1 Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.
2 Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.
3 Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.
4 Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.
5 Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.
6 Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.
7 Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?
8 Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?
9 Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?
10 Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.
11 Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.
12 Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.
13 Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.
14 Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.
15 Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.
16 Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.
17 Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.
18 Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.
19 Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.
20 Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:
21 din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.
22 Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.
23 Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.
24 Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?
25 Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?
26 Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;
27 du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.
28 Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!
1 "这一切我的眼睛都见过， 我的耳朵都听过， 而且明白。
2 你们所知道的我也知道， 我并非不及你们。
3 但我要对全能者说话， 我愿与 神辩论。
4 你们都是捏造谎言的， 都是无用的医生。
5 但愿你们完全不作声， 这样才算为你们的智慧。
6 请你们听我的辩论， 留心听我嘴唇的申诉。
7 你们要为 神说不义的言语吗？你们要为他说诡诈的话吗？
8 你们要徇 神的情面吗？要为 神争辩吗？
9 他把你们查出来， 这是好吗？人怎样哄骗人， 你们也怎样哄骗 神吗？
10 你们若暗中徇情面， 他必然责备你们。
11 他的尊严不是叫你们惧怕吗？他的惊吓不是临到你们吗？
12 你们背诵的格言都是炉灰的格言， 你们的辩护都是泥土的辩护。
13 你们要静默， 离开我， 好让我说话， 然后不论什么事也好， 让它临到我吧。
14 我已把我的肉挂在自己的牙上， 把我的命放在自己的手中。
15 他必杀我， 我没有指望了， 我必在他面前辩明我所行的；
16 这要成为我的拯救， 因为不敬虔的人不能到他面前来。
17 你们当细听我的言语， 让我的宣言进入你们的耳中。
18 现在我已呈上我的案件， 我知道我自己得算为义，
19 有谁与我相争呢？若有， 我就默然不言， 气绝而亡。
20 只要不对我行两件事， 我就不躲开你的面，
21 就是把你的手缩回， 远离我身， 又不使你的惊惧威吓我。
22 这样， 你一呼叫， 我就回答， 或是让我说话， 你回答我。
23 我的罪孽与罪过有多少呢？求你让我知道我的过犯与罪过。
24 你为什么掩面， 把我当作你的仇敌呢？
25 你要使被风吹动的树叶战抖吗？你要追赶枯干了的碎秸吗？
26 你记录判词攻击我， 又使我承当我幼年的罪孽；
27 你把我的两脚上了木狗， 又鉴察我一切所行的， 为我的脚掌定界限。
28 我的生命像破灭腐朽之物， 又像虫蛀的衣服。"