1 Därefter vandrade han igenom landet, från stad till stad och från by till by, och predikade och förkunnade evangelium om Guds rike. Och med honom följde de tolv,

2 så ock några kvinnor som hade blivit befriade från onda andar och botade från sjukdomar: Maria, som kallades Magdalena, ur vilken sju onda andar hade blivit utdrivna,

3 och Johanna, hustru till Herodes' fogde Kusas, och Susanna och många andra som tjänade dem med sina ägodelar.

4 Då nu mycket folk kom tillhopa, i det att inbyggarna i de särskilda städerna begåvo sig ut till honom, sade han i en liknelse:

5 »En såningsman gick ut för att så sin säd. Och när han sådde, föll somt vid vägen och blev nedtrampat, och himmelens fåglar åto upp det.

6 Och somt föll på stengrund, och när det hade vuxit upp, torkade det bort, eftersom det icke där hade någon fuktighet.

7 Och somt föll bland törnen, och törnena växte upp tillsammans därmed och förkvävde det.

8 Men somt föll i god jord, och när det hade vuxit upp, bar det hundrafaldig frukt.» Sedan han hade talat detta, sade han med hög röst: »Den som har öron till att höra, han höre.»

9 Då frågade hans lärjungar honom vad denna liknelse betydde.

10 Han sade: »Eder är givet att lära känna Guds rikes hemligheter, men åt de andra meddelas de i liknelser, för att de med seende ögon intet skola se och med hörande öron intet förstå'.

11 Så är nu detta liknelsens mening: Säden är Guds ord.

12 Och att den såddes vid vägen, det är sagt om dem som hava hört ordet, men sedan kommer djävulen och tager bort det ur deras hjärtan, för att de icke skola komma till tro och bliva frälsta.

13 Och att den såddes på stengrunden det är sagt om dem, som när de få höra ordet, taga emot det med glädje, men icke hava någon rot; de tro allenast till en tid, och i frestelsens stund avfalla de.

14 Och att den föll bland törnena, det är sagt om dem, som när de hava hört ordet, gå bort och låta sig förkvävas av rikedomens omsorger och njutandet av livets goda och så icke föra något fram till mognad.

15 Men att den föll i den goda jorden, det är sagt om dem, som när de hava hört ordet, behålla det i rättsinniga och goda hjärtan och bära frukt i ståndaktighet.

16 Ingen tänder ett ljus och gömmer det sedan under ett kärl eller sätter det under en bänk, utan man sätter det på en ljusstake, för att de som komma in skola se skenet.

17 Ty intet är fördolt, som icke skall bliva uppenbart, ej heller är något undangömt, som icke skall bliva känt och komma i dagen.

18 Akten fördenskull på huru I hören. Ty den som har, åt honom skall varda givet; men den som icke har, från honom skall tagas också det han menar sig hava.»

19 Och hans moder och hans bröder kommo och sökte honom, men för folkets skull kunde de icke komma in till honom.

20 Då sade man till honom: »Din moder och dina broder stå härutanför och vilja träffa dig.»

21 Men han svarade och sade till dem: »Min moder och mina bröder äro dessa, som höra Guds ord och göra det.»

22 En dag steg han med sina lärjungar i en båt och sade till dem: »Låt oss fara över sjön till andra sidan.» Och de lade ut.

23 Och medan de seglade fram, somnade han. Men en stormvind for ned över sjön, och deras båt begynte fyllas med vatten, så att de voro i fara.

24 Då gingo de fram och väckte upp honom och sade: »Mästare, Mästare, vi förgås.» När han så hade vaknat, näpste han vinden och vattnets vågor, och de stillades, och det blev lugnt.

25 Därefter sade han till dem: »Var är eder tro?» Men de hade blivit häpna och förundrade sig och sade till varandra: »Vem är då denne? Han befaller ju både vindarna och vattnet, och de lyda honom.»

26 Så foro de över till gerasenernas land, som ligger mitt emot Galileen.

27 Och när han hade stigit i land, kom en man från staden emot honom, en som var besatt av onda andar, och som under ganska lång tid icke hade haft kläder på sig och icke bodde i hus, utan bland gravarna.

28 Då nu denne fick se Jesus, skriade han och föll ned för honom och sade med hög röst: »Vad har du med mig att göra, Jesus, du Guds, den Högstes, son? Jag beder dig, plåga mig icke.»

29 Jesus skulle nämligen just bjuda den orene anden att fara ut ur mannen. Ty i lång tid hade han farit svårt fram med mannen; och väl hade denne varit fängslad med kedjor och fotbojor och hållits i förvar, men han hade slitit sönder bojorna och hade av den onde anden blivit driven ut i öknarna.

30 Jesus frågade honom: »Vad är ditt namn?» Han svarade: »Legion.» Ty det var många onda andar som hade farit in i honom.

31 Och dessa bådo Jesus att han icke skulle befalla dem att fara ned i avgrunden.

32 Nu gick där en ganska stor svinhjord i bet på berget. Och de bådo honom att han ville tillstädja dem att fara in i svinen. Och han tillstadde dem det.

33 Då gåvo sig de onda andarna åstad ut ur mannen och foro in i svinen. Och hjorden störtade sig utför branten ned i sjön och drunknade.

34 Men när herdarna sågo vad som hade skett, flydde de och berättade härom i staden och på landsbygden.

35 Och folket gick ut för att se vad som hade skett. När de då kommo till Jesus, funno de mannen, ur vilken de onda andarna hade blivit utdrivna, sitta invid Jesu fötter, klädd och vid sina sinnen; och de betogos av häpnad.

36 Och de som hade sett händelsen omtalade för dem huru den besatte hade blivit botad.

37 Allt folket ifrån den kringliggande trakten av gerasenernas land bad då Jesus att han skulle gå bort ifrån dem, ty de voro gripna av stor förskräckelse. Så steg han då i en båt för att vända tillbaka.

38 Och mannen, ur vilken de onda andarna hade blivit utdrivna, bad honom att få följa honom. Men Jesus tillsade honom att gå, med de orden:

39 »Vänd tillbaka hem, och förtälj huru stora ting Gud har gjort med dig.» Då gick han bort och förkunnade i hela staden huru stora ting Jesus hade gjort med honom.

40 När Jesus kom tillbaka, mottogs han av folket; ty alla väntade de på honom.

41 Då kom där en man, vid namn Jairus, som var föreståndare för synagogan. Denne föll ned för Jesu fötter och bad honom att han skulle komma till hans hus;

42 ty han hade ett enda barn, en dotter, vid pass tolv år gammal, som låg för döden. Men under det att han var på väg dit, trängde folket hårt på honom.

43 Nu var där en kvinna som hade haft blodgång i tolv år och icke hade kunnat botas av någon.

44 Hon närmade sig honom bakifrån och rörde vid hörntofsen på hans mantel, och strax stannade hennes blodgång

45 Men Jesus frågade: »Vem var det som rörde vid mig?» Då alla nekade till att hava gjort det, sade Petrus: »Mästare, hela folkhopen trycker och tränger dig ju.»

46 Men Jesus sade: »Det var någon som rörde vid mig; ty jag kände att kraft gick ut ifrån mig.»

47 Då nu kvinnan såg att hon icke hade blivit obemärkt, kom hon fram bävande och föll ned för honom och omtalade inför allt folket varför hon hade rört vid honom, och huru hon strax hade blivit frisk.

48 Då sade han till henne: »Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid.»

49 Medan han ännu talade, kom någon från synagogföreståndarens hus och sade: »Din dotter är död; du må icke vidare göra mästaren omak.»

50 Men när Jesus hörde detta, sade han till honom: »Frukta icke; tro allenast, så får hon liv igen.»

51 Och när han hade kommit fram till hans hus, tillstadde han ingen att gå med ditin, utom Petrus och Johannes och Jakob och därtill flickans fader och moder.

52 Och alla gräto och jämrade sig över henne. Men han sade: »Gråten icke; hon är icke död, hon sover.»

53 Då hånlogo de åt honom, ty de visste ju att hon var död.

54 Men han tog henne vid handen och sade med hög röst: »Flicka, stå upp.»

55 Då kom hennes ande igen, och hon stod strax upp. Och han tillsade att man skulle giva henne något att äta.

56 Och hennes föräldrar blevo uppfyllda av häpnad; men han förbjöd dem att för någon omtala vad som hade skett.

1 不久， 耶稣周游各城各村讲道， 宣扬 神的国的福音， 和他在一起的有十二个门徒，

2 还有几个蒙了医治、脱离污鬼与疾病的妇女， 其中有称为抹大拉的马利亚， 曾有七个鬼从她身上赶出来；

3 有希律的管家古撒的妻子约亚拿， 又有苏珊娜， 和许多别的妇女， 她们都用自己的财物供给耶稣和门徒。

4 当时有许多人聚在一起， 还有人从各城来到耶稣那里， 他就用比喻说：

5 "有一个撒种的出去撒种， 撒的时候， 有的落在路旁， 被人践踏， 或给空中的小鸟吃掉。

6 有的落在石头地上， 一长出来就枯萎了， 因为得不着滋润。

7 有的落在荆棘丛中， 荆棘也一齐生长， 把它挤住了。

8 有的落在好土里， 就生长起来， 结出百倍的果实。"他说了这些话， 就大声说： "有耳可听的， 就应当听！ "

9 门徒问他这比喻是什么意思。

10 他说： " 神的国的奥秘， 只给你们知道， 对别人就用比喻， 叫他们看却看不见， 听却听不明白。

11 "这比喻是说， 种子是 神的道，

12 那落在路旁的， 就是人听了， 魔鬼随即来到， 从他们心里把道夺去， 恐怕他们相信就得救了。

13 那落在石头地上的， 就是人听了， 欢欢喜喜地接受， 但是没有根， 不过是暂时相信， 一旦遭遇试炼， 就倒退了。

14 那落在荆棘里的， 就是人听了， 走开以后， 被今世的忧虑、财富和宴乐挤住了， 结不出成熟的子粒来。

15 但那落在好土里的， 就是人用诚实良善的心来听， 把道持守住， 忍耐着结出果实。

16 "没有人点灯用器皿盖上， 或放在床底下， 而是放在灯台上， 叫进来的人都看得见光。

17 因为没有什么隐藏的事不被显明， 也没有什么掩盖的事不被人知道而暴露出来。

18 所以你们应当留心怎样听， 因为凡是有的， 还要给他； 凡是没有的， 连他自以为有的， 也要拿去。"

19 耶稣的母亲和弟弟来到他那里， 因为人多， 不能到他跟前。

20 有人转告耶稣： "你母亲和弟弟站在外面要见你。"

21 他回答他们： "听了 神的道而遵行的人， 才是我的母亲， 我的弟兄。"

22 有一天， 耶稣和门徒上了船， 他对他们说： "我们渡到海那边去吧。"他们就开了船。

23 船行的时候， 他睡着了。海上忽然起了狂风， 他们全身湿透， 非常危险。

24 门徒来叫醒耶稣， 说： "主啊！ 主啊！ 我们没命了！ "他醒过来， 斥责风浪， 风浪就止息、平静了。

25 耶稣对他们说： "你们的信心在哪里？"他们又惧怕、又希奇， 彼此说： "这到底是谁？他吩咐风浪， 连风浪也听从他。"

26 船到了格拉森人的地区， 正在加利利对面，

27 耶稣一上岸， 就有城里一个被鬼附着的人， 迎面而来。这人已经很久不穿衣服， 不住在家里， 只住在坟墓里。

28 他一见耶稣， 就俯伏喊叫， 大声说： "至高 神的儿子耶稣， 我跟你有什么关系呢？求你不要使我受苦。"

29 因为耶稣已经吩咐这污灵从那人身上出来。原来这污灵屡次抓住那人； 那人被铁链和脚链捆锁， 而且有人看管， 他竟挣断锁链， 被鬼赶入旷野。

30 耶稣问他： "你叫什么名字？"他说： "群。"因为进到那人里面的鬼很多。

31 他们求耶稣， 不要赶他们进入无底坑。

32 那里有一大群猪正在山上吃东西。他们求耶稣准他们进入猪群。耶稣准许了，

33 鬼就从那人身上出来， 进入猪群， 猪群闯下山崖， 掉在海里淹死了。

34 放猪的看见所发生的事就逃跑， 到城里和各乡村把这事传开。

35 众人就出来看发生了什么事。来到耶稣那里， 看见鬼已经离开的那人， 穿着衣服， 神志清醒， 坐在耶稣脚前， 他们就害怕。

36 当时看见的人， 把被鬼附过的人怎样得到医治， 说给他们听。

37 格拉森一带的人， 都要求耶稣离开他们， 因为他们大大惧怕。他就上船回去了。

38 鬼已经离开的那人求耶稣， 要跟他在一起； 但耶稣打发他回去， 说：

39 "你回家去， 述说 神为你作了怎样的事。"他就走遍全城， 传讲耶稣为他作了怎样的事。

40 耶稣回来的时候， 众人欢迎他， 因为大家都在等着他。

41 那时， 有一个人来了， 名叫叶鲁， 他是一位会堂主管。他俯伏在耶稣脚前， 求他往他家里去，

42 因为他的独生女， 约十二岁， 快要死了。耶稣去的时候， 群众拥挤着他。

43 有一个女人， 患了十二年的血漏病， 在医生手里花尽了全部养生的（有些抄本无"在医生手里花尽了全部养生的"一句）， 没有一个能医好她。

44 她从后面挤来， 一摸耶稣的衣裳繸子， 血就立刻止住。

45 耶稣说： "摸我的是谁？"众人都不承认。彼得说： "主啊， 众人都拥挤着你。"

46 耶稣说： "必定有人摸我， 因为我觉得有能力从我身上出去。"

47 那女人见不能隐瞒， 就战战兢兢地过来， 向他俯伏， 把摸他的缘故， 和怎样立刻得到医治， 在众人面前说出来。

48 耶稣对她说： "女儿， 你的信使你痊愈了， 平安地去吧！ "

49 耶稣还在说话的时候， 有人从会堂主管家里来， 说： "你的女儿死了， 不必再劳动老师了。"

50 耶稣听见就对他说： "不要怕， 只要信， 她必得痊愈。"

51 到了那家， 除了彼得、约翰、雅各和女孩的父母以外， 他不准任何人同他进屋里去。

52 众人都在痛哭哀号， 他说： "不要哭！ 她不是死了， 而是睡着了。"

53 他们明知女孩已经死了， 就嘲笑他。

54 他进去拉着女孩的手， 叫她说： "孩子， 起来！ "

55 她的灵魂回来了， 她就立刻起来。耶稣吩咐给她东西吃。

56 她父母非常惊奇。耶稣嘱咐他们不要把他所作的事告诉人。