1 Huru höljer icke Herren genom sin vrede dottern Sion i mörker! Från himmelen ned till jorden kastade han Israels härlighet. Han vårdade sig icke om sin fotapall på sin vredes dag.

2 Utan skonsamhet fördärvade Herren alla Jakobs boningar; i sin förgrymmelse bröt han ned dottern Judas fästen, ja, han slog dem till jorden, han oskärade riket och dess furstar.

3 I sin vredes glöd högg han av vart Israels horn; han höll sin högra hand tillbaka, när fienden kom. Jakob förbrände han lik en lågande eld, som förtär allt runt omkring.

4 Han spände sin båge såsom en fiende, med sin högra hand stod han fram såsom en ovän och dräpte alla som voro våra ögons lust. Över dottern Sions hydda utgöt han sin vrede såsom en eld.

5 Herren kom såsom en fiende och fördärvade Israel, han fördärvade alla dess palats, han förstörde dess fästen; så hopade han över dottern Juda jämmer på jämmer.

6 Och han bröt ned sin hydda såsom en trädgård, han förstörde sin högtidsplats. Både högtid och sabbat lät HERREN bliva förgätna i Sion, och i sin vredes förgrymmelse försköt han både konung och präst.

7 Herren förkastade sitt altare, han gav sin helgedom till spillo. Murarna omkring hennes palatser gav han i fiendernas hand. De hovo upp rop i HERRENS hus såsom på en högtidsdag.

8 HERREN hade beslutit att förstöra dottern Sions murar; han spände mätsnöret till att fördärva och drog sin hand ej tillbaka. Han lät sorg komma över vallar och murar; förfallna ligga de nu alla.

9 Hennes portar sjönko ned i jorden, han bräckte och krossade hennes bommar. Hennes konung och furstar leva bland hedningar, ingen lag finnes mer; hennes profeter undfå ej heller någon syn från HERREN.

10 Dottern Sions äldste sitta där stumma på jorden, de hava strött stoft på sina huvuden och höljt sig i sorgdräkt; Jerusalems jungfrur sänka sina huvuden mot jorden.

11 Mina ögon äro förtärda av gråt, mitt innersta är upprört, min lever är såsom utgjuten på jorden för dottern mitt folks skada; ty barn och spenabarn försmäkta på gatorna i staden.

12 De ropa till sina mödrar: »Var få vi bröd och vin?» Ty försmäktande ligga de såsom slagna på gatorna i staden; ja, de uppgiva sin anda i sina mödrars famn.

13 Vad jämförligt skall jag framlägga för dig, du dotter Jerusalem? Vilket liknande öde kan jag draga fram till din tröst, du jungfru dotter Sion? Din skada är ju stor såsom ett hav; vem kan hela dig?

14 Dina profeters syner voro falskhet och flärd, de blottade icke för dig din missgärning, så att du kunde bliva upprättad; de utsagor de förkunnade för dig voro falskhet och förförelse.

15 Alla vägfarande slå ihop händerna, dig till hån; de vissla och skaka huvudet åt dottern Jerusalem: »Är detta den stad som man kallade 'skönhetens fullhet', 'hela jordens fröjd'?»

16 Alla dina fiender spärra upp munnen emot dig, de vissla och bita samman tänderna, de säga: »Vi hava fördärvat henne. Ja, detta är den dag som vi bidade efter; nu hava vi upplevat och sett den.»

17 HERREN har gjort vad han hade beslutit, han har fullbordat sitt ord, vad han för länge sedan hade förordnat; han har brutit ned utan förskoning. Och han har låtit fienden glädjas över dig, han har upphöjt dina ovänners horn.

18 Deras hjärtan ropa till Herren. Du dottern Sions mur, låt dina tårar rinna som en bäck, både dag och natt; låt dig icke förtröttas, unna ditt öga ingen ro.

19 Stå upp, ropa högt i natten, när dess väkter begynna, utgjut ditt hjärta såsom vatten inför Herrens ansikte; lyft upp till honom dina händer för dina barns liv, ty de försmäkta av hunger i alla gators hörn.

20 Se, HERRE, och akta på vem du så har hemsökt. Skola då kvinnor nödgas äta sin livsfrukt, barnen som de hava burit i sin famn? Skall man i Herrens helgedom dräpa präster och profeter?

21 På jorden, ute på gatorna, ligga de, både unga och gamla; mina jungfrur och mina unga män hava fallit för svärd. Du dräpte på din vredes dag, du slaktade utan förskoning.

22 Såsom till en högtidsdag kallade du samman mot mig förskräckelser ifrån alla sidor; och på HERRENS vredes dag fanns ingen som blev räddad och slapp undan. Dem som jag hade burit i min famn och fostrat, dem förgjorde min fiende.

1 主在烈怒中， 怎么竟然使黑云遮盖锡安的居民（"居民"原文作"女子"）！ 他把以色列的荣美， 从天上拋到地上； 他在发怒的日子， 竟不记念自己的脚凳。

2 主吞灭了雅各所有住处， 毫不顾惜； 他在忿怒中， 把犹大居民的坚固城拆毁； 他使国家和国中众领袖都倒在地上， 受尽羞辱。

3 他在烈怒中砍断以色列所有的角； 他从仇敌面前， 收回自己的右手。他像吞灭四周物件的火焰， 在雅各中间焚烧。

4 他像仇敌拉弓， 他的右手已经预备好。他像敌人把一切悦人眼目的都杀灭了； 他如火的忿怒倒在锡安居民（"居民"原文作"女子"）的帐棚上。

5 主好像成了仇敌； 他吞灭了以色列和她所有的宫殿， 毁坏了她的坚固城。他在犹大居民的中间， 增添了悲哀和哭号。

6 他把自己的住所破坏， 好像园子一样； 他毁坏了属他的聚会之处。耶和华使节期和安息日都在锡安被忘记； 他在他的盛怒中弃绝了君王和祭司。

7 主丢弃了自己的祭坛， 厌弃了自己的圣所。他把宫殿的围墙， 交付在仇敌的手里； 他们在耶和华的殿中喧嚷， 好像庆祝节日一样。

8 耶和华定意要拆毁锡安居民（"居民"原文作"女子"）的城墙； 他拉了准绳， 决不停手， 务要把它吞灭。他使堡垒和城墙都悲哀， 一同受痛苦。

9 锡安的众城门已经陷入地里； 耶和华把锡安的门闩都毁坏折断了。锡安的君王和领袖都身在列国中； 锡安再没有律法了； 它的众先知也得不到从耶和华而来的异象。

10 锡安居民（"居民"原文作"女子"）的长老都坐在地上， 默默无声； 他们把尘灰撒在头上， 腰束麻布。耶路撒冷的处女都垂头至地。

11 我的眼睛因流泪而失明， 我的心肠激动， 我的肝胆倾倒在地， 都因我的子民（"我的子民"原文作"我子民的女子"）遭毁灭， 孩童和婴儿在城里的街上昏倒。

12 他们像被刺伤的人昏倒在城里街上的时候， 他们在母亲的怀里快要丧命的时候， 他们就问母亲： "五谷和酒在哪里呢？"

13 耶路撒冷的居民哪， 我怎样向你说明呢？用什么与你比较呢？锡安的居民哪， 我们用什么跟你相比， 好安慰你呢？你的裂口像海那样大， 谁能医治你呢？

14 你的假先知为了你所见的异象， 尽是虚谎和愚昧； 他们没有显露你的罪孽， 使你的命运得以挽回； 他们为你所得的默示， 全是虚谎， 是引人走错路的。

15 所有过路的人， 都拍掌嘲笑你； 他们嗤笑耶路撒冷的居民， 并摇头说： "被人称为最完美， 为全地所喜悦的， 就是这城吗？"

16 你所有的仇敌都张开口攻击你， 他们嗤笑你， 又咬牙切齿， 说： "我们吞灭它了！ 这真是我们期待的日子！ 我们等到了！ 亲眼看见了！ "

17 耶和华作成了他定意去作的， 成就了他的话， 就是他昔日所宣告的， 他把你拆毁， 并不怜惜， 他使仇敌因胜过你而高兴， 他高举你敌人的角。

18 锡安居民（"居民"原文作"女子"）的城墙啊， 你要一心向主哀求； 愿你的眼泪像江河般涌流， 昼夜不息； 愿你得不着歇息， 愿你眼中的瞳人不能休息。

19 夜里每到交更的时分， 你要起来呼喊； 在主面前你要倾心如水！ 你的孩童在各街头上因饥饿而昏倒， 你要为他们的性命向主举手祷告。

20 "耶和华啊， 求你观看！ 求你鉴察！ 你曾这样对待过谁呢？难道妇人应该吃掉自己所生的， 就是自己所抚养的婴孩吗？难道祭司和先知应该在主的圣所里被杀害吗？"

21 少年人和老年人都在街上倒卧在地死了； 我的年轻男女都倒毙于刀下； 在你忿怒的日子， 你杀了他们， 你屠杀了他们， 毫不怜惜。

22 你从四围招聚惊吓我的， 好像招聚人过节的日子一样。在耶和华忿怒的日子， 没有人可以逃脱， 可以生存。我所抚育、所养大的， 我的仇敌都灭尽了。