1 Ytterligare sade han till dem: »Sannerligen säger jag eder: Bland dem som här stå finnas några som icke skola smaka döden, förrän de få se Guds rike vara kommet i sin kraft.» Evangelium enligt Markus, 9 Kapitlet Jesus förklaras, botar en månadsrasande gosse, förutsäger på nytt sitt lidande, bestraffar lärjungarnas storhetstankar och falska nit, talar om faran av förförelser.

2 Sex dagar därefter tog Jesus med sig Petrus och Jakob och Johannes och förde dem ensamma upp på ett högt berg, där de voro allena. Och hans utseende förvandlades inför dem;

3 och hans kläder blevo glänsande och mycket vita, så att ingen valkare på jorden kan göra kläder så vita.

4 Och för dem visade sig Elias jämte Moses, och dessa samtalade med Jesus.

5 Då tog Petrus till orda och sade till Jesus: »Rabbi, här är oss gott att vara; låt oss göra tre hyddor, åt dig en och åt Moses en och åt Elias en.»

6 Han visste nämligen icke vad han skulle säga; så stor var deras förskräckelse.

7 Då kom en sky som överskyggde dem, och ur skyn kom en röst: »Denne är min älskade Son; hören honom.»

8 Och plötsligt märkte de, när de sågo sig omkring, att där icke mer fanns någon hos dem utom Jesus allena.

9 Då de sedan gingo ned från berget, bjöd han dem att de icke, förrän Människosonen hade uppstått från de döda, skulle för någon omtala vad de hade sett.

10 Och de lade märke till det ordet och begynte tala med varandra om vad som kunde menas med att han skulle uppstå från de döda.

11 Och de frågade honom och sade: »De skriftlärde säga ju att Elias först måste komma?»

12 Han svarade dem: »Elias måste visserligen först komma och upprätta allt igen. Men huru kan det då vara skrivet om Människosonen att han skall lida mycket och bliva föraktad?

13 Dock, jag säger eder att Elias redan har kommit; och de förforo mot honom alldeles såsom de ville, och såsom det var skrivet att det skulle gå honom.»

14 När de därefter kommo till lärjungarna, sågo de att mycket folk var samlat omkring dem, och att några skriftlärde disputerade med dem.

15 Och strax då allt folket fick se honom, blevo de mycket häpna och skyndade fram och hälsade honom.

16 Då frågade han dem: »Varom disputeren I med dem?»

17 Och en man i folkhopen svarade honom: »Mästare, jag har fört till dig min son, som är besatt av en stum ande.

18 Och varhelst denne får fatt i honom kastar han omkull honom, och fradgan står gossen om munnen, och han gnisslar med tänderna och bliver såsom livlös. Nu bad jag dina lärjungar att de skulle driva ut honom, men de förmådde det icke.»

19 Då svarade han dem och sade: »O du otrogna släkte, huru länge måste jag vara hos eder? Huru länge måste jag härda ut med eder? Fören honom till mig.»

20 Och de förde honom till Jesus. Och strax då han fick se Jesus, slet och ryckte anden honom, och han föll ned på jorden och vältrade sig, under det att fradgan stod honom om munnen.

21 Jesus frågade då hans fader: »Huru länge har det varit så med honom?» Han svarade: »Alltsedan han var ett litet barn;

22 och det har ofta hänt att han har kastat honom än i elden, än i vattnet, för att förgöra honom. Men om du förmår något, så förbarma dig över oss och hjälp oss.»

23 Då sade Jesus till honom: »Om jag förmår, säger du. Allt förmår den som tror.»

24 Strax ropade gossens fader och sade: »Jag tror! Hjälp min otro.»

25 Men när Jesus såg att folk strömmade tillsammans dit, tilltalade han den orene anden strängt och sade till honom: »Du stumme och döve ande, jag befaller dig: Far ut ur honom, och kom icke mer in i honom.»

26 Då skriade han och slet och ryckte gossen svårt och for ut; och gossen blev såsom död, så att folket menade att han verkligen var död.

27 Men Jesus tog honom vid handen och reste upp honom; och han stod då upp.

28 När Jesus därefter hade kommit inomhus, frågade hans lärjungar honom, då de nu voro allena: »Varför kunde icke vi driva ut honom?»

29 Han svarade dem: »Detta slag kan icke drivas ut genom något annat än bön och fasta.»

30 Och de gingo därifrån och vandrade genom Galileen; men han ville icke att någon skulle få veta det.

31 Han undervisade nämligen sina lärjungar och sade till dem: »Människosonen skall bliva överlämnad i människors händer, och man skall döda honom; men tre dagar efter det att han har blivit dödad skall han uppstå igen.»

32 Och de förstodo icke vad han sade, men de fruktade att fråga honom.

33 Och de kommo till Kapernaum. Och när han hade kommit dit där han bodde, frågade han dem: »Vad var det I samtaladen om på vägen?»

34 Men de tego, ty de hade på vägen talat med varandra om vilken som vore störst.

35 Då satte han sig ned och kallade till sig de tolv och sade till dem: »Om någon vill vara den förste, så vare han den siste av alla och allas tjänare.»

36 Och han tog ett barn och ställde det mitt ibland dem; sedan tog han det upp i famnen och sade till dem:

37 »Den som tager emot ett sådant barn i mitt namn, han tager emot mig, och den som tager emot mig, han tager icke emot mig, utan honom som har sänt mig.»

38 Johannes sade till honom: »Mästare, vi sågo huru en man som icke följer oss drev ut onda andar genom ditt namn; och vi ville hindra honom, eftersom han icke följde oss.»

39 Men Jesus sade: »Hindren honom icke; ty ingen som genom mitt namn har gjort en kraftgärning kan strax därefter tala illa om mig.

40 Ty den som icke är emot oss, han är för oss.

41 Ja, den som giver eder en bägare vatten att dricka, därför att I hören Kristus till -- sannerligen säger jag eder: Han skall ingalunda gå miste om sin lön.

42 Och den som förför en av dessa små som tro, för honom vore det bättre, om en kvarnsten hängdes om hans hals och han kastades i havet.

43 Om nu din hand är dig till förförelse, så hugg av den. Det är bättre för dig att ingå i livet lytt, än att hava båda händerna i behåll och komma till Gehenna, till den eld som icke utsläckes.

44

45 Och om din fot är dig till förförelse, så hugg av den. Det är bättre för dig att ingå i livet halt, än att hava båda fötterna i behåll och kastas i Gehenna.

46

47 Och om ditt öga är dig till förförelse, så riv ut det. Det är bättre för dig att ingå i Guds rike enögd, än att hava båda ögonen i behåll och kastas i Gehenna,

48 där 'deras mask icke dör och elden icke utsläckes'.

49 Ty var människa måste saltas med eld.

50 Saltet är en god sak; men om saltet mister sin sälta, varmed skolen I då återställa dess kraft? -- Haven salt i eder och hållen frid inbördes.» gott att vi äro här tillstädes» osv.

1 耶稣又对他们说： "我实在告诉你们， 站在这里的， 有人在没有尝过死味以前， 必定看见 神的国带着能力降临。"

2 过了六天， 耶稣带着彼得、雅各、约翰， 领他们悄悄地上了高山， 在他们面前改变了形象。

3 他的衣服闪耀发光， 极其洁白， 地上漂布的没有能漂得这样白的。

4 又有以利亚和摩西向他们显现， 并且跟耶稣谈话。

5 彼得对耶稣说： "拉比， 我们在这里真好！ 我们可以搭三个帐棚， 一个为你， 一个为摩西， 一个为以利亚。"

6 彼得不知道该说什么才好， 因为他们都非常害怕。

7 有一片云彩来， 笼罩他们， 又有声音从云中出来： "这是我的爱子， 你们要听他。"

8 门徒立刻周围观看， 再也看不见别的人， 只见耶稣单独和他们在一起。

9 他们下山的时候， 耶稣吩咐他们， 人子从死人中复活之前， 不要把所看见的告诉人。

10 门徒把这句话记在心里， 又彼此讨论从死人中复活是什么意思。

11 他们就问耶稣： "经学家为什么说以利亚必须先来呢？"

12 耶稣说： "以利亚固然要先来复兴一切， 但圣经为什么又记载人子要受许多苦， 被人藐视呢？

13 其实我告诉你们， 以利亚已经来了， 他们却任意待他， 正如经上指着他所说的。"

14 他们回到门徒那里， 看见一大群人围着他们， 又有经学家和他们辩论。

15 众人看见了耶稣， 都很惊奇， 就跑上前去向他问安。

16 他问他们： "你们和他们辩论什么？"

17 群众当中有一个回答他： "老师， 我把我的儿子带到你这里来， 他被哑巴鬼附着。

18 无论在哪里， 鬼抓住他， 把他摔倒， 他就口吐白沫， 咬牙切齿， 浑身僵硬。我请你的门徒把鬼赶出去， 他们却办不到。"

19 耶稣回答他们： "唉！ 不信的世代啊！ 我跟你们在一起到几时呢？我要忍受你们到几时呢？把他带到我这里来吧。"

20 他们就把孩子带到他跟前。那鬼一见耶稣， 就立刻使孩子抽了一阵疯， 倒在地上， 流着唾沫打滚。

21 耶稣问他父亲： "这事临到他有多久了？"他说： "从小就是这样。

22 鬼常常把他扔在火里水中， 要毁灭他。如果你能作什么， 求你可怜我们， 帮助我们。"

23 耶稣对他说： "‘如果你能’（"如果你能"有些抄本作"你若能信"）──对于信的人， 什么都能！ "

24 孩子的父亲立刻喊着说： "我信！ 但我的信心不够， 求你帮助我。"

25 耶稣看见群众围拢了来， 就斥责那污鬼说： "聋哑的鬼， 我吩咐你从他身上出来， 不要再进去。"

26 那鬼大声喊叫， 使孩子重重地抽了一阵疯， 就出来了。孩子好像死了一样， 所以许多人都说： "他死了！ "

27 但耶稣拉着他的手， 扶他起来， 他就站起来了。

28 耶稣进了屋子， 门徒私下问他说： "为什么我们不能把那污鬼赶出去呢？"

29 耶稣对他们说： "这一类的鬼， 非用祷告是赶不出去的。"

30 他们从那里出去， 经过加利利， 耶稣不想让人知道，

31 因为他正在教导门徒。他又对他们说： "人子将要被交在人的手里， 他们要杀害他， 死后三天他要复活。"

32 门徒不明白这话， 又不敢问他。

33 他们来到迦百农。在屋里的时候， 耶稣问他们： "你们在路上争论什么？"

34 门徒一声不响， 因为他们在路上彼此争论谁为大。

35 耶稣坐下， 叫十二门徒来， 对他们说： "谁想为首， 就该作众人中最末的一个， 作众人的仆人。"

36 于是拉过一个小孩子来， 叫他站在门徒中间， 又把他抱起来， 对他们说：

37 "凡因我的名接待一个这样的小孩子的， 就是接待我； 凡接待我的， 不是接待我， 而是接待那差我来的。"

38 约翰对耶稣说： "老师， 我们看见有一个人奉你的名赶鬼， 就禁止他， 因为他不跟从我们。"

39 耶稣说： "不要禁止他， 因为没有人能奉我的名行了神迹， 又立刻毁谤我。

40 不反对我们的， 就是赞成我们的。

41 无论谁因你们有属基督的名分， 给你们一杯水喝的， 我实在告诉你们， 他决不会失掉赏赐。

42 "如果有人使一个信我的小弟兄犯罪， 倒不如在他的颈项上拴一块大磨石投在海里。

43 如果你的一只手使你犯罪， 就把它砍下来。你身体残废进永生， 总比有两只手下到地狱， 进入那不灭的火里好得多。

44 （有些抄本有第44节： "在那里虫是不死的， 火是不灭的。"）

45 如果你的一只脚使你犯罪， 就把它砍下来。你瘸腿进永生， 总比你有两只脚而被丢在地狱里好得多。

46 （有些抄本有第46节： "在那里虫是不死的， 火是不灭的。"）

47 如果你的一只眼睛使你犯罪， 就把它挖出来。你只有一只眼睛进 神的国， 总比你有两只眼睛而被丢在地狱里好得多，

48 在那里虫是不死的， 火是不灭的。

49 每一个人必被火当盐来腌。（有些抄本在此有"各祭物必用盐来腌"一句； 也有些抄本只有附注的一句， 而没有正文的一句）

50 盐是好的， 但如果失了味， 可以用什么使它再咸呢？你们自己里面应当有盐， 彼此和睦。"