1 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
2 Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?
3 Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?
4 Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.
5 Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.
6 Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.
7 Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?
8 Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?
9 Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?
10 Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.
11 Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?
12 Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,
13 i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?
14 Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?
15 Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;
16 huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!
17 Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,
18 vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,
19 ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:
20 Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.
21 Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.
22 Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.
23 Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.
24 Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.
25 Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;
26 han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;
27 han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;
28 han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.
29 Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.
30 Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.
31 I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.
32 I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.
33 Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.
34 Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.
35 Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.
1 提幔人以利法回答说：
2 "智慧人怎可用虚空的知识来回答呢？怎可用东风充满自己的肚腹呢？
3 他怎可用无益的话， 或无用的言词辩论呢？
4 你还废弃了敬畏 神的心， 拦阻了在 神面前的默祷。
5 你的罪孽教导你的口， 你采用诡诈人的舌头，
6 是你的口定你的罪， 不是我， 你嘴唇作见证控告你。
7 你是头一个生下来的人吗？你在诸山未有之前诞生的吗？
8 你曾聆听过 神的密旨吗？你可以独占智慧吗？
9 有什么是你知道， 我们不知道的呢？你明白， 我们不明白的呢？
10 我们中间有白头发的， 又有年纪老的， 年岁比你的父亲还大。
11 神的安慰对你是否太少？温柔的言语对你是否不足？
12 你的心为什么迷惑你， 你的眼为什么闪出怒光，
13 以致你的心灵转过来抗拒 神， 从你的口中竟发出这样的话？
14 人是什么， 能算为洁净吗？妇人所生的， 能算为公义吗？
15 神不信任他的众天使， 在他看来， 诸天也不洁净，
16 何况那可憎又腐败， 喝罪孽如同喝水的世人呢？
17 我要告诉你， 你要听我说。我所看见的， 我要述说，
18 就是智慧人所传讲的， 并没有隐瞒从他们列祖所领受的。
19 这地唯独赐给列祖， 并没有外族人从他们中间经过。
20 恶人一生饱受痛苦， 一生的年数都为强暴留存。
21 恐怖之声常在他的耳中， 太平的时候， 强盗就来袭击他。
22 他不信他能从黑暗中转回， 自己留给刀剑杀害。
23 他飘流觅食说： ‘哪里有呢？’他知道黑暗的日子已经临近了。
24 患难与困苦使他惊惶， 又胜过他， 像君王预备上阵攻击一样。
25 因为他向 神挥拳， 向全能者逞强，
26 用盾牌的厚凸面， 硬着颈项向他直闯。
27 因为他以自己的脂肪蒙脸， 腰上积满肥油。
28 他住在被毁的城邑里， 住在没有人居住， 注定快要成为乱堆的房屋里。
29 他不再富足， 他的财富不能持久， 他的产业也不得在地上扩张，
30 他不能离开黑暗， 火焰必烧干他的嫩枝， 他必因 神口中的气而离去。
31 他不信靠虚假， 自己欺骗自己， 因为虚假必成为他的报应。
32 他的日期未到以先， 这事必成全， 他的枝子， 也不青绿。
33 他必像葡萄树未熟的葡萄掉落一样， 又如橄榄树的花朵一开就谢一般。
34 因为不敬虔的人必不能生育， 火必吞灭收受贿赂者的帐幕。
35 他们所怀的是罪恶， 所生的是罪孽， 他们腹中所预备的是诡诈。"