1 Och han kallade tillhopa de tolv och gav dem makt och myndighet över alla onda andar, så ock makt att bota sjukdomar.

2 Och han sände ut dem till att predika Guds rike och till att bota sjuka.

3 Och han sade till dem: »Tagen intet med eder på vägen, varken stav eller ränsel eller bröd eller penningar, och haven icke heller dubbla livklädnader.

4 Och när I haven kommit in något hus, så stannen där, till dess I lämnen den orten.

5 Och om man någonstädes icke tager emot eder, så gån bort ifrån den staden, och skudden stoftet av edra fötter, till ett vittnesbörd mot dem.»

6 Och de gingo ut och vandrade igenom landet, från by till by, och förkunnade evangelium och botade sjuka allestädes.

7 Men när Herodes, landsfursten, fick höra om allt detta som skedde visste han icke vad han skulle tro. Ty somliga sade: »Det är Johannes, som har uppstått från de döda.»

8 Men andra sade: »Det är Elias, som har visat sig.» Andra åter sade: »Det är någon av de gamla profeterna, som har uppstått.»

9 Men Herodes själv sade: »Johannes har jag låtit halshugga. Vem är då denne, som jag hör sådant om?» Och han sökte efter tillfälle att få se honom.

10 Och apostlarna kommo tillbaka och förtäljde för Jesus huru stora ting de hade gjort. De tog han dem med sig och drog sig undan till en stad som hette Betsaida, där de kunde vara allena.

11 Men när folket fick veta detta, gingo de efter honom. Och han lät dem komma till sig och talade till dem om Guds rike; och dem som behövde botas gjorde han friska.

12 Men dagen begynte nalkas sitt slut. Då trädde de tolv fram och sade till honom: »Låt folket skiljas åt, så att de kunna gå bort i byarna och gårdarna häromkring och skaffa sig härbärge och få mat; vi äro ju här i en öde trakt.»

13 Men han sade till dem: »Given I dem att äta.» De svarade: »Vi hava icke mer än fem bröd och två fiskar, såframt vi icke skola gå bort och köpa mat åt allt detta folk.»

14 Där voro nämligen vid pass fem tusen män. Då sade han till sina lärjungar: »Låten dem lägga sig ned i matlag, femtio eller så omkring i vart.»

15 Och de gjorde så och läto dem alla lägga sig ned.

16 Därefter tog han de fem bröden och de två fiskarna och säg upp till himmelen och välsignade dem. Och han bröt bröden och gav åt lärjungarna, för att de skulle lägga fram åt folket.

17 Och de åto alla och blevo mätta. sedan samlade man upp de stycken som hade blivit över efter dem, tolv korgar.

18 När han en gång hade dragit sig undan och var stadd i byn, voro hans lärjungar hos honom. Och han frågade dem och sade: »Vem säger folket mig vara?»

19 De svarade och sade: »Johannes döparen; dock säga andra Elias; andra åter säga: 'Det är någon av de gamla profeterna, som har uppstått.'»

20 Då frågade han dem: »Vem sägen då I mig vara?» Petrus svarade och sade: »Guds Smorde.»

21 Då förbjöd han dem strängeligen att säga detta till någon.

22 Och han sade: »Människosonen måste lida mycket, och han skall bliva förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och skall bliva dödad, men på tredje dagen skall han uppstå igen.»

23 Och han sade till alla: »Om någon vill efterfölja mig, så försake han sig själv och tage sitt kors på sig var dag; så följe han mig.

24 Ty den som vill bevara sitt liv han skall mista det; men den som mister sitt liv, för min skull, han skall bevara det.

25 Och vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen, men mister sig själv eller själv går förlorad?

26 Den som blyges för mig och för mina ord, för honom skall Människosonen blygas, när han kom mer i sin och min Faders och de heliga änglarnas härlighet.

27 Men sannerligen säger jag eder: Bland dem som här stå finnas några som icke skola smaka döden, förrän de få se Guds rike.»

28 Vid pass åtta dagar efter det att han hade talat detta tog han Petrus och Johannes och Jakob med sig och gick upp på berget för att bedja.

29 Och under det att han bad, blev hans ansikte förvandlat, och hans kläder blevo skinande vita.

30 Och de, två män stodo där och samtalade med honom, och dessa voro Moses och Elias.

31 De visade sig i härlighet och talade om hans bortgång, vilken han skulle fullborda i Jerusalem.

32 Men Petrus och de som voro med honom voro förtyngda av sömn; då de sedan vaknade, sågo de hans härlighet och de båda männen, som stodo hos honom.

33 När så dessa skulle skiljas ifrån honom, sade Petrus till Jesus: »Mästare, har är oss gott att vara; låt oss göra tre hyddor, en åt dig och en åt Moses och en åt Elias.» Han visste nämligen icke vad han sade.

34 Medan han så talade, kom en sky och överskyggde dem; och de blevo förskräckta, när de trädde in i skyn.

35 Och ur skyn kom en röst som sade: »Denne är min Son, den utvalde; hören honom.»

36 Och i detsamma som rösten kom, funno de Jesus vara där allena. -- Och de förtego detta och omtalade icke för någon på den tiden något av vad de hade sett.

37 När de dagen därefter gingo ned från berget, hände sig att mycket folk kom honom till mötes.

38 Då ropade en man ur folkhopen och sade: »Mästare, jag beder dig, se till min son, ty han är mitt enda barn.

39 Det är så, att en ande plägar gripa fatt i honom, och strax skriar han då, och anden sliter och rycker honom, och fradgan står honom om munnen. Och det är med knapp nöd han släpper honom, sedan han har sönderbråkat honom.

40 Nu bad jag dina lärjungar att de skulle driva ut honom, men de kunde det icke.»

41 Då svarade Jesus och sade: »O du otrogna och vrånga släkte, huru länge måste jag vara hos eder och härda ut med eder? För hit din son.»

42 Men ännu medan denne var på väg fram, kastade den onde anden omkull honom och slet och ryckte honom. Då tilltalade Jesus den orene anden strängt och gjorde gossen frisk och gav honom tillbaka åt hans fader.

43 Och alla häpnade över Guds stora makt. Då nu alla förundrade sig över alla de gärningar som han gjorde, sade han till sina lärjungar:

44 »Tagen emot dessa ord med öppna öron: Människosonen skall bliva överlämnad i människors händer.

45 Men de förstodo icke detta som han sade, och det var förborgat för dem, så att de icke kunde fatta det; dock fruktade de att fråga honom om det som han hade sagt.

46 Och bland dem uppstod tanken på vilken av dem som vore störst.

47 Men Jesus förstod deras hjärtans tankar och tog ett barn och ställde det bredvid sig

48 och sade till dem: »Den som tager emot detta barn i mitt namn, han tager emot mig, och den som tager emot mig, han tager emot honom som har sänt mig. Ty den som är minst bland eder alla, han är störst.

49 Och Johannes tog till orda och sade: »Mästare, sågo huru en man drev ut onda andar genom ditt namn; och du ville hindra honom, eftersom han icke följde med oss.»

50 Men Jesus sade till honom: »Hindren honom icke; ty den som icke är emot eder, han är för eder.»

51 Då nu tiden var inne att han skulle bliva upptagen, beslöt han att ställa sin färd till Jerusalem.

52 Och han sände budbärare framför sig; och de gingo åstad och kommo in i en samaritisk by för att reda till åt honom.

53 Men folket där tog icke emot honom, eftersom han var stadd på färd till Jerusalem.

54 När de båda lärjungarna Jakob i och Johannes förnummo detta, sade de: »Herre, vill du att vi skola bedja att eld kommer ned från himmelen och förtär dem?»

55 Då vände han sig om och tillrättavisade dem.

56 Och de gingo till en annan by.

57 Medan de nu färdades fram på vägen, sade någon till honom: »Jag vill följa dig, varthelst du går.

58 Då svarade Jesus honom: »Rävarna hava kulor, och himmelens fåglar hava nästen; men Människosonen har ingen plats där han kan vila sitt huvud.»

59 Och till en annan sade han: »Föl; mig.» Men denne svarade: »Tillstäd mig att först gå bort och begrava min fader.»

60 Då sade han till honom: »Låt de döda begrava sina döda; men gå du åstad och förkunna Guds rike.»

61 Åter en annan sade: »Jag vill följa dig, Herre, men tillstäd mig att först taga avsked av dem som höra till mitt hus.»

62 Då svarade Jesus honom: »Ingen som ser sig tillbaka, sedan han har satt sin hand till plogen, är skickad för Guds rike.»

1 耶稣召齐十二门徒， 给他们能力、权柄， 制伏一切鬼魔， 医治各样的疾病，

2 差遣他们去宣讲 神的国和医治病人，

3 对他们说： "不要带着什么上路， 不要带手杖， 不要带口袋， 不要带食物， 不要带银钱， 也不要带两件衣服。

4 无论进哪一家， 就住在那里， 直到离开。

5 凡不接待你们的， 你们离开那城的时候， 当把脚上的灰尘跺下去， 作为反对他们的表示。"

6 于是他们就出去， 走遍各乡， 传讲福音， 到处医治病人。

7 分封王希律听见所发生的一切事， 犹豫不定， 因为有人说： "约翰从死人中复活了。"

8 又有人说： "以利亚显现了。"还有人说： "古时的一位先知复活了。"

9 希律说： "约翰已经斩头了， 但这是谁， 我怎么会听到他这些事呢？"就设法要见他。

10 使徒们回来， 把所作的事报告耶稣。他带着他们， 悄悄地退往伯赛大城去。

11 群众知道了， 也跟了去。他接待他们， 向他们讲论 神的国， 医好需要医治的人。

12 天将晚的时候， 十二门徒来到他跟前， 说： "请解散众人， 好让他们往周围的田舍村庄， 去找地方住， 找东西吃， 因为我们这里是旷野。"

13 他说： "你们给他们吃吧！ "他们说： "我们所有的， 不过是五个饼两条鱼， 除非去为这些人另买食物。"

14 原来男人就约有五千。他对门徒说： "叫他们一组一组地坐下， 每组约五十人。"

15 门徒就照他的话， 叫众人坐下。

16 耶稣拿起这五个饼， 两条鱼， 望着天， 祝谢了， 擘开递给门徒， 摆在众人面前。

17 他们都吃饱了， 把剩下的零碎拾起来， 装满了十二个篮子。

18 有一次耶稣独自祈祷的时候， 只有门徒和他在一起。他问他们： "人说我是谁？"

19 他们回答： "有人说是施洗的约翰， 有人说是以利亚， 还有人说是古时的一位先知复活了。"

20 他又问他们： "你们说我是谁？"彼得回答： "是 神的基督！ "

21 耶稣郑重地嘱咐他们， 不要把这事告诉人。

22 又说： "人子必须受许多苦， 被长老、祭司长， 和经学家弃绝、杀害， 第三日复活。"

23 耶稣又对众人说： "如果有人愿意跟从我， 就当舍己， 天天背起他的十字架来跟从我。

24 凡是想救自己生命的， 必丧掉生命； 但为我牺牲自己生命的， 必救了生命。

25 人若赚得全世界， 却丧失自己， 或赔上自己， 有什么好处呢？

26 凡是把我和我的道当作可耻的， 人子在他与父并圣天使的荣耀里降临的时候， 也必把他当作可耻的。

27 我实在告诉你们， 站在这里的， 有人在没有尝过死味以前必定要看见 神的国。"

28 说了这些话以后约有八天， 耶稣带着彼得、约翰和雅各， 上山去祷告。

29 正祷告的时候， 他的面貌就改变了， 衣服洁白发光。

30 忽然有两个人和他谈话， 就是摩西和以利亚。

31 他们在荣光里显现， 谈论他去世的事， 就是他在耶路撒冷将要完成的。

32 彼得和同伴都在打盹。醒过来之后， 就看见他的荣光， 并与他站在一起的那两个人。

33 二人正要离开他的时候， 彼得对耶稣说： "主啊， 我们在这里真好！ 我们可以搭三个帐棚， 一个为你， 一个为摩西， 一个为以利亚。"他根本不知道自己在说什么。

34 他说这话的时候， 有一片云彩笼罩他们， 他们入了云彩， 门徒就害怕起来。

35 有声音从云彩里出来， 说： "这是我的儿子， 我所拣选的（"这是我的儿子， 我所拣选的"有些抄本作"这是我的爱子"）， 你们要听从他！ "

36 声音过了， 只见耶稣独自在那里。在那些日子， 门徒保持缄默， 不把所看见的告诉任何人。

37 第二天， 他们下了山， 有一大群人迎面而来。

38 在人群中有一个人喊叫说： "老师， 求你怜悯我的儿子， 因为他是我的独生子。

39 你看， 污灵一抓住他， 他就忽然喊叫， 并且抽疯， 口吐白沫； 污灵又折磨糟践他， 不肯放过他。

40 我求过你的门徒， 把他赶出去， 他们却办不到。"

41 耶稣说： "唉！ 这不信又乖谬的世代啊！ 我跟你们在一起， 忍受你们， 要到几时呢？把你儿子带到这里来吧！ "

42 那孩子正走过来的时候， 污鬼把他摔倒， 使他重重地抽疯。耶稣斥责那污灵， 把孩子医好， 交给他父亲。

43 众人都惊奇 神的大能。众人还在希奇耶稣所作的这一切时， 他对门徒说：

44 "你们要把这些话存在心里： 人子将要被交在人的手里。"

45 门徒不明白这话， 因为这话的意思是隐藏的， 不让他们明白， 他们也不敢问。

46 后来， 门徒起了意见， 争论谁是最大的。

47 耶稣看出他们的心意， 就领了一个小孩子来， 叫他站在自己旁边，

48 对他们说： "凡因我的名接待这小孩子的， 就是接待我； 凡接待我的， 就是接待那差我来的。谁是你们中间最小的， 那人就是最大的。"

49 约翰说： "主， 我们看见有一个人奉你的名赶鬼， 就禁止他， 因为他不和我们一起跟从你。"

50 耶稣说： "不要禁止他， 因为不反对你们的， 就是赞成你们的。"

51 耶稣被接上升的日子快到了， 他就决意向耶路撒冷去，

52 并且差遣使者走在前头； 他们去了， 进入撒玛利亚的一个村庄， 要为他预备。

53 那里的人不接待他， 因为他面向着耶路撒冷走。

54 他的门徒雅各、约翰看见了， 就说： "主啊， 你要我们吩咐火从天降下来， 烧灭他们吗？"

55 耶稣就转过身来， 责备他们，

56 然后他们就往别的村庄去了。

57 他们走路的时候， 有一个人对他说： "你无论往哪里去， 我都要跟从你！ "

58 耶稣说： "狐狸有洞， 天空的飞鸟有窝， 人子却没有栖身的地方。"

59 他对另一个人说： "你跟从我吧！ "那人说： "主啊， 请准我先回去安葬我的父亲吧。"

60 耶稣说： "让死人去埋葬他们的死人， 你应该去传扬 神的国。"

61 又有一个人说： "主， 我要跟从你， 但容我先回去， 向家人道别。"

62 耶稣说： "手扶着犁向后看的， 不适合进 神的国。"