1 Åter hov Job upp sin röst och kvad:
2 Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt, den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:
3 aldrig, så länge ännu min ande är i mig och Guds livsfläkt är kvar i min näsa,
4 aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är, och min tunga bära fram oärligt tal.
5 Bort det, att jag skulle giva eder rätt! Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.
6 Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke, mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.
7 Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där och min motståndare såsom orättfärdig.
8 Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres, när hans själ ryckes bort av Gud?
9 Månne Gud skall höra hans rop, när nöden kommer över honom?
10 Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige, kan han åkalla Gud alltid?
11 Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga; huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja.
12 Dock, I haven ju själva allasammans skådat det; huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?
13 Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud, vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:
14 Om hans barn bliva många, så är vinningen svärdets; hans avkomlingar få ej bröd att mätta sig med.
15 De som slippa undan läggas i graven genom pest, och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.
16 Om han ock hopar silver såsom stoft och lägger kläder på hög såsom lera,
17 så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög, och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.
18 Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen, det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.
19 Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort; men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.
20 Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt, om natten rövas han bort av stormen.
21 Östanvinden griper honom, så att han far sin kos, den rycker honom undan från hans plats.
22 Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för hans hand måste han flykta med hast.
23 Då slår man ihop händerna, honom till hån; man visslar åt honom på platsen där han var.
1 约伯继续他的讲论， 说：
2 "永活的 神夺去我的公理， 全能者使我心中痛苦。
3 只要我的生命还在我里面， 神赐我的气息还在我鼻孔里，
4 我的嘴唇决不说不义之言， 我的舌头也不讲诡诈之语。
5 我绝对不以你们为是， 我到死也不放弃我的纯全；
6 我坚守我的义决不放松， 我一生的日子我的心必不责备我。
7 愿我的敌人如恶人一般， 愿那起来攻击我的像不义的人一样。
8 不敬虔的人被剪除， 神夺去他性命的时候还有什么指望呢？
9 患难临到他身上的时候， 神会垂听他的哀求吗？
10 他以全能者为乐， 时时求告 神吗？
11 我借 神的能力教导你们， 我不向你们隐瞒全能者的事。
12 你们都亲自见过， 你们为什么成了这么虚妄呢？
13 这是恶人从 神所得的分， 强暴的人从全能者所得的业。
14 即使他的儿女增多， 还是被刀剑所杀， 他的子孙也必永不得饱食；
15 他的遗族在死人中埋葬， 他的寡妇也都不哀哭。
16 他虽然堆积银子如尘沙， 预备衣服如泥土，
17 他尽管预备， 义人却要穿上； 他的银子， 无辜的人也要瓜分。
18 他建造房屋如蜘蛛结网， 又如守望者所搭的棚。
19 他虽然躺下的时候富有， 却不再这样； 他一张开双眼， 财富就不在了。
20 惊恐必如众水追上他， 暴风在夜间把他刮去。
21 东风把他吹起， 他就消逝； 又把他卷起， 离开原来的地方。
22 神射击他， 毫不留情， 他甚愿快快逃脱 神的手。
23 有人向他拍掌， 发嘶声赶他离开原来的地方。"