1 Är det du som jagar upp rov åt lejoninnan och stillar de unga lejonens hunger,

2 när de trycka sig ned i sina kulor eller ligga på lur i snåret?

3 Vem är det som skaffar mat åt korpen, när hans ungar ropar till Gud, där de sväva omkring utan föda?

4 Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?

5 Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?

6 De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.

7 Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.

8 Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?

9 Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.

10 Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.

11 Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.

12 Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?

13 Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?

14 Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?

15 Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?

16 Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?

17 Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.

18 Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.

19 Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.

20 Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.

21 Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.

22 Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?

23 Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!

24 Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.

25 Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.

26 Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.

27 Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.

28 För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.

29 Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?

30 Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?

31 På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.

32 Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.

33 Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom. Job, 40 Kapitlet Herren manar Job ytterligare till ödmjukhet, med hänvisning på sina båda underskapelser Behemot (flodhästen) och Leviatan (krokodilen).

34 Så svarade nu HERREN Job och sade:

35 Vill du tvista med den Allsmäktige, du mästare? Svara då, du som så klagar på Gud!

36 Job svarade HERREN och sade:

37 Nej, därtill är jag för ringa; vad skulle jag svara dig? Jag måste lägga handen på munnen.

38 En gång har jag talat, och nu säger jag intet mer; ja, två gånger, men jag gör det icke åter.

1 "山岩间的野山羊的产期你能晓得吗？母鹿下犊之期你能察出吗？

2 它们怀胎的月数你能计算吗？它们生产的日期你能晓得吗？

3 它们屈身， 把子产下， 就除掉生产的疼痛。

4 幼雏渐渐健壮， 在荒野长大， 它们一离群出去， 就不再返回。

5 谁放野驴自由出去呢？谁解开快驴的绳索呢？

6 我使原野作它的家， 使咸地作它的居所。

7 它嗤笑城里的喧哗， 不听赶野驴的呼喝声；

8 它探索群山作它的草场， 寻觅各样青绿的东西。

9 野牛怎肯作你的仆人， 或在你的槽旁过夜呢？

10 你怎能用套绳把野牛系在犁沟呢？它怎肯跟着你耙山谷之地呢？

11 你怎能因它的力大就倚赖它？怎能把你所作的交给它作呢？

12 怎能信任它能把你的粮食运回来； 又收聚你禾场上的谷粒呢？

13 鸵鸟的翅膀欣然鼓动， 但它的翎毛和羽毛哪有慈爱呢？

14 它把蛋都留在地上， 使它们在土里得温暖，

15 它却忘记了人的脚可以把蛋踩碎， 野地的走兽会把蛋践踏。

16 它苛待幼雏， 看它们好像不是自己生的， 就算它的劳苦白费了， 也漠不关心，

17 因为 神使它忘记了智慧， 也没有把聪明分给它。

18 它挺身鼓翼奔跑的时候， 就讥笑马和骑马的人。

19 马的大力是你所赐的吗？它颈上的鬃毛是你披上的吗？

20 是你使它跳跃像蝗虫吗？它喷气之威使人惊惶。

21 它在谷中扒地， 以己力为乐， 它出去迎战手持武器的人。

22 它讥笑可怕的事， 并不惊慌， 也不在刀剑的面前退缩。

23 箭袋、闪烁的矛与枪， 都在它的身上铮铮有声。

24 它震抖激动， 驰骋大地， 一听见角声， 就不能站定。

25 角声一响， 它就说‘呵哈’， 它从远处闻到战争的气味， 又听见军长的雷声和战争的吶喊。

26 鹰鸟飞翔， 展翅南飞， 是因着你的聪明吗？

27 大鹰上腾， 在高处筑巢， 是听你的吩咐吗？

28 它住在山岩之上， 栖息在岩崖与坚固所在之上，

29 从那里窥看猎物， 它们的眼睛可以从远处观望。

30 它的幼雏也都吮血； 被杀的人在哪里， 鹰也在哪里。"