1 Det osyrade brödets högtid, som ock kallas påsk, var nu nära.

2 Och översteprästerna och de skriftlärde sökte efter tillfälle att röja honom ur vägen. De fruktade nämligen för folket.

3 Men Satan for in i Judas, som kallades Iskariot, och som var en av de tolv.

4 Denne gick bort och talade med översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten om huru han skulle överlämna honom åt dem.

5 Då blevo de glada och förklarade sig villiga att giva honom en summa penningar.

6 Och han gick in på deras anbud och sökte sedan efter lägligt tillfälle att förråda honom åt dem, utan att någon folkskockning uppstod.

7 Så kom nu den dag i det osyrad brödets högtid, då man skulle slakta påskalammet.

8 Då sände han åstad Petrus och Johannes och sade: »Gån åstad och reden till åt oss, så att vi kunna äta påskalammet.»

9 De frågade honom: Var vill du att vi skola reda till det?»

10 Han svarade dem: När I kommen in i staden, skolen I möta en man som bär en kruka vatten. Följen honom till det hus där han går in.

11 Och sägen till husbonden i det huset: 'Mästaren frågar dig: Var finnes härbärget där jag skall äta påskalammet med mina lärjungar?'

12 Då skall han visa eder en stor sal i övre våningen, ordnad för måltid; reden till där.»

13 Och de gingo åstad och funno det så som han hade sagt dem; och de redde till påskalammet.

14 Och när stunden var inne, lade han sig till bords, och apostlarna med honom.

15 Och han sade till dem: »Jag har högeligen åstundat att äta detta påskalamm med eder, förrän mitt lidande begynner;

16 ty jag säger eder att jag icke mer skall fira denna högtid, förrän den kommer till fullbordan i Guds rike.»

17 Och han lät giva sig en kalk och tackade Gud och sade: »Tagen detta och delen eder emellan;

18 ty jag säger eder att jag härefter icke, förrän Guds rike kommer, skall dricka av det som kommer från vinträd.»

19 Sedan tog han ett bröd och tackade Gud och bröt det och gav åt dem och sade: »Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse.»

20 Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: »Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod, som varder utgjutet för eder.

21 Men se, den som förråder mig, hans hand är med mig på bordet.

22 Ty Människosonen skall gå bort, såsom förut är bestämt; men ve den människa genom vilken han bliver förrådd!»

23 Och de begynte tala med varandra om vilken av dem det väl kunde vara som skulle göra detta.

24 En tvist uppstod ock mellan dem om vilken av dem som skulle räknas för den störste.

25 Då sade han till dem: »Konungarna uppträda mot sina folk såsom härskare, och de som hava myndighet över folken låta kalla sig 'nådige herrar'.

26 Men så är det icke med eder; utan den som är störst bland eder, han vare såsom den yngste, och den som är den förnämste, han vare såsom en tjänare.

27 Ty vilken är större: den som ligger till bords eller den som tjänar? Är det icke den som ligger till bords? Och likväl är jag här ibland eder såsom en tjänare. --

28 Men I ären de som hava förblivit hos mig i mina prövningar;

29 och såsom min Fader har överlåtit konungslig makt åt mig, så överlåter jag likadan makt åt eder,

30 så att I skolen få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike och sitta på troner såsom domare över Israels tolv släkter.

31 Simon, Simon! Se, Satan har begärt att få eder i sitt våld, för att kunna sålla eder såsom vete;

32 men jag har bett för dig, att din tro icke må bliva om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder.»

33 Då sade han till honom: »Herre, jag är redo att med dig både gå i fängelse och gå i döden.»

34 Men han svarade: »Jag säger dig, Petrus: I dag skall icke hanen gala, förrän du tre gånger har förnekat mig och sagt att du icke känner mig.»

35 Ytterligare sade han till dem: »När jag sände eder åstad utan penningpung, utan ränsel, utan skor, icke fattades eder då något?» De svarade: »Intet.»

36 Då sade han till dem: »Nu åter må den som har en penningpung taga den med sig, och den som har en ränsel, han göre sammalunda; och den som icke har något svärd, han sälje sin mantel och köpe sig ett sådant.

37 Ty jag säger eder att på mig måste fullbordas detta skriftens ord: 'Han blev räknad bland ogärningsmän'. Ja, det som är förutsagt om mig, det går nu i fullbordan»

38 Då sade de: »Herre, se här äro två svärd.» Han svarade dem: »Det är nog.»

39 Och han gick ut och begav sig till Oljeberget, såsom hans sed var; och hans lärjungar följde honom.

40 Men när han hade kommit till platsen, sade han till dem: »Bedjen att I icke mån komma i frestelse.»

41 Sedan gick han bort ifrån dem, vid pass ett stenkast, och föll ned på sina knän och bad

42 och sade: »Fader, om det är din vilja, så tag denna kalk ifrån mig. Dock, ske icke min vilja, utan din.»

43 Då visade sig för honom en ängel från himmelen, som styrkte honom.

44 Men han hade kommit i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev såsom blodsdroppar, som föllo ned på jorden.

45 När han sedan stod upp från bönen och kom tillbaka till lärjungarna, fann han dem insomnade av bedrövelse.

46 Då sade han till dem: »Varför soven I? Stån upp, och bedjen att I icke mån komma i frestelse.»

47 Och se, medan han ännu talade, kom en folkskara; och en av de tolv, den som hette Judas, gick framför dem. Och han trädde fram till Jesus för att kyssa honom.

48 Men Jesus sade till honom: »Judas, förråder du Människosonen med en kyss?»

49 Då nu de som voro med Jesus sågo vad som var på färde, frågade de: »Herre, skola vi hugga till med svärd?»

50 Och en av dem högg till översteprästens tjänare och högg så av honom högra örat.

51 Då svarade Jesus och sade: »Låten det gå så långt.» Och han rörde vid hans öra och helade honom.

52 Sedan sade Jesus till dem som hade kommit emot honom, till översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten och de äldste: »Såsom mot en rövare haven I gått ut med svärd och stavar.

53 Fastän jag var dag har varit med eder i helgedomen, haven I icke sträckt ut edra händer emot mig men detta är eder stund, och nu råder mörkrets makt.»

54 Så grepo de honom och förde honom åstad in i översteprästens hus. Och Petrus följde efter på avstånd.

55 Och de tände upp en eld mitt på gården och satte sig där tillsammans, och Petrus satte sig ibland dem.

56 Men en tjänstekvinna, som fick se honom, där han satt vid elden fäste ögonen på honom och sade: »Också denne var med honom.

57 Men han nekade och sade: »Kvinna, jag känner honom icke.»

58 Kort därefter fick en annan, en av mannen, se honom och sade: »Också du är en av dem.» Men Petrus svarade: »Nej, det är jag icke.»

59 Vid pass en timme därefter kom en annan som bedyrade och sade: »Förvisso var också denne med honom; han är ju ock en galilé.»

60 Då svarade Petrus: »Jag förstår icke vad du menar.» Och i detsamma, medan han ännu talade, gol hanen.

61 Då vände Herren sig om och såg på Petrus; och Petrus kom då ihåg Herrens ord, huru han hade sagt till honom: »Förrän hanen i dag har galit, skall du tre gånger förneka mig.»

62 Och han gick ut och grät bitterligen.

63 Och de män som höllo Jesus fången begabbade honom och misshandlade honom.

64 De höljde över honom och frågade honom och sade: »Profetera: vem var det som slog dig?»

65 Många andra smädliga ord talade de ock mot honom.

66 Men när det blev dag, församlade sig folkets äldste, överstepräster och skriftlärde, och läto föra honom inför sitt Stora råd

67 och sade: »Är du Messias, så säg oss det.» Men han svarade dem: »Om jag säger eder det, så tron I det icke.

68 Och om jag frågar, så svaren I icke.

69 Men härefter skall Människosonen sitta på den gudomliga Maktens högra sida.»

70 Då sade de alla: »Så är du då Guds Son?» Han svarade dem: »I sägen det själva, att jag är det.»

71 Då sade de: »Vad behöva vi mer något vittnesbörd? Vi hava ju själva nu hört det av hans egen mun.»

1 除酵节又名逾越节近了。

2 祭司长和经学家设法怎样杀害耶稣， 因为他们惧怕群众。

3 那时， 撒但已经进入加略人犹大的心， 他原是十二门徒中的一个。

4 他去与祭司长和守殿官商量怎样把耶稣交给他们。

5 他们很高兴， 约定了给他银子。

6 他答应了， 就寻找机会， 要趁群众不在的时候， 把耶稣交给他们。

7 除酵日到了， 在这一天应当宰杀逾越节的羊羔。

8 耶稣差派彼得和约翰， 说： "你们去为我们预备逾越节的晚餐给我们吃。"

9 他们说： "你要我们在哪里预备呢？"

10 他说： "你们进了城， 必有一个人顶着水罐， 迎面而来， 你们就跟着他， 到他所进的那一家，

11 对家主说， 老师问你： ‘客厅在哪里？我和门徒好在那里吃逾越节的晚餐。’

12 他必指示你们楼上一间布置整齐的大房子， 你们就在那里预备。"

13 他们去了， 所遇见的正像耶稣所说的一样， 就预备好了逾越节的晚餐。

14 到了时候， 耶稣和使徒一同吃饭。

15 他说： "我十分愿意在受难以前， 跟你们吃这逾越节的晚餐。

16 我告诉你们， 我决不再吃这晚餐， 直到它成就在 神的国里。"

17 耶稣接过杯来， 感谢了， 说： "你们拿这个， 大家分着喝。

18 我告诉你们， 从今以后， 我决不再喝这葡萄酒， 直到 神的国来临。"

19 他拿起饼来， 感谢了， 擘开递给他们， 说： "这是我的身体， 为你们舍的， 你们应当这样行， 为的是记念我。"

20 饭后， 他照样拿起杯来， 说： "这杯是用我的血所立的新约， 这血是为你们流的。

21 你看， 出卖我的人的手和我一同在桌子上，

22 人子固然要照所预定的离世， 但出卖人子的那人有祸了！ "

23 于是， 门徒彼此对问， 他们中间谁要作这事。

24 门徒中间又起了争论： 他们中间谁是最大的。

25 耶稣对他们说： "各国都有君王统治他们， 他们的掌权者称为恩主，

26 但你们却不要这样； 你们中间最大的， 应当像最小的； 作首领的， 应当像服事人的。

27 哪一个大呢？是坐着吃喝的还是服事人的呢？不是坐着吃喝的吗？然而我在你们中间， 如同服事人的。

28 我在磨炼之中， 常常和我同在的就是你们。

29 父怎样把王权赐给我， 我也照样赐给你们，

30 叫你们在我的国里坐在我的席上吃喝， 又坐在宝座上审判以色列的十二支派。

31 "西门， 西门， 撒但设法要得着你们， 好筛你们像筛麦子一样；

32 但我已经为你祈求， 叫你的信心不至失掉。你回头的时候， 要坚固你的弟兄。"

33 彼得说： "主啊！ 我已经准备好要跟你一同下监， 一同死。"

34 耶稣说： "彼得， 我告诉你， 今天鸡叫以前， 你会三次说不认得我。"

35 耶稣又对他们说： "从前我差你们出去， 没有带钱囊、口袋、鞋子， 你们缺乏什么没有？"他们说： "没有。"

36 耶稣说： "但现在， 有钱囊的应当带着， 有口袋的也是这样； 没有刀的， 要卖掉衣服去买刀。

37 我告诉你们， ‘他被列在不法者之中’这句经文， 必定应验在我身上， 因为关于我的事必然成就。"

38 他们说： "主啊， 请看， 这里有两把刀。"耶稣说： "够了。"

39 耶稣照常到橄榄山去， 门徒也跟着他。

40 到了那里， 他对门徒说： "你们应当祷告， 免得陷入试探。"

41 于是耶稣离开他们约有扔一块石头那么远， 跪下祷告说：

42 "父啊， 如果你愿意， 就把这杯拿走！ 但不要成就我的意思， 只要成就你的旨意。"

43 （有些抄本有第43、44节： "有一位天使从天上显现， 加给他力量。耶稣非常伤痛， 祷告更加恳切， 汗如大血点滴在地上。"）

45 他祷告完了， 就起来到门徒那里， 看见他们因为忧愁都睡着了，

46 就说： "你们为什么睡觉呢？起来祷告！ 免得陷入试探。"

47 耶稣还在说话的时候， 来了一群人， 十二门徒中的犹大走在前头， 到了耶稣跟前要用嘴亲他。

48 耶稣对他说： "犹大， 你用亲嘴作暗号出卖人子吗？"

49 左右的人见了， 就说： "主啊， 我们用刀砍好吗？"

50 他们中间有一个人砍了大祭司的仆人一刀， 削掉他的右耳。

51 耶稣说： "由他们吧！ "就摸那人的耳朵， 医好了他。

52 耶稣对那些前来捉拿他的祭司长、守殿官和长老说： "你们带着刀棒出来， 把我当作强盗捉拿吗？

53 我天天跟你们在殿里， 你们不向我下手； 但现在是你们的时候了， 也是黑暗掌权的时候了。"

54 他们拿住耶稣， 押到大祭司家里， 彼得远远地跟着。

55 他们在院内生了火， 一同坐着， 彼得也坐在他们中间。

56 有一个使女， 见他面向火光坐着， 就注视他， 说： "这人是和他一伙的。"

57 彼得却否认， 说： "你这个女人， 我不认得他。"

58 不久， 另一个人看见他， 就说： "你也是他们中间的一个。"彼得说： "你这个人， 我不是。"

59 大约过了一小时， 又有一个人肯定地说： "这人真是和他一伙的， 因为他也是加利利人。"

60 彼得说： "你这个人， 我不知道你说的是什么！ "他还在说话的时候， 鸡就叫了。

61 主转过身来看彼得， 彼得就想起主对他说过的话： "今天鸡叫以前， 你要三次说不认得我。"

62 他就出去痛哭。

63 看管耶稣的人戏弄他，

64 蒙住他的眼睛问他： "你说预言吧， 说打你的是谁。"

65 他们还说了许多别的辱骂他的话。

66 天一亮， 民间的长老、祭司长和经学家就都聚集， 把他带到他们的公议会里， 说：

67 "你若是基督， 就告诉我们吧。"耶稣说： "就算我告诉你们， 你们也决不相信。

68 如果我问你们， 你们也决不回答。

69 从今以后， 人子要坐在 神权能的右边。"

70 他们说： "那么你是 神的儿子吗？"耶稣说： "你们说了， 我是。"

71 他们说： "我们还需要什么证供呢？我们亲自听见他所说的话了。"