1 Han sade också till sina lärjungar: »En rik man hade en förvaltare som hos honom blev angiven för förskingring av hans ägodelar.

2 Då kallade han honom till sig och sade till honom: 'Vad är det jag hör om dig? Gör räkenskap för din förvaltning; ty du kan icke längre få vara förvaltare.'

3 Men förvaltaren sade vid sig själv: 'Vad skall jag göra, då min herre nu tager ifrån mig förvaltningen? Gräva orkar jag icke; att tigga blyges jag för.

4 Dock, nu vet jag vad jag skall göra, för att man må upptaga mig i sina hus, när jag bliver avsatt ifrån förvaltningen.'

5 Och han kallade till sig sin herres gäldenärer, var och en särskilt. Och han frågade den förste: 'Huru mycket är du skyldig min herre?'

6 Han svarade: 'Hundra fat olja.' Då sade han till honom: 'Tag här ditt skuldebrev, och sätt dig nu strax ned och skriv femtio.'

7 Sedan frågade han en annan: 'och du, huru mycket är du skyldig?' Denne svarade: 'hundra tunnor vete.' Då sade han till honom: 'Tag här ditt skuldebrev och skriv åttio.'

8 Och husbonden prisade den orättrådige förvaltaren för det att han hade handlat klokt. Ty denna tidsålders barn skicka sig klokare mot sitt släkte än ljusets barn.

9 Och jag säger eder: Skaffen eder vänner medelst den orättrådige Mamons goda, för att de, när detta har tagit slut, må taga emot eder i de eviga hyddorna.

10 Den som är trogen i det minsta, han är ock trogen i vad mer är, och den som är orättrådig i det minsta, han är ock orättrådig i vad mer är.

11 Haven I nu icke varit trogna, när det gällde den orättrådige Mamons goda, vem vill då betro eder det sannskyldiga goda?

12 Och haven I icke varit trogna, när det gällde vad som tillhörde en annan, vem vill då giva eder det som hör eder till?

13 Ingen som tjänar kan tjäna två herrar; ty antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den förre och förakta den senare. I kunnen icke tjäna både Gud och Mamon.»

14 Allt detta hörde nu fariséerna, som voro penningkära, och de drevo då gäck med honom.

15 Men han sade till dem: »I hören till dem som göra sig rättfärdiga inför människorna. Men Gud känner edra hjärtan; ty det som bland människor är högt är en styggelse inför Gud.

16 Lagen och profeterna hava haft sin tid intill Johannes. Sedan dess förkunnas evangelium om Guds rike, och var man vill storma ditin.

17 Men snarare kunna himmel och jord förgås, än en enda prick av lagen kan falla bort.

18 Var och en som skiljer sig från sin hustru och tager sig en annan hustru, han begår äktenskapsbrott. Och den som tager till hustru en kvinna som är skild från sin man, han begår äktenskapsbrott.

19 Det var en rik man som klädde sig i purpur och fint linne och levde var dag i glädje och prakt.

20 Men en fattig man, vid namn Lasarus, låg vid hans port, full av sår,

21 och åstundade att få stilla sin hunger med vad som kunde falla ifrån den rike mannens bord. Ja, det gick så långt att hundarna kommo och slickade hans sår.

22 Så hände sig att den fattige dog och blev förd av änglarna till Abrahams sköte. Också den rike dog och blev begraven.

23 När han nu låg i dödsriket och plågades, lyfte han upp sina ögon och fick se Abraham långt borta och Lasarus i hans sköte.

24 Då ropade han och sade: 'Fader Abraham, förbarma dig över mig, och sänd Lasarus att doppa det yttersta av sitt finger i vatten och svalka min tunga, ty jag pinas svårt i dessa lågor.'

25 Men Abraham svarade: 'Min son kom ihåg att du, medan du levde, fick ut ditt goda och Lasarus däremot vad ont var; nu åter får han här hugnad, under det att du pinas.

26 Och till allt detta kommer, att ett stort svalg är satt mellan oss och eder, för att de som vilja begiva sig över härifrån till eder icke skola kunna det, och för att ej heller någon därifrån skall kunna komma över till oss.»

27 Då sade han: 'Så beder jag dig då, fader, att du sänder honom till min faders hus,

28 där jag har fem bröder, och låter honom varna dem, så att icke också de komma till detta pinorum.'

29 Men Abraham sade: 'De hava Moses och profeterna; dem må de lyssna till.'

30 Han svarade: 'Nej, fader Abraham; men om någon kommer till dem från de döda, så skola de göra bättring.'

31 Då sade han till honom: 'Lyssna de icke till Moses och profeterna, så skola de icke heller låta övertyga sig, om någon uppstår från de döda.'»

1 耶稣又对门徒说： "有一个财主的管家， 有人在他主人面前告他浪费主人的财物。

2 主人把他叫来， 对他说： ‘我听见关于你的是怎么一回事呢？把你管理的帐目交代清楚， 因为你不能再作管家了。’

3 那管家心里说： ‘主人不要我再作管家了， 我作什么才好呢？锄地吧， 没有力气！ 讨饭吧， 怕羞！

4 我知道要怎么作了， 好使人在我离开管家的职务以后， 接我到他们家里去。’

5 于是把欠他主人债的人， 一个一个地叫来， 问头一个说： ‘你欠我主人多少？’

6 他说： ‘四千公升油。’管家说： ‘拿你的欠单去， 快坐下写二千。’

7 又问一个说： ‘你欠多少？’他说： ‘四万公升麦子。’管家说： ‘拿你的欠单去， 写三万。’

8 主人就夸奖这不义的管家作事机警； 因为在应付自己的世事上， 今世之子比光明之子更精明。

9 我告诉你们， 要用不义的钱财去结交朋友， 好叫钱财无用的时候， 他们可以接你们到永恒的帐棚里。

10 在最小的事上忠心的， 在大事上也忠心； 在最小的事上不义的， 在大事上也不义。

11 如果你们在不义的钱财上不忠心， 谁还把真实的钱财托付给你们呢？

12 如果你们在别人的东西上不忠心， 谁还把你们自己的东西交给你们呢？

13 "一个家仆不能服事两个主人； 他若不是恨这个爱那个， 就是忠于这个轻视那个。你们不能服事 神， 又服事金钱。"

14 贪财的法利赛人听见这些话， 就嗤笑耶稣。

15 耶稣对他们说： "你们在人面前自称为义， 神却知道你们的心； 因为人所高举的， 神却看作是可憎恶的。

16 律法和先知到约翰就结束了。从此， 神的国的福音就传开了， 人人都要努力进去。

17 天地过去， 要比律法的一点一画失效还容易呢。

18 凡休妻另娶的， 就犯了奸淫； 娶被丈夫所休的， 也是犯了奸淫。

19 "有一个财主， 身穿紫色袍和细麻衣， 天天奢华宴乐。

20 又有一个乞丐， 名叫拉撒路， 满身是疮， 被人放在财主门口，

21 想得财主桌子上掉下来的零碎充饥； 并且有狗来舔他的疮。

22 后来乞丐死了， 被天使送到亚伯拉罕的怀里。那财主也死了， 并且埋葬了。

23 财主在阴间受痛苦， 举目远远望见亚伯拉罕， 和他怀里的拉撒路，

24 就喊着说： ‘我祖亚伯拉罕啊， 可怜我吧！ 打发拉撒路来用指头蘸点水， 凉凉我的舌头吧！ 因为我在这火焰里非常痛苦。’

25 亚伯拉罕说： ‘孩子， 你应该回想你生前享过福， 同样拉撒路受过苦， 现在他在这里得安慰， 你却要受苦了。

26 不但这样， 我们与你们之间， 有深渊隔开， 人想从这边过到你们那里是不可能的， 从那边过到我们这边也是不可能的。’

27 那人说： ‘我祖啊， 那么求你差遣拉撒路到我家里去，

28 因为我有五个兄弟， 他可以警告他们， 免得他们也到这受苦的地方来。’

29 亚伯拉罕说： ‘他们有摩西和先知可以听从。’

30 他说： ‘不然， 我祖亚伯拉罕啊， 如果有人从死人中复活， 到他们那里去， 他们必定会悔改。’

31 亚伯拉罕说： ‘如果他们不听从摩西和先知， 就算有一个从死人中复活的人， 他们也不会接受劝告。’"