1 Och han begynte åter undervisa vid sjön. Och där församlade sig en stor hop folk omkring honom. Därför steg han i en båt; och han satt i den ute på sjön, under det att allt folket stod på land utmed sjön.

2 Och han undervisade dem mycket i liknelser och sade till dem i sin undervisning:

3 »Hören! En såningsman gick ut för att så.

4 Då hände sig, när han sådde, att somt föll vid vägen, och fåglarna kommo och åto upp det.

5 Och somt föll på stengrund, där det icke hade mycket jord, och det kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord;

6 men när solen hade gått upp, förbrändes det, och eftersom det icke hade någon rot, torkade det bort.

7 Och somt föll bland törnen, och törnena sköto upp och förkvävde det, så att det icke gav någon frukt.

8 Men somt föll i god jord, och det sköt upp och växte och gav frukt och bar trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.»

9 Och han tillade: »Den som har öron till att höra, han höre.»

10 När han sedan hade dragit sig undan ifrån folket, frågade honom de tolv, och med dem de andra som följde honom, om liknelserna.

11 Då sade han till dem: »Åt eder är Guds rikes hemlighet given, men åt dem som stå utanför meddelas alltsammans i liknelser,

12 för att de 'med seende ögon skola se, och dock intet förnimma, och med hörande öron höra, och dock intet förstå, så att de icke omvända sig och undfå förlåtelse'.»

13 Sedan sade han till dem: »Förstån I icke denna liknelse, huru skolen I då kunna fatta alla de andra liknelserna? --

14 Vad såningsmannen sår är ordet.

15 Och att säden såddes vid vägen, det är sagt om dem i vilka ordet väl bliver sått, men när de hava hört det, kommer strax Satan ock tager bort ordet som såddes i dem.

16 Sammalunda förhåller det sig med det som sås på stengrunden: det är sagt om dem, som när de få höra ordet, väl strax taga emot det med glädje,

17 men icke hava någon rot i sig, utan bliva beståndande allenast till en tid; när sedan bedrövelse eller förföljelse påkommer för ordets skull, då komma de strax på fall.

18 Annorlunda förhåller det sig med det som sås bland törnena: det är sagt om dem som väl höra ordet,

19 men låta tidens omsorger och rikedomens bedrägliga lockelse, och begärelser efter andra ting, komma därin och förkväva ordet, så att det bliver utan frukt.

20 Men att det såddes i den goda jorden, det är sagt om dem som både höra ordet och taga emot det, och som bära frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.»

21 Och han sade till dem: »Icke tager man väl fram ett ljus, för att det skall sättas under skäppan eller under bänken; man gör det ju, för att det skall sättas på ljusstaken.

22 Ty intet är fördolt, utom för att det skall bliva uppenbarat; ej heller har något blivit undangömt, utom för att det skall komma i dagen.

23 Om någon har öron till att höra, så höre han.»

24 Och han sade till dem: »Akten på vad I hören. Med det mått som I mäten med skall ock mätas åt eder, och ännu mer skall bliva eder tilldelat.

25 Ty den som har, åt honom skall varda givet; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.»

26 Och han sade: »Så är det med Guds rike, som när en man sår säd i jorden;

27 och han sover, och han vaknar, och nätter och dagar gå, och säden skjuter upp och växer i höjden, han vet själv icke huru.

28 Av sig själv bär jorden frukt, först strå och sedan ax, och omsider finnes fullbildat vete i axet.

29 När så frukten är mogen, låter han strax lien gå, ty skördetiden är då inne.»

30 Och han sade: »Vad skola vi likna Guds rike vid, eller med vilken liknelse skola vi framställa det?

31 Det är såsom ett senapskorn, som när det lägges ned i jorden, är minst av alla frön på jorden;

32 men sedan det är nedlagt, skjuter det upp och bliver störst bland alla kryddväxter och får så stora grenar, att himmelens fåglar kunna bygga sina nästen i dess skugga.»

33 I många sådana liknelser förkunnade han ordet för dem, efter deras förmåga att fatta det;

34 och utan liknelse talade han icke till dem. Men för sina lärjungar uttydde han allt, när de voro allena.

35 Samma dag, om aftonen, sade han till dem: »Låt oss fara över till andra stranden.»

36 Så läto de folket gå och togo honom med i båten, där han redan förut var; och jämväl andra båtar följde med honom.

37 Då kom en häftig stormvind, och vågorna slogo in i båten, så att båten redan begynte fyllas.

38 Men han själv låg i bakstammen och sov, lutad mot huvudgärden. Då väckte de honom och sade till honom: »Mästare, frågar du icke efter att vi förgås?»

39 När han så hade vaknat, näpste han vinden och sade till sjön: »Tig, var stilla.» Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt.

40 Därefter sade han till dem: »Varför rädens I? Haven I ännu ingen tro?»

41 Och de hade blivit mycket häpna och sade till varandra: »Vem är då denne, eftersom både vinden och sjön äro honom lydiga?»

1 耶稣又在海边教导人。有一大群人聚集到他那里， 因此他上船坐下来。船在海中， 群众都朝着海站在岸上。

2 他用比喻教训他们许多事， 在教训中他说：

3 "你们听着！ 有一个撒种的出去撒种，

4 撒的时候， 有的落在路旁， 小鸟飞来就吃掉了。

5 有的落在泥土不多的石地上， 因为泥土不深， 很快就长起来。

6 但太阳一出来， 就把它晒干， 又因为没有根就枯萎了。

7 有的落在荆棘里， 荆棘长起来， 把它挤住， 它就结不出果实来。

8 有的落在好土里， 就生长繁茂， 结出果实， 有三十倍的、有六十倍的、有一百倍的。"

9 耶稣又说： "有耳可听的， 就应当听。"

10 耶稣独自一人的时候， 那些经常跟着他的人和十二门徒， 来问这些比喻的意义。

11 耶稣对他们说： " 神的国的奥秘， 只给你们知道， 但对于外人， 一切都用比喻，

12 叫他们‘看是看见了， 却不领悟， 听是听见了， 却不明白， 免得他们回转过来， 得到赦免。’"

13 耶稣又对他们说： "你们不明白这个比喻， 怎能明白一切比喻呢？

14 撒种的人所撒的就是道。

15 那撒在路旁的， 就是人听了道， 撒但立刻来， 把撒在他心里的道夺去。

16 照样， 那撒在石地上的， 就是人听了道， 立刻欢欢喜喜地接受了；

17 可是他们里面没有根， 只是暂时的； 一旦为道遭遇患难， 受到迫害， 就立刻跌倒了。

18 那撒在荆棘里的， 是指另一些人； 他们听了道，

19 然而今世的忧虑、财富的迷惑， 以及种种的欲望， 接连进来， 把道挤住， 就结不出果实来。

20 那撒在好土里的， 就是人听了道， 接受了， 并且结出果实， 有三十倍的、有六十倍的、有一百倍的。"

21 耶稣又对他们说： "灯难道是拿来放在量器底下或床底下的吗？它不是该放在灯台上吗？

22 因为没有什么隐藏的事不被显明出来， 没有什么掩盖的事不被揭露的。

23 有耳可听的， 就应当听。"

24 耶稣又对他们说： "要留心你们所听到的， 你们用什么尺度量给人， 神也要用什么尺度量给你们， 并且要超过尺度给你们。

25 因为那有的， 还要给他； 那没有的， 就算他有什么也要拿去。"

26 耶稣说： " 神的国好像人在地里撒种，

27 他夜里睡觉， 白天起来， 种子发芽生长， 自己也不知道怎么会这样的。

28 地生五谷是自然的， 先长苗， 后吐穗， 最后穗上结满了子粒。

29 庄稼熟了， 就派人用镰刀割下， 因为收成的时候到了。"

30 又说： "我们要把 神的国比作什么呢？我们可以用什么比喻来形容它呢？

31 它好像一粒芥菜种， 刚种下去的时候， 比地上的一切种子都小，

32 种下以后， 生长起来， 却比一切蔬菜都大， 长出大枝子， 甚至天空的飞鸟都可以在它的荫下搭窝。"

33 耶稣用许多这样的比喻， 照着他们所能听懂的， 向他们讲道；

34 不用比喻， 就不对他们讲。只有单独和自己的门徒在一起的时候， 才把一切解释给他们听。

35 当天黄昏， 耶稣对门徒说： "我们渡到海那边去吧。"

36 门徒离开群众， 耶稣已经在船上， 他们就载他过去， 也有别的船和他同去。

37 忽然起了狂风， 波浪不断地打进船来， 舱里积满了水。

38 耶稣却在船尾靠着枕头睡着了。门徒把他叫醒， 对他说： "老师， 我们要死了， 你不管吗？"

39 耶稣起来， 斥责了风， 又对海说： "不要作声！ 安静吧！ "风就停止， 大大地平静了。

40 然后对他们说： "为什么这样胆怯呢？你们怎么没有信心呢？"

41 门徒非常惧怕， 彼此说： "这到底是谁， 连风和海都听从他？"