1 Och fariséerna, så ock några skriftlärde som hade kommit från Jerusalem, församlade sig omkring honom;
2 och de fingo då se några av hans lärjungar äta med »orena», det är otvagna, händer.
3 Nu är det så med fariséerna och alla andra judar, att de icke äta något utan att förut, till åtlydnad av de äldstes stadgar, noga hava tvagit sina händer,
4 likasom de icke heller, när de komma från torget, äta något utan att förut hava tvagit sig; många andra stadgar finnas ock, som de av ålder pläga hålla, såsom att skölja bägare och träkannor och kopparskålar.
5 Därför frågade honom nu fariséerna och de skriftlärde: »Varför vandra icke dina lärjungar efter de äldstes stadgar, utan äta med orena händer?»
6 Men han svarade dem: »Rätt profeterade Esaias om eder, I skrymtare, såsom det är skrivet: 'Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan äro långt ifrån mig;
7 och fåfängt dyrka de mig, eftersom de läror de förkunna äro människobud.'
8 I sätten Guds bud å sido och hållen människors stadgar.»
9 Ytterligare sade han till dem: »Rätt så; I upphäven Guds bud för att hålla edra egna stadgar!
10 Moses har ju sagt: 'Hedra din fader och din moder' och 'Den som smädar sin fader eller sin moder, han skall döden dö.'
11 Men I sägen: om en son säger till sin fader eller sin moder: 'Vad du av mig kunde hava fått till hjälp, det giver jag i stället såsom korban' (det betyder offergåva),
12 då kunnen I icke tillstädja honom att vidare göra något för sin fader eller sin moder.
13 På detta sätt gören I Guds budord om intet genom edra fäderneärvda stadgar. Och mycket annat sådant gören I.»
14 Därefter kallade han åter folket till sig och sade till dem: »Hören mig alla och förstån.
15 Intet som utifrån går in i människan kan orena henne, men vad som går ut ifrån människan, detta är det som orenar henne.»
16
17 När han sedan hade lämnat folket och kommit inomhus, frågade hans lärjungar honom om detta bildliga tal.
18 Han svarade dem: »Ären då också I så utan förstånd? Insen I icke att intet som utifrån går in i människan kan orena henne,
19 eftersom det icke går in i hennes hjärta, utan ned i buken, och har sin naturliga utgång?» Härmed förklarade han all mat för ren.
20 Och han tillade: »Vad som går ut ifrån människan, detta är det som orenar människan.
21 Ty inifrån, från människornas hjärtan, utgå deras onda tankar, otukt, tjuveri, mord,
22 äktenskapsbrott, girighet, ondska, svek, lösaktighet, avund, hädelse, övermod, oförsynt väsende.
23 Allt detta onda går inifrån ut, och det orenar människan.»
24 Och han stod upp och begav sig bort därifrån till Tyrus' område. Där gick han in i ett hus och ville icke att någon skulle få veta det. Dock kunde han icke förbliva obemärkt,
25 utan en kvinna, vilkens dotter var besatt av en oren ande, kom, strax då hon hade fått höra om honom, och föll ned för hans fötter;
26 det var en grekisk kvinna av syrofenicisk härkomst. Och hon bad honom att han skulle driva ut den onde anden ur hennes dotter.
27 Men han sade till henne: »Låt barnen först bliva mättade; det är ju otillbörligt att taga brödet från barnen och kasta det åt hundarna.»
28 Hon svarade och sade till honom: »Ja, Herre; också äta hundarna under bordet allenast av barnens smulor.»
29 Då sade han till henne: »För det ordets skull säger jag dig: Gå; den onde anden har farit ut ur din dotter.»
30 Och när hon kom hem, fann hon flickan ligga på sängen och såg att den onde anden hade farit ut.
31 Sedan begav han sig åter bort ifrån Tyrus' område och tog vägen över Sidon och kom, genom Dekapolis' område, till Galileiska sjön.
32 Och man förde till honom en som var döv och nästan stum och bad honom att lägga handen på denne.
33 Då tog han honom avsides ifrån folket och satte sina fingrar i hans öron och spottade och rörde vid hans tunga
34 och såg upp till himmelen, suckade och sade till honom: »Effata» (det betyder: »Upplåt dig»).
35 Då öppnades hans öron, och hans tungas band löstes, och han talade redigt och klart.
36 Och Jesus förbjöd dem att omtala detta för någon; men ju mer han förbjöd dem, dess mer förkunnade de det.
37 Och folket häpnade övermåttan och sade: »Allt har han väl beställt: de döva låter han höra och de stumma tala.»
1 有法利赛人和几个经学家从耶路撒冷来， 聚集到耶稣那里。
2 他们看见他的门徒有人用不洁的手， 就是没有洗过的手吃饭，
3 （原来法利赛人和所有的犹太人都拘守古人的传统， 如果不认真洗手， 就不吃东西；
4 从街市回来， 不先洗手， 也不吃东西， 还有许多别的传统， 他们都沿袭拘守， 例如洗杯、洗罐、洗铜器等等。）
5 法利赛人和经学家问耶稣： "你的门徒为什么不遵行古人的传统， 用不洁的手吃饭呢？"
6 耶稣对他们说： "以赛亚指着你们这班伪君子所说的预言是对的， 经上记着： ‘这人民用嘴唇尊敬我， 心却远离我；
7 他们把人的规条当作道理去教导人， 所以拜我也是徒然。’
8 你们拘守着人的传统， 却离弃了 神的诫命。"
9 耶稣又对他们说： "你们为了坚守自己的传统， 而巧妙地把 神的诫命拒绝了。
10 因为摩西说： ‘当孝敬父母’， 又说： ‘咒骂父母的， 必被处死。’
11 你们倒说： ‘人对父母说， 我应该给你的供奉， 已经作了各耳板’（各耳板意思是奉给 神的供物），
12 你们就不让那人再为父母作什么。
13 这样， 你们借着所领受的传统， 把 神的话废弃了。你们还作了许多这一类的事。"
14 于是耶稣又把群众叫过来， 对他们说： "你们大家都要听我说， 也要明白：
15 从外面进去的， 不能使人污秽， 从里面出来的， 才能使人污秽。"
16 （有些抄本有第16节： "有耳可听的， 就应该听。"）
17 耶稣离开群众， 进了屋子， 门徒就来问他这比喻的意思。
18 他对他们说： "连你们也是这样不明白吗？难道不知道从外面进去的， 不能使人污秽吗？
19 因为不是进到他的心， 而是进到他的肚腹， 再排泄到外面去。"（他这样说是表示各样食物都是洁净的。）
20 接着他又说： "从人里面出来的， 才会使人污秽。
21 因为从里面， 就是从人的心里， 发出恶念、淫乱、偷盗、凶杀、
22 奸淫、贪心、邪恶、诡诈、放荡、嫉妒、毁谤、骄傲、愚妄；
23 这一切恶事， 是从人里面出来的， 都能使人污秽。"
24 耶稣从那里动身到推罗（有些抄本在此有"和西顿"）境内去。进了一所房子， 本来不想让人知道， 却隐藏不住。
25 有一个女人， 她的小女儿被污灵附着， 她听见了耶稣的事， 就来俯伏在他脚前。
26 这女人是外族人， 属于叙利亚的腓尼基族。她求耶稣把鬼从她女儿身上赶出去。
27 耶稣对她说： "应该先让儿女吃饱。拿儿女的饼去丢给小狗吃是不好的。"
28 那女人回答他： "主啊， 是的， 不过小狗在桌子底下， 也可以吃孩子们掉下来的碎渣。"
29 耶稣对她说： "就凭这句话， 你回去吧， 鬼已经从你女儿身上出去了。"
30 她回到家里， 看见小孩子躺在床上， 鬼已经出去了。
31 耶稣从推罗境内出去， 经过西顿， 回到低加波利地区的加利利海。
32 有人带着一个又聋又哑的人到他那里， 求耶稣按手在他身上。
33 耶稣把他从人群中带到一边， 用指头探他的耳朵， 吐唾沫抹他的舌头，
34 然后望着天， 长长地叹了一口气， 对他说： "以法大！ "意思是"开了吧"。
35 那人的耳朵就开了， 舌头也松了， 说话也准确了。
36 耶稣嘱咐他们不要告诉人。但他越是嘱咐， 他们却越发传扬。
37 众人非常惊讶说： "他所作的一切事都好极了； 他竟然使聋子听见， 又使哑巴说话。"