1 Och när han såg upp, fick han se huru de rika lade ned sina gåvor i offerkistorna.
2 Därvid fick han ock se huru en fattig änka lade ned två skärvar.
3 Då sade han: »Sannerligen säger jag eder: Denna fattiga änka lade dit mer än alla de andra.
4 Ty det var av sitt överflöd som alla dessa lade ned något bland gåvorna, men hon lade dit av sitt armod allt vad hon hade i sin ägo.»
5 Och då några talade om helgedomen, huru den var uppförd av härliga stenar och prydd med helgedomsskänker, sade han:
6 »Dagar skola komma, då av allt detta som I nu sen icke skall lämnas sten på sten, utan allt skall bliva nedbrutet.»
7 Då frågade de honom och sade: »Mästare, när skall detta ske? Och vad bliver tecknet till att tiden är inne, då detta kommer att ske?»
8 Han svarade: »Sen till, att I icke bliven förvillade. Ty många skola komma under mitt namn och säga: 'Det är jag' och: 'Tiden är nära'. Men följen dem icke.
9 Och när I fån höra krigslarm och upprorslarm, så bliven icke förfärade; ty sådant måste först komma, men därmed är icke strax änden inne.»
10 Därefter sade han till dem: »Folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike;
11 och det skall bliva stora jordbävningar, så ock hungersnöd och farsoter på den ena orten efter den andra, och skräcksyner skola visa sig och stora tecken på himmelen.
12 Men före allt detta skall man gripa eder, man skall förfölja eder och draga eder inför synagogorna och sätta eder i fängelse och föra eder fram inför konungar och landshövdingar, för mitt namns skull.
13 Så skolen I få tillfälle att frambära vittnesbörd.
14 Märken därför noga att I icke förut mån göra eder bekymmer för huru I skolen försvara eder.
15 Ty jag skall giva eder sådana ord och sådan vishet, att ingen av edra vedersakare skall kunna stå emot eller säga något emot.
16 I skolen bliva förrådda till och med av föräldrar och bröder och fränder och vänner; och somliga av eder skall man döda.
17 Och I skolen bliva hatade av alla för mitt namns skull.
18 Men icke ett hår på edra huvuden skall gå förlorat.
19 Genom att vara ståndaktiga skolen I vinna edra själar.
20 Men när I fån se Jerusalem omringas av krigshärar, då skolen I veta att dess ödeläggelse är nära.
21 Då må de som äro i Judeen fly bort till bergen, och de som äro inne i staden må draga ut därifrån och de som äro ute på landsbygden må icke gå ditin.
22 Ty detta är en hämndens tid, då allt som är skrivet skall uppfyllas.
23 Ve dem som äro havande, eller som giva di på den tiden! Ty stor nöd skall då komma i landet, och en vredesdom över detta folk.
24 Och de skola falla för svärdsegg och bliva bortförda i fångenskap till allahanda hednafolk; och Jerusalem skall bliva förtrampat av hedningarna, till dess att hedningarnas tider äro fullbordade.
25 Och tecken skola ske i solen och månen och i stjärnorna, och på jorden skall ångest komma över folken, och de skola stå rådlösa vid havets och vågornas dån,
26 då nu människor uppgiva andan av förskräckelse och ängslan för det som skall övergå världen; ty himmelens makter skola bäva.
27 Och då skall man få se 'Människosonen komma i en sky', med stor makt och härlighet.
28 Men när detta begynner ske, då mån I resa eder upp och upplyfta edra huvuden, ty då nalkas eder förlossning.»
29 Och han framställde för dem en liknelse: »Sen på fikonträdet och på alla andra träd.
30 När I fån se att de skjuta knopp, då veten I av eder själva att sommaren redan är nära.
31 Likaså, när I sen detta ske, då kunnen I ock veta att Guds rike är nära.
32 Sannerligen säger jag eder: Detta släkte skall icke förgås, förrän allt detta sker.
33 Himmel och jord skola förgås, men mina ord skola aldrig förgås.
34 Men tagen eder till vara för att låta edra hjärtan förtyngas av omåttlighet och dryckenskap och timliga omsorger, så att den dagen kommer på eder oförtänkt;
35 ty såsom en snara skall den komma över hela jordens alla inbyggare.
36 Men vaken alltjämt, och bedjen att I mån kunna undfly allt detta som skall komma, och kunna bestå inför Människosonen.»
37 Och han undervisade om dagarna i helgedomen, men om aftnarna gick han ut till det berg som kallas Oljeberget och stannade där över natten.
38 Och allt folket kom bittida om morgonen till honom i helgedomen för att höra honom.
1 耶稣抬眼看见有钱的人把奉献投入奉献箱。
2 他又看见一个穷寡妇， 投入两个小钱，
3 就说： "我实在告诉你们， 这个穷寡妇所投的， 比众人投的更多。
4 因为这些人都是把自己剩余的投进去作奉献， 这寡妇是自己不足， 却把所有养生的都投进去了。"
5 有人在谈论圣殿， 是用美丽的石头和供物装饰的。耶稣说：
6 "你们看见的这些， 到了日子， 必没有一块石头留在另一块石头上面， 每一块都要拆下来。"
7 那些人问他： "老师， 什么时候会有这些事呢？这些事要发生的时候， 有什么预兆呢？"
8 他说： "你们要小心， 不要被人迷惑。因为有许多人要来， 假冒我的名说： ‘我就是基督’， 又说： ‘时候近了。’你们不要跟从这些人。
9 你们要听见战乱和暴动， 但不要惊慌， 因为这些事是必先发生的， 不过结局却不会立刻就到。"
10 过了一会儿， 耶稣又对他们说： "一个民族要起来攻打另一个民族， 一个国家要起来攻打另一个国家。
11 到处必有大地震、饥荒和瘟疫， 天上必有又恐怖又巨大的预兆。
12 但在这一切以先， 人必为我的名， 下手拘捕、迫害你们， 把你们交给会堂， 下在监里， 甚至押到君王和总督面前，
13 结果却成了你们见证的机会。
14 所以， 你们应当心里镇定， 用不着预先思虑怎样申辩。
15 因为我必赐给你们口才、智慧， 是你们所有的敌人不能抵抗， 也不能驳倒的。
16 你们也会被父母、弟兄、亲戚、朋友出卖， 他们又要害死你们一些人。
17 你们要因我的名， 被众人恨恶，
18 然而连你们的一根头发， 也必不失落。
19 你们要以坚忍的心志， 赢取自己的灵魂。
20 "当你们看见耶路撒冷被军队围困的时候， 就知道它荒凉的日子近了。
21 那时， 住在犹太的， 应该逃到山上； 住在城里的， 要离开； 住在乡下的， 不要进城。
22 因为这是报仇的日子， 使经上的一切话都得应验。
23 当那些日子， 怀孕的和乳养孩子的有祸了！ 因为大灾难要临到这地， 烈怒要临到这民。
24 他们将倒在刀下， 被掳到各国， 耶路撒冷必被外族人践踏， 直到外族人的日期满足。
25 "日月星辰将有异兆； 在地上， 各国也要因着海洋波涛的咆哮而困苦不安。
26 天上的万象震动， 人因为等待即将临到世界的事， 都吓昏了。
27 那时， 他们要看见人子， 带着能力， 满有荣耀， 驾着云降临。
28 一有这些事， 你们就当挺身昂首， 因为你们的救赎近了。"
29 耶稣又给他们讲了一个比喻： "你们看看无花果树和各样的树。
30 它们什么时候发芽， 你们看见了， 就知道夏天近了。
31 同样， 你们什么时候看见这些事发生， 也应该知道 神的国近了。
32 我实在告诉你们， 这一切都必定发生， 然后这世代才会过去。
33 天地都过去， 但我的话决不会废去。
34 "你们应当自己小心， 免得在贪食醉酒和生活的挂虑压住你们的心的时候， 那日子突然临到你们，
35 正如网罗临到全地的所有居民。
36 你们要时刻警醒， 常常祈求， 好让你们能逃避这一切要发生的事， 可以站在人子面前。"
37 耶稣白天在殿里教导人， 晚上就到橄榄山上去过夜。
38 群众清早起来上圣殿， 到他那里要听他讲道。