1 Och Jesus begynte åter tala till dem i liknelser och sade:

2 »Med himmelriket är det, såsom när en konung gjorde bröllop åt sin son.

3 Han sände ut sina tjänare för att kalla till bröllopet dem som voro bjudna; men de ville icke komma.

4 Åter sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till dem som voro bjudna: 'Jag har nu tillrett min måltid, mina oxar och min gödboskap äro slaktade, och allt är redo; kommen till bröllopet.'

5 Men de aktade icke därpå, utan gingo bort, den ene till sitt jordagods, den andre till sin köpenskap.

6 Och de övriga grepo hans tjänare och misshandlade och dräpte dem.

7 Då blev konungen vred och sände ut sitt krigsfolk och förgjorde dråparna och brände upp deras stad.

8 Därefter sade han till sina tjänare: 'Bröllopet är tillrett, men de som voro bjudna voro icke värdiga.

9 Gån därför ut till vägskälen och bjuden till bröllopet alla som I träffen på.'

10 Och tjänarna gingo ut på vägarna och samlade tillhopa alla som de träffade på, både onda och goda, och bröllopssalen blev full av bordsgäster.

11 Men när konungen nu kom in för att se på gästerna, fick han där se en man som icke var klädd i bröllopskläder.

12 Då sade han till honom: 'Min vän, huru har du kommit hitin, då du icke bär bröllopskläder?' Och han kunde intet svara.

13 Då sade konungen till tjänarna: 'Gripen honom vid händer och fötter, och kasten honom ut i mörkret härutanför.' Där skall vara gråt och tandagnisslan.

14 Ty många äro kallade, men få utvalda.»

15 Därefter gingo fariséerna bort och fattade det beslutet att de skulle söka snärja honom genom något hans ord.

16 Och de sände till honom sina lärjungar, tillika med herodianerna, och läto dem säga: »Mästare, vi veta att du är sannfärdig och lär om Guds väg vad sant är, utan att fråga efter någon; ty du ser icke till personen.

17 Så säg oss då: Vad synes dig? Är det lovligt att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?»

18 Men Jesus märkte deras ondska och sade: »Varför söken I att snärja mig, I skrymtare?

19 Låten mig se skattepenningen.» Då lämnade de fram till honom en penning.

20 Därefter frågade han dem: »Vems bild och överskrift är detta?»

21 De svarade: »Kejsarens.» Då sade han till dem: »Så given då kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.»

22 När de hörde detta, förundrade de sig. Och de lämnade honom och gingo sin väg.

23 Samma dag trädde några sadducéer fram till honom och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse; de frågade honom

24 och sade: »Mästare, Moses har sagt: 'Om någon dör barnlös, så skall hans broder i hans ställe äkta hans hustru och skaffa avkomma åt sin broder.'

25 Nu voro hos oss sju bröder. Den förste tog sig hustru och dog, och eftersom han icke hade någon avkomma, lämnade han sin hustru efter sig åt sin broder.

26 Sammalunda ock den andre och den tredje, allt intill den sjunde.

27 Sist av alla dog hustrun.

28 Vilken av de sju skall då vid uppståndelsen få henne till hustru? De hade ju alla äktat henne.»

29 Jesus svarade och sade till dem: »I faren vilse, ty I förstån icke skrifterna, ej heller Guds kraft.

30 Vid uppståndelsen taga män sig icke hustrur, ej heller givas hustrur åt män, utan de äro då såsom änglarna i himmelen.

31 Men vad nu angår de dödas uppståndelse, haven I icke läst vad eder är sagt av Gud:

32 'Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'? Han är en Gud icke för döda, utan för levande.»

33 När folket hörde detta, häpnade de över hans undervisning.

34 Men när fariséerna fingo höra att han hade stoppat munnen till på sadducéerna, samlade de sig tillhopa;

35 och en av dem, som var lagklok, ville snärja honom och frågade:

36 »Mästare, vilket är det yppersta budet i lagen?»

37 Då svarade han honom: »'Du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd.'

38 Detta är det yppersta och förnämsta budet.

39 Därnäst kommer ett som är detta likt: 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.'

40 På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.»

41 Men då nu fariséerna voro församlade, frågade Jesus dem

42 och sade: »Vad synes eder om Messias, vems son är han?» De svarade honom: »Davids.»

43 Då sade han till dem: »Huru kan då David, genom andeingivelse, kalla honom 'herre'? Han säger ju:

44 'Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender under dina fötter.'

45 Om nu David kallar honom 'herre', huru kan han då vara hans son?»

46 Och ingen förmådde svara honom ett ord. Ej heller dristade sig någon från den dagen att vidare ställa någon fråga till honom.

1 耶稣又用比喻对他们说：

2 "天国好像一个王， 为儿子摆设婚筵。

3 他派仆人去叫被邀请的人来参加婚筵。但他们不肯来。

4 他再派另一些仆人去， 说： ‘你们告诉被邀请的人， 我已经预备好了筵席， 公牛和肥畜已经宰了， 一切都预备妥当。来参加婚筵吧！ ’

5 但那些人却不理会就走了； 有的去耕田， 有的去作买卖，

6 其余的抓住王的仆人， 凌辱他们， 并且把他们杀了。

7 王就发怒， 派兵消灭那些凶手， 焚毁他们的城。

8 然后对仆人说： ‘婚筵已经预备好了， 只是被邀请的人不配。

9 所以你们要到大路口， 凡遇见的， 都请来参加婚筵。’

10 "那些仆人就走到街上， 把所有遇见的， 不论好人坏人， 都招聚了来， 婚筵上就坐满了人。

11 王进来与赴筵的人见面， 看见有一个人没有穿着婚筵的礼服，

12 就对他说： ‘朋友， 你没有婚筵的礼服， 怎能进到这里来呢？’他就无话可说。

13 于是王对侍从说： ‘把他的手和脚都绑起来， 丢到外面的黑暗里， 在那里必要哀哭切齿。’

14 因为被召的人多， 选上的人少。"

15 法利赛人就去商量， 怎样找耶稣的话柄来陷害他。

16 他们派了自己的门徒和希律党的人一同去问耶稣： "老师， 我们知道你为人诚实， 照着真理把 神的道教导人， 不顾忌任何人， 因为你不徇情面。

17 请把你的意见告诉我们， 纳税给凯撒， 可不可以呢？"

18 耶稣看出他们的恶意， 就说： "虚伪的人， 为什么试探我呢？

19 拿纳税的钱币给我看看。"他们就拿了一个银币给他。

20 耶稣问他们： "这是谁的像， 谁的名号？"

21 他们回答： "凯撒的。"他就对他们说： "凯撒的应当归给凯撒， 神的应当归给 神。"

22 他们听了， 十分惊奇， 就离开他走了。

23 撒都该人向来认为没有复活的事。那一天， 他们前来问耶稣：

24 "老师， 摩西说： ‘如果一个人死了， 没有儿女， 他的弟弟应该娶他的妻子， 为哥哥立后。’

25 从前我们这里有兄弟七人， 头一个结了婚， 没有孩子就死了， 留下妻子给他的弟弟。

26 第二个、第三个直到第七个都是这样。

27 最后， 那女人也死了。

28 那么， 复活的时候， 她是这七个人中哪一个的妻子呢？因为他们都娶过她。"

29 耶稣回答他们： "你们错了， 因为你们不明白圣经， 也不晓得 神的能力。

30 复活的时候， 人们也不娶也不嫁， 而是像天上的使者一样。

31 关于死人复活的事， 神对你们讲过： ‘我是亚伯拉罕的 神， 以撒的 神， 雅各的 神’， 你们没有念过吗？ 神不是死人的 神， 而是活人的 神。"

33 群众听了他的教训， 就十分诧异。

34 法利赛人听见耶稣使撒都该人无话可说， 就聚集在一起。

35 他们中间有一个律法家， 试探耶稣说：

36 "老师， 律法中哪一条诫命是最重要的呢？"

37 他回答： "你要全心、全性、全意爱主你的 神。

38 这是最重要的第一条诫命。

39 第二条也和它相似， 就是要爱人如己。

40 全部律法和先知书， 都以这两条诫命作为根据。"

41 法利赛人聚在一起的时候， 耶稣问他们：

42 "你们对基督的看法怎样？他是谁的子孙呢？"他们回答： "大卫的子孙。"

43 耶稣就说： "那么大卫被圣灵感动， 怎么会称他为主呢？他说：

44 ‘主对我的主说： 你坐在我的右边， 等我把你的仇敌放在你的脚下。’

45 "大卫既然称他为主， 他怎么又是大卫的子孙呢？"

46 没有人能够回答他。从那天起， 也没有人敢再问他。