1 Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp.
2 Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.
3 Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.
4 Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig.
5 Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå.
6 Se, åt snön giver han bud: »Fall ned till jorden», så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.
7 Därmed fjättrar han alla människors händer, så att envar som han har skapat kan lära därav.
8 Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen, och i sina kulor lägga de sig till ro.
9 Från Stjärngemaket kommer då storm och köld genom nordanhimmelens stjärnor;
10 med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.
11 Skyarna lastar han ock med väta och sprider omkring sina ljungeldsmoln.
12 De måste sväva än hit, än dit, alltefter hans rådslut och de uppdrag de få, vadhelst han ålägger dem på jordens krets.
13 Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord, än är det med nåd som han låter dem komma.
14 Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under.
15 Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?
16 Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underbara verk?
17 Förstår du huru kläderna bliva dig så heta, när han låter jorden domna under sunnanvinden?
18 Kan du välva molnhimmelen så som han, så fast som en spegel av gjuten metall?
19 Lär oss då vad vi skola säga till honom; för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.
20 Ej må det bebådas honom att jag vill tala. Månne någon begär sitt eget fördärv?
21 Men synes icke redan skenet? Strålande visar han sig ju mellan skyarna, där vinden har gått fram och sopat dem undan.
22 I guldglans kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;
23 den Allsmäktige kunna vi icke fatta, honom som är så stor i kraft, honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.
24 Fördenskull frukta människorna honom; men de självkloka -- dem alla aktar han ej på.
1 "我的心因此战兢， 跳离原处。
2 你们当细听他轰轰的声音， 他口中发出隆隆的雷声。
3 他发雷声响遍天下， 也发电光闪到地极。
4 接着雷声霹雳， 神以自己威严之声打雷， 人听到雷声的时候， 神并没有留住风霜雨云。
5 神以奇妙的方法打雷， 他行大事， 我们不能了解。
6 他对雪说： ‘降在地上’， 对大雨暴雨也是这样。
7 他封住各人的手， 叫万人知道他的作为。
8 野兽进入洞中， 留在穴里。
9 风暴来自南宫， 寒冷出于北方。
10 神所呼的气息结成冰， 广阔无边的水也凝结；
11 他使密云满载水气， 云彩布散他的电光。
12 电光照着 神的指引来往旋转， 在地球上行他一切所吩咐的。
13 他使电光来临， 是为施行责罚， 或为滋润大地， 或为赐予慈爱。
14 约伯啊！ 你当留心听这话， 要站立思想 神奇妙的事。
15 神怎样吩咐这些， 又怎样使云中的电光照耀， 你知道吗？
16 密云怎样浮于空中， 那知识全备者奇妙的作为， 你知道吗？
17 地因南风而寂静的时候， 你的衣服怎样热起来， 你知道吗？
18 你能与 神同铺云天吗？这云天坚硬如铸成的镜子。
19 我们因愚昧无知的缘故， 不能陈明我们的案件， 请你告诉我们应该对他说什么话。
20 人怎能对他说： ‘我要说话’？哪有人自愿灭亡呢？
21 人不能看见云后的强光， 唯有经风一吹， 天才晴朗。
22 金光来自北方， 在 神的周围有可怕的威严。
23 论到全能者， 我们无法把他查出； 他大有能力与公平， 又满有公义， 他必不苦待人。
24 因此人人都应该敬畏他； 心中自以为有智慧的， 他都不看顾。"