1 Och det hände sig på en sabbat att han tog vägen genom ett sädesfält; och hans lärjungar ryckte av axen och gnuggade sönder dem med händerna och åto.
2 Då sade några av fariséerna; »Huru kunnen I göra vad som icke är lovligt att göra på sabbaten?
3 Jesus svarade och sade till dem: »Haven I icke läst om det som David gjorde, när han själv och de som följde honom blevo hungriga:
4 huru han då gick in i Guds hus och tog skådebröden och åt, och jämväl gav åt dem som följde honom, fastän det ju icke är lovligt för andra än allenast för prästerna att äta sådant bröd?»
5 Därefter sade han till dem: »Människosonen är herre över sabbaten.»
6 På en annan sabbat hände sig att han gick in i synagogan och undervisade. Där var då en man vilkens högra hand var förvissnad.
7 Och de skriftlärde och fariséerna vaktade på honom, för att se om han botade någon på sabbaten; de ville nämligen finna något att anklaga honom för.
8 Men han förstod deras tankar och sade till mannen som hade den förvissnade handen: »Stå upp, och träd fram.» Då stod han upp och trädde fram.
9 Sedan sade Jesus till dem: »Jag vill göra eder en fråga. Vilketdera är lovligt på sabbaten: att göra vad gott är, eller att göra vad ont är, att rädda någons liv, eller att förgöra det?»
10 Och han såg sig omkring på dem alla och sade till mannen: »Räck ut din hand.» Och han gjorde så; och hans hand blev frisk igen.
11 Men de blevo såsom ursinniga och talade med varandra om vad de skulle kunna företaga sig mot Jesus.
12 Så hände sig på den tiden att han gick åstad upp på berget för att bedja; och han blev kvar där över natten i bön till Gud.
13 Men när det blev dag, kallade han till sig sina lärjungar och utvalde bland dem tolv, som han ock benämnde apostlar:
14 Simon, vilken han ock gav namnet Petrus, och Andreas, hans broder; vidare Jakob och Johannes och Filippus och Bartolomeus
15 och Matteus och Tomas och Jakob, Alfeus' son, och Simon, som kallades ivraren;
16 vidare Judas, Jakobs son, och Judas Iskariot, den som blev en förrädare.
17 Dessa tog han nu med sig och steg åter ned och stannade på en jämn plats; och en stor skara av hans lärjungar var där församlad, så ock en stor hop folk ifrån hela Judeen och Jerusalem, och från kuststräckan vid Tyrus och Sidon.
18 Dessa hade kommit för att höra honom och för att bliva botade från sina sjukdomar. Och jämväl de som voro kvalda av orena andar blevo botade.
19 Och allt folket sökte att få röra vid honom, ty kraft gick ut ifrån honom och botade alla.
20 Och han lyfte upp sina ögon och säg på sina lärjungar och sade: »Saliga ären I, som ären fattiga, ty eder hör Guds rike till.
21 Saliga ären I, som nu hungren, ty I skolen bliva mättade. Saliga ären I, som nu gråten, ty I skolen le.
22 Saliga ären I, när människorna för Människosonens skull hata eder och förskjuta och smäda eder och kasta bort edert namn såsom något ont.
23 Glädjens på den dagen, ja, springen upp av fröjd, ty se, eder lön är stor i himmelen. På samma satt gjorde ju deras fäder med profeterna.
24 Men ve eder, I som ären rika, ty I haven fått ut eder hugnad!
25 Ve eder, som nu ären mätta, ty I skolen hungra! Ve eder, som nu len, ty I skolen sörja och gråta!
26 Ve eder, när alla människor tala väl om eder! På samma sätt gjorde ju deras fader i fråga om de falska profeterna.
27 Men till eder, som hören mig, säger jag: Älsken edra ovänner, gören gott mot dem som hata eder,
28 välsignen dem som förbanna eder, bedjen för dem som förorätta eder.
29 Om någon slår dig på den ena kinden, så håll ock fram den andra åt honom; och om någon tager manteln ifrån dig, så förvägra honom icke heller livklädnaden.
30 Giv åt var och en som beder dig; och om någon tager ifrån dig vad som är ditt, så kräv det icke igen.
31 Såsom I viljen att människorna skola göra mot eder, så skolen I ock göra mot dem.
32 Om I älsken dem som älska eder, vad tack kunnen I få därför? Också syndare älska ju dem av vilka de bliva älskade.
33 Och om I gören gott mot dem som göra eder gott, vad tack kunnen I få därför? Också syndare göra ju detsamma.
34 Och om I lånen åt dem av vilka I kunnen hoppas att själva få något, vad tack kunnen I få därför? Också syndare låna ju åt syndare för att få lika igen.
35 Nej, älsken edra ovänner, och gören gott och given lån utan att hoppas på någon gengäld. Då skall eder lön bliva stor, och då skolen I vara den Högstes barn; ty han är mild mot de otacksamma och onda.
36 Varen barmhärtiga, såsom eder Fader är barmhärtig.
37 Dömen icke, så skolen I icke bliva dömda; fördömen icke, så skolen I icke bliva fördömda. Förlåten, och eder skall bliva förlåtet.
38 Given, och eder skall bliva givet. Ett gott mått, väl packat, skakat och överflödande, skall man giva eder i skötet; ty med det mått som I mäten med skall ock mätas åt eder igen.»
39 Han framställde ock för dem denna liknelse: »Kan väl en blind leda en blind? Falla de icke då båda i gropen?
40 Lärjungen är icke förmer än sin mästare; när någon bliver fullärd, så bliver han allenast sin mästare lik.
41 Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders öga, men icke bliver varse bjälken i ditt eget öga?
42 Huru kan du säga till din broder: 'Broder, låt mig taga ut grandet i ditt öga', du som icke ser bjälken i ditt eget öga? Du skrymtare, tag först ut bjälken ur ditt eget öga; därefter må du se till, att du kan tala ut grandet i din broders öga.
43 Ty intet gott träd finnes, som bär dålig frukt, och lika litet finnes något dåligt träd som bär god frukt;
44 vart och ett träd kännes ju igen på sin frukt. Icke hämtar man väl fikon ifrån törnen, ej heller skördar man vindruvor av törnbuskar.
45 En god människa bär ur sitt hjärtas goda förråd fram vad gott är, och en ond människa bär ur sitt onda förråd fram vad ont är; ty vad hennes hjärta är fullt av, det talar hennes mun. --
46 Men varför ropen I till mig: 'Herre, Herre', och gören dock icke vad jag säger?
47 Var och en som kommer till mig och hör mina ord och gör efter dem, vem han är lik, det skall jag visa eder.
48 Han är lik en man som ville bygga ett hus och som då grävde djupt och lade dess grund på hälleberget. När sedan översvämning kom, störtade sig vattenströmmen mot det huset, men den förmådde dock icke skaka det, eftersom det var så byggt.
49 Men den som hör och icke gör, han är lik en man som byggde ett hus på blotta jorden, utan att lägga någon grund. Och vattenströmmen störtade sig emot det, och strax föll det samman, och det husets fall blev stort.»
1 有一个安息日， 耶稣从麦田经过， 他的门徒摘了麦穗， 用手搓着吃。
2 有几个法利赛人说： "你们为什么作安息日不可作的事呢？"
3 耶稣回答： "大卫和跟他在一起的人， 在饥饿的时候所作的， 你们没有念过吗？
4 他不是进了 神的殿， 吃了陈设饼， 也给跟他在一起的人吃吗？这饼除了祭司以外， 别的人是不可以吃的。"
5 他又对他们说： "人子是安息日的主。"
6 另一个安息日， 耶稣进入会堂教导人， 在那里有一个人， 右手枯干，
7 经学家和法利赛人要看他会不会在安息日治病， 好找把柄控告他。
8 耶稣知道他们的意念， 就对那一只手枯干了的人说： "起来， 站在当中！ "那人就起来站着。
9 耶稣对他们说： "我问你们： 在安息日哪一样是可以作的呢： 作好事还是坏事？救命还是害命？"
10 他环视周围所有的人， 就对那人说： "伸出你的手来！ "他把手一伸， 手就复原了。
11 他们却大怒， 彼此商议怎样对付耶稣。
12 在那些日子， 有一次耶稣出去到山上祷告， 整夜祷告 神。
13 天亮以后， 他把门徒叫来， 从他们中间挑选了十二个人， 称他们为使徒，
14 就是西门（又给他起名叫彼得）， 和他弟弟安得烈， 以及雅各、约翰、腓力、巴多罗迈、
15 马太、多马、亚勒腓的儿子雅各、称为激进派的西门、
16 雅各的儿子犹大， 和出卖主的加略人犹大。
17 耶稣和他们下了山， 站在平地上， 有一大群门徒同他在一起， 又有一大批从犹太全地、耶路撒冷和推罗、西顿海边来的人。
18 他们要听他讲道， 也要他们的疾病得医好。还有一些被污灵缠扰的也痊愈了。
19 群众都设法摸他， 因为有能力从他身上出来， 治好众人。
20 耶稣抬头看着门徒， 说： "贫穷的人有福了， 因为 神的国是你们的。
21 饥饿的人有福了， 因为你们要得饱足。哀哭的人有福了， 因为你们将要喜乐。
22 世人为人子的缘故憎恨你们、排斥你们、辱骂你们， 弃绝你们的名好像弃绝恶物， 你们就有福了。
23 那时你们应该欢喜跳跃， 因为你们在天上的赏赐是大的， 他们的祖先对待先知也是这样。
24 "然而你们富有的人有祸了， 因为你们已经得了你们的安慰。
25 你们饱足的人有祸了， 因为你们将要饥饿。你们喜乐的人有祸了， 因为你们将要痛哭。
26 人都说你们好的时候， 你们就有祸了， 因为你们的祖先对待假先知也是这样。
27 "只是我告诉你们听道的人： 当爱你们的仇敌， 善待恨你们的人。
28 咒诅你们的， 要为他们祝福， 凌辱你们的， 要为他们祷告。
29 有人打你一边的脸， 把另一边也转给他打； 有人拿你的外衣， 连内衣也让他拿去。
30 向你求的， 就给他； 有人拿去你的东西， 不用再要回来。
31 你们愿意人怎样待你们， 你们就应当怎样待人。
32 如果单爱那些爱你们的人， 那有什么好处呢？罪人也爱那些爱他们的人。
33 如果只善待那些善待你们的人， 那有什么好处呢？罪人也会这样行。
34 如果借给人， 又指望向人收回， 那有什么好处呢？罪人也借给罪人， 要如数收回。
35 你们要爱仇敌， 善待他们； 借出去， 不要指望偿还； 这样你们的赏赐就大了， 你们也必作至高者的儿子， 因为 神自己也宽待忘恩的和恶人。
36 你们要仁慈像你们的父仁慈一样。
37 "你们不要判断人， 就必不受判断； 不要定人的罪， 就必不被定罪； 要饶恕人， 就必蒙饶恕；
38 要给人， 就必有给你们的； 并且要用十足的升斗， 连按带摇， 上尖下流地倒在你们怀里； 因为你们用什么升斗量给人， 就必用什么升斗量给你们。"
39 耶稣又用比喻对他们说： "瞎子怎能给瞎子领路呢？两个人不都要掉在坑里吗？
40 学生不能胜过老师， 所有学成的， 不过和老师一样。
41 为什么看得见你弟兄眼中的木屑， 却想不到自己眼中的梁木呢？
42 你不看见自己眼中的梁木， 怎能对你弟兄说： ‘弟兄， 容我除去你眼中的木屑’呢？伪君子啊！ 先去掉自己眼中的梁木， 才能看得清楚， 好去掉弟兄眼中的木屑。
43 "因为好树不能结坏果子， 坏树不能结好果子。
44 凭着果子就可以认出树来。人不能从荆棘上采无花果， 也不能从蒺藜里摘葡萄。
45 良善的人从心中所存的良善发出良善， 邪恶的人从心中所存的邪恶发出邪恶； 因为心中所充满的， 口里就说出来。
46 "你们为什么称呼我‘主啊！ 主啊！ ’却不遵行我的吩咐呢？
47 每一个到我跟前， 听我的话并且去行的， 我要指示你们他像什么人。
48 他像一个人建造房屋， 挖深了地， 把根基建在磐石上。大水泛滥的时候， 急流冲击那房屋， 不能使它动摇， 因为它建造得好。
49 但那听见而不遵行的， 就像人在地上建屋， 没有根基， 急流一冲， 就立刻倒塌， 毁坏得很厉害。"