1 Och han sade till sina lärjungar: »Det är icke annat möjligt än att förförelser måste komma, men ve den genom vilken de komma!

2 För honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han kastades i havet, än att han skulle förföra en av dessa små.

3 Tagen eder till vara! Om din broder försyndat sig, så tillrättavisa honom; och om han då ångrar sig, så förlåt honom.

4 Ja, om han sju gånger om dagen försyndar sig mot dig och sju gånger kommer tillbaka till dig och säger: 'Jag ångrar mig' så skall du förlåta honom.»

5 Och apostlarna sade till Herren: »Föröka vår tro.»

6 Då sade Herren: »Om I haden tro, vore den ock blott såsom ett senapskorn, så skullen I kunna säga till detta mullbärsfikonträd: 'Ryck dig upp med rötterna, och plantera dig i havet', och det skulle lyda eder.

7 Om någon bland eder har en tjänare som kör plogen eller vaktar boskap, icke säger han väl till tjänaren, när denne kommer hem från marken: 'Gå du nu strax till bords'?

8 Säger han icke fastmer till honom: 'Red till min måltid, och fäst så upp din klädnad och betjäna mig, medan jag äter och dricker; sedan må du själv äta och dricka'?

9 Icke tackar han väl tjänaren för att denne gjorde det som blev honom befallt?

10 Sammalunda, när I haven gjort allt som har blivit eder befallt, då skolen I säga: 'Vi äro blott ringa tjänare: vi hava endast gjort vad vi voro pliktiga att göra.'»

11 Då han nu var stadd på sin färd till Jerusalem, tog han vägen mellan Samarien och Galileen.

12 Och när han kom in i en by, möttes han av tio spetälska män. Dessa stannade på avstånd

13 och ropade och sade: »Jesus, Mästare, förbarma dig över oss.»

14 När han fick se dem, sade han till dem: »Gån och visen eder för prästerna.» Och medan de voro på väg dit, blevo de rena.

15 Och en av dem vände tillbaka, när han såg att han hade blivit botad, och prisade Gud med hög röst

16 och föll ned på mitt ansikte för Jesu fötter och tackade honom. Och denne var en samarit.

17 Då svarade Jesus och sade: »Blevo icke alla tio gjorda rena? Var äro de nio?

18 Fanns då ibland dem ingen som vände tillbaka för att prisa Gud, utom denne främling?»

19 Och han sade till honom: »Stå upp och gå dina färde. Din tro har frälst dig.»

20 Och då han blev tillfrågad av fariséerna när Guds rike skulle komma, svarade han dem och sade: »Guds rike kommer icke på sådant sätt att det kan förnimmas med ögonen,

21 ej heller skall man kunna säga: 'Se här är det', eller: 'Där är det.' Ty se, Guds rike är invärtes i eder.»

22 Och han sade till lärjungarna: »Den tid skall komma, då I gärna skullen vilja se en av Människosonens dagar, men I skolen icke få det.

23 Väl skall man då säga till eder: 'Se där är han', eller: 'Se här är han'; men gån icke dit, och löpen icke därefter.

24 Ty såsom ljungelden, när den ljungar fram, lyser från himmelens ena ända till den andra, så skall det vara med Människosonen på hand dag.

25 Men först måste han lida mycket och bliva förkastad av detta släkte.

26 Och såsom det skedde på Noas tid, så skall det ock ske i Människosonens dagar:

27 människorna åto och drucko, män togo sig hustrur, och hustrur gåvos åt män, ända till den dag då Noa gick in i arken; då kom floden och förgjorde dem allasammans.

28 Likaledes, såsom det skedde på Lots tid: människorna åto och drucko, köpte och sålde, planterade och byggde,

29 men på den dag då Lot gick ut från Sodom regnade eld och svavel ned från himmelen och förgjorde dem allasammans,

30 alldeles på samma sätt skall det ske den dag då Människosonen uppenbaras.

31 Den som den dagen är på taket och har sitt bohag inne i huset, han må icke stiga ned för att hämta det; ej heller må den som är ute på marken vända tillbaka.

32 Kommen ihåg Lots hustru.

33 Den som står efter att vinna sitt liv, han skall mista det; men den som mister det, han skall rädda det.

34 Jag säger eder: Den natten skola två ligga i samma säng; den ene skall bliva upptagen, den andre skall lämnas kvar.

35 Två kvinnor skola mala tillhopa; den ena skall bliva upptagen, den andra skall lämnas kvar.»

36 Då frågade de honom: »Var då, Herre?» Han svarade dem: »Där den döda kroppen är, dit skola ock rovfåglarna församla sig.»

1 耶稣又对门徒说： "使人犯罪的事是免不了的， 但那使人犯罪的人有祸了！

2 就算拿一块大磨石拴在他的颈项上， 把他沉在深海里， 比他使这小子中的一个犯罪还好。

3 你们应当谨慎。如果你弟兄得罪你， 就劝戒他； 他若懊悔， 就饶恕他。

4 如果他一天七次得罪你， 又七次回转， 对你说： ‘我懊悔了！ ’你总要饶恕他。"

5 使徒对主说： "请你加添我们的信心。"

6 主说： "如果你们有信心像一粒芥菜种， 就是对这棵桑树说： ‘拔起根来， 栽到海里去！ ’它也必听从你们。

7 "你们中间谁有仆人去耕地或是放羊， 从田里回来， 你就对他说： ‘快过来坐下吃饭’；

8 而不对他说： ‘给我预备晚餐， 束起腰来服事我， 等我吃喝完了， 你才吃喝’呢？

9 仆人作了所吩咐的事， 主人还谢谢他吗？

10 你们也是这样， 作完一切吩咐你们的事， 应该说： ‘我们是无用的仆人， 我们只作了应分作的。’"

11 耶稣往耶路撒冷去， 经过撒玛利亚和加利利的边境。

12 他走进一个村庄， 有十个痲风病人迎面而来， 远远地站着，

13 大声说： "主耶稣啊， 可怜我们吧！ "

14 他看见了， 就对他们说： "你们去给祭司检查吧。"他们去的时候就洁净了。

15 内中有一个人见自己已经好了， 就回来大声颂赞 神，

16 在耶稣脚前把脸伏在地上感谢他。他是一个撒玛利亚人。

17 耶稣说： "洁净了的不是有十个人吗？那九个在哪里？

18 除了这外族人， 再没有一个回来颂赞 神吗？"

19 耶稣就对他说： "起来， 走吧， 你的信使你痊愈了。"

20 法利赛人问耶稣： " 神的国什么时候来到呢？"他回答： " 神的国来到， 是眼睛看不见的。

21 人不能说： ‘看哪！ 在这里’， 或说： ‘在那里’； 因为 神的国就在你们里面。"

22 他又对门徒说： "日子将到， 你们渴望看见人子的一个日子， 却见不到。

23 有人会对你们说： ‘看哪， 在那里； 看哪， 在这里！ ’你们不要出去， 也不要追随他们。

24 电光怎样从天这边一闪， 直照到天那边， 人子在他的日子也是这样。

25 但他必须先受许多苦， 被这个世代弃绝。

26 挪亚的时代怎样， 人子的时代也是怎样。

27 当时人们吃喝嫁娶， 直到挪亚进入方舟的那一天， 洪水来了， 把他们全都灭掉。

28 在罗得的时代也是这样， 人们吃喝买卖， 耕种建造，

29 直到罗得离开所多玛的那一天， 火与硫磺从天上降下来， 把他们全都灭掉。

30 人子显现的日子也是这样。

31 当那日， 人在房顶上， 器具在屋里， 不要下来拿； 在田里的， 照样不要回家。

32 应当记着罗得的妻子的教训。

33 凡是想保全生命的， 必丧掉生命； 凡是牺牲生命的， 却必保全生命。

34 我告诉你们， 当那夜， 两个人在一张床上， 一个被接去， 一个被撇下。

35 两个女人一起推磨， 一个被接去， 一个被撇下。"

36 （有些抄本有第36节： "两个人在田里， 一个被接去， 一个撇下来。"）

37 门徒问耶稣： "主啊， 这些事会在哪里发生呢？"主说： "尸首在哪里， 鹰也会聚集在哪里。"