1 När han en gång uppehöll sig på ett ställe för att bedja och hade slutat sin bön, sade en av hans lärjungar till honom: »Herre, lär oss att bedja, såsom ock Johannes lärde sina lärjungar.»

2 Då sade han till dem: »När I bedjen, skolen I säga så: 'Fader, helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike;

3 vårt dagliga bröd giv oss var dag;

4 och förlåt oss våra synder, ty också vi förlåta var och en som är oss något skyldig; och inled oss icke i frestelse.'»

5 Ytterligare sade han till dem: »Om någon av eder har en vän och mitt i natten kommer till denne och säger till honom: 'Käre vän, låna mig tre bröd;

6 ty en av mina vänner har kommit resande till mig, och jag har intet att sätta fram åt honom'

7 så svarar kanske den andre inifrån huset och säger: 'Gör mig icke omak; dörren är redan stängd, och både jag och mina barn hava gått till sängs; jag kan icke stå upp och göra dig något.'

8 Men jag säger eder: Om han än icke, av det skälet att han är hans vän, vill stå upp och giva honom något, så kommer han likväl, därför att den andre är så påträngande, att stå upp och giva honom så mycket han behöver.

9 Likaså säger jag till eder: Bedjen, och eder skall varda givet; söken, och I skolen finna; klappen, och för eder skall varda upplåtet.

10 Ty var och en som beder, han får; och den som söker, han finner; och för den som klappar skall varda upplåtet.

11 Finnes bland eder någon fader, som när hans son beder honom om en fisk, i stallet för en fisk räcker honom en orm,

12 eller som räcker honom en skorpion, när han beder om ett ägg?

13 Om nu I, som ären onda, förstån att giva edra barn goda gåvor, huru mycket mer skall icke då den himmelske Fadern giva helig ande åt dem som bedja honom!»

14 Och han drev ut en ond ande som var dövstum. Och när den onde anden hade blivit utdriven, talade den dövstumme; och folket förundrade sig.

15 Men några av dem sade: »Det är med Beelsebul, de onda andarnas furste, som han driver ut de onda andarna.»

16 Och några andra ville sätta honom på prov och begärde av honom ett tecken från himmelen.

17 Men han förstod deras tankar och sade till dem: »Vart rike som har kommit i strid med sig självt bliver förött, så att hus faller på hus.

18 Om nu Satan har kommit i strid med sig själv, huru kan då hans rike hava bestånd? I sägen ju att det är med Beelsebul som jag driver ut de onda andarna.

19 Men om det är med Beelsebul som jag driver ut de onda andarna, med vem driva då edra egna anhängare ut dem? De skola alltså vara edra domare.

20 Om det åter är med Guds finger som jag driver ut de onda andarna, så har ju Guds rike kommit till eder. --

21 När en stark man, fullt väpnad, bevakar sin gård, då äro hans ägodelar fredade.

22 Men om någon som är starkare än han angriper honom och övervinner honom, så tager denne ifrån honom alla vapnen, som han förtröstade på, och skiftar ut bytet efter honom.

23 Den som icke är med mig, han är emot mig, och den som icke församlar med mig, han förskingrar.

24 När en oren ande har farit ut ur en människa, vandrar han omkring i ökentrakter och söker efter ro. Men då han icke finner någon, säger han: 'Jag vill vända tillbaka till mitt hus, som jag gick ut ifrån.'

25 Och när han kommer dit och finner det fejat och prytt,

26 då går han åstad och tager med sig sju andra andar, som äro värre än han själv, och de gå ditin och bo där; och så bliver för den människan det sista värre än det första.»

27 När han sade detta, hov en kvinna in folkhopen upp sin röst och ropade till honom: »Saligt är det moderssköte som har burit dig, och de bröst som du har diat.»

28 Men han svarade: »Ja, saliga är de som höra Guds ord och gömma det.»

29 Men när folket strömmade till tog han till orda och sade: »Detta släkte är ett ont släkte Det begär ett tecken, men intet annat tecken skall givas det än Jonas' tecken.

30 Ty såsom Jonas blev ett tecken för nineviterna, så skall ock Människosonen vara ett tecken för detta släkte.

31 Drottningen av Söderlandet skall vid domen träda fram tillsammans med detta släktes män och bliva dem till dom. Ty hon kom från jordens ända för att höra Salomos visdom; och se, har är vad som är mer än Salomo.

32 Ninevitiska män skola vid domen träda fram tillsammans med detta släkte och bliva det till dom. Ty de gjorde bättring vid Jonas' predikan; och se, här är vad som är mer än Jonas.

33 Ingen tänder ett ljus och sätter det på en undangömd plats eller under skäppan, utan man sätter det på ljusstaken, för att de som komma in skola se skenet.

34 Ditt öga är kroppens lykta. När ditt öga är friskt, då har ock hela din kropp ljus; men när det är fördärvat, då är ock din kropp höljd i mörker.

35 Se därför till, att ljuset som du har i dig icke är mörker.

36 Om så hela din kropp får ljus och icke har någon del höljd i mörker, då har den ljus i sin helhet, såsom när en lykta lyser dig med sitt klara sken.»

37 Under det att han så talade, inbjöd en farisé honom till måltid hos sig; och han gick ditin och tog plats vid bordet.

38 Men när fariséen såg att han icke tvådde sig före måltiden, förundrade han sig.

39 Då sade Herren till honom: »I fariséer, I gören nu det yttre av bägaren och fatet rent, medan edert inre är fullt av rofferi och ondska.

40 I dårar, har icke han som har gjort det yttre också gjort det inre?

41 Given fastmer såsom allmosa vad inuti kärlet är; först då bliver allt hos eder rent.

42 Men ve eder, I fariséer, som given tionde av mynta och ruta och alla slags kryddväxter, men icke akten på rätten och på kärleken till Gud! Det ena borden I göra, men icke underlåta det andra.

43 Ve eder, I fariséer, som gärna viljen sitta främst i synagogorna och gärna viljen bliva hälsade på torgen!

44 Ve eder, I som ären lika gravar som ingen kan märka, och över vilka människorna gå fram utan att veta det!»

45 Då tog en av de lagkloke till orda och sade till honom: »Mästare, när du så talar, skymfar du också oss.»

46 Han svarade: »Ja, ve ock eder, I lagkloke, som på människorna läggen bördor, svåra att bära, men själva icke viljen med ett enda finger röra vid de bördorna!

47 Ve eder, I som byggen upp profeternas gravar, deras som edra fäder dräpte!

48 Så bären I då vittnesbörd om edra fäders gärningar och gillen dem; ty om de dräpte profeterna, så byggen I upp deras gravar.

49 Därför har ock Guds vishet sagt: 'Jag skall sända till dem profeter och apostlar, och somliga av dem skola de dräpa, och andra skola de förfölja.

50 Och så skall av detta släkte utkrävas alla profeters blod, allt det som är utgjutet från världens begynnelse,

51 ända ifrån Abels blod intill Sakarias' blod, hans som förgjordes mellan altaret och templet.' Ja, jag säger eder: Det skall utkrävas av detta släkte.

52 Ve eder, I lagkloke, som haven tagit bort nyckeln till kunskapen! Själva haven I icke kommit ditin och för dem som ville komma dit haven I lagt hinder.»

53 När han inför allt folket sade detta till dem, blevo fariséerna och de lagkloke mycket förbittrade och gåvo sig i strid med honom om många stycken;

54 de sökte nämligen efter tillfälle att kunna anklaga honom.

1 有一天， 耶稣在一个地方祈祷， 祈祷完了， 有一个门徒对他说： "主啊， 求你教导我们祷告， 像约翰教导他的门徒一样。"

2 耶稣说： "你们祷告的时候， 要说： ‘父啊， 愿你的名被尊为圣， 愿你的国降临（有些抄本在此有"愿你的旨意行在地上， 如同行在天上"一句）；

3 我们需用的食物， 求你每天赐给我们；

4 赦免我们的罪， 因为我们也饶恕所有亏负我们的人； 不要让我们陷入试探（有些抄本在此有"救我们脱离那恶者"一句）。’"

5 耶稣又对他们说： "你们当中， 谁有朋友半夜去找他， 说： ‘请你借给我三个饼，

6 因为我有一个朋友旅行来到我这里， 我没有什么可以招待他。’

7 而他却在里面回答： ‘不要麻烦我， 门已经关好了， 孩子也跟我在床上了， 我不能起来拿给你。’

8 我告诉你们， 即使不因为他是朋友而起来给他， 也会因为他厚颜地直求， 而起来照他所需要的给他。

9 我又告诉你们， 你们祈求， 就给你们； 寻找， 就寻见； 叩门， 就给你们开门。

10 因为所有祈求的就得着， 寻找的就寻见， 叩门的就给他开门。

11 你们中间作父亲的， 哪有儿子求鱼， 反拿蛇给他呢？

12 或求鸡蛋， 反给他蝎子呢？

13 你们虽然不好， 尚且知道把好东西给自己的儿女， 何况天父， 岂不更把圣灵赐给求他的人吗？"

14 耶稣赶出一个哑巴鬼， 鬼既出去， 哑巴就说起话来， 众人都希奇。

15 有人说： "他靠鬼王别西卜赶鬼。"

16 又有人试探他， 向他求一个从天上来的神迹。

17 耶稣知道他们的心意， 就对他们说： "如果一个国家自相纷争， 就必定荒凉； 如果一个家庭自相为敌， 就必然败落。

18 如果撒但自相纷争， 他的国怎能站立得住呢？你们说我靠别西卜赶鬼，

19 我若靠别西卜赶鬼， 你们的子孙赶鬼又靠谁呢？因此， 他们必要作你们的审判官。

20 我若靠 神的能力赶鬼， 这就是 神的国临到你们了。

21 一个壮汉拿着武器， 看守自己的家园， 他的家财就平安无事。

22 但是一个比他更强的人来了， 胜过了他， 夺去他所倚靠的武器， 就把他的家财当作掠物分了。

23 不站在我这一边的就是反对我的； 不跟从一起收聚的就是分散的。

24 "一个污灵离开了一个人， 走遍干旱之地， 寻找栖身的地方， 却没有找到， 就说： ‘我要回到我从前离开了的那房子。’

25 到了之后， 看见里面已经打扫干净， 粉饰好了，

26 他就去带了另外七个比自己更恶的污灵来， 进去住在那里； 那人后来的情况， 比以前更坏了。"

27 耶稣正说这些话的时候， 群众中有一个女人高声对他说： "怀你胎的和哺养你的有福了！ "

28 他说： "是的， 却还不如听 神的道而遵守的人有福。"

29 众人聚集的时候， 耶稣就说： "这世代是个邪恶的世代。这世代寻求神迹， 可是除了约拿的神迹以外， 再没有神迹给他们了。

30 约拿怎样成了尼尼微人的神迹， 人子也照样成为这个世代的神迹。

31 审判的时候， 南方的女王要和这世代的人一同起来， 她要定他们的罪， 因为她从地极来到， 要听所罗门智慧的话。你看， 这里有一位是比所罗门更大的。

32 审判的时候， 尼尼微人要和这世代的人一同起来， 他们要定这个世代的罪， 因为尼尼微人听了约拿所传的就悔改了。你看， 这里有一位是比约拿更大的。

33 "没有人点了灯， 把它放在地窖里， 或量器底下， 却放在灯台上， 叫进来的人看得见光。

34 你的眼睛就是你身体的灯， 你的眼睛健全， 全身就明亮； 如果不健全， 全身就黑暗。

35 所以要谨慎， 免得你里面的光黑暗了。

36 你若全身明亮， 没有一点黑暗， 你就完全明亮， 好像明亮的灯光照你一样。"

37 耶稣说话的时候， 有一个法利赛人请耶稣和他一起吃饭； 他就进去坐席。

38 这个法利赛人见耶稣吃饭之前不洗手， 觉得奇怪。

39 主对他说： "你们法利赛人把杯盘的外面洗净， 但你们里面却充满了抢夺和邪恶。

40 无知的人哪， 那造外面的， 不也造里面吗？

41 只要把里面的施舍出去， 你们的一切就都洁净了。

42 然而你们法利赛人有祸了！ 因为你们把薄荷、茴香和各样菜蔬献上十分之一， 却把公义和爱 神的事疏忽了； 这些是你们应当作的， 但其他的也不可疏忽。

43 你们法利赛人有祸了！ 因为你们喜爱会堂里的高位和人在巿中心的问安。

44 你们有祸了！ 因为你们好像不显露的坟墓， 走在上面的人并不知道。"

45 律法师中有一个回答他： "老师， 你这样说， 把我们也侮辱了！ "

46 耶稣说： "你们律法师也有祸了， 因为你们把难担的担子叫人担， 自己连一个指头也不动。

47 你们有祸了！ 因为你们修造先知的坟墓， 而那些先知正是你们祖先所杀的，

48 这样， 你们就成了证人， 对你们祖先的作为表示同意； 他们杀害先知， 你们修造先知的坟墓。

49 所以， 神的智慧说： ‘我要差遣先知和使徒到他们那里去， 有的他们要杀害， 有的他们要迫害，

50 为要使创世以来众先知所流的血， 从亚伯的血起， 直到在祭坛和圣所之间受害的撒迦利亚的血为止， 都向这一代追讨。’是的， 我告诉你们， 都要向这一代追讨。

52 你们律法师有祸了！ 因为你们拿去知识的钥匙， 自己不进去， 又阻止要进去的人。"

53 耶稣从那里出来， 经学家和法利赛人非常敌视他， 质问他很多问题，

54 等机会从他的口中找把柄。