1 I samma stund trädde lärjungarna fram till Jesus och frågade: »Vilken är den störste i himmelriket?»
2 Då kallade han fram ett barn och ställde det mitt ibland dem
3 och sade: »Sannerligen säger jag eder: Om I icke omvänden eder och bliven såsom barn, skolen I icke komma in i himmelriket.
4 Den som nu så ödmjukar sig, att han bliver såsom detta barn, han är den störste i himmelriket.
5 Och den som tager emot ett sådant barn I mitt namn, han tager emot mig.
6 Men den som förför en av dessa små som tro på mig, för honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han sänktes ned i havets djup.
7 Ve världen för förförelsers skull! Förförelser måste ju komma; men ve den människa genom vilken förförelsen kommer!
8 Om nu din hand eller din fot är dig till förförelse, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att ingå i livet lytt eller halt, än att hava båda händerna eller båda fötterna i behåll och kastas i den eviga elden.
9 Och om ditt öga är dig till förförelse, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre för dig att ingå i livet enögd, än att hava båda ögonen i behåll och kastas i det brinnande Gehenna.
10 Sen till, att I icke förakten någon av dessa små; ty jag säger eder att deras änglar i himmelen alltid se min himmelske Faders ansikte.
11
12 Vad synes eder? Om en man har hundra får, och ett av dem har kommit vilse, lämnar han icke då de nittionio på bergen och går åstad och söker efter det som har kommit vilse?
13 Och händer det då att han finner det -- sannerligen säger jag eder: då gläder han sig mer över det fåret än över de nittionio som icke hade kommit vilse.
14 Så är det ej heller eder himmelske Faders vilja att någon av dessa små skall gå förlorad.
15 Men om din broder försyndar sig, så gå åstad och förehåll honom det enskilt. Om han då lyssnar till dig, så har du vunnit din broder.
16 Men om han icke lyssnar till dig, så tag med dig ännu en eller två, för att 'var sak må avgöras efter två eller tre vittnens utsago'.
17 Lyssnar han icke till dem, så säg det till församlingen. Lyssnar han ej heller till församlingen, så vare han för dig såsom en hedning och en publikan.
18 Sannerligen säger jag eder: Allt vad I binden på jorden, det skall vara bundet i himmelen; och allt vad I lösen på jorden, det skall vara löst i himmelen.
19 Ytterligare säger jag eder, att om två av eder här på jorden komma överens att bedja om något, vad det vara må, så skall det beskäras dem av min Fader, som är i himmelen.
20 Ty var två eller tre är församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.»
21 Då trädde Petrus fram och sade till honom: »Herre, huru många gånger skall jag förlåta min broder, om han försyndar sig mot mig? Är sju gånger nog?»
22 Jesus svarade honom: »Jag säger dig: Icke sju gånger, utan sjuttio gånger sju gånger.
23 Alltså är det med himmelriket, såsom när en konung ville hålla räkenskap med sina tjänare.
24 Och när han begynte hålla räkenskap, förde man fram till honom en som var skyldig honom tio tusen pund.
25 Men då denna icke kunde betala, bjöd hans herre att han skulle säljas, så ock hans hustru och barn och allt vad han ägde, för att skulden måtte bliva betald.
26 Då föll tjänaren ned för hans fötter och sade: 'Hav tålamod med mig, så skall jag betala dig alltsammans.'
27 Och tjänarens herre ömkade sig över honom och gav honom fri och efterskänkte honom hans skuld.
28 Men när samme tjänare kom ut, träffade han på en av sina medtjänare, som var skyldig honom hundra silverpenningar; och han tog fast denne och grep honom vid strupen och sade: 'Betala vad du är skyldig.'
29 Då föll hans medtjänare ned och bad honom och sade: 'Hav tålamod med mig, så skall jag betala dig.'
30 Men han ville icke, utan gick åstad och lät sätta honom i fängelse, till dess han hade betalt vad han var skyldig.
31 Då nu hans medtjänare sågo det som skedde, togo de mycket illa vid sig och gingo och berättade för sin herre allt som hade skett.
32 Då kallade hans herre honom till sig och sade till honom: 'Du onde tjänare, allt vad du var skyldig efterskänkte jag dig, eftersom du bad mig därom.
33 Borde då icke också du hava förbarmat dig över din medtjänare, såsom jag förbarmade mig över dig?'
34 Och i sin vrede överlämnade hans herre honom i fångknektarnas våld, intill dess han hade betalt allt vad han var skyldig.
35 Så skall ock min himmelske Fader göra med eder, om I icke av hjärtat förlåten var och en sin broder.»
1 那时， 门徒前来问耶稣： "天国里谁是最大的呢？"
2 耶稣叫了一个小孩子站在他们当中， 说：
3 "我实在告诉你们， 如果你们不回转， 变成像小孩子一样， 一定不能进天国。
4 所以， 凡谦卑像这小孩子的， 他在天国里是最大的。
5 凡因我的名接待一个这样的小孩子的， 就是接待我；
6 但无论谁使一个信我的小弟兄犯罪， 倒不如拿一块大磨石拴在他的颈项上， 把他沉在深海里。
7 "这世界有祸了， 因为充满使人犯罪的事。这些事是免不了的， 但那使人犯罪的有祸了！
8 如果你的一只手或一只脚使你犯罪， 就把它砍下来丢掉； 你一只手或一只脚进永生， 总比有两只手或两只脚被投进永火里好。
9 如果你的一只眼睛使你犯罪， 就把它挖出来丢掉； 你一只眼睛进永生， 总比有两只眼睛被投进地狱的火里好。
10 "你们要小心， 不要轻视这些小弟兄中的一个。我告诉你们， 他们的使者在天上， 常常见到我天父的面。
11 （有些抄本有第11节： "人子来， 是要拯救失丧的人。"）
12 你们认为怎样？有一个人， 他有一百只羊， 如果失了一只， 他会不把九十九只留在山上， 去寻找那迷失的吗？
13 我实在告诉你们， 他若找到了， 就为这一只羊欢喜， 胜过为那九十九只没有迷失的。
14 照样， 你们在天上的父是不愿意这些小弟兄中有一个失丧的。
15 "如果你的弟兄犯了罪（"犯了罪"有些抄本作"得罪你"）， 你趁着和他单独在一起的时候， 要去指出他的过失来。如果他肯听， 你就得着你的弟兄。
16 如果他不肯听， 就另外带一两个人同去， 好使一切话， 凭两三个证人的口， 可以确定。
17 如果他再不听， 就告诉教会； 如果连教会他也不听， 就把他看作教外人和税吏吧。
18 "我实在告诉你们， 你们在地上捆绑的， 在天上也被捆绑； 你们在地上释放的， 在天上也被释放。
19 我又告诉你们， 你们当中若有两个人， 在地上同心为什么事祈求， 我在天上的父必为他们成全。
20 因为无论在哪里， 有两三个人奉我的名聚会， 我就在他们中间。"
21 那时， 彼得前来问耶稣： "主啊， 如果我的弟兄得罪我， 我要饶恕他多少次？七次吗？"
22 耶稣对他说： "我告诉你， 不是七次， 而是七十个七次。
23 因此， 天国好像一个王， 要和他的仆人算帐，
24 刚算的时候， 有人带了一个欠下六千万银币的人来。
25 他没有钱偿还， 主人就下令叫人把他和他的妻子儿女， 以及一切所有的都卖掉， 用来偿还。
26 那仆人就跪下拜他， 说： ‘请宽容我， 我会把一切还给你的。’
27 主人动了慈心， 把那仆人放了， 并且免了他的债。
28 那仆人出来， 遇见一个欠了他一百个银币的仆人， 就抓住他， 扼着他的喉咙， 说： ‘把你欠我的钱还给我。’
29 那和他一同作仆人的就跪下求他， 说： ‘请宽容我， 我会还给你的。’
30 他却不肯， 反而把他带走， 关在监里， 等他把所欠的还清。
31 其他的仆人看见这事， 非常难过， 就去向主人报告这一切事情。
32 于是主人叫他来， 对他说： ‘你这个恶仆， 你求我， 我就免了你欠我的一切。
33 难道你不应该怜悯你的同伴， 好像我怜悯你一样吗？’
34 于是主人大怒， 把他送去服刑， 等他把所欠的一切还清。
35 如果你们各人不从心里饶恕你的弟兄， 我的天父也必这样待你们。"