1 Och en dag, då han undervisade folket i helgedomen och förkunnade evangelium, trädde översteprästerna och de skriftlärde, tillika med de äldste, fram

2 och talade till honom och sade: »Säg oss, med vad myndighet gör du detta? Och vem är det som har rivit dig sådan myndighet?»

3 Han svarade och sade till dem: »Också jag vill ställa en fråga till eder; svaren mig på den.

4 Johannes' döpelse, var den från himmelen eller från människor?»

5 Då överlade de med varandra och sade: »Om vi svara: 'Från himmelen' så frågar han: 'Varför trodden I honom då icke?'

6 Men om vi svara: 'Från människor', då kommer allt folket att stena oss, ty de äro förvissade om att Johannes var en profet.»

7 De svarade alltså att de icke visste varifrån den var.

8 Då sade Jesus till dem: »Så säger icke heller jag eder med vad myndighet jag gör detta.»

9 Och han framställde för folket denna liknelse: »En man planterade en vingård och lejde ut den åt vingårdsmän och för utrikes för lång tid.

10 När sedan rätta tiden var inne, sände han en tjänare till vingårdsmännen, för att de åt denne skulle lämna någon del av vingårdens frukt. Men vingårdsmännen misshandlade honom och läto honom gå tomhänt bort.

11 Ytterligare sände han en annan tjänare. Också honom misshandlade och skymfade de och läto honom gå tomhänt bort.

12 Ytterligare sände han en tredje. Men också denne slogo de blodig och drevo bort honom.

13 Då sade vingårdens herre: 'Vad skall jag göra? Jo, jag vill sända min älskade son; för honom skola de väl ändå hava försyn.'

14 Men när vingårdsmannen fingo se honom, överlade de med varandra och sade: 'Denne är arvingen; låt oss dräpa honom, för att arvet må bliva vårt.'

15 Och de förde honom ut ur vingården och dräpte honom. »Vad skall nu vingårdens herre göra med dem?

16 Jo, han skall komma och förgöra de vingårdsmännen och lämna vingården åt andra.» När de hörde detta, sade de: »Bort det!»

17 Då såg han på dem och sade: »Vad betyder då detta skriftens ord: 'Den sten som byggningsmännen förkastade, den har blivit en hörnsten'?

18 Var och en som faller på den stenen, han skall bliva krossad; men den som stenen faller på, honom skall den söndersmula.»

19 Och de skriftlärde och översteprästerna hade gärna velat i samma stund gripa honom, men de fruktade för folket. Ty de förstodo att det var om dem som han hade talat i denna liknelse.

20 Och de vaktade på honom och sände ut några som försåtligen skulle låtsa sig vara rättsinniga män, för att dessa skulle fånga honom genom något hans ord, så att de skulle kunna överlämna honom åt överheten, i landshövdingens våld.

21 Dessa frågade honom och sade: »Mästare, vi veta att du talar och undervisar rätt och icke har anseende till personen, utan lär om Guds väg vad sant är.

23 Men han märkte deras illfundighet och sade till dem:

24 »Låten mig se en penning. Vems bild och överskrift bär den?» De svarade: »Kejsarens.»

25 Då sade han till dem: »Given alltså kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.»

26 Och de förmådde icke fånga honom genom något hans ord inför folket, utan förundrade sig över hans svar och tego.

27 Därefter trädde några sadducéer fram och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse. Dessa frågade honom

28 och sade: »Mästare, Moses har givit oss den föreskriften, att om någon har en broder som är gift, men dör barnlös, så skall han taga sin broders hustru till akta och skaffa avkomma åt sin broder.

29 Nu voro här sju bröder. Den förste tog sig en hustru, men dog barnlös.

30 Då tog den andre i ordningen henne

31 och därefter den tredje; sammalunda alla sju. Men de dogo alla, utan att någon av dem lämnade barn efter sig.

32 Slutligen dog ock hustrun.

33 Vilken av dem skall då vid uppståndelsen få kvinnan till hustru? De hade ju alla sju tagit henne till hustru.»

34 Jesus svarade dem: »Med den nuvarande tidsålderns barn är det så, att män taga sig hustrur, och hustrur givas åt män;

35 men de som bliva aktade värdiga att få del i den nya tidsåldern och i uppståndelsen från de döda, med dem är det så, att varken män tag sig hustrur, eller hustrur givas män.

36 De kunna ju ej heller mer dö ty de äro lika änglarna och äro, Guds söner, eftersom de hava blivit delaktiga av uppståndelsen.

37 Men att de döda uppstå, det har ock Moses, på det ställe där det talas om törnbusken, givit till känna, när han kallar Herren 'Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud';

38 Och han är en Gud icke för döda, utan för levande, ty för honom leva alla.»

39 Då svarade några av de skriftlärde och sade: »Mästare, du har talat rätt.»

40 De dristade sig nämligen icke att vidare ställa någon fråga på honom.

41 Men han sade till dem: »Huru kan man säga att Messias är Davids son?

42 David själv säger ju i Psalmernas bok: Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida,

43 till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.'

44 David kallar honom alltså 'herre'; huru kan han då vara hans son?»

45 Och han sade till sina lärjungar, så att allt folket hörde det:

46 »Tagen eder till vara för de skriftlärde, som gärna gå omkring i fotsida kläder och gärna vilja bliva hälsade på torgen och gärna sitta främst i synagogorna och på de främsta platserna vid gästabuden --

47 detta under det att de utsuga änkors hus, medan de för syns skull hålla långa baner. Del skola få en dess hårdare dom.»

1 有一天， 耶稣在殿里教导人， 宣讲福音， 众祭司长、经学家和长老上前来，

2 对他说： "告诉我们， 你凭着什么权柄作这些事？给你这权柄的是谁？"

3 他回答他们： "我也要问你们一句话， 你们告诉我：

4 约翰的洗礼是从天上来的， 还是从人来的呢？"

5 他们就彼此议论说： "如果我们说： ‘是从天上来的’， 他就会问： ‘那你们为什么不相信他呢？’

6 如果我们说： ‘是从人来的’， 众人都会用石头打我们， 因为他们都认定约翰是先知。"

7 于是他们回答耶稣： "我们不知道是从哪里来的。"

8 耶稣说： "我也不告诉你们， 我凭着什么权柄作这些事。"

9 于是耶稣向众人讲了这个比喻： "有一个人栽种了一个葡萄园， 租给佃户， 就远行去了很久。

10 到了时候， 园主派了一个仆人到佃户那里， 叫他们把葡萄园当纳的果子交给他。佃户却打了他， 放他空手回去。

11 园主又派另一个仆人去， 佃户又打了他， 并且侮辱他， 也叫他空手回去。

12 于是他又派第三个去， 佃户把他打伤， 赶他走了。

13 葡萄园的主人说： ‘怎么办呢？我要派我的爱子去， 也许这一个他们会尊敬的。’

14 佃户一看他， 就彼此商议说： ‘这是继承产业的， 让我们杀了他， 那么， 产业就成为我们的了。’

15 于是他们把园主的爱子推出葡萄园外杀了。主人要怎样对待他们呢？

16 他要来除掉这些佃户， 把葡萄园租给别人。"他们听见了就说： "千万不要有这样的事发生！ "

17 耶稣看着他们， 说： "那么， ‘建筑工人所弃的石头， 成了房角的主要石头’， 这经文是什么意思呢？

18 凡是跌在那石头上的， 就必摔碎； 那石头掉在谁的身上， 就必把他压得粉碎。"

19 经学家和祭司长知道这比喻是针对他们说的， 当时就想动手拿他， 可是又害怕群众。

20 经学家和祭司长差派奸细伪装好人去窥探耶稣， 要抓着他的把柄， 好把他交由总督全权裁决。

21 奸细问他： "老师， 我们知道你所说所教的都对， 并且不讲情面， 只照着真理把 神的道教导人。

22 我们纳税给凯撒可以不可以？"

23 耶稣看透他们的诡计， 就对他们说：

24 "给我一个银币看看， 上面是谁的像， 谁的名号？"他们说： "凯撒的。"

25 耶稣说： "这样， 凯撒的应当归给凯撒， 神的应当归给 神。"

26 他们在群众面前， 不能抓住耶稣的把柄， 又希奇他的回答， 就沉默下来。

27 撒都该人向来否认有复活的事， 他们当中有几个人来问耶稣：

28 "老师， 摩西曾写给我们说： ‘如果一个人娶了妻子， 还没有儿女就死了， 他弟弟就应当娶他的妻子， 为哥哥立后。’

29 从前有兄弟七人， 头一个娶了妻子， 没有孩子就死了。

30 第二个、

31 第三个， 也娶过她； 七个都是这样， 都没有留下孩子就死了。

32 后来那女人也死了。

33 那么， 这女人在复活的时候， 要作哪一个的妻子呢？因为七个人都娶过她。"

34 耶稣说： "这世界的人又娶又嫁，

35 但配得那世界的， 又配从死人中复活的人， 也不娶也不嫁。

36 他们和天使一样， 不能再死； 既然是复活了的人， 就是 神的儿女了。

37 至于死人复活的事， 摩西在荆棘篇上提过， 他称主是亚伯拉罕的 神、以撒的 神、雅各的 神；

38 神不是死人的 神， 而是活人的 神， 因为在他那里的人都是活的。"

39 经学家中有几个说： "老师， 你说得好。"

40 从此他们再不敢问他什么了。

41 耶稣问他们： "人怎么能说基督是大卫的子孙呢？

42 大卫自己在诗篇上说： ‘主对我的主说： 你坐在我的右边，

43 等我使你的仇敌作你的脚凳。’

44 大卫既然称他为主， 他又怎会是大卫的子孙呢？"

45 众人听着的时候， 耶稣对门徒说：

46 "你们要提防经学家， 他们好穿长袍走来走去， 喜欢人在巿中心向他们问安， 并且喜欢会堂里的高位、筵席上的首座。

47 他们吞没了寡妇的房产， 又用冗长的祷告作掩饰。这等人必受更重的刑罚。"