1 Och han gick åter in i en synagoga. Där var då en man som hade en förvissnad hand.

2 Och de vaktade på honom, för att se om han skulle bota denne på sabbaten; de ville nämligen få något att anklaga honom för.

3 Då sade han till mannen som hade den förvissnade handen: »Stå upp, och kom fram.»

4 Sedan sade han till dem: »Vilketdera är lovligt på sabbaten: att göra vad gott är, eller att göra vad ont är, att rädda någons liv, eller att döda?» Men de tego.

5 Då såg han sig omkring på dem med vrede, bedrövad över deras hjärtans förstockelse, och sade till mannen: »Räck ut din hand.» Och han räckte ut den; och hans hand blev frisk igen. --

6 Då gingo fariséerna bort och fattade strax, tillsammans med herodianerna, det beslutet att de skulle förgöra honom.

7 Och Jesus drog sig med sina lärjungar undan till sjön, och en stor hop folk följde honom från Galileen.

8 Och från Judeen och Jerusalem och Idumeen och från landet på andra sidan Jordan och från trakterna omkring Tyrus och Sidon kom en stor hop folk till honom, när de fingo höra huru stora ting han gjorde.

9 Och han tillsade sina lärjungar att en båt skulle hållas tillreds åt honom, för folkets skull, för att de icke skulle tränga sig inpå honom.

10 Ty han botade många och blev därför överlupen av alla som hade någon plåga och fördenskull ville röra vid honom.

11 Och när de orena andarna sågo honom, föllo de ned för honom och och ropade och sade: »Du är Guds Son.»

12 Men han förbjöd dem strängeligen, åter och åter, att röja honom.

13 Och han gick upp på berget och kallade till sig några som han själv utsåg; och de kommo till honom.

14 Så förordnade han tolv som skulle följa honom, och som han ville sända ut till att predika,

15 och de skulle hava makt att bota sjuka och driva ut onda andar.

16 Han förordnade alltså dessa tolv: Simon, åt vilken han gav tillnamnet Petrus;

17 vidare Jakob, Sebedeus' son, och Johannes, Jakobs broder, åt vilka han gav tillnamnet Boanerges (det betyder tordönsmän);

18 vidare Andreas och Filippus och Bartolomeus och Matteus och Tomas och Jakob, Alfeus' son, och Taddeus och Simon ivraren

19 och Judas Iskariot, densamme som förrådde honom.

20 Och när han kom hem, församlade sig folket åter, så att de icke ens fingo tillfälle att äta.

21 Då nu hans närmaste fingo höra härom, gingo de åstad för att taga vara på honom; ty de menade att han var från sina sinnen.

22 Och de skriftlärde som hade kommit ned från Jerusalem sade att han var besatt av Beelsebul, och att det var med de onda andarnas furste som han drev ut de onda andarna.

23 Då kallade han dem till sig och sade till dem i liknelser: »Huru skulle Satan kunna driva ut Satan?

24 Om ett rike har kommit i strid med sig självt, så kan det riket ju icke hava bestånd;

25 och om ett hus har kommit i strid med sig självt, så skall icke heller det huset kunna äga bestånd.

26 Om alltså Satan har satt sig upp mot sig själv och kommit i strid med sig själv, så kan han icke äga bestånd, utan det är då ute med honom. --

27 Nej, ingen kan gå in i en stark mans hus och plundra honom på hans bohag, såframt han icke förut har bundit den starke. Först därefter kan han plundra hans hus.

28 Sannerligen säger jag eder: Alla andra synder skola bliva människors barn förlåtna, ja ock alla andra hädelser, huru hädiskt de än må tala;

29 men den som hädar den helige Ande, han får icke någonsin förlåtelse, utan är skyldig till evig synd.»

30 De hade ju nämligen sagt att han var besatt av en oren ande.

31 Så kommo nu hans moder och hans bröder; och de stannade därutanför och sände bud in till honom för att kalla honom ut.

32 Och mycket folk satt där omkring honom; och man sade till honom: »Se, din moder och dina bröder stå härutanför och fråga efter dig.»

33 Då svarade han dem och sade: Vilken är min moder, och vilka äro mina bröder?»

34 Och han såg sig omkring på dem som sutto där runt omkring honom, och han sade: »Se här är min moder, och här äro mina bröder!

35 Den som gör Guds vilja, den är min broder och min syster och min moder.»

1 耶稣又进了会堂， 在那里有一个人， 他的一只手枯干了。

2 众人窥探他会不会在安息日医治那个人， 好去控告他。

3 耶稣对那一只手枯干了的人说： "起来， 站在当中！ "

4 又对他们说： "在安息日哪一样是可以作的呢： 作好事还是坏事？救命还是害命？"他们一声不响。

5 耶稣怒目环视他们， 因他们的心刚硬而难过， 就对那人说： "伸出手来！ "他把手一伸， 手就复原了。

6 法利赛人出来， 立刻和希律党人商量怎样对付耶稣， 好除掉他。

7 耶稣和门徒退到海边去， 一大群从加利利来的人跟着他；

8 还有许多人听见他所作的一切事， 就从犹太、耶路撒冷、以土迈、约旦河外和推罗、西顿一带地方来到他跟前。

9 因为人多， 耶稣就吩咐门徒为他预备一只小船， 免得众人拥挤他。

10 他医好了许多人， 所以凡有病的都挤过来要摸他。

11 污灵每次看到他， 就仆倒在他面前， 大声喊叫说： "你是 神的儿子！ "

12 耶稣再三严厉地吩咐他们， 不要把他的身分张扬出去。

13 耶稣上了山， 呼召自己所要的人， 他们就来了。

14 他选立了十二个人， 称他们为使徒（有些抄本无"称他们为使徒"一句）， 要他们跟自己常在一起， 好差遣他们去传道，

15 又有权柄赶鬼。

16 他选立的十二个人是： 西门（耶稣给他起名叫彼得），

17 西庇太的儿子雅各， 和雅各的弟弟约翰（耶稣给他们二人起名叫半尼其， 就是"雷子"的意思），

18 安得烈、腓力、巴多罗迈、马太、多马、亚勒腓的儿子雅各、达太、激进派的西门，

19 以及加略人犹大， 就是出卖耶稣的那个人。

20 耶稣进了屋子， 群众又聚了来， 以致他们连饭都不能吃，

21 那些和他在一起的人听见了， 就出来抓住他， 因为他们说他癫狂了。

22 从耶路撒冷下来的经学家说： "他有别西卜附在身上！ "又说： "他靠着鬼王赶鬼。"

23 耶稣把他们叫来， 用比喻对他们说： "撒但怎能赶逐撒但呢？

24 一国若自相纷争， 那国就站立不住；

25 一家若自相纷争， 那家就站立不住。

26 如果撒但自相攻打纷争， 不但站立不住， 而且还要灭亡。

27 谁都不能进入壮汉的家， 抢夺他的财物， 除非先把壮汉捆绑起来， 才可以抢劫他的家。

28 我实在告诉你们， 世人的一切罪和一切亵渎的话， 都可以得到赦免；

29 但亵渎圣灵的， 就永世不得赦免， 他还要担当罪恶到永远。"

30 耶稣说这话， 是因为他们说他有污灵附在身上。

31 耶稣的母亲和弟弟来了， 站在外面， 传话给他， 叫他出来。

32 有许多人正围坐在耶稣身边， 他们告诉他： "你看， 你的母亲和弟弟（有些抄本在此有"妹妹"一词）在外面找你。"

33 耶稣回答他们： "谁是我的母亲， 我的弟兄呢？"

34 于是四面观看那些围坐的人， 说： "你们看， 我的母亲！ 我的弟兄！

35 凡遵行 神旨意的， 就是我的弟兄姊妹和母亲了。"