1 Då vid samma tid åter mycket folk hade kommit tillstädes, och de icke hade något att äta, kallade han sina lärjungar till sig och sade till dem:
2 »Jag ömkar mig över folket, ty det är redan tre dagar som de hava dröjt kvar hos mig, och de hava intet att äta.
3 Om jag nu låter dem fastande gå ifrån mig hem, så uppgivas de på vägen; somliga av dem hava ju kommit långväga ifrån.»
4 Då svarade hans lärjungar honom: »Varifrån skall man här i en öken kunna få bröd till att mätta dessa med?»
5 Han frågade dem: »Huru många bröd haven I?» De svarade: »Sju.»
6 Då tillsade han folket att lägra sig på marken. Ock han tog de sju bröden, tackade Gud och bröt dem och gav åt sina lärjungar, för att de skulle lägga fram dem; och de lade fram åt folket.
7 De hade ock några få småfiskar; och när han hade välsignat dessa, bjöd han att man likaledes skulle lägga fram dem.
8 Så åto de och blevo mätta. Och man samlade sedan upp sju korgar med överblivna stycken.
9 Men antalet av dem som voro tillstädes var vid pass fyra tusen. Sedan lät han dem skiljas åt.
10 Och strax därefter steg han i båten med sina lärjungar och for till trakten av Dalmanuta.
11 Och fariséerna kommo ditut och begynte disputera med honom; de ville sätta honom på prov och begärde av honom något tecken från himmelen.
12 Då suckade han ur sin andes djup och sade: »Varför begär detta släkte ett tecken? Sannerligen säger jag eder: Åt detta släkte skall intet tecken givas.»
13 Så lämnade han dem och steg åter i båten och for över till andra stranden.
14 Och de hade förgätit att taga med sig bröd; icke mer än ett enda bröd hade de med sig i båten.
15 Och han bjöd dem och sade: »Sen till, att I tagen eder till vara för fariséernas surdeg och för Herodes' surdeg.»
16 Då talade de med varandra om att de icke hade bröd med sig.
17 Men när han märkte detta, sade han till dem: »Varför talen I om att I icke haven bröd med eder? Fatten och förstån I då ännu ingenting? Äro edra hjärtan så förstockade?
18 I haven ju ögon; sen I då icke? I haven ju öron; hören I då icke?
19 Och kommen I icke ihåg huru många korgar fulla av stycken I samladen upp, när jag bröt de fem bröden åt de fem tusen?» De svarade honom: »Tolv.»
20 »Och när jag bröt de sju bröden åt de fyra tusen, huru många korgar fulla av stycken samladen I då upp?» De svarade: »Sju.»
21 Då sade han till dem: »Förstån I då ännu ingenting?»
22 Därefter kommo de till Betsaida. Och man förde till honom en som var blind och bad honom att han skulle röra vid denne.
23 Då tog han den blinde vid handen och ledde honom utanför byn; sedan spottade han på hans ögon och lade händerna på honom och frågade honom: »Ser du något?»
24 Han såg då upp och svarade: »Jag kan urskilja människorna; jag ser dem gå omkring, men de likna träd.»
25 Därefter lade han åter händerna på hans ögon, och nu såg han tydligt och var botad och kunde jämväl på långt håll se allting klart.
26 Och Jesus bjöd honom gå hem och sade: »Gå icke ens in i byn.»
27 Och Jesus gick med sina lärjungar bort till byarna vid Cesarea Filippi. På vägen dit frågade han sina lärjungar och sade till dem: »Vem säger folket mig vara?»
28 De svarade och sade: »Johannes döparen; andra säga dock Elias, andra åter säga: 'Det är en av profeterna.'»
29 Då frågade han dem: »Vem sägen då I mig vara?» Petrus svarade och sade till honom: »Du är Messias.»
30 Då förbjöd han dem strängeligen att för någon säga detta om honom.
31 Sedan begynte han undervisa dem om att Människosonen måste lida mycket, och att han skulle bliva förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärde, och att han skulle bliva dödad, men att han tre dagar därefter skulle uppstå igen.
32 Och han talade detta i oförtäckta ordalag. Då tog Petrus honom avsides och begynte ivrigt motsäga honom.
33 Men han vände sig om, och när han då såg sina lärjungar, talade han strängt till Petrus och sade: »Gå bort, Satan, och stå mig icke i vägen; ty dina tankar äro icke Guds tankar, utan människotankar.»
34 Och han kallade till sig folket jämte sina lärjungar och sade till dem: »Om någon vill efterfölja mig, så försake han sig själv och tage sitt kors på sig; så följe han mig.
35 Ty den som vill bevara sitt liv, han skall mista det; men den som mister sitt liv, för min och för evangelii skull, han skall bevara det.
36 Och vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ?
37 Och vad kan en människa giva till lösen för sin själ?
38 Den som blyges för mig och för mina ord, i detta trolösa och syndiga släkte, för honom skall ock Människosonen blygas, när han kommer i sin Faders härlighet med de heliga änglarna.» 9:1. den elektroniska utgåvan.
1 那些日子， 又有一大群人聚集， 他们没有什么东西吃。耶稣叫门徒来， 对他们说：
2 "我怜悯这一群人， 因为他们和我在一起已经有三天， 没有什么吃的了。
3 如果我叫他们散开， 饿着肚子回家去， 他们会在路上晕倒， 因为有人是从很远的地方来的。"
4 门徒回答： "在这旷野地方， 从哪里能找食物叫这些人吃饱呢？"
5 他问他们： "你们有多少饼？"他们说： "七个。"
6 耶稣吩咐群众坐在地上； 拿起那七个饼， 祝谢了， 擘开递给门徒， 叫他们摆开； 门徒就摆在众人面前，
7 他们还有几条小鱼， 耶稣祝了福， 就吩咐把这些也摆开。
8 众人都吃了， 并吃饱了。他们把剩下的零碎收拾起来， 装满了七个大篮子。
9 当时人数约有四千。耶稣解散了群众，
10 就立刻和门徒上了船， 来到大玛努他地区。
11 法利赛人出来， 跟耶稣辩论； 他们想试探他， 求他显个从天上来的神迹。
12 耶稣灵里深深地叹息， 说： "这世代为什么总是寻求神迹？我实在告诉你们， 决不会有神迹显给这个世代的！ "
13 于是他离开他们， 又上船往对岸去了。
14 门徒忘了带饼， 船上除了一个饼， 身边没有别的了。
15 耶稣嘱咐他们说： "你们要小心， 提防法利赛人的酵和希律的酵！ "
16 门徒彼此议论说： "这是因为我们没有饼吧？"
17 耶稣知道了， 就说： "为什么议论没有饼这件事呢？你们还不知道， 还不明白吗？你们的心还是这么迟钝吗？
18 你们有眼不能看， 有耳不能听吗？你们不记得吗？
19 我擘开那五个饼给五千人吃， 你们收拾的零碎装满了几个篮子呢？"他们说： "十二个。"
20 "那七个饼分给四千人吃， 你们收拾的零碎装满了几个大篮子呢？"他们说： "七个。"
21 耶稣说： "你们还不明白吗？"
22 后来他们到了伯赛大， 有人带了一个瞎眼的人到他跟前， 求耶稣摸他。
23 耶稣拉着他的手， 领他到村外， 吐唾沫在他的眼睛上， 又用双手按在他的身上， 问他： "你看见什么没有？"
24 他往上一看， 说： "我看见人了！ 看见他们好像树走来走去。"
25 于是耶稣再按手在他的眼睛上， 他定睛一看， 就复原了， 样样都看得清楚了。
26 耶稣叫他回家去， 说： "连这村子你也不要进去。"
27 耶稣和门徒出去， 要到该撒利亚．腓立比附近的村庄。在路上他问门徒说： "人说我是谁？"
28 他们回答： "有人说是施洗的约翰； 有人说是以利亚； 还有人说是先知里的一位。"
29 他又问他们说： "那么你们呢？你们说我是谁？"彼得回答： "你就是基督。"
30 耶稣郑重地嘱咐他们， 不要把他的事告诉人。
31 于是他教导他们， 人子必须受许多苦， 被长老、祭司长和经学家弃绝、杀害， 三天后复活。
32 耶稣坦白地说了这话， 彼得就把他拉到一边， 责怪他。
33 耶稣转过身来， 望着门徒， 斥责彼得说： "撒但， 退到我后面去！ 因为你不思念 神的事， 只思念人的事。"
34 于是把众人和门徒都叫过来， 对他们说： "如果有人愿意跟从我， 就应当舍己， 背起他的十字架来跟从我。
35 凡是想救自己生命的， 必丧掉生命； 但为我和福音牺牲生命的， 必救了生命。
36 人就是赚得全世界， 却赔上自己的生命， 有什么好处呢？
37 人还能用什么换回自己的生命呢？
38 在淫乱罪恶的世代， 凡把我和我的道当作可耻的， 人子在他父的荣耀里， 和圣天使一起降临的时候， 也必把他当作可耻的。"