1 När nu Jesus hade talat allt detta till slut, sade han till sina lärjungar:

2 »I veten att det två dagar härefter är påsk; då skall Människosonen bliva förrådd och utlämnad till att korsfästas.»

3 Därefter församlade sig översteprästerna och folkets äldste hos översteprästen, som hette Kaifas, i hans hus,

4 och rådslogo om att låta gripa Jesus med list och döda honom.

5 Men de sade: »Icke under högtiden, för att ej oroligheter skola uppstå bland folket.»

6 Men när Jesus var i Betania, i Simon den spetälskes hus,

7 framträdde till honom en kvinna som hade med sig en alabasterflaska med dyrbar smörjelse; denna göt hon ut över hans huvud, där han låg till bords.

8 Då lärjungarna sågo detta, blevo de misslynta och sade: »Varför skulle detta förspillas?

9 Man hade ju kunnat sälja det för mycket penningar och giva dessa åt de fattiga.»

10 När Jesus märkte detta, sade han till dem: »Varför oroen I kvinnan? Det är en god gärning som hon har gjort mot mig.

11 De fattiga haven I ju alltid ibland eder, men mig haven I icke alltid.

12 När hon göt ut denna smörjelse på min kropp, gjorde hon det såsom en tillredelse till min begravning.

13 Sannerligen säger jag eder: Varhelst i hela världen detta evangelium bliver predikat, där skall ock det som hon nu har gjort bliva omtalat, henne till åminnelse.»

14 Därefter gick en av de tolv, den som hette Judas Iskariot, bort till översteprästerna

15 och sade: »Vad viljen I giva mig för att jag skall överlämna honom åt eder?» Då vägde de upp åt honom trettio silverpenningar.

16 Och från den stunden sökte han efter lägligt tillfälle att förråda honom.

17 Men på första dagen i det osyrade brödets högtid trädde lärjungarna fram till Jesus och frågade: »Var vill du att vi skola reda till åt dig att äta påskalammet?»

18 Han svarade: »Gån in i staden till den och den och sägen till honom: 'Mästaren låter säga: Min tid är nära; hos dig vill jag hålla påskhögtid med mina lärjungar.'»

19 Och lärjungarna gjorde såsom Jesus hade befallt dem och redde till påskalammet.

20 När det nu hade blivit afton, lade han sig till bords med de tolv.

21 Och medan de åto, sade han: »Sannerligen säger jag eder: En av eder skall förråda mig.»

22 Då blevo de mycket bedrövade och begynte fråga honom, var efter annan: »Icke är det väl jag, Herre?»

23 Då svarade han och sade: »Den som jämte mig nu doppade handen i fatet, han skall förråda mig.

24 Människosonen skall gå bort, såsom det är skrivet om honom; men ve den människa genom vilken Människosonen bliver förrådd! Det hade varit bättre för den människan, om hon icke hade blivit född.»

25 Judas, han som förrådde honom, tog då till orda och frågade: »Rabbi, icke är det väl jag?» Han svarade honom: »Du har själv sagt det.»

26 Medan de nu åto, tog Jesus ett bröd och välsignade det och bröt det och gav åt lärjungarna och sade: »Tagen och äten; detta är min lekamen.»

27 Och han tog en kalk och tackade Gud och gav åt dem och sade: »Dricken härav alla;

28 ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som varder utgjutet för många till syndernas förlåtelse.

29 Och jag säger eder: Härefter skall jag icke mer dricka av det som kommer från vinträd, förrän på den dag då jag dricker det nytt med eder i min Faders rike.»

30 När de sedan hade sjungit lovsången, gingo de ut till Oljeberget.

31 Då sade Jesus till dem: »I denna natt skolen I alla komma på fall för min skull, ty det är skrivet: 'Jag skall slå herden, och fåren i hjorden skola förskingras.'

32 Men efter min uppståndelse skall jag före eder gå till Galileen.»

33 Då svarade Petrus och sade till honom: »Om än alla andra komma på fall för din skull, så skall dock jag aldrig komma på fall.»

34 Jesus sade till honom: »Sannerligen säger jag dig: I denna natt, förrän hanen har galit, skall du tre gånger förneka mig.»

35 Petrus svarade honom: »Om jag än måste dö med dig, så skall jag dock förvisso icke förneka dig.» Sammalunda sade ock alla de andra lärjungarna.

36 Därefter kom Jesus med dem till ett ställe som hette Getsemane. Och han sade till lärjungarna: »Bliven kvar här, medan jag går dit bort och beder.»

37 Och han tog med sig Petrus och Sebedeus' två söner; och han begynte bedrövas och ängslas.

38 Då sade han till dem: »Min själ är djupt bedrövad, ända till döds; stannen kvar här och vaken med mig.»

39 Därefter gick han litet längre bort och föll ned på sitt ansikte och bad och sade: »Min Fader, om det är möjligt, så gånge denna kalk ifrån mig. Dock icke såsom jag vill, utan såsom du vill!»

40 Sedan kom han tillbaka till lärjungarna och fann dem sovande. Då sade han till Petrus: »Så litet förmådden I då vaka en kort stund med mig!

41 Vaken, och bedjen att I icke mån komma i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt.»

42 Åter gick han bort, för andra gången, och bad och sade: »Min Fader, om detta icke kan gå ifrån mig, utan jag måste dricka denna kalk, så ske din vilja.»

43 När han sedan kom tillbaka, fann han dem åter sovande, ty deras ögon voro förtyngda.

44 Då lät han dem vara och gick åter bort och bad, för tredje gången, och sade återigen samma ord.

45 Därefter kom han tillbaka till lärjungarna och sade till dem: »Ja, I soven ännu alltjämt och vilen eder! Se, stunden är nära då Människosonen skall bliva överlämnad i syndares händer.

46 Stån upp, låt oss gå; se, den är nära, som förråder mig.»

47 Och se, medan han ännu talade, kom Judas, en av de tolv, och jämte honom en stor folkskara, med svärd och stavar, utsänd från översteprästerna och folkets äldste.

48 Men förrädaren hade givit dem ett tecken; han hade sagt: »Den som jag kysser, den är det; honom skolen I gripa.»

49 Och han trädde nu strax fram till Jesus och sade: »Hell dig, rabbi!» och kysste honom häftigt.

50 Jesus sade till honom: »Min vän, gör vad du är här för att göra.» Då stego de fram och grepo Jesus och togo honom fången.

51 Men en av dem som voro med Jesus förde handen till sitt svärd och drog ut det och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom örat.

52 Då sade Jesus till honom: »Stick ditt svärd tillbaka i skidan: ty alla som taga till svärd skola förgöras genom svärd.

53 Eller menar du att jag icke kunde utbedja mig av min Fader, att han nu sände till min tjänst mer än tolv legioner änglar?

54 Men huru bleve då skrifterna fullbordade, som säga att så måste ske?»

55 I samma stund sade Jesus till folkskaran: »Såsom mot en rövare haven I gått ut med svärd och stavar för att fasttaga mig. Var dag har jag suttit i helgedomen och undervisat, utan att I haven gripit mig.

56 Men allt detta har skett, för att profeternas skrifter skola fullbordas.» Då övergåvo alla lärjungarna honom och flydde.

57 Men de som hade gripit Jesus förde honom bort till översteprästen Kaifas, hos vilken de skriftlärde och de äldste hade församlat sig.

58 Och Petrus följde honom på avstånd ända till översteprästens gård; där gick han in och satte sig bland rättstjänarna för att se vad slutet skulle bliva.

59 Och översteprästerna och hela Stora rådet sökte efter något falskt vittnesbörd mot Jesus, för att kunna döda honom;

60 men fastän många falska vittnen trädde fram, funno de likväl intet. Slutligen trädde dock två män fram

61 och sade: »Denne har sagt: 'Jag kan bryta ned Guds tempel och på tre dagar bygga upp det igen.'»

62 Då stod översteprästen upp och sade till honom: »Svarar du intet? Huru är det med det som dessa vittna mot dig?»

63 Men Jesus teg. Då sade översteprästen till honom: »Jag besvär dig vid den levande Guden, att du säger oss om du är Messias, Guds Son.»

64 Jesus svarade honom: »Du har själv sagt det. Men jag säger eder: Härefter skolen I få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himmelens skyar.»

65 Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: »Han har hädat. Vad behöva vi mer några vittnen? I haven nu hört hädelsen.

66 Vad synes eder?» De svarade och sade: »Han är skyldig till döden.»

67 Därefter spottade man honom i ansiktet och slog honom på kinderna, den ene med knytnäven, den andre med flata handen,

68 och sade: »Profetera för oss, Messias: vem var det som slog dig?»

69 Men Petrus satt utanför på gården. Då kom en tjänstekvinna fram till honom och sade: »Också du var med Jesus från Galileen.»

70 Men han nekade inför alla och sade: »Jag förstår icke vad du menar.»

71 När han sedan hade kommit ut i porten, fick en annan kvinna se honom och sade till dem som voro där: »Denne var med Jesus från Nasaret.»

72 Åter nekade han med en ed och sade: »Jag känner icke den mannen.»

73 Litet därefter kommo de kringstående fram och sade till Petrus: »Förvisso är också du en av dem; redan ditt uttal röjer dig ju.»

74 Då begynte han förbanna sig och svärja: »Jag känner icke den mannen.» Och i detsamma gol hanen.

75 Då kom Petrus ihåg Jesu ord, huru han hade sagt: »Förrän hanen gal, skall du tre gånger förneka mig.» Och han gick ut och grät bitterligen.

1 耶稣说完了这一切话， 就对门徒说：

2 "你们知道两天之后就是逾越节， 人子将要被交给人， 钉在十字架上。"

3 那时， 祭司长和民间的长老聚集在大祭司该亚法的官邸，

4 商议怎样用诡计逮捕耶稣， 把他杀害。

5 不过他们说： "不可在节期下手， 免得引起民众暴动。"

6 耶稣在伯大尼， 在患痲风的西门家里的时候，

7 有一个女人拿着一瓶珍贵的香膏， 前来把它浇在耶稣的头上。

8 门徒看见了， 就很生气， 说： "为什么这样浪费呢？

9 这香膏可以卖很多钱， 赒济穷人。"

10 耶稣知道了， 就说： "为什么难为这个女人呢？她为我作了一件美事。

11 你们常常有穷人跟你们在一起， 然而却不常有我。

12 她把这香膏浇在我身上， 是为了安葬我而作的。

13 我实在告诉你们， 这福音无论传到世界上什么地方， 这女人所作的都要传讲， 来记念她。"

14 那时， 十二门徒中的一个， 就是加略人犹大， 去见祭司长， 说：

15 "如果我把他交给你们， 你们愿意给我什么呢？"他们就给了他三十块银子。

16 从那时起， 他就找机会把耶稣交给他们。

17 除酵节的第一天， 门徒前来问耶稣： "你要我们在哪里为你预备逾越节的晚餐呢？"

18 他说： "你们到城里去见某人， 对他说， 老师说： ‘我的时候快到了； 我要到你那里和我的门徒守逾越节。’"

19 门徒照耶稣的指示去作， 预备好了逾越节的晚餐。

20 到了晚上， 耶稣和十二门徒一同吃晚餐。

21 他们吃的时候， 耶稣说： "我实在告诉你们， 你们中间有一个人要出卖我。"

22 他们就很忧愁， 一个一个地问他： "主啊， 是我吗？"

23 他回答： "那和我一同把手蘸在盘子里的人， 他要出卖我。

24 正如经上指着人子所说的， 他固然要离世， 但出卖人子的那人有祸了！ 他没有生下来倒好。"

25 那出卖耶稣的犹大说： "拉比， 是我吗？"他说： "这是你说的。"

26 他们吃的时候， 耶稣拿起饼来， 祝谢了就擘开， 递给门徒， 说： "你们拿去吃吧， 这是我的身体。"

27 耶稣又拿起杯来， 祝谢了就递给他们， 说： "你们都喝吧，

28 这是我的血， 是为立约的， 为许多人流出来， 使罪得赦。

29 我告诉你们， 从今以后我必不再喝这葡萄酒， 直到我和你们在我父的国里喝新酒的那一天。"

30 他们唱完了诗， 就出来往橄榄山去。

31 那时， 耶稣对他们说： "今天晚上， 你们因我的缘故都要后退， 因为经上记着： ‘我要击打牧人， 羊群就分散了。’

32 我复活以后， 要比你们先到加利利去。"

33 彼得对他说： "就算所有的人都因你的缘故后退， 我却永不后退。"

34 耶稣对他说： "我实在告诉你， 今天晚上鸡叫以前， 你会三次不认我。"

35 彼得对他说： "就算必须与你一同死， 我也决不会不认你。"门徒也都这样说。

36 耶稣和门徒来到一个地方， 名叫客西马尼， 就对门徒说： "你们坐在这里， 我要到那边去祷告。"

37 他带了彼得和西庇太的两个儿子一起去， 心里忧愁难过，

38 对他们说： "我的心灵痛苦得快要死了； 你们留在这里， 与我一同警醒吧。"

39 他稍往前走， 把脸俯伏在地上， 祷告说： "我的父啊！ 可能的话， 求你使这杯离开我； 但不要照我的意思， 只要照你的旨意。"

40 耶稣回到门徒那里， 看见他们都睡着了， 就对彼得说： "你们连一个小时也不能同我警醒吗？

41 应当警醒、祷告， 免得陷入试探； 你们心灵虽然愿意， 肉体却是软弱的。"

42 他又再次走开， 祷告说： "我的父啊！ 如果这杯不能离开我， 一定要我喝， 就愿你的旨意成全。"

43 他再回来的时候， 看见门徒睡着了， 因为他们十分疲倦。

44 他又离开他们， 第三次去祷告， 说的也是同样的话。

45 然后， 他回到门徒那里， 对他们说： "你们还在睡觉休息吗？看哪， 时候到了， 人子要被交在罪人的手里了。

46 起来， 我们走吧！ 出卖我的人来了。"

47 耶稣还在说话的时候， 十二门徒中的犹大， 带着一大群拿着刀棒的人来到， 他们是祭司长和民间的长老派来的。

48 出卖耶稣的人给他们一个暗号， 说： "我跟谁亲嘴， 谁就是他； 你们可以抓住他。"

49 他立刻前来对耶稣说： "拉比， 你好。"跟着就与他亲嘴。

50 耶稣对他说： "朋友， 你来要作的事， 快作吧！ "于是那些人上前来， 动手拿住耶稣， 逮捕了他。

51 有一个与耶稣在一起的人， 伸手拔出刀来， 砍了大祭司的仆人一刀， 削掉他的一只耳朵。

52 耶稣对他说： "把你的刀收回原处！ 凡动刀的必死在刀下。

53 你以为我不能求我的父， 他就马上给我派十二营以上的天使下来吗？

54 如果这样， 经上预言这事必须发生， 怎能应验呢？"

55 那时， 耶稣对众人说： "你们带着刀棒出来， 把我当作强盗捉拿吗？我天天坐在殿里教导人， 你们却没有逮捕我。

56 但这整件事的发生， 是要应验先知书上的话。"那时， 门徒都离开他逃跑了。

57 那些逮捕了耶稣的人， 把他押去见大祭司该亚法。那时经学家和长老已经聚集在那里了。

58 彼得远远地跟着耶稣， 直到大祭司的官邸。他进到里面， 和差役坐在一起， 要看事情怎样了结。

59 祭司长和公议会全体都想找假证供来控告耶稣， 好把他处死；

60 虽然有许多人前来作假证供， 却找不着证据。最后有两个人前来说：

61 "这人说过： ‘我可以拆毁 神的圣所， 三日之内又把它建造起来。’"

62 大祭司就站起来， 对耶稣说： "你为什么不回答？这些人作证， 控告你的是什么呢？"

63 耶稣却不作声。大祭司又对他说： "我指着永生的 神要你起誓， 告诉我们你是不是基督、 神的儿子。"

64 耶稣回答： "这是你说的； 但我告诉你们： 从今以后， 你们要看见人子， 坐在权能者的右边， 驾着天上的云降临。"

65 大祭司就撕开衣服， 说： "他说了亵渎的话， 我们还要什么证人呢？你们现在听见了这亵渎的话，

66 认为怎样呢？"他们回答： "他是该死的。"

67 于是他们吐唾沫在他的脸上， 用拳头打他， 也有人用掌掴他， 说：

68 "基督啊， 向我们说预言吧！ 是谁打你呢？"

69 彼得坐在外面的院子里， 有一个婢女走过来对他说： "你也是和加利利人耶稣一伙的。"

70 彼得却当众否认， 说： "我不知道你说什么。"

71 他出到门口， 又有一个婢女看见他， 就对那里的人说： "这人是和拿撒勒人耶稣一伙的。"

72 彼得再次否认， 并且发誓说： "我不认识那个人。"

73 过了一会， 站在那里的人前来对他说： "你的确是他们中间的一个， 因为一听你的口音就认出来了。"

74 彼得就发咒起誓说： "我不认识那一个人。"立刻鸡就叫了。

75 彼得想起耶稣所说的话： "鸡叫以前， 你会三次不认我"， 他就出去痛哭。