1 Så kommo de över till gerasenernas land, på andra sidan sjön.

2 Och strax då han hade stigit ur båten, kom en man, som var besatt av en oren ande, emot honom från gravarna där;

3 han hade nämligen sitt tillhåll bland gravarna. Och icke ens med kedjor kunde man numera fängsla honom;

4 ty väl hade han många gånger blivit fängslad med fotbojor och kedjor, men han hade slitit itu kedjorna och brutit sönder fotbojorna, och ingen kunde få makt med honom.

5 Och han vistades alltid, dag och natt, bland gravarna och på bergen och skriade och sargade sig själv med stenar.

6 När denne nu fick se Jesus på avstånd, skyndade han fram och föll ned för honom

7 och ropade med hög röst och sade: »Vad har du med mig att göra, Jesus, du Guds, den Högstes, Son? Jag besvär dig vid Gud, plåga mig icke.»

8 Jesus skulle nämligen just säga till honom: »Far ut ur mannen, du orena ande.»

9 Då frågade han honom: »Vad är ditt namn?» Han svarade honom: »Legion är mitt namn, ty vi äro många.»

10 Och han bad honom enträget att icke driva dem bort ifrån den trakten.

11 Nu gick där vid berget en stor svinhjord i bet.

12 Och de bådo honom och sade: »Sänd oss åstad in i svinen; låt oss få fara in i dem.»

13 Och han tillstadde dem det. Då gåvo sig de orena andarna åstad och foro in i svinen. Och hjorden, vid pass två tusen svin, störtade sig utför branten ned i sjön och drunknade i sjön.

14 Men de som vaktade dem flydde och berättade härom i staden och på landsbygden; och folket gick åstad för att se vad det var som hade skett.

15 När de då kommo till Jesus, fingo de se den som hade varit besatt, mannen som hade haft legionen i sig, sitta där klädd och vid sina sinnen; och de betogos av häpnad.

16 Och de som hade åsett händelsen förtäljde för dem vad som hade vederfarits den besatte, och vad som hade skett med svinen.

17 Då begynte folket bedja honom att han skulle gå bort ifrån deras område.

18 När han sedan steg i båten, bad honom mannen som hade varit besatt, att han skulle få följa honom.

19 Men han tillstadde honom det icke, utan sade till honom: »Gå hem till de dina, och berätta för dem huru stora ting Herren har gjort med dig, och huru han har förbarmat sig över dig.»

20 Då gick han åstad och begynte förkunna i Dekapolis huru stora ting Jesus hade gjort med honom; och alla förundrade sig.

21 Och när Jesus hade farit över i båten, tillbaka till andra stranden, församlade sig mycket folk omkring honom, där han stod vid sjön.

22 Då kom en synagogföreståndare, vid namn Jairus, dit; och när denne fick se honom, föll han ned för hans fötter

23 och bad honom enträget och sade: »Min dotter ligger på sitt yttersta. Kom och lägg händerna på henne, så att hon bliver hulpen och får leva.»

24 Då gick han med mannen; och honom följde mycket folk, som trängde sig inpå honom.

25 Nu var där en kvinna som hade haft blodgång i tolv år,

26 och som hade lidit mycket hos många läkare och kostat på sig allt vad hon ägde, utan att det hade varit henne till något gagn; snarare hade det blivit värre med henne.

27 Hon hade fått höra om Jesus och kom nu i folkhopen, bakom honom, och rörde vid hans mantel.

28 Ty hon tänkte: »Om jag åtminstone får röra vid hans kläder, så bliver jag hulpen.»

29 Och strax uttorkade hennes blods källa, och hon kände i sin kropp att hon var botad från sin plåga.

30 Men strax då Jesus inom sig förnam vilken kraft som hade gått ut ifrån honom, vände han sig om i folkhopen och frågade: »Vem rörde vid mina kläder?»

31 Hans lärjungar sade till honom: »Du ser huru folket tränger på, och ändå frågar du: 'Vem rörde vid mig?'»

32 Då såg han sig omkring för att få se den som hade gjort detta.

33 Men kvinnan fruktade och bävade, ty hon visste vad som hade skett med henne; och hon kom fram och föll ned för honom och sade honom hela sanningen.

34 Då sade han till henne: »Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid, och var botad från din plåga.»

35 Medan han ännu talade, kommo några från synagogföreståndarens hus och sade: »Din dotter är död; du må icke vidare göra mästaren omak.»

36 Men när Jesus märkte vad som talades, sade han till synagogföreståndaren: »Frukta icke, tro allenast.»

37 Och han tillstadde ingen att följa med, utom Petrus och Jakob och Johannes, Jakobs broder.

38 Så kommo de till synagogföreståndarens hus, och han fick där se en hop människor som höjde klagolåt och gräto och jämrade sig högt.

39 Och han gick in och sade till dem: »Varför klagen I och gråten? Flickan är icke död, hon sover.»

40 Då hånlogo de åt honom. Men han visade ut dem allasammans; och han tog med sig allenast flickans fader och moder och dem som hade fått följa med honom, och gick in dit där flickan låg.

41 Och han tog flickan vid handen och sade till henne: »Talita, kum» (det betyder: »Flicka, jag säger dig, stå upp»).

42 Och strax stod flickan upp och begynte gå omkring (hon var nämligen tolv år gammal); och de blevo strax uppfyllda av stor häpnad.

43 Men han förbjöd dem strängeligen att låta någon få veta vad som hade skett. Därefter tillsade han att man skulle giva henne något att äta.

1 他们到了海的那边， 进入格拉森人的地区。

2 耶稣一下船， 就有一个被污灵附着的人， 从墓地里迎面而来。

3 那人经常住在坟墓中间， 从来没有人能绑住他， 甚至用锁链都不能。

4 曾经有很多次， 人用脚镣和锁链捆绑他， 锁链却被他挣断， 脚镣也被他弄碎， 始终没有人能制伏他。

5 他昼夜在坟墓里和山野间喊叫， 又用石头砍自己。

6 他远远地看见耶稣， 就跑过去拜他，

7 大声呼叫， 说： "至高 神的儿子耶稣， 我跟你有什么关系呢？我指着 神恳求你， 不要叫我受苦。"

8 因为当时耶稣吩咐他： "你这污灵， 从这人身上出来！ "

9 耶稣问他： "你叫什么名字？"他回答： "我名叫‘群’， 因为我们众多。"

10 他再三央求耶稣， 不要把他们从那地方赶走。

11 附近的山坡上有一大群猪正在吃东西；

12 污灵求耶稣说： "打发我们到猪群那里附在猪身上吧。"

13 耶稣准了他们。污灵就出来， 进到猪群里去， 于是那群猪闯下山崖， 掉在海里淹死了， 猪的数目约有两千。

14 放猪的人都逃跑了， 到城里和各乡村去报告， 大家就来看发生了什么事。

15 他们来到耶稣跟前， 看见那被鬼附过的人， 就是曾被名叫‘群’的鬼附过的人， 坐在那里， 穿上了衣服， 神志清醒， 他们就害怕。

16 看见的人把被鬼附过的人所遭遇的和那群猪的事， 告诉了他们。

17 他们就要求耶稣离开他们的地区。

18 耶稣上船的时候， 那被鬼附过的人来求他， 要和他在一起。

19 耶稣不许， 却对他说： "你回家到你的亲属那里去， 把主为你作了多么大的事， 并他怎样怜悯你， 都告诉他们。"

20 那人就走了， 开始在低加波利传讲耶稣为他所作的大事， 众人都希奇。

21 耶稣又坐船渡到那边； 还在海边的时候， 有一大群人向他围拢过来。

22 当时来了一位会堂的主管， 名叫叶鲁。他一看见耶稣， 就俯伏在他脚前，

23 迫切地求他说： "我的小女儿快要死了， 请你来按手在她身上， 把她救活。"

24 耶稣就和他一起去了。一大群人跟着他， 拥挤着他。

25 有一个女人， 患了十二年的血漏病，

26 在好些医生手中受了许多痛苦， 又花尽了她一切所有的， 不仅毫无起色， 反而更加沉重。

27 她听见耶稣的事， 就从后面来杂在人群中间， 摸耶稣的衣服。

28 因为她说： "只要摸到他的衣服， 我就必痊愈。"

29 于是她血漏的源头立刻干了， 她在身体上感觉到病已经得了医治。

30 耶稣自己立刻觉得有能力从他里面出去， 就转过身来对群众说： "谁摸了我的衣服？"

31 门徒对他说： "你看， 这么多人拥挤你， 你还问‘谁摸我’吗？"

32 耶稣周围观看， 要看作这事的女人。

33 那女人知道在她身上所成就的事， 就恐惧战兢地前来向耶稣俯伏， 把实情全告诉了他。

34 耶稣对她说： "女儿， 你的信使你痊愈了， 平安地回去吧， 你的病已经好了。"

35 耶稣还在说话的时候， 有人从会堂主管的家里来说： "你的女儿已经死了， 何必还劳动老师呢？"

36 耶稣听见所说的话， 就对会堂主管说： "不要怕！ 只要信！ "

37 于是他不许别人跟他一起去， 只带了彼得、雅各和雅各的弟弟约翰。

38 他们来到会堂主管的家， 耶稣看见许多人哭泣哀号， 一片混乱，

39 就走进去， 对众人说： "为什么大哭大嚷呢？孩子不是死了， 是睡着了。"

40 众人就嘲笑他。耶稣把众人都赶出去， 带着孩子的父母和跟随他的门徒， 进入孩子所在的房间。

41 耶稣拉着孩子的手， 对她说： "大利大， 古米！ "翻译出来就是： "小女孩， 我吩咐你起来！ "

42 那女孩子就立刻起来行走； 那时她已经十二岁了。众人就非常惊奇。

43 耶稣再三嘱咐他们， 不要让人知道这事， 又吩咐给她东西吃。