1 Ve mig! Det är mig, såsom när frukten är insamlad om sommaren, eller såsom när efterskörden efter vinbärgningen är slut och ingen druvklase mer finnes att äta, intet förstlingsfikon av dem jag hade haft lust till.

2 De fromma äro försvunna ur landet, och ingen redlig man finnes bland människorna. Alla ligga de på lur efter blod; envar vill fånga den andre i sitt nät.

3 Till att främja det onda äro deras händer redo: fursten begär gåvor, och domaren står efter vinning; den mäktige kräver öppet vad honom lyster; så bedriva de vrånghet.

4 Den bäste ibland dem är såsom ett törnsnår, den redligaste värre än en taggig häck. Men när dina siares dag är inne, ja, när hemsökelsen når dig, då skall bestörtning komma ibland dem.

5 Man får icke tro på någon vän, icke lita på någon förtrogen; för henne som vilar i din famn måste du vakta din muns dörrar.

6 Ty sonen föraktar sin fader, dottern sätter sig upp mot sin moder, sonhustrun mot sin svärmoder, och envar har sitt eget husfolk till fiender.

7 Men jag vill skåda efter HERREN, jag vill hoppas på min frälsnings Gud; min Gud skall höra mig.

8 Glädjens icke över mig, I mina fiender. Om jag än har fallit, skall jag dock stå upp igen; om jag än sitter i mörkret, är dock HERREN mitt ljus.

9 Eftersom jag har syndat mot HERREN, vill jag bära hans vrede, till dess att han utför min sak och skaffar mig rätt, till dess att han för mig ut i ljuset, så att jag med lust får se på hans rättfärdighet.

10 När mina fiender se det, skola de höljas med skam, desamma som säga till mig: »Var är nu HERREN, din Gud?» Mina ögon skola se med lust på dem; ty då skola de bliva nedtrampade såsom orenlighet på gatan.

11 En dag skall komma, då dina murar skola byggas upp; på den dagen skola dina gränser sträcka sig vida.

12 På den dagen skall man komma till dig både från Assur och från Egyptens städer, ja från Egypten och ända ifrån floden, och från hav till hav, och från berg till berg.

13 Men eljest skall jorden bliva en ödemark för sina inbyggares skull; det skall vara deras gärningars frukt.

14 Vakta med din stav ditt folk, din arvedels hjord, så att den får hava sin avskilda boning i skogen på Karmel; låt den gå i bet i Basan och i Gilead, likasom under forna dagar.

15 Ja, likasom i de dagar då du drog ut ur Egyptens land skall jag låta dem se underbara ting.

16 Hedningarna skola se det och komma på skam med all sin makt. De skola nödgas lägga handen på munnen, deras öron skola vara bedövade.

17 De skola slicka stoftet såsom ormar; lika maskar som kräla på jorden skola de med bävan övergiva sina borgar. Med förskräckelse skola de söka HERREN, vår Gud; Ja, för dig skola de frukta.

18 Vem är en sådan Gud som du? -- du som förlåter kvarlevan av din arvedel dess missgärning och tillgiver den dess överträdelse, du som icke behåller vrede evinnerligen, ty du har lust till nåd,

19 och du skall åter förbarma dig över oss och trampa våra missgärningar under fötterna. Ja, du skall kasta alla deras synder i havets djup.

20 Du skall bevisa trofasthet mot Jakob och nåd mot Abraham, såsom du med ed har lovat våra fäder i forntidens dagar.

1 我有祸了！ 因为我好像夏天采摘的果子， 又像摘剩的葡萄， 没有一挂可吃的， 也没有我心所想望早熟的无花果。

2 虔敬的人从地上灭绝了， 人间也没有正直的人， 人人都埋伏着要流人的血， 各人都用网罗猎取自己的兄弟。

3 他们双手善于作恶， 官长和审判官都要求报酬； 达官贵人说出心里的欲望； 他们歪曲了一切。

4 他们中最好的， 也不过像荆棘， 最正直的， 也不过是有刺的篱笆。你的守望者所预言的日子， 和你被鉴察的时候， 已经来到； 现在他们必要慌乱不安。

5 不可信靠邻舍， 也不可信任朋友， 要守住你的嘴唇， 不可向躺在你怀中的妻子透露。

6 儿子藐视父亲， 女儿抗拒母亲， 媳妇与婆婆作对； 人的仇敌就是自己的家人。

7 至于我， 我却要仰望耶和华， 我要等候那拯救我的 神； 我的 神必应允我。

8 我的仇敌啊！ 不要因我的遭遇而高兴； 我虽然跌倒了， 却必起来； 我虽然坐在黑暗里， 耶和华却必作我的光。

9 我要担当耶和华的忿怒， 因为我得罪了他， 直到他审断我的案件， 为我主持公道； 他必把我领出来， 到光明中去， 我就得见他的公义。

10 我的仇敌看见了， 就必蒙羞， 就是那曾经对我说： "耶和华你的 神在哪里"的人， 我必亲眼看见他遭报； 那时， 他必被人践踏， 好像街上的泥土。

11 必有一天， 你要重建你的城墙； 到那日， 你的地界必扩展到远方。

12 那日， 必有人来归你， 从亚述到埃及， 从埃及到大河， 从这海到那海， 从这山到那山， 必有人来归你。

13 然而， 大地因其中居民的缘故， 又因他们行为的恶果， 必一片荒凉。

14 求你用你的杖牧放你的子民， 就是你产业的羊群， 他们安然独居在树林里， 在佳美的田园中； 愿他们在巴珊和基列得着牧养， 像古时一样。

15 就像你从埃及地出来的时候一样， 把奇事显给我们看。

16 愿万国看见， 就为自己的一切势力而惭愧； 愿他们用手掩口， 耳朵变聋。

17 愿他们舔土像蛇， 又像在地上腹行的动物。愿他们战战兢兢地从他们的要塞出来， 带着惊慌的心来到耶和华我们的 神那里， 因你的缘故而惧怕。

18 有何神像你， 赦免罪孽， 不追究产业之余民的过犯呢？他不永远怀怒， 因为他喜爱怜悯。

19 他必再怜爱我们， 把我们的罪孽都践踏在脚下， 又把我们的一切罪恶都投在深海里。

20 你必向雅各显诚实， 向亚伯拉罕施慈爱， 就是古时， 你起誓应许我们列祖的。