1 Men hör nu, Job, mina ord, och lyssna till allt vad jag vill säga.
2 Se, jag upplåter nu mina läppar, min tunga tager till orda i min mun.
3 Ur ett redbart hjärta framgår mitt tal, och vad mina läppar förstå säga de ärligt ut.
4 Guds ande är det som har gjort mig, den Allsmäktiges fläkt beskär mig liv.
5 Om du förmår, så må du nu svara mig; red dig till strid mot mig, träd fram.
6 Se, jag är likställd med dig inför Gud, jag är danad av en nypa ler, också jag.
7 Ja, fruktan för mig behöver ej förskräcka dig, ej heller kan min myndighet trycka dig ned.
8 Men nu sade du så inför mina öron, så ljödo de ord jag hörde:
9 »Ren är jag och fri ifrån överträdelse, oskyldig är jag och utan missgärning;
10 men se, han finner på sak mot mig, han aktar mig såsom sin fiende.
11 Han sätter mina fötter i stocken, vaktar på alla mina vägar.»
12 Nej, häri har du orätt, svarar jag dig. Gud är ju förmer än en människa.
13 Huru kan du gå till rätta med honom, såsom gåve han aldrig svar i sin sak?
14 Både på ett sätt och på två talar Gud, om man också ej aktar därpå.
15 I drömmen, i nattens syn, när sömnen har fallit tung över människorna och de vila i slummer på sitt läger,
16 då öppnar han människornas öron och sätter inseglet på sina varningar till dem,
17 när han vill avvända någon från en ogärning eller hålla högmodet borta ifrån en människa.
18 Så bevarar han hennes själ från graven och hennes liv ifrån att förgås genom vapen.
19 Hon bliver ock agad genom plågor på sitt läger och genom ständig oro, allt intill benen.
20 Hennes sinne får leda vid maten, och hennes själ vid den föda hon älskade.
21 Hennes hull förtvinar, till dess intet är att se, ja, hennes ben täras bort intill osynlighet.
22 Så nalkas hennes själ till graven och hennes liv hän till dödens makter.
23 Men om en ängel då finnes, som vakar över henne, en medlare, någon enda av de tusen, och denne får lära människan hennes plikt,
24 då förbarmar Gud sig över henne och säger; »Fräls henne, så att hon slipper fara ned i graven; lösepenningen har jag nu fått.»
25 Hennes kropp får då ny ungdomskraft, hon bliver åter såsom under sin styrkas dagar.
26 När hon då beder till Gud, är han henne nådig och låter henne se sitt ansikte med jubel; han giver så den mannen hans rättfärdighet åter.
27 Så får denne då sjunga inför människorna och säga: »Väl syndade jag, och väl kränkte jag rätten, dock vederfors mig ej vad jag hade förskyllt;
28 ty han förlossade min själ, så att den undslapp graven, och mitt liv får nu med lust skåda ljuset.»
29 Se, detta allt kommer Gud åstad, både två gånger och tre, för den mannen,
30 till att rädda hans själ från graven, så att han får njuta av de levandes ljus.
31 Akta nu härpå, du Job, och hör mig; tig, så att jag får tala.
32 Dock, har du något att säga, så svara mig; tala, ty gärna gåve jag dig rätt.
33 Varom icke, så är det du som må höra på mig; du må tiga, så att jag får lära dig vishet.
1 "可是， 约伯啊， 请听我的言语， 留心听我的一切话。
2 我现在开口， 用舌头发言；
3 我的话表明我心中的正直， 我所知道的， 我的嘴唇就诚诚实实地说出来。
4 神的灵创造了我， 全能者的气使我存活。
5 你若能够办得到， 就回答我， 用话语攻击我， 表明立场， 当面攻击我。
6 在 神面前我与你一样， 也是用土捏造的。
7 我的威严必不惊吓你， 我的压力也不加重在你身上。
8 你所说的， 我已经听见了， 也听到你言语的声音， 说：
9 ‘我是洁净的， 毫无过犯； 我是清白的， 没有罪孽。
10 神找机会攻击我， 把我当作仇敌；
11 他把我的两脚上了木狗， 又鉴察我一切所行的。’
12 我要告诉你， 你这话错了， 因为 神比世人大。
13 你为什么对 神争辩， 说： ‘无论世人的什么话， 他都不回答’呢？
14 原来 神用这个方法或那个方法说了， 只是， 世人没有留意。
15 世人都在床上打盹， 沉睡临到他们的时候， 神用异梦与夜间的异象，
16 告诉他们， 他坚定他们所得的训诲，
17 好叫人离开自己的恶行， 又叫人与骄傲隔绝，
18 拦阻人的性命不下在坑里， 又阻止他的生命不死在刀下。
19 人在床上被痛苦惩治， 他的骨头不住地痛苦挣扎，
20 以致他的生命厌恶食物， 他的胃口也厌恶美食，
21 他的肌肉消瘦以致看不见， 以前看不见的骨头， 现在都凸出来。
22 他的性命接近深坑， 他的生命靠近灭命的天使。
23 在一千位天使之中， 若有一位作人的中保， 指示人当行的事，
24 恩待他， 说： ‘救赎他免下深坑； 我已经得到了赎价。’
25 他的肌肉就比孩童的更嫩， 他更恢复满有青春活力的日子。
26 他向 神祈求， 神就喜悦他， 他也欢呼着朝见 神的面， 人又恢复自己的义。
27 他在人面前歌唱， 说： ‘我犯了罪， 颠倒是非， 但我没有受到应得的报应。
28 他救赎我的性命免入深坑， 我的生命必得见光明。’
29 神总是三番四次， 向人行这一切事，
30 要把人的性命从深坑里救回来， 好使活人之光光照他。
31 约伯啊， 你当留心听我， 当默不作声， 我要说话。
32 你若有话说， 就请回答我； 你只管说吧， 因为我愿意以你为义。
33 你若没有话说， 就要听我说， 你当默不作声， 我就把智慧教导你。"