1 I månaden Nisan, i Artasastas tjugonde regeringsår, vid ett tillfälle då vin stod framsatt för konungen, tog jag vinet och gav det åt honom. Och jag hade icke förr visat mig sorgsen inför honom;

2 men nu sade konungen till mig: »Varför ser du så sorgsen ut? Du är ju icke sjuk; du måste hava någon hjärtesorg.» Då blev jag övermåttan häpen.

3 Och jag sade till konungen: »Må konungen leva evinnerligen! Skulle jag icke se sorgsen ut, då den stad där mina fäders gravar äro ligger öde och dess portar äro förtärda av eld?»

4 Konungen sade till mig: »Vad är det då du begär?» Då bad jag en bön till himmelens Gud

5 och sade till konungen: »Om det så täckes konungen, och om du finner behag i din tjänare, så beder jag att du ville låta mig fara till Juda, till den stad där mina fäders gravar äro, på det att jag åter må bygga upp den.»

6 Då frågade konungen mig, allt under det att drottningen satt vid hans sida: »Huru länge kan din resa räcka, och när kan du komma tillbaka?» Då det nu alltså täcktes konungen att låta mig fara, uppgav jag för honom en bestämd tid.

7 Och jag sade till konungen: »Om det så täckes konungen, så må brev givas mig till ståthållarna i landet på andra sidan floden, att de låta mig fara därigenom, till dess jag kommer till Juda,

8 så ock ett brev till Asaf, uppsyningsmannen över den kungliga skogsparken, att han låter mig få virke för att därmed timra upp portarna till borgen som hör till templet, ävensom virke till stadsmuren, så ock till det hus där jag själv skall hava min bostad.» Och konungen beviljade mig detta, eftersom min Guds goda hand var över mig.

9 När jag så kom till ståthållarna i landet på andra sidan floden, gav jag dem konungens brev. Och konungen hade sänt med mig härhövitsmän och ryttare.

10 Men då horoniten Sanballat och Tobia, den ammonitiske tjänstemannen, hörde detta, förtröt det dem högeligen att någon hade kommit för att se Israels barn till godo.

11 När jag sedan hade kommit till Jerusalem och varit där i tre dagar,

12 stod jag upp om natten jämte några få män, utan att hava omtalat för någon människa vad min Gud ingav mig i hjärtat att göra för Jerusalem; och det djur som jag red på var det enda jag hade med mig.

13 Och jag drog om natten ut genom Dalporten fram emot Drakkällan och Dyngporten och besåg Jerusalems murar, huru de voro nedbrutna, och huru dess portar voro förtärda av eld.

14 Och jag drog vidare till Källporten och till Konungsdammen, men där var det icke möjligt för djuret att komma fram med mig.

15 Då begav jag mig uppför dalen om natten och besåg muren och vände sedan åter in genom Dalporten och kom så tillbaka.

16 Och föreståndarna hade icke fått veta vart jag hade gått, och vad jag ville göra, ty jag hade ännu icke omtalat något för judarna, prästerna, ädlingarna, föreståndarna och de övriga, som skulle få med arbetet att göra.

17 Men nu sade jag till dem: »I sen själva i vilken nöd vi äro, huru Jerusalem ligger öde, och huru dess portar äro uppbrända i eld. Välan då, låt oss bygga upp Jerusalems mur, för att vi icke längre må vara till smälek.»

18 Och jag omtalade för dem huru min Guds hand hade varit mig nådig, så ock vad konungen hade lovat mig. Då sade de: »Vi vilja stå upp och bygga.» Och de togo mod till sig för det goda verket.

19 Men när horoniten Sanballat och Tobia, den ammonitiske tjänstemannen, och araben Gesem hörde detta, bespottade de oss och visade förakt för oss; och de sade: »Vad är det I gören? Viljen I sätta eder upp mot konungen?»

20 Då gav jag dem detta svar: »Himmelens Gud skall låta det gå oss väl, och vi, hans tjänare, vilja stå upp och bygga; men I haven ingen del eller rätt eller åminnelse i Jerusalem.»

1 亚达薛西王二十年尼散月， 王面前摆上了酒席， 我拿酒来奉给王。我在他面前素来没有露出愁容。

2 王却问我： "你既然没有病， 为什么面带愁容呢？这没有别的可能， 必是心中愁烦。"我就非常惧怕，

3 对王说： "愿王万岁， 我列祖坟墓所在的城成了荒芜之地， 城门被火焚毁， 我怎能不面带愁容呢？"

4 王问我： "你想要什么呢？"我就向天上的 神祷告，

5 然后对王说： "如果王认为好， 仆人能在你面前蒙恩宠， 就请你差派我往犹大， 到我列祖坟墓所在的城去， 让我重建那城。"

6 那时， 王后坐在王的旁边。王问我： "你的行程需时多久？你什么时候回来？"王既然认为好， 就差派我去， 我也定了一个归期。

7 我又问王： "王若是认为好， 请赐给我诏书， 通知河西那边的省长准我经过， 直至我到达犹大；

8 又赐诏书， 给看守王的园林的亚萨， 吩咐他给我木材， 建造圣殿的营楼大门的横梁， 以及建造城墙和我要入住的房屋。"因为我的 神施恩的手帮助我， 王就赐给我这一切。

9 于是我到了河西那边的省长那里去， 把王的诏书交给他们； 王又派了军长和马兵护送我。

10 和伦人参巴拉和作臣仆的亚扪人多比雅听见有人来到， 要为以色列求利益， 他们就非常恼怒。

11 我到了耶路撒冷， 在那里停留了三天。

12 我在夜间起来， 和几个人一起出去， 我没有告诉任何人我的 神使我定意要为耶路撒冷作的事， 除了我所骑的一头牲口以外， 没有带着别的牲口。

13 我夜间出了谷门， 向着龙泉走去， 到了粪门， 视察耶路撒冷破坏了的城墙和被火焚毁的城门。

14 我又往前走， 到了泉门和王池， 因为地方不够让我骑着牲口过去，

15 我只得在夜间沿溪而上， 视察城墙， 然后转回， 经过谷门， 回到城里。

16 没有一个官长知道我去过什么地方， 作了什么事。我也一直没有告诉犹大人、或祭司、或贵胄、或官长， 或其余作工的人。

17 后来我对他们说： "你们都看见我们遭遇的患难： 耶路撒冷成了荒芜之地， 城门被火焚毁， 你们都来吧！ 让我们重建耶路撒冷的城墙， 免得我们再受凌辱。"

18 我告诉他们， 我的 神施恩的手怎样帮助我， 以及王对我所说的话； 他们就说： "我们要起来建造！ "于是他们奋勇着手作这善工。

19 但和伦人参巴拉和作臣仆的亚扪人多比雅， 以及阿拉伯人基善听见了， 就讥笑我们， 藐视我们， 说： "你们在干什么？你们要背叛王吗？"

20 我回答他们说： "天上的 神必使我们成功； 我们是他的仆人， 我们要起来建造， 但你们在耶路撒冷无分、无权， 无人记念。"