1 Åter hände sig en dag att Guds söner kommo och trädde fram inför HERREN; och Åklagaren kom också med bland dem och trädde fram inför HERREN.

2 Då frågade HERREN Åklagaren: »Varifrån kommer du?» Åklagaren svarade HERREN och sade: »Från en vandring utöver jorden och från en färd omkring på den.»

3 Då sade HERREN till Åklagaren: »Har du givit akt på min tjänare Job? Ty på jorden finnes icke hans like i ostrafflighet och redlighet, ingen som så fruktar Gud och flyr det onda; och ännu håller han fast vid sin ostrafflighet. Så har du då uppeggat mig mot honom till att utan sak fördärva honom.»

4 Åklagaren svarade HERREN och sade: »Hud för hud; allt vad man äger giver man ju för att själv slippa undan.

5 Men räck ut din hand och kom vid hans kött och ben; förvisso skall han då mitt i ansiktet tala förgripliga ord mot dig.»

6 HERREN sade till Åklagaren: »Välan, han vare given i din hand; allenast hans liv må du skona.»

7 Så gick Åklagaren bort ifrån HERRENS ansikte och slog Job med svåra bulnader, ifrån fotbladet ända till hjässan.

8 Och han tog sig en lerskärva att skrapa sig med, där han satt mitt i askan.

9 Då sade hans hustru till honom: »Håller du ännu fast vid din ostrafflighet? Tala fritt ut om Gud, och dö.»

10 Man han svarade henne: »Du talar såsom en dåraktig kvinna skulle tala. Om vi taga emot det goda av Gud, skola vi då icke också taga emot det onda?» Vid allt detta syndade Job icke med sina läppar.

11 Men tre vänner till Job fingo höra om alla de olyckor som hade träffat honom, och de kommo så, var och en från sin ort; Elifas från Teman, Bildad från Sua och Sofar från Naama. Och de avtalade med varandra att de skulle begiva sig åstad för att ömka honom och trösta honom.

12 Men när de, ännu på avstånd, lyfte upp sina ögon och sågo att de icke mer kunde känna igen honom, brusto de ut i gråt och revo sönder sina mantlar och kastade stoft mot himmelen, ned över sina huvuden.

13 Sedan sutto de med honom på jorden i sju dagar och sju nätter, utan att någon av dem talade ett ord till honom, eftersom de sågo att hans plåga var mycket stor.

1 又有一天， 神的众子都来侍立在耶和华面前， 撒但也来到他们中间， 侍立在耶和华面前。

2 耶和华问撒但： "你从哪里来？"撒但回答说： "我在地上徘徊， 走来走去。"

3 耶和华问撒但： "你有没有注意到我的仆人约伯？世上再也没有一个人像他那样完全、正直， 敬畏 神， 远离罪恶。虽然你挑拨我与他作对， 无缘无故使他倾家荡产， 他还是坚守自己的纯全。"

4 撒但回答耶和华说： "人以皮换皮， 宁可付出他所有的一切去保命。

5 只要你伸手伤害他的骨和肉， 他一定当面亵渎你。"

6 耶和华对撒但说： "好吧， 他在你手中， 不过， 要留存他的命。"

7 于是撒但从耶和华面前退去， 击打约伯， 使他从脚掌到头顶都生了毒疮。

8 约伯坐在灰烬中， 拿瓦片刮自己。

9 他妻子对他说： "难道你还要坚守自己的纯全吗？你不如放弃 神， 死掉算了。"

10 可是约伯对她说： "你说话像个愚妄的女人。难道我们从 神得福， 也不应当受祸吗？"在这一切事上， 约伯并没有用口犯罪。

11 约伯的三个朋友， 提幔人以利法、书亚人比勒达、拿玛人琐法， 听到这一切降在他身上的灾祸， 就各从自己的地方出发， 相约而来对他表同情， 安慰他。

12 他们从远处举目观望， 竟认不出他来， 就放声大哭， 各自撕裂外袍， 向天扬起尘土， 落在自己头上。

13 他们就七天七夜与他一起坐在地上， 没有人向他说一句话， 因为他们看出他极其痛苦。