1 Silvret har ju sin gruva, sin fyndort har guldet, som man renar;
2 järn hämtas upp ur jorden, och stenar smältas till koppar.
3 Man sätter då gränser för mörkret, och rannsakar ned till yttersta djupet,
4 Där spränger man schakt långt under markens bebyggare, där färdas man förgäten djupt under vandrarens fot, där hänger man svävande, fjärran ifrån människor.
5 Ovan ur jorden uppväxer bröd, men därnere omvälves den såsom av eld.
6 Där, bland dess stenar, har safiren sitt fäste, guldmalm hämtar man ock där.
7 Stigen ditned är ej känd av örnen, och falkens öga har ej utspanat den;
8 den har ej blivit trampad av stolta vilddjur, intet lejon har gått därfram.
9 Ja, där bär man hand på hårda stenen; bergen omvälvas ända ifrån rötterna.
10 In i klipporna bryter man sig gångar, där ögat får se allt vad härligt är.
11 Vattenådror täppas till och hindras att gråta. Så dragas dolda skatter fram i ljuset.
12 Men visheten, var finnes hon, och var har förståndet sin boning?
13 Priset för henne känner ingen människa; hon står ej att finna i de levandes land.
14 Djupet säger: »Hon är icke här», och havet säger: »Hos mig är hon icke.»
15 Hon köper icke för ädlaste metall, med silver gäldas ej hennes värde.
16 Hon väges icke upp med guld från Ofir, ej med dyrbar onyx och safir.
17 Guld och glas kunna ej liknas vid henne; hon får ej i byte mot gyllene klenoder.
18 Koraller och kristall må icke ens nämnas; svårare är förvärva vishet än pärlor.
19 Etiopisk topas kan ej liknas vid henne; hon väges icke upp med renaste guld.
20 Ja, visheten, varifrån kommer väl hon, och var har förståndet sin boning?
21 Förborgad är hon för alla levandes ögon, för himmelens fåglar är hon fördold;
22 avgrunden och döden giva till känna; »Blott hörsägner om henne förnummo våra öron.»
23 Gud, han är den som känner vägen till henne, han är den som vet var hon har sin boning.
24 Ty han förmår skåda till jordens ändar, allt vad som finnes under himmelen ser han.
25 När han mätte ut åt vinden dess styrka och avvägde vattnen efter mått,
26 när han stadgade en lag för regnet och en väg för tordönets stråle,
27 då såg han och uppenbarade henne, då lät han henne stå fram, då utforskade han henne.
28 Och till människorna sade han så: »Se Herrens fruktan, det är vishet, och att fly det onda är förstånd.»
1 "银子有矿， 金子有冶炼的地方。
2 铁从土中取出， 熔化石头而得铜。
3 人探求黑暗的尽头， 查明在阴暗中的石矿， 直到极处。
4 在无人居住之处， 足迹罕至之地开坑探矿， 他们与人远离， 悬在坑中摇来摇去。
5 至于地， 粮食从它而出， 地底下却好像被火翻转过来一样。
6 石中有蓝宝石， 也有金沙。
7 矿坑中的路， 鸷鸟不知道， 连鹰的眼也未曾见过；
8 狂傲的野兽未曾行过， 猛狮也未曾经过。
9 人伸手击凿坚石， 使山脚翻倒过来。
10 在磐石中凿出坑道， 亲眼看见各样宝物。
11 他堵住水源， 不让滴漏， 又使隐藏之物显露在光中。
12 然而， 智慧在何处可寻？聪明之地在哪里呢？
13 智慧的价值人不知道， 在活人之地也寻不到。
14 深渊说： ‘不在我里面’， 沧海说： ‘不在我这里’。
15 智慧不能用纯金购买， 也不能称银子作它的代价。
16 俄斐金， 贵重的玛瑙、蓝宝石， 都不能与它比较。
17 黄金和玻璃不能与它比较， 纯金的器皿不能与它交换。
18 珊瑚和水晶都不值一提， 取得智慧胜过取得红宝石。
19 古实的黄玉不能与它比较， 纯金也不能与它较量。
20 然而， 智慧从哪里来， 聪明之地在哪里呢？
21 众生的眼睛都看不到， 空中的飞鸟也不能发现。
22 灭亡和死亡都说： ‘我们只风闻它的事罢了。’
23 神明白智慧的道路， 也晓得智慧的所在，
24 因为他察看全世界， 遍观全地。
25 他为风定轻重， 又度量众水；
26 为雨露立定律， 为雷电定道路。
27 那时他看见智慧， 描述智慧， 他坚立智慧， 并且查探智慧。
28 他对人说： ‘敬畏主就是智慧， 远离邪恶就是聪明。’"