1 Men på första veckodagen kommo de, tidigt i själva dagbräckningen, till graven med de välluktande kryddor som de hade tillrett.

2 Och de funno stenen vara bortvältrad från graven.

3 Då gingo de ditin, men funno icke Herren Jesu kropp.

4 När de nu icke visste vad de skulle tänka härom, se, då stodo två man framför dem i skinande kläder.

5 Och de blevo förskräckta och böjde sina ansikten ned mot jorden. Då sade mannen till dem »Varför söken I den levande bland de döda?

6 Han är icke har, han är uppstånden. Kommen ihåg vad han talade till eder, medan han ännu var i Galileen, huru han sade:

7 'Människosonen måste bliva överlämnad i syndiga människors händer och bliva korsfäst; men på tredje dagen skall han uppstå igen.'»

8 Då kommo de ihåg hans ord.

9 Och de vände tillbaka från graven och omtalade allt detta för de elva och för alla de andra. --

10 Kvinnorna voro Maria från Magdala och Johanna och den Maria som var Jakobs moder. Och jämväl de andra kvinnorna instämde med dem och sade detsamma till apostlarna.

11 Deras ord syntes dock för dessa vara löst tal, och de trodde dem icke.

12 Men Petrus stod upp och skyndade till graven; och när han lutade sig ditin såg han där allenast linnebindlarna. Sedan gick han hem till sitt, uppfylld av förundran över det som hade skett.

13 Men två av dem voro samma dag stadda på vandring till en by som hette Emmaus, och som låg sextio stadiers väg från Jerusalem.

14 Och de samtalade med varandra om allt detta som hade skett.

15 Medan de nu samtalade och överlade med varandra, nalkades Jesus själv och gick med dem.

16 Men deras ögon voro tillslutna, så att de icke kände igen honom.

17 Och han sade till dem: »Vad är det I talen om med varandra, medan I gån här?» Då stannade de och sågo bedrövade ut.

18 Och den ene, som hette Kleopas, svarade och sade till honom: »Du är väl en främling i Jerusalem, den ende som icke har hört vad där har skett i dessa dagar?»

19 Han frågade dem: »Vad då?» De svarade honom: »Det som har skett med Jesus från Nasaret, vilken var en profet, mäktig i gärningar och ord inför Gud och allt folket:

20 huru nämligen våra överstepräster och rådsherrar hava utlämnat honom till att dömas till döden och hava korsfäst honom.

21 Men vi hoppades att han var den som skulle förlossa Israel. Och likväl, till allt detta kommer att det redan är tredje dagen sedan detta skedde.

22 Men nu hava därjämte några av våra kvinnor gjort oss häpna; ty sedan de bittida på morgonen hade varit vid graven

23 och icke funnit hans kropp, kommo de igen och sade att de till och med hade sett en änglasyn, och änglarna hade sagt att han levde.

24 Och när några av dem som voro. med oss gingo bort till graven, funno de det vara så som kvinnorna hade sagt, men honom själv sågo de icke.»

25 Då sade han till dem: »O, huru oförståndiga ären I icke och tröghjärtade till att tro på allt vad profeterna hava talat!

26 Måste icke Messias lida detta, för I att så ingå i sin härlighet?»

27 Och han begynte att genomgå Moses och alla profeterna och uttydde för dem vad som i alla skrifterna var sagt om honom.

28 När de nu nalkades byn dit de voro på väg, ställde han sig som om han ville gå vidare.

29 Men de nödgade honom och sade: »Bliv kvar hos oss, ty det lider mot aftonen, och dagen nalkas redan sitt slut.» Då gick han ditin och stannade kvar hos dem.

30 Och när han nu låg till bords med dem, tog han brödet och välsignade och bröt det och räckte åt dem.

31 Därvid öppnades deras ögon, så att de kände igen honom. Men då försvann han ur deras åsyn.

32 Och de sade till varandra: »Voro icke våra hjärtan brinnande i oss, när han talade med oss på vägen och uttydde skrifterna för oss?»

33 Och i samma stund stodo de upp och vände tillbaka till Jerusalem; och de funno där de elva församlade, så ock de andra som hade slutit sig till dem.

34 Och dessa sade: »Herren är verkligen uppstånden, och han har visat sig för Simon.»

35 Då förtäljde de själva vad som hade skett på vägen, och huru han hade blivit igenkänd av dem, när han bröt brödet.

36 Medan de nu talade härom, stod han själv mitt ibland dem och sade till dem: »Frid vare med eder.

37 Då blevo de förfärade och uppfylldes av fruktan och trodde att det var en ande de sågo.

38 Men han sade till dem: »Varför ären I så förskräckta, och varför uppstiga tvivel i edra hjärtan?

39 Sen här mina händer och mina fötter, och sen att det är jag själv; ja, tagen på mig och sen. En ande har ju icke kött och ben, såsom I sen mig hava.»

40 Och när han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sina fötter.

41 Men då de ännu icke trodde, för glädjes skull, utan allenast förundrade sig, sade han till dem: »Haven I här något att äta?»

42 Då räckte de honom ett stycke stekt fisk och något av en honungskaka;

43 och han tog det och åt därav i deras åsyn.

44 Och han sade till dem: »Det är såsom jag sade till eder, medan jag ännu var bland eder, att allt måste fullbordas, som är skrivet om mig i Moses' lag och hos profeterna och i psalmerna.»

45 Därefter öppnade han deras sinnen, så att de förstodo skrifterna.

46 Och han sade till dem: »Det är så skrivet, att Messias skulle lida och på tredje dagen uppstå från de döda,

47 och att bättring till syndernas förlåtelse i hans namn skulle predikas bland alla folk, och först i Jerusalem.

48 I kunnen vittna härom.

49 Och se, jag vill sända till eder vad min Fader har utlovat. Men I skolen stanna kvar här i staden, till dess I från höjden bliven beklädda med kraft.»

50 Sedan förde han dem ut till Betania; och där lyfte han upp sina händer och välsignade dem.

51 Och medan han välsignade dem, försvann han ifrån dem och blev upptagen till himmelen.

52 Då tillbådo de honom och vände sedan tillbaka till Jerusalem, uppfyllda av stor glädje.

53 Och de voro sedan alltid i helgedomen och lovade Gud.

1 礼拜日大清早的时候， 妇女们带着预备好的香料， 来到坟墓那里，

2 发现石头已经从坟墓辊开了，

3 就进去， 却找不着主耶稣的身体。

4 她们正为此事猜疑的时候， 忽然有两个人， 穿着闪烁耀目的衣服， 站在她们旁边。

5 她们害怕， 把脸伏在地上。那两个人对她们说： "为什么在死人中找活人呢？

6 他不在这里， 已经复活了。你们应当记得他还在加利利的时候， 怎样告诉你们，

7 说： ‘人子必须被交在罪人手里， 钉在十字架上， 第三日复活。’"

8 她们就想起他的话，

9 于是从坟地回去， 把这一切事告诉十一个使徒和其余的人。

10 那些妇女就是抹大拉的马利亚， 约亚拿和雅各的母亲马利亚， 以及其他在一起的妇女， 她们把这些事向使徒说了。

11 使徒以为这些话是无稽之谈， 就不相信。

12 彼得却起来跑到坟墓那里， 屈身往里观看， 只见细麻布在那里， 就回去了， 对所发生的事非常惊奇。

13 同一天， 门徒中有两个人往一个叫以马午斯的村子去， 那村子距耶路撒冷约十一公里；

14 他们彼此谈论所发生的这一切事。

15 正在交谈议论的时候， 耶稣亲自走近他们， 与他们同行，

16 但他们的眼睛却给蒙蔽了， 认不出他来。

17 耶稣说： "你们走路的时候， 彼此讨论的是什么事呢？"他们就站住， 面带愁容；

18 一个名叫革流巴的回答他： "在耶路撒冷作客的， 难道只有你不知道这几天在那里所发生的事吗？"

19 他说： "什么事呢？"他们说： "就是拿撒勒人耶稣的事。他是先知， 在 神和众人面前， 说话行事都有大能。

20 我们的祭司长和官长， 竟把他交出去， 判了死罪， 钉在十字架上。

21 但我们素来盼望要救赎以色列的就是他。不但这样， 这些事发生到今天， 已经是第三天了。

22 而且我们中间有几个妇女使我们惊奇， 她们清早到坟墓那里去，

23 却找不到他的身体。她们回来说看见天使显现， 天使说他活了。

24 又有我们中间的几个人到坟墓那里去， 所看见的正如妇女们所说的， 只是没有看见他。"

25 耶稣说： "无知的人哪， 先知所说的一切话， 你们心里信得太迟钝了！

26 基督这样受害， 然后进入他的荣耀， 不是应当的吗？"

27 于是他从摩西和众先知起， 把所有关于自己的经文， 都给他们解释明白了。

28 他们走近要去的村子， 他好像还要往前行，

29 他们强留他说： "天晚了， 太阳下山了， 请与我们同住吧！ "他就进去与他们同住。

30 到了吃饭的时候， 他拿起饼来， 感谢了， 擘开递给他们，

31 他们的眼睛开了， 才认出是耶稣来； 他却从他们面前不见了。

32 他们彼此说： "在路上他对我们说话， 给我们解释圣经的时候， 我们的心不是火热的吗？"

33 他们就立时起来回耶路撒冷去。在那里遇见十一个使徒和跟他们聚在一起的人，

34 说： "主果然复活了， 已经向西门显现了。"

35 两个人就把在路上的事， 和擘饼的时候他们怎样认出耶稣来的事， 都述说了一遍。

36 正说这话的时候， 耶稣亲自站在他们当中， 说： "愿你们平安。"

37 他们非常惊怕， 以为看见了灵。

38 他说： "你们为什么惊慌， 为什么心里疑惑呢？

39 你们看我的手、我的脚， 就知道我是谁。摸我看看， 灵没有骨， 没有肉； 你们看， 我是有的。"

40 说了这话， 就把手和脚给他们看。

41 他们欢喜到不敢相信， 并且很惊奇。耶稣说： "你们这里有什么吃的没有？"

42 他们就给了他一片烧鱼。

43 他接过来， 在他们面前吃了。

44 主对他们说： "这就是我从前与你们同在的时候， 对你们说过的话： 摩西的律法、先知书和诗篇上所记关于我的一切事， 都必定应验。"

45 于是他开他们的心窍， 使他们明白圣经；

46 又说： "经上这样记着： 基督必须受害， 第三天从死人中复活。

47 人要奉他的名， 传讲悔改与赦罪的道， 从耶路撒冷起， 直传到万国。

48 你们就是这些事的见证。

49 我要使我父的应许临到你们身上， 你们当在城里等候， 直到得着从上面来的能力。"

50 主带他们出去， 到了伯大尼附近， 举手给他们祝福。

51 正在祝福的时候， 他就离开他们， 被接到天上去了。

52 他们就敬拜他， 欢欢喜喜地回到耶路撒冷，

53 常常在殿里称颂 神。