1 Men Efraims män sade till honom: »Huru har du kunnat handla så mot oss? Varför bådade du icke upp oss, när du drog ut till strid mot Midjan?» Och de foro häftigt ut mot honom.

2 Han svarade dem: »Vad har jag då uträttat i jämförelse med eder? Är icke Efraims efterskörd bättre än Abiesers vinbärgning?

3 I eder hand var det som Gud gav de midjanitiska hövdingarna Oreb och Seeb. Vad har jag kunnat uträtta i jämförelse med eder?» Då han så talade, stillades deras vrede mot honom.

4 När sedan Gideon kom till Jordan, gick han över jämte de tre hundra män som han hade med sig; och de voro trötta av förföljandet.

5 Han sade därför till männen i Suckot: »Given några kakor bröd åt folket som följer mig, ty de äro trötta; se, jag är nu i färd med att förfölja Seba och Salmunna, de midjanitiska konungarna.»

6 Men de överste i Suckot svarade: »Har du då redan Seba och Salmunna i ditt våld, eftersom du fordrar att vi skola giva bröd åt din här?»

7 Gideon sade »Nåväl; när HERREN, giver Seba och Salmunna i min hand, skall jag söndertröska edert kött med ökentörnen och tistlar.»

8 Så drog han vidare därifrån upp till Penuel och talade på samma sätt till dem som voro där; och männen i Penuel gåvo honom samma svar som männen i Suckot hade givit.

9 Då sade han ock till männen i Penuel: »När jag kommer välbehållen tillbaka, skall jag riva ned detta torn.»

10 Men Seba och Salmunna befunno sig i Karkor och hade sin här hos sig, vid pass femton tusen man, allt som var kvar av österlänningarnas hela här; ty de stupade utgjorde ett hundra tjugu tusen svärdbeväpnade män.

11 Och Gideon drog upp på karavanvägen, öster om Noba och Jogbeha, och överföll hären, där den låg sorglös i sitt läger.

12 Och Seba och Salmunna flydde, men han satte efter dem; och han tog de två midjanitiska konungarna Seba och Salmunna till fånga och skingrade hela hären.

13 När därefter Gideon, Joas' son, vände tillbaka från striden, ned från Hereshöjden,

14 fick han fatt på en ung man, en av invånarna i Suckot, och utfrågade denne, och han måste skriva upp åt honom de överste i Suckot och de äldste där, sjuttiosju män.

15 När han sedan kom till männen i Suckot, sade han: »Se här äro nu Seba och Salmunna, om vilka I hånfullt saden till mig: 'Har du redan Seba och Salmunna i ditt våld, eftersom du fordrar att vi skola giva bröd åt dina trötta män?'»

16 Därefter lät han gripa de äldste i staden och tog ökentörnen och tistlar och lät männen i Suckot få känna dem.

17 Och tornet i Penuel rev han ned och dräpte männen i staden.

18 Och till Seba och Salmunna sade han: »Hurudana voro de män som I dräpten på Tabor?» De svarade: »De voro lika dig; var och en såg ut såsom en konungason.»

19 Han sade: »Då var det mina bröder, min moders söner. Så sant HERREN lever: om I haden låtit dem leva, skulle jag icke hava dräpt eder.»

20 Sedan sade han till Jeter, sin förstfödde: »Stå upp och dräp dem.» Men gossen drog icke ut sitt svärd, ty han var försagd, eftersom han ännu var allenast en gosse.

21 Då sade Seba och Salmunna: »Stå upp, du själv, och stöt ned oss; ty sådan mannen är, sådan är ock hans styrka.» Så stod då Gideon upp och dräpte Seba och Salmunna. Och han tog för sin räkning de prydnader som sutto på deras kamelers halsar.

22 Och israeliterna sade till Gideon: »Råd du över oss, och såsom du så ock sedan din son och din sonson; ty du har frälst oss ur Midjans hand.»

23 Men Gideon svarade dem: »Jag vill icke råda över eder, och min son skall icke heller råda över eder, utan HERREN skall råda över eder.»

24 Och Gideon sade ytterligare till dem: »Ett vill jag dock begära av eder: var och en av eder må giva mig den näsring han har fått såsom byte.» Ty midjaniterna buro näsringar av guld, eftersom de voro ismaeliter.

25 De svarade: »Ja, vi vilja giva dig dem.» Och de bredde ut ett kläde, och var och en kastade på detta den näsring han hade fått såsom byte.

26 Och guldringarna, som han hade begärt, befunnos väga ett tusen sju hundra siklar i guld -- detta förutom de halsprydnader, de örhängen och de purpurröda kläder som de midjanitiska konungarna hade burit, och förutom de kedjor som hade suttit på deras kamelers halsar.

27 Och Gideon lät därav göra en efod och satte upp den i sin stad, Ofra; och hela Israel lopp där i trolös avfällighet efter den. Och den blev för Gideon och hans hus till en snara.

28 Så blev nu Midjan kuvat under Israels barn och upplyfte icke mer sitt huvud. Och landet hade ro i fyrtio år, så länge Gideon levde.

29 Men Jerubbaal, Joas' son, gick hem och stannade sedan i sitt hus.

30 Och Gideon hade sjuttio söner, som hade utgått från hans länd, ty han ägde många hustrur.

31 En bihustru som han hade i Sikem födde honom ock en son; denne gav han namnet Abimelek.

32 Och Gideon, Joas' son, dog i en god ålder och blev begraven i sin fader Joas' grav i det abiesritiska Ofra

33 Men när Gideon var död, begynte Israels barn åter i trolös avfällighet löpa efter Baalerna; och de gjorde Baal-Berit till gud åt sig.

34 Israels barn tänkte icke på HERREN, sin Gud, som hade räddat dem från alla deras fienders hand runt omkring.

35 Ej heller visade de Jerubbaals, Gideons, hus någon kärlek, till gengäld för allt det goda som han hade gjort mot Israel.

1 以法莲人对基甸说： "你去与米甸人争战的时候， 没有召我们同去， 你为什么这样待我们呢？"他们就与他激烈地争辩起来。

2 基甸对他们说： "我所行的怎能比得上你们呢？在以法莲拾取剩下的葡萄， 不是比在亚比以谢收摘的葡萄更好吗？

3 神已经把米甸人的两个首领： 俄立和西伊伯， 交在你们的手里了； 我所行的怎能与你们相比呢？"基甸说了这话， 他们的怒气就平息了。

4 基甸来到约旦河， 就过了河； 他和与他在一起的三百人虽然都很疲乏， 仍然追赶敌人。

5 基甸对疏割人说： "求你们把几个饼给跟随我的人吃， 因为他们疲乏了， 我还要继续追赶米甸人和两个王西巴和撒慕拿。"

6 疏割人的首领回答： "西巴和撒慕拿现在不是已经在你的手里吗？我们应该把饼送给你的军队吃吗？"

7 基甸说： "好吧， 耶和华把西巴和撒慕拿交在我手里的时候， 我就必用野地的荆棘鞭打你们的身体。"

8 基甸从那里上到毗努伊勒， 也向他们说了同样的话； 毗努伊勒人回答他也像疏割人回答的一样。

9 他亦对毗努伊勒人说： "我平平安安回来的时候， 我必拆毁这座望楼。"

10 那时， 西巴和撒慕拿正在加各， 与他们在一起的军队约有一万五千人， 就是东方人全营剩下的， 因为有十二万持刀的已经倒下了。

11 基甸就从挪巴和约比哈东面， 顺着住帐棚的人的路上去； 在敌军以为安全而不戒备的时候， 击败了敌军。

12 西巴和撒慕拿逃跑； 基甸追赶他们， 捉住了米甸人的两个王西巴和撒慕拿， 使全军都惊惶。

13 约阿施的儿子基甸从战场沿着希列斯的山坡回来，

14 捉住了疏割人中的一个青年人， 查问他； 他就把疏割的首领和长老的名字写给他， 共七十七人。

15 基甸到了疏割人那里， 就说： "你看， 西巴和撒慕拿， 你们为了他们曾经讥笑我说： ‘西巴和撒慕拿现在不是在你的手里吗？我们应该把饼送给你那些疲乏的人吃吗？’"

16 于是拿住那城的长老， 又拿起野地的荆棘， 用荆棘把疏割人教训了一顿；

17 又拆毁了毗努伊勒的望楼， 杀死了那城里的人。

18 基甸问西巴和撒慕拿： "你们在他泊山上所杀的人， 是什么模样的人？"他们回答： "他们像你一样， 每一个都像王子的模样。"

19 基甸说： "他们是我的兄弟， 是我母亲的儿子； 我指着永活的耶和华起誓， 如果你们从前让他们存活， 我现在就不杀你们了。"

20 于是对他的长子益帖说： "起来， 把他们杀了吧。"但是那孩子不敢拔刀， 只是害怕， 因为他还是个孩子。

21 西巴和撒慕拿说： "你亲自起来杀我们吧； 因为人怎样， 他的力量也怎样。"于是基甸起来， 把西巴和撒慕拿杀了， 拿了他们骆驼颈项上的月牙圈。

22 以色列人对基甸说： "你既然拯救我们脱离了米甸人的手， 求你和你的子孙统治我们。"

23 基甸回答他们： "我不统治你们， 我的子孙也不统治你们， 唯有耶和华统治你们。"

24 基甸又对他们说： "我有一个要求： 请把你们各人夺得的耳环给我。"原来敌人都戴金耳环， 因为他们是以实玛利人。

25 他们回答： "我们愿意给你。"于是铺开一件外衣， 各人把夺得的耳环丢在上面。

26 基甸所要的金耳环， 共重约二十公斤金子， 此外还有米甸王身上的月牙圈、耳坠和紫红色的衣服， 另外还有骆驼颈项上的链子。

27 基甸用这些金子做了一个以弗得， 安置在他的城俄弗拉； 后来以色列众人都在那里随从以弗得行了邪淫， 因此这就成了基甸和他全家的网罗。

28 这样， 米甸人在以色列人面前就被制伏了， 不能再抬起头来； 基甸在世的日子， 国中太平了四十年。

29 约阿施的儿子耶路．巴力回去， 住在自己家里。

30 基甸有七十个儿子， 都是他亲生的， 因为他有很多妻子。

31 他在示剑的妾， 也给他生了一个儿子， 他给他起名叫亚比米勒。

32 约阿施的儿子基甸寿数满足而死， 埋葬在亚比以谢族的俄弗拉， 在他父亲约阿施的坟墓里。

33 基甸死了以后， 以色列人又转去随从众巴力， 行邪淫， 并且以巴力．比利土作他们的神。

34 以色列人忘记了耶和华他们的 神， 就是曾经拯救他们脱离四围仇敌之手的那位；

35 也没有照着基甸向以色列人所施的一切恩惠， 恩待耶路．巴力， 就是基甸的家。