人却不肯听从他们的兄弟以色列人的话。

14 便雅悯人从各城出来聚集， 往基比亚去， 要与以色列人交战。

15 那时便雅悯人， 从各城里被数点的， 共有二万六千拿刀的， 另外被数点的， 还有基比亚的居民， 共有七百精兵。

16 在这些人中， 还有七百精兵是善用左手的， 个个都能用机弦拋石， 毫发不差。

17 除了便雅悯人以外， 以色列人被数点的， 共有四十万拿刀的， 个个都是战士。

18 以色列人就起来， 上伯特利去求问 神， 说： "我们之中谁应首先上去， 与便雅悯人交战呢？"耶和华说： "犹大应首先上去。"

19 以色列人早晨起来， 对着基比亚安营。

20 以色列人出来， 要与便雅悯人交战； 以色列人在基比亚面前列阵等待他们。

21 便雅悯人从基比亚出来， 那一天使二万二千以色列人倒地身亡。

22 众民， 就是以色列人， 都奋勇起来， 又在头一天列阵的地方列阵。

23 事前， 以色列人上伯特利去， 在耶和华面前哀哭直到晚上， 然后求问耶和华， 说： "我们再去与我们的兄弟便雅悯人交战， 可以不可以？"耶和华说： "你们可以上去攻打他们。"

24 第二天， 以色列人就前去攻打便雅悯人。

25 便雅悯人第二天也从基比亚出来， 迎战以色列人， 又使一万八千以色列人倒地身亡， 都是拿刀的。

26 以色列众人， 就是全体人民， 又上到伯特利， 坐在耶和华面前哀哭， 那日禁食直到晚上， 然后在耶和华面前献上燔祭和平安祭。

27 那时， 神的约柜在那里。

28 那时， 亚伦的孙子、以利亚撒的儿子非尼哈， 侍立在约柜前供职。以色列人求问耶和华， 说： "我们应再出去与我们的兄弟便雅悯人交战呢？还是休战呢？"耶和华说： "你们应上去， 因为明天我必把他们交在你们手中。"

29 以色列人在基比亚四周设下伏兵。

30 第三天， 以色列人又上去攻打便雅悯人， 在基比亚前面列阵， 像前两次一样。

31 便雅悯人也出来迎敌， 他们被引出城外， 在两条大路上， 一条通往伯特利， 一条通往基比亚， 像前两次一样， 动手杀敌， 在田间杀死以色列人约有三十个。

32 便雅悯人说： "他们仍像前一次一样， 败在我们面前了。"以色列人却说： "我们逃跑吧， 引他们离开城市出到大路上来。"

33 以色列众人都从自己的地方起来， 在巴力．他玛列阵； 以色列的伏兵， 从基比亚西边埋伏的地方冲出来。

34 全以色列中的精兵， 有一万人前来攻打基比亚， 战争非常激烈； 便雅悯人还不知道灾祸快要临到他们的身上了。

35 耶和华在以色列人面前击败了便雅悯人； 那天以色列人消灭便雅悯人， 共二万五千一百名， 都是拿刀的。

36 这样， 便雅悯人就看出自己被击败了。原来以色列人倚靠在基比亚前面设下的伏兵， 就对便雅悯人诈败。

37 伏兵急忙冲入基比亚， 用刀击杀了全城的人。

38 以色列人与伏兵预先约定， 就是从城里放火， 以烟气上升为号。

39 以色列人在战场上撤退的时候， 便雅悯人就动手杀人， 刺死以色列人约三十个， 心里说： "他们真的像头一次战阵一样， 在我们面前被击败了。"

40 当烟柱信号从城中上升的时候， 便雅悯人就转身观看， 只见全城烟火冲天。

41 那时， 以色列人又转身回来， 便雅悯人就非常惊慌， 因为看见灾祸临到自己身上了。

42 他们在以色列人面前转身， 向旷野的路上逃走， 战争却紧随着他们； 那些从各城里出来的人也在他们中间消灭他们。

43 以色列人包围了便雅悯人， 追赶他们， 在他们歇息之地， 直到基比亚对面日出之处， 践踏他们。

44 便雅悯人中倒毙的共有一万八千人， 全都是勇士。

45 其余的人转身， 向着旷野逃跑， 到了临门的磐石那里； 以色列人在大路上除灭了他们五千人， 追赶他们直到基顿， 又击杀了他们二千人。

46 所以那一天便雅悯人倒毙的， 共有二万五千人， 都是拿刀的， 全部是勇士。

47 剩下的六百人转身， 向着旷野逃跑， 到了临门的磐石那里， 就在临门的磐石那里住了四个月。

48 以色列人又回到便雅悯人那里， 把全城的人和牲畜， 以及一切遇见的， 都用刀杀尽； 又把他们碰见的一切城市放火烧毁了。