1 När nu Sanballat hörde att vi höllo på att bygga upp muren, vredgades han och blev högeligen förtörnad. Och han bespottade judarna
2 och talade så inför sina bröder och inför Samariens krigsfolk: »Vad är det dessa vanmäktiga judar göra? Skall man låta dem hållas? Skola de få offra? Skola de kanhända i sinom tid fullborda sitt verk? Skola de kunna giva liv åt stenarna i grushögarna, där de ligga förbrända?»
3 Och ammoniten Tobia, som stod bredvid honom sade: »Huru de än bygga, skall dock en räv komma deras stenmur att rämna, blott han hoppar upp på den.»
4 Hör, vår Gud, huru föraktade vi äro. Låt deras smädelser falla tillbaka på deras egna huvuden. Ja, låt dem bliva utplundrade i ett land dit de föras såsom fångar.
5 Överskyl icke deras missgärningar, och låt deras synd icke varda utplånad ur din åsyn, eftersom de hava varit de byggande till förargelse.
6 Och vi byggde på muren, och hela muren blev hopfogad till sin halva höjd; och folket arbetade med gott mod.
7 Men när Sanballat och Tobia och araberna, ammoniterna och asdoditerna hörde att man alltjämt höll på med att laga upp Jerusalems murar, och att rämnorna begynte igentäppas, då blevo de mycket vreda.
8 Och de sammansvuro sig allasammans att gå åstad och angripa Jerusalem och störa folket i deras arbete.
9 Då bådo vi till vår Gud; och vi läto hålla vakt mot dem både dag och natt för att skydda oss mot dem.
10 Men judarna sade: »Bärarnas kraft sviker, och gruset är alltför mycket; vi förmå icke mer att bygga på muren.»
11 Våra ovänner åter sade: »Innan de få veta eller se något, skola vi stå mitt ibland dem och dräpa dem; så skola vi göra slut på arbetet.»
12 När nu de judar som bodde i deras grannskap kommo och från alla håll uppmanade oss, väl tio gånger, att vi skulle draga oss tillbaka till dem,
13 då ställde jag upp folket i de lägsta och mest öppna delarna av staden bakom muren; jag ställde upp dem efter släkter, med sina svärd, spjut och bågar.
14 Och sedan jag hade besett allt, stod jag upp och sade till ädlingarna och föreståndarna och det övriga folket: »Frukten icke för dem; tänken på Herren, den store och fruktansvärde, och striden för edra bröder, edra söner och döttrar, edra hustrur och edra hus.»
15 Sedan våra fiender sålunda hade fått förnimma att saken var oss bekant, och att Gud hade gjort deras råd om intet, kunde vi alla vända tillbaka till muren, var och en till sitt arbete.
16 Från den dagen var ena hälften av mina tjänare sysselsatt med arbetet, under det att andra hälften stod väpnad med sina spjut, sköldar, bågar och pansar, medan furstarna stodo bakom hela Juda hus.
17 De som byggde på muren och de som lassade på och buro bördor gjorde sitt arbete med den ena handen, och med den andra höllo de vapnet.
18 Och de som byggde hade var och en sitt svärd bundet vid sin länd, under det att de byggde; och bredvid mig stod en basunblåsare.
19 Jag hade nämligen sagt till ädlingarna och föreståndarna och det övriga folket: »Arbetet är stort och vidsträckt, och vi äro spridda över muren, långt ifrån varandra.
20 Där I nu hören basunen ljuda, dit skolen I församla eder till oss; vår Gud skall strida för oss.»
21 Så gjorde ock vi vårt arbete, under det att hälften av folket stod väpnad med sina spjut från morgonrodnadens uppgång, till dess att stjärnorna kommo fram.
22 Vid samma tid sade jag ock till folket att var och en med sin tjänare skulle stanna över natten inne i Jerusalem, så att vi om natten kunna hava dem till vakt och om dagen till arbete.
23 Och varken jag eller mina bröder eller mina tjänare eller de som gjorde vakt hos mig lade av kläderna; vapnen höllos av var och en för lika nödvändiga som vatten.
1 当参巴拉听见我们正在重建城墙， 就很忿怒， 非常恼恨， 并且讥讽犹大人。
2 在他的兄弟和撒玛利亚的军队面前， 说： "这些软弱的犹大人在作什么呢？想自己修筑城墙吗？想要献祭吗？想要在一天之内完成吗？想要使废土堆中被火烧过的石头复活吗？"
3 亚扪人多比雅在参巴拉旁边说： "这些人建造的， 只要一只狐狸走上去， 石墙就崩塌。"
4 "我们的 神啊， 求你垂听， 我们被藐视， 求你使他们的毁谤归到他们头上， 使他们在被掳之地成为掠物。
5 不要遮蔽他们的罪孽， 也不要从你面前涂抹他们的罪恶， 因为他们在这些建造的人面前惹你发怒。"
6 这样， 我们重建城墙， 把全部城墙连接起来， 城墙达到一半的高度， 因为众人都全心作工。（本章第1-6节在《马索拉抄本》为3:33-38）
7 当参巴拉、多比雅、阿拉伯人、亚扪人、亚实突人听见耶路撒冷城墙重修工程仍然进行， 已经堵塞城墙的缺口， 就非常忿怒。（本节在《马索拉抄本》为4:1）
8 他们就一同计划阴谋要来攻击耶路撒冷， 制造混乱。
9 所以我们向我们的 神祷告， 又因他们的缘故， 设立守卫， 日夜防备他们。
10 因为有些犹大人说： "搬运的人气力已经衰弱， 但瓦砾仍多， 我们不能再建城墙了！ "
11 同时我们的敌人说： "趁着他们不知道， 还未看见之前， 我们就进入他们中间， 杀死他们， 使那工程停止。"
12 住在他们附近的一些犹大人， 也曾十次前来通知我们说： "他们将从各方上来攻击你们。"（或译： "他们十次从各方来对我们说： ‘你们来到我们这里吧！ ’"本节颇残缺， 意义难确定。）
13 所以我分派众人站岗， 在低洼或高处， 在城墙后隐蔽处或空旷的地方， 叫他们按着家族， 带着刀、枪和弓。
14 我巡视之后， 就起来， 对贵族、官长和其余的人民说： "不要怕他们， 要记得主是伟大可畏的， 要为你们的兄弟、儿女、妻子和你们的家争战。"
15 我们的仇敌既然听见我们知道了这阴谋， 神也破坏了他们的计谋， 就不敢来了。我们全都回到城墙那里， 各人回到原来的工作岗位。
16 从那天起， 我的仆人一半工作， 一半紧握着枪、盾牌、弓和盔甲。众领袖都站在犹大全家的后面。
17 那些在城墙建造城墙， 搬运重物的， 都是一只手作工， 一只手紧握兵器。
18 建造的人， 都腰间佩着刀来建造； 吹号角的人在我旁边。
19 我对贵族、官长和其余的人民说： "这工程浩大， 范围广阔； 我们在城墙上彼此相隔很远。
20 所以你们无论在什么地方， 一听见号角声， 就要集合到我们那里来。我们的 神必为我们争战。"
21 我们就这样作工； 一半人紧握着枪， 从黎明直到星宿出现的时候。
22 那时， 我又对众人说： "各人和他的仆人都要在耶路撒冷城中过夜， 这样他们可以在夜间作我们的守卫， 日间工作。"
23 这样， 我与我的兄弟、我的仆人和跟随我的人， 都不脱衣服， 各人时常右手拿着自己的兵器（原文残缺， 传统有译作"各人只有在沐浴时才脱衣服"， 或"各人打水的时候， 都手里拿着自己的兵器"）。