1 Dessa voro de folk som HERREN lät bliva kvar, för att genom dem sätta Israel på prov, alla de israeliter nämligen, som icke hade varit med om alla krigen i Kanaan

2 -- allenast på det att dessa Israels barns efterkommande skulle få vara med om sådana, för att han så skulle lära dem att föra krig, dock allenast dem som förut icke hade varit med om sådana --:

3 filistéernas fem hövdingar och alla kananéer och sidonier, samt de hivéer som bodde i Libanons bergsbygd, från berget Baal-Hermon ända dit där vägen går till Hamat.

4 Med dessa ville HERREN sätta Israel på prov, för att förnimma om de ville hörsamma de bud som han hade givit deras fäder.

5 Då nu Israels barn bodde: ibland kananéerna, hetiterna, amoréerna, perisséerna, hivéerna och jebuséerna,

6 togo de deras döttrar till hustrur åt sig och gåvo sina döttrar åt deras söner och tjänade deras gudar.

7 Så gjorde Israels barn vad ont var i HERRENS ögon och glömde HERREN, sin Gud, och tjänade Baalerna och Aserorna.

8 Då upptändes HERRENS vrede mot Israel, och han sålde dem i Kusan-Risataims hand, konungens i Aram-Naharaim; och Israels barn måste tjäna Kusan-Risataim i åtta år.

9 Men Israels barn ropade till HERREN, och HERREN lät då bland Israels barn en frälsare uppstå, som frälste dem, nämligen Otniel, son till Kenas, Kalebs yngre broder.

10 HERRENS Ande kom över honom, och han blev domare i Israel, och när han drog ut till strid, gav HERREN Kusan-Risataim, konungen i Aram, i hans hand, så att hans hand blev Kusan-Risataim övermäktig.

11 Och landet hade nu ro i fyrtio år; så dog Otniel, Kenas' son.

12 Men Israels barn gjorde åter vad ont var i HERRENS ögon, då gav HERREN Eglon, konungen i Moab, makt över Israel, eftersom de gjorde vad ont var i HERRENS ögon.

13 Denne förenade med sig Ammons barn och Amalek; sedan tågade han åstad och slog Israel, varefter de intogo Palmstaden.

14 Och Israels barn måste nu tjäna: Eglon, konungen i Moab, i aderton år.

15 Men Israels barn ropade till HERREN, och HERREN lät då bland dem en frälsare uppstå, benjaminiten Ehud, Geras son, en vänsterhänt man. När Israels barn genom honom skulle sända sina skänker till Eglon, konungen i Moab,

16 gjorde sig Ehud ett tveeggat svärd, en fot långt; och han band detta under sina kläder vid sin högra länd.

17 Så överlämnade han skänkerna till Eglon, konungen i Moab. Men Eglon var en mycket fet man.

18 När han nu hade överlämnat skänkerna, lät han folket som hade burit dem gå sin väg.

19 Men själv vände han tillbaka från Belätesplatsen vid Gilgal och lät säga: »Jag har ett hemligt ärende till dig, o konung.» När denne då sade: »Lämnen oss i ro», gingo alla de som stodo omkring honom ut därifrån.

20 Men sedan Ehud hade kommit in till honom, där han satt i sommarsalen, som han hade för sig allena, sade Ehud: »Jag har ett ord från Gud att säga dig.» Då stod han upp från sin stol.

21 Men Ehud räckte ut sin vänstra hand och tog svärdet från sin högra länd och stötte det i hans buk,

22 så att ock fästet följde med in efter klingan, och klingan omslöts av fettet, ty han drog icke ut svärdet ur hans buk. Därefter gick Ehud ut i försalen;

23 och när han hade kommit ditut, i förhallen, stängde han igen dörrarna till salen efter sig och riglade dem.

24 Sedan, då han hade gått sin väg, kommo Eglons tjänare, och när de fingo se att dörrarna till salen voro riglade, tänkte de: »Förvisso har han något avsides bestyr i sin sommarkammare.»

25 Men sedan de hade väntat länge och väl, och han ändå icke öppnade dörrarna till salen, togo de nyckeln och öppnade själva, och se, då låg deras herre död där på golvet.

26 Men Ehud hade flytt undan, medan de dröjde; han hade redan hunnit förbi Belätesplatsen och flydde sedan undan till Seira.

27 Och så snart han hade kommit hem, lät han stöta i basun Efraims bergsbygd; då drogo Israels barn ned från bergsbygden med honom i spetsen för sig.

28 Och han sade till dem: »Följen efter mig, ty HERREN har givit edra fiender, moabiterna, i eder hand.» Då drogo de efter honom längre ned och besatte vadställena över Jordan för moabiterna och läto ingen komma över.

29 Där slogo de då moabiterna, vid pass tio tusen man, allasammans ansenligt och tappert folk; icke en enda kom undan.

30 Så blev Moab då kuvat under Israels hand. Och landet hade nu ro i åttio år.

31 Efter honom kom Samgar, Anats son; han slog filistéerna, sex hundra man, med en oxpik. Också han frälste Israel.

1 这些国的人是耶和华留下的， 为要借着他们来试验以色列人， 就是所有没有经验过迦南任何战争的人；

2 好使以色列人的后代， 那些以前没有经验过这些战争的人， 知道学习争战。

3 他留下的就是非利士人的五个首领， 和所有迦南人、西顿人， 以及住在黎巴嫩山上的希未人， 从巴力．黑门山直到哈马口。

4 他们留在那里， 为要借着他们试验以色列人， 要知道他们是否听从耶和华借摩西吩咐他们列祖的诫命。

5 以色列人就住在迦南人、赫人、亚摩利人、比利洗人、希未人、耶布斯人中间；

6 他们娶他们的女儿作妻子， 也把自己的女儿嫁给他们的儿子， 并且事奉他们的神。

7 以色列人行了耶和华看为恶的事， 忘记了耶和华他们的 神， 去事奉众巴力和亚舍拉。

8 因此， 耶和华的怒气向以色列人发作， 把他们完全交在两河之间的亚兰王古珊．利萨田的手中； 以色列人服事了古珊．利萨田八年。

9 以色列人向耶和华哀求的时候， 耶和华就为以色列人兴起一位拯救者拯救他们， 就是迦勒的弟弟基纳斯的儿子俄陀聂。

10 耶和华的灵临到他身上， 他就治理以色列人； 他出去作战， 耶和华把亚兰王古珊．利萨田交在他手中， 他的能力就胜过了古珊．利萨田。

11 于是国中太平了四十年。后来基纳斯的儿子俄陀聂死了。

12 以色列人又行了耶和华看为恶的事， 耶和华就使摩押王伊矶伦强盛起来， 欺压以色列人， 因为他们行了耶和华看为恶的事。

13 伊矶伦集合了亚扪人和亚玛力人， 前来击败了以色列人， 占领了棕树城。

14 于是以色列人服事了摩押王伊矶伦十八年。

15 以色列人向耶和华哀求的时候， 耶和华就为他们兴起一位拯救者， 就是便雅悯人基拉的儿子以笏， 是一个用左手的人。以色列人派他把贡物送给摩押王伊矶伦。

16 以笏做了一把两刃的剑， 长半公尺， 缚在右腿上， 在衣服底下。

17 他把贡物呈献给摩押王伊矶伦； 伊矶伦原是个非常肥胖的人。

18 以笏献完了贡物， 就把抬贡物的众人打发走了。

19 自己却从靠近吉甲的众雕像那里回来， 说： "王啊， 我有一件机密的事要对你说。"王说： "暂不要说。"侍立左右的人都离开他出去了。

20 以笏来到王那里； 王独自一人坐在凉楼上。以笏说： "我有 神的话要告诉你。"王就从座位上站起来。

21 以笏就伸出左手， 从右腿上拔出剑来， 刺入王的腹中；

22 连剑柄与剑身都刺进去了， 肥肉把剑身夹住， 因此他没有把剑从王的肚腹里拔出来； 接着他就从窗户爬了出去。

23 以笏出到走廊， 把凉楼上的门关起来， 上了锁。

24 以笏出来以后， 王的仆人才来到； 他们看见凉楼上的门锁着， 就说： "王一定是在凉楼上大解。"

25 他们等到发慌了， 见他还不打开凉楼的门， 就拿钥匙来开； 不料， 看见他们的主人早已倒在地上死了。

26 他们耽延的时候， 以笏已经逃跑了； 他经过众雕像那里， 逃到西伊拉去。

27 他去到以后， 就在以法莲山地吹角； 以色列人与他一同从山地上下来， 他走在他们前头，

28 对他们说： "你们跟随我， 因为耶和华已经把你们的仇敌摩押人交在你们手中。"他们就跟随他下去， 攻取约旦河的渡口， 拦截摩押人， 不让一个过去。

29 那时他们击杀了约有一万摩押人， 都是强壮的、勇猛的人， 没有一人逃脱。

30 这样， 从那天起， 摩押就在以色列人的手下被制伏了， 于是国中太平了八十年。

31 以笏之后， 有亚拿的儿子珊迦； 他用赶牛棒击杀了六百非利士人； 他也拯救了以色列人。