1 Varför har den Allsmäktige inga räfstetider i förvar? varför få hans vänner ej skåda hans hämndedagar?
2 Se, råmärken flyttar man undan, rövade hjordar driver man i bet;
3 de faderlösas åsna för man bort och tager änkans ko i pant.
4 Man tränger de fattiga undan från vägen, de betryckta i landet måste gömma sig med varandra.
5 Ja, såsom vildåsnor måste de leva i öknen; dit gå de och möda sig och söka något till täring; hedmarken är det bröd de hava åt sina barn.
6 På fältet få de till skörd vad boskap plägar äta, de hämta upp det sista i den ogudaktiges vingård.
7 Nakna ligga de om natten, berövade sina kläder; de hava intet att skyla sig med i kölden.
8 Av störtskurar från bergen genomdränkas de; de famna klippan, ty de äga ej annan tillflykt.
9 Den faderlöse slites från sin moders bröst, och den betryckte drabbas av utpantning.
10 Nakna måste de gå omkring, berövade sina kläder, hungrande nödgas de bära på kärvar.
11 Inom sina förtryckares murar måste de bereda olja, de få trampa vinpressar och därvid lida törst.
12 Utstötta ur människors samfund jämra de sig, ja, från dödsslagnas själar uppstiger ett rop. Men Gud aktar ej på vad förvänt som sker.
13 Andra hava blivit fiender till ljuset; de känna icke dess vägar och hålla sig ej på dess stigar.
14 Vid dagningen står mördaren upp för att dräpa den betryckte och fattige; och om natten gör han sig till tjuvars like.
15 Äktenskapsbrytarens öga spejar efter skymningen, han tänker: »Intet öga får känna igen mig», och sätter så ett täckelse framför sitt ansikte.
16 När det är mörkt, bryta sådana sig in i husen, men under dagen stänga de sig inne; ljuset vilja de icke veta av.
17 Ty det svarta mörkret räknas av dem alla såsom morgon, med mörkrets förskräckelser äro de ju förtrogna.
18 »Men hastigt», menen I, »ryckes en sådan bort av strömmen, förbannad bliver hans del i landet; till vingårdarna får han ej mer styra sina steg.
19 Såsom snövatten förtäres av torka och hetta, så förtär dödsriket den som har syndat.
20 Hans moders liv förgäter honom, maskar frossa på honom, ingen finnes, som bevarar hans minne; såsom ett träd brytes orättfärdigheten av.
21 Så går det, när någon plundrar den ofruktsamma, som intet föder, och när någon icke gör gott mot änkan.»
22 Ja, men han uppehåller ock våldsmännen genom sin kraft, de få stå upp, när de redan hade förlorat hoppet om livet;
23 han giver dem trygghet, så att de få vila, och hans ögon vaka över deras vägar.
24 När de hava stigit till sin höjd, beskäres dem en snar hädanfärd, de sjunka då ned och dö som alla andra; likasom axens toppar vissna de bort.
25 Är det ej så, vem vill då vederlägga mig, vem kan göra mina ord om intet?
1 "为什么全能者不保留赏善罚恶的时间？为什么认识他的人不能看见他的日子？
2 恶人挪移地界， 抢夺群畜去牧养。
3 他们赶走孤儿的驴， 强取寡妇的牛作抵押。
4 他们使穷人离开大道， 世上的贫民都一起躲藏起来。
5 这些贫穷人像旷野的野驴， 出外劳碌， 殷勤寻觅食物， 野地为他们和他们的孩子供应食物。
6 他们在田里收割草料， 在恶人的葡萄园中摘取剩余的葡萄。
7 他们赤身露体无衣过夜， 在寒冷中毫无遮盖。
8 他被山上的大雨淋湿， 因为没有躲避之处就紧抱磐石。
9 有人从母亲的怀中抢走孤儿， 又强取穷人的衣物作抵押，
10 因此穷人赤身露体流浪， 他们因饥饿就抬走禾捆；
11 他们在那些人的行列之内榨油， 又踹酒， 自己仍然口渴。
12 有人从城里唉哼， 受伤的人呼求， 神却不理会恶人的愚妄。
13 又有人与光为敌， 不认识光明的道， 不留在光明的路中。
14 杀人的黎明起来， 杀戮困苦人与穷人， 夜间又去作盗贼。
15 奸夫的眼睛等待黄昏， 说： ‘没有眼可以看见我’， 就把自己的脸蒙起来。
16 盗贼黑夜挖穿屋子， 白天却躲藏起来， 他们不想认识光明。
17 他们看晨光如死荫， 因为他们认识死荫的惊骇。
18 这些恶人如水面上飘浮的东西迅速流逝， 他们在世上所得的分被咒诅， 他们不能再走葡萄园的路。
19 干旱与炎热怎样消除雪水， 阴间也这样除去犯罪的人。
20 怀他的母胎忘记他， 虫子要以他为甘甜， 他不再被人记念， 不义的人必如树折断。
21 他恶待不能生育， 没有孩子的妇人， 也不善待寡妇。
22 神却用自己的能力延长强暴的人的性命， 生命难保的仍然兴起。
23 神使他们安稳， 他们就有所倚靠， 他的眼也看顾他们的道路。
24 他们被高举不过片时， 就没有了， 他们降为卑， 如众人一样被收拾起来， 他们又如谷穗枯干。
25 如果不是这样， 谁能证明我是撒谎的， 指出我的言语为空虚的呢？"