1 Vid samma tid föreläste man ur Moses bok för folket, och man fann däri skrivet att ingen ammonit eller moabit någonsin skulle få komma in i Guds församling,

2 därför att de icke hade kommit Israels barn till mötes med mat och dryck, utan hade lejt Bileam emot dem till att förbanna dem; fastän vår Gud förvandlade förbannelsen till välsignelse.

3 Och när de hade hört lagen, avskilde de allt slags främmande folk från Israel.

4 Men en tid förut hade prästen Eljasib, som var satt att förestå kammaren i vår Guds hus, och som var en frände till Tobia,

5 åt denne inrett en stor kammare, där man förut plägade lägga in spisoffret, rökelsen och kärlen och den tionde av säd, vin och olja, som var bestämd åt leviterna, sångarna och dörrvaktarna, så ock offergärden åt prästerna.

6 Men under allt detta var jag icke i Jerusalem; ty i den babyloniske konungen Artasastas trettioandra regeringsår hade jag återkommit till konungen. Men sedan jag efter någon tid hade utbett mig tillstånd av konungen,

7 begav jag mig till Jerusalem. Och när jag där förnam det onda som Eljasib hade gjort till förmån för Tobia, då han hade inrett åt honom en kammare i förgårdarna till Guds hus,

8 misshagade detta mig högeligen; och jag lät kasta allt Tobias bohag ut ur kammaren.

9 Därefter tillsade jag att man skulle rena kamrarna, och jag lät åter ställa in i dem Guds hus' kärl, så ock spisoffret och rökelsen.

10 Och när jag vidare fick veta att man icke hade givit åt leviterna vad dem tillkom, varför ock leviterna och sångarna, i stället för att förrätta sina sysslor, hade avvikit var och en till sitt jordagods,

11 då förebrådde jag föreståndarna detta och sade: »Varför har Guds hus blivit så försummat?» Och jag hämtade dem tillhopa och lät dem inställa sig på sina platser.

12 Och hela Juda förde fram till förrådshusen sin tionde av säd, vin och olja;

13 och jag satte prästen Selemja och Sadok, den skriftlärde, och Pedaja, en av leviterna, till förvaltare över förrådshusen och gav dem till biträde Hanan, son till Sackur, son till Mattanja; ty dessa voro ansedda såsom pålitliga män, och de skulle nu ombesörja utdelningen åt sina bröder.

14 Tänk fördenskull på mig, min Gud, och låt icke de fromma gärningar bliva utplånade, som jag har gjort för min Guds hus och för tjänstgöringen där!

15 Vid samma tid såg jag i Juda huru man trampade vinpressarna på sabbaten och förde hem säd, som man lastade på åsnor, så ock vin, druvor och fikon och annat lastgods av olika slag, och huru man förde sådant till Jerusalem på sabbatsdagen; och jag varnade dem, när de sålde dessa livsförnödenheter.

16 Och tyrierna, som vistades där, förde in fisk och alla slags varor och sålde dem på sabbaten till judarna, och detta i Jerusalem.

17 Då förebrådde jag Juda ädlingar detta och sade till dem: »Huru kunnen I handla så illa och därmed ohelga sabbatsdagen?

18 Var det icke därför att edra fäder gjorde sådant som vår Gud lät all denna olycka komma över oss och över denna stad? Och nu dragen I ännu större vrede över Israel genom att så ohelga sabbaten.»

19 Och så snart det begynte bliva mörkt i Jerusalems portar före sabbaten, tillsade jag att man skulle stänga dörrarna; jag tillsade ock att man icke skulle öppna dem förrän efter sabbaten. Och jag ställde några av mina tjänare på vakt vid portarna, för att intet lastgods skulle kunna föras in på sabbatsdagen.

20 Då stannade köpmän och försäljare av alla slags varor utanför Jerusalem över natten, och det både en och två gånger.

21 Men jag varnade dem och sade till dem: »Varför stannen I över natten framför muren? Om I ännu en gång gören så, skall jag låta min hand drabba eder.»

22 Och jag tillsade leviterna att de skulle rena sig och komma och hålla vakt vid portarna, för att sabbatsdagen måtte hållas helig. Tänk ock därför på mig, min Gud, och hav misskund med mig efter din stora nåd!

23 På den tiden såg jag också judiska män som hade tagit till sig asdoditiska, ammonitiska och moabitiska kvinnor.

24 Och deras barn talade till hälften asdoditiska -- ty judiska kunde de icke tala riktigt -- eller ock något av de andra folkens tungomål.

25 Då förebrådde jag dem detta och uttalade förbannelser över dem, ja, några av dem slog jag och ryckte jag i skägget. Och jag besvor dem vid Gud och sade: »I skolen icke giva edra döttrar åt deras söner, ej heller skolen I av deras döttrar taga hustrur åt edra söner eller åt eder själva.

26 Var det icke med sådant som Salomo, Israels konung, försyndade sig? Det fanns bland de många folken ingen konung som var hans like, ty han var älskad av sin Gud, och Gud satte honom till konung över hela Israel. Likväl kommo de främmande kvinnorna också honom att synda.

27 Och nu skulle vi om eder få höra att I haven gjort allt detta stora onda och varit otrogna mot vår Gud, i det att I haven tagit till eder främmande kvinnor!»

28 Och en son till Jojada, översteprästen Eljasibs son, var måg till horoniten Sanballat; honom drev jag bort ifrån mig.

29 Tänk på dem, min Gud, därför att de hava befläckat prästadömet och prästadömets och leviternas förbund!

30 Så renade jag folket ifrån allt främmande väsen; och jag fastställde vad prästerna och leviterna skulle iakttaga, var och en i sin syssla,

31 och huru vedoffret på bestämda tider skulle avlämnas, och huru med förstlingsgåvorna skulle förfaras. Tänk härpå, min Gud, och räkna mig det till godo!

1 那时， 他们宣读摩西的书给众民听， 见书上写着说： 亚扪人和摩押人永远不可进入 神的会，

2 因为他们没有拿食物和水来迎接以色列人， 反而雇用了巴兰来与他们作对， 咒诅他们； 但是我的 神使咒诅变为祝福。

3 众民听见了这律法， 就跟一切闲杂人分离。

4 这事以前， 受委派管理我们 神殿的库房的以利亚实祭司， 与多比雅的关系很密切。

5 他为多比雅预备了一间大房间， 那里以前是用来收存素祭、乳香和器皿， 还有祭司的举祭， 以及按照命令供给利未人、歌唱者和守门的那些五谷、新酒和新油的十分之一。

6 这事发生的时候， 我不在耶路撒冷； 因为在巴比伦王亚达薛西三十二年， 我回到王那里去； 过了一段时期， 我又求得王的准许，

7 回到耶路撒冷， 那时我才知道以利亚实在 神殿的院子里， 为多比雅预备一间房间那件恶事。

8 我十分恼怒， 就把多比雅的一切家具， 都从房间里拋出去。

9 又吩咐人洁净那几间房间， 然后把 神殿的器皿， 与素祭和乳香搬回那里。

10 我发觉利未人应得的分， 没有人供给他们， 甚至供职的利未人和歌唱者， 各人都跑回自己的田地去。

11 于是我责备众官长说： "为什么疏忽供应 神的殿呢？"我就再召集利未人， 使他们重站原来的岗位。

12 犹大众人就把五谷、新酒和新油的十分之一， 奉到库房。

13 我委派示利米雅祭司、经学家撒督和利未人毗大雅作库官， 管理库房； 他们的助手是玛他尼的孙子、撒刻的儿子哈难； 这些人都是忠信可靠的； 他们的责任是把人奉献的各物分给他们的兄弟。

14 "我的 神啊， 求你因这事记念我， 不要涂抹我为我 神的殿和一切敬拜的礼仪所行的忠诚的事。"

15 那时， 我在犹大看见有人在安息日踹压酒池， 搬运禾捆， 驮在驴上， 又把酒、葡萄、无花果和各样的担子， 在安息日运到耶路撒冷； 我就在他们卖粮食的那天警戒他们。

16 又有推罗人住在耶路撒冷城中， 他们把鱼和各样的货物运进来， 在安息日卖给犹大人， 而且在耶路撒冷贩卖。

17 于是我责备犹大的贵族， 对他们说： "你们怎么行这恶事， 亵渎安息日呢？

18 从前你们的列祖不是这样行， 以致我们的 神使这一切灾祸临到我们和这城吗？现在你们亵渎安息日， 使 神的忿怒越发临到以色列。"

19 所以在安息日的前一天， 黄昏的阴影临到耶路撒冷城门的时候， 我就吩咐人把城门关闭； 我又下令不许开门， 直到安息日过了， 我又派我的仆人在城门站岗， 免得有人在安息日挑担子进来。

20 于是商人和贩卖各样货物的， 一次两次在耶路撒冷城外过夜。

21 我警告他们， 对他们说： "你们为什么要在城墙前面过夜呢？如果你们再这样， 我就要动手对付你们。"从那时起， 他们在安息日就不敢再来了。

22 我吩咐利未人洁净自己， 然后来看守城门， 使安息日分别为圣。"我的 神啊， 求你也因这事记念我， 照着你丰盛的慈爱怜恤我！ "

23 那些日子， 我也发现有些犹大人娶了亚实突、亚扪和摩押的女子为妻。

24 他们的儿女有一半说亚实突话， 其他就说他们民族的语言， 他们却不会说犹大话。

25 我就责备他们， 咒诅他们， 击打他们中间的几个人， 拔下他们的头发， 叫他们指着 神起誓， 说： "你们决不可把自己的女儿嫁给他们的儿子， 也决不可为儿子或为自己娶他们的女儿。

26 以色列王所罗门不是在这些事上犯了罪吗？在许多国中并没有一个王能比得上他的； 他蒙他的 神所爱， 神立他作全以色列的王， 可是连他也被外族的女子引诱犯罪。

27 难道我们要听从你们， 行这大恶， 娶外族的女子为妻， 对我们 神不忠吗？"

28 大祭司以利亚实的孙子耶何耶大的一个儿子， 是和伦人参巴拉的女婿， 我就驱逐他离开我。

29 "我的 神啊， 求你记住他们， 因为他们玷污了祭司的职分， 也污辱了祭司职分和利未人的约。"

30 这样， 我就洁净了他们， 使他们脱离一切外族人的污秽， 又重新指派祭司和利未人的职责， 各人有自己的工作。

31 我又指派人按时供应木柴和奉献初熟之物。"我的 神啊， 求你记念我， 施恩给我。"