1 Och han gick bort därifrån och begav sig till sin fädernestad; och hans lärjungar följde honom.
2 Och när det blev sabbat, begynte han undervisa i synagogan. Och folket häpnade, när de hörde honom; de sade: »Varifrån har han fått detta? Och vad är det för vishet som har blivit honom given? Och dessa stora kraftgärningar som göras genom honom, varifrån komma de?
3 Är då denne icke timmermannen, han som är Marias son och broder till Jakob och Joses och Judas och Simon? Och bo icke hans systrar här hos oss?» Så blev han för dem en stötesten.
4 Då sade Jesus till dem: »En profet är icke föraktad utom i sin fädernestad och bland sina fränder och i sitt eget hus.»
5 Och han kunde icke där göra någon kraftgärning, utom att han botade några få sjuka, genom att lägga händerna på dem.
6 Och han förundrade sig över deras otro. Sedan gick han omkring i byarna, från den ena byn till den andra, och undervisade.
7 Och han kallade till sig de tolv och sände så ut dem, två och två, och gav dem makt över de orena andarna.
8 Och han bjöd dem att icke taga något med sig på vägen, utom allenast en stav: icke bröd, icke ränsel, icke penningar i bältet.
9 Sandaler finge de dock hava på fötterna, men de skulle icke bära dubbla livklädnader.
10 Och han sade till dem: »När I haven kommit in i något hus, så stannen där, till dess I lämnen den orten.
11 Och om man på något ställe icke tager emot eder och icke hör på eder, så gån bort därifrån, och skudden av stoftet som är under edra fötter, till ett vittnesbörd mot dem.»
12 Och de gingo ut och predikade att man skulle göra bättring;
13 och de drevo ut många onda andar och smorde många sjuka med olja och botade dem.
14 Och konung Herodes fick höra om honom, ty hans namn hade blivit känt. Man sade: »Det är Johannes döparen, som har uppstått från de döda, och därför verka dessa krafter i honom.»
15 Men andra sade: »Det är Elias.» Andra åter sade: »Det är en profet, lik de andra profeterna.»
16 Men när Herodes hörde detta, sade han: »Det är Johannes, den som jag lät halshugga. Han bar uppstått från de döda.»
17 Herodes hade nämligen sänt åstad och låtit gripa Johannes och binda honom och sätta honom i fängelse, för Herodias', sin broder Filippus' hustrus, skull. Ty henne hade Herodes tagit till äkta,
18 och Johannes hade då sagt till honom: »Det är icke lovligt för dig att hava din broders hustru.»
19 Därför hyste nu Herodes agg till honom och ville döda honom, men han hade icke makt därtill.
20 Ty Herodes förstod att Johannes var en rättfärdig och helig man, och han fruktade för honom och gav honom sitt beskydd. Och när han hade hört honom, blev han betänksam i många stycken; och han hörde honom gärna.
21 Men så kom en läglig dag, i det att Herodes på sin födelsedag gjorde ett gästabud för sina stormän och för krigsöverstarna och de förnämsta männen i Galileen.
22 Då gick Herodias' dotter ditin och dansade; och hon behagade Herodes och hans bordsgäster. Och konungen sade till flickan: »Begär av mig vadhelst du vill, så skall jag giva dig det.»
23 Ja, han lovade henne detta med ed och sade: »Vadhelst du begär av mig, det skall jag giva dig, ända till hälften av mitt rike.»
24 Då gick hon ut och frågade sin moder: »Vad skall jag begära?» Hon svarade: »Johannes döparens huvud.»
25 Och strax skyndade hon in till konungen och framställde sin begäran och sade: »Jag vill att du nu genast giver mig på ett fat Johannes döparens huvud.»
26 Då blev konungen mycket bekymrad, men för edens och för bordsgästernas skull ville han icke avvisa henne.
27 Alltså sände konungen strax en drabant med befallning att hämta hans huvud. Och denne gick åstad och halshögg honom i fängelset
28 och bar sedan fram hans huvud på ett fat och gav det åt flickan, och flickan gav det åt sin moder.
29 Men när hans lärjungar fingo höra härom, kommo de och togo hans döda kropp och lade den i en grav.
30 Och apostlarna församlade sig hos Jesus och omtalade för honom allt vad de hade gjort, och allt vad de hade lärt folket.
31 Då sade han till dem: »Kommen nu I med mig bort till en öde trakt, där vi få vara allena, och vilen eder något litet.» Ty de fingo icke ens tid att äta; så många voro de som kommo och gingo.
32 De foro alltså i båten bort till en öde trakt, där de kunde vara allena.
33 Men man såg dem fara sin väg, och många fingo veta det; och från alla städer strömmade då människor tillsammans dit landvägen och kommo fram före dem.
34 När han så steg i land, fick han se att där var mycket folk. Då ömkade han sig över dem, eftersom de voro »lika får som icke hade någon herde»; och han begynte undervisa dem i mångahanda stycken.
35 Men när det redan var långt lidet på dagen, trädde hans lärjungar fram till honom och sade: »Trakten är öde, och det är redan långt lidet på dagen.
36 Låt dem skiljas åt, så att de kunna gå bort i gårdarna och byarna häromkring och köpa sig något att äta.»
37 Men han svarade och sade till dem: »Given I dem att äta.» De svarade honom: »Skola vi då gå bort och köpa bröd för två hundra silverpenningar och giva dem att äta?»
38 Men han sade till dem: »Huru många bröd haven I? Gån och sen efter.» Sedan de hade gjort så, svarade de: »Fem, och därtill två fiskar.»
39 Då befallde han dem att låta alla i skilda matlag lägga sig ned i gröna gräset.
40 Och de lägrade sig där i skilda hopar, hundra eller femtio i var.
41 Därefter tog han de fem bröden och de två fiskarna och såg upp till himmelen och välsignade dem. Och han bröt bröden och gav dem åt lärjungarna, för att de skulle lägga fram åt folket; också de två fiskarna delade han mellan dem alla.
42 Och de åto alla och blevo mätta.
43 Sedan samlade man upp överblivna brödstycken, tolv korgar fulla, därtill ock kvarlevor av fiskarna.
44 Och det var fem tusen män som hade ätit.
45 Strax därefter nödgade han sina lärjungar att stiga i båten och i förväg fara över till Betsaida på andra stranden, medan han själv tillsåg att folket skildes åt.
46 Och när han hade tagit avsked av folket, gick han därifrån upp på berget för att bedja.
47 När det så hade blivit afton, var båten mitt på sjön, och han var ensam kvar på land.
48 Och han såg dem vara hårt ansatta, där de rodde fram, ty vinden låg emot dem. Vid fjärde nattväkten kom han då till dem, gående på sjön, och skulle just gå förbi dem.
49 Men när de fingo se honom gå på sjön, trodde de att det var en vålnad och ropade högt;
50 ty de sågo honom alla och blevo förfärade. Men han begynte strax tala med dem och sade till dem: »Varen vid gott mod; det är jag, varen icke förskräckta.»
51 Därefter steg han upp till dem i båten, och vinden lade sig. Och de blevo uppfyllda av stor häpnad;
52 ty de hade icke kommit till förstånd genom det som hade skett med bröden, utan deras hjärtan voro förstockade.
53 När de hade farit över till andra stranden, kommo de till Gennesarets land och lade till där.
54 Och när de stego ur båten, kände man strax igen honom;
55 och man skyndade omkring med bud i hela den trakten, och folket begynte då överallt bära de sjuka på sängar dit där man hörde att han var.
56 Och varhelst han gick in i någon by eller någon stad eller någon gård, där lade man de sjuka på de öppna platserna. Och de bådo honom att åtminstone få röra vid hörntofsen på hans mantel; och alla som rörde vid den blevo hulpna.
1 耶稣离开那里， 来到自己的家乡， 他的门徒跟着他。
2 到了安息日， 他开始在会堂里教导人； 很多人听见了， 都惊奇地说： "这个人从哪里得来这一切呢？所赐给他的是怎么样的智慧， 竟然借着他的手行出这样的神迹？
3 这不是那木匠吗？不是马利亚的儿子， 雅各、约西、犹大、西门的哥哥吗？他的妹妹们不也在我们这里吗？"他们就厌弃耶稣。
4 耶稣对他们说： "先知除了在自己的本乡、本族、本家之外， 没有不受人尊敬的。"
5 耶稣不能在那里行什么神迹， 只给几个病人按手， 医好了他们。
6 对于那些人的不信， 他感到诧异。耶稣到周围的乡村去继续教导人。
7 他把十二门徒叫来， 差遣他们两个两个地出去， 赐给他们胜过污灵的权柄；
8 吩咐他们说： "除了手杖以外， 路上什么都不要带， 不要带干粮， 不要带口袋， 腰袋里也不要带钱，
9 只穿一双鞋， 不要穿两件衣服。"
10 又对他们说： "你们无论到哪里， 进了一家就住在那家， 直到离开那个地方。
11 什么地方不接待你们， 不听你们， 你们离开那地方的时候， 就要把脚上的灰尘跺下去， 作为反对他们的见证。"
12 门徒就出去传道， 叫人悔改，
13 赶出许多鬼， 用油抹了许多病人， 医好他们。
14 当时耶稣的名声传扬出去， 希律王也听到了。有人说： "施洗的约翰从死人中复活了， 所以他身上有行神迹的能力。"
15 又有人说： "他是以利亚。"还有人说： "他是先知， 像古时先知中的一位。"
16 希律听见就说： "是约翰， 我砍了他的头， 他又活了！ "
17 原来希律曾亲自派人去捉拿约翰， 把他捆锁在监里。他这样作， 是为了他弟弟的妻子希罗底的缘故， 因为他娶了希罗底为妻，
18 而约翰曾对希律说： "你占有你兄弟的妻子是不合理的。"
19 于是希罗底怀恨在心， 想要杀他， 只是不能。
20 因为希律惧怕约翰， 知道他是公义圣洁的人， 就保护他。希律听了约翰的话， 就非常困扰， 却仍然喜欢听他。
21 有一天， 机会来了。在希律生日的那一天， 他为大臣、千夫长和加利利的要人摆设了筵席。
22 希罗底的女儿进来跳舞， 使希律和在座的宾客都很开心。王就对女孩子说： "你无论想要什么， 只管向我求， 我一定给你！ "
23 并且对她再三起誓： "你无论向我求什么， 就是我国的一半， 我也一定给你！ "
24 于是她出去问母亲： "我该求什么呢？"希罗底告诉她： "施洗的约翰的头！ "
25 她急忙到王面前， 向王要求说： "愿王立刻把施洗的约翰的头放在盘子上给我！ "
26 希律王非常忧愁， 但是因为他的誓言和在座的宾客， 就不愿拒绝她。
27 希律王立刻差遣一个侍卫， 吩咐把约翰的头拿来。侍卫就去了， 在监里斩了约翰的头，
28 把头放在盘子上， 拿来交给那女孩子， 女孩子又交给她的母亲。
29 约翰的门徒听见了， 就来把他的尸体领去， 安放在坟墓里。
30 使徒们回来聚集在耶稣跟前， 把他们所作和所教导的一切都报告给他听。
31 耶稣对他们说： "来， 你们自己到旷野去休息一下。"因为来往的人多， 他们甚至没有时间吃饭。
32 他们就悄悄地上了船， 到旷野去了。
33 群众看见他们走了， 有许多人认出了他们， 就从各城出来， 跑到那里， 比他们先赶到。
34 耶稣一下船， 看见一大群人， 就怜悯他们， 因为他们好像羊没有牧人一样， 就开始教导他们许多事。
35 天晚了， 门徒前来对他说： "这里是旷野的地方， 天已经很晚了，
36 请叫他们散开， 好让他们往周围的田舍村庄去， 自己买点东西吃。"
37 耶稣回答他们： "你们给他们吃吧！ "门徒说： "要我们去买两百银币的饼给他们吃吗？"
38 耶稣说： "去看看你们有多少饼！ "他们知道了， 就说： "五个饼， 还有两条鱼。"
39 耶稣吩咐他们叫大家分组坐在青草地上。
40 他们就一排一排地坐了下来， 有一百的， 有五十的。
41 耶稣拿起这五个饼、两条鱼， 望着天， 祝谢了； 然后把饼擘开， 递给门徒摆在群众面前， 又把两条鱼也分给群众。
42 大家都吃了， 并且吃饱了。
43 他们把剩下的零碎捡起来， 装满了十二个篮子，
44 吃饼的人， 男人就有五千。
45 事后耶稣立刻催门徒上船， 叫他们先渡到对岸的伯赛大去， 等他自己叫众人散开。
46 他离开了他们， 就上山去祷告。
47 到了晚上， 船在海中， 耶稣独自在岸上，
48 看见门徒辛辛苦苦地摇橹， 因为风不顺。天快亮的时候（"天快亮的时候"原文作"夜里四更天"）， 耶稣在海面上向他们走去， 想要赶过他们。
49 门徒看见他在海面上走， 以为是鬼怪， 就喊叫起来；
50 因为他们都看见了他， 非常恐惧。耶稣立刻对他们说： "放心吧！ 是我， 不要怕。"
51 于是上了船， 和他们在一起， 风就平静了。门徒心里十分惊奇，
52 因为他们还不明白分饼这件事的意义， 他们的心还是迟钝。
53 他们渡过了海， 就在革尼撒勒靠岸，
54 一下船， 众人立刻认出耶稣来，
55 就跑遍那一带地方， 把有病的人放在褥子上， 听见他在哪里， 就抬到哪里。
56 耶稣无论到什么地方， 或村庄， 或城市， 或乡野， 众人都把病人放在街上， 求耶稣准他们摸他衣服的繸子， 摸着的人就都好了。