1 Och männen av folket med sina hustrur hovo upp ett stort rop mot sina judiska bröder.

2 Några sade: »Vi med våra söner och döttrar äro många; låt oss få säd, så att vi hava att äta och kunna bliva vid liv.»

3 Och några sade: »Våra åkrar, vingårdar och hus måste vi pantsätta; låt oss få säd till att stilla vår hunger.»

4 Och andra sade: »Vi hava måst låna penningar på våra åkrar och vingårdar till skatten åt konungen.

5 Nu äro ju våra kroppar lika goda som våra bröders kroppar, och våra barn lika goda som deras barn; men ändå måste vi giva våra söner och döttrar i träldom, ja, några av våra döttrar hava redan blivit givna i träldom, utan att vi förmå göra något därvid, eftersom våra åkrar och vingårdar äro i andras händer.»

6 När jag nu hörde deras rop och hörde dessa ord, blev jag mycket vred.

7 Och sedan jag hade gått till råds med mig själv, förebrådde jag ädlingarna och föreståndarna och sade till dem: »Det är ocker I bedriven mot varandra.» Därefter sammankallade jag en stor folkförsamling emot dem.

8 Och jag sade till dem: »Vi hava efter förmåga friköpt våra judiska bröder som voro sålda åt hedningarna. Skolen nu I sälja edra bröder? Skola de behöva sälja sig åt oss?» Då tego de och hade intet att svara.

9 Och jag sade: »Vad I gören är icke rätt. I borden ju vandra i vår Guds fruktan, så att våra fiender, hedningarna, ej finge orsak att smäda oss.

10 Också jag och mina bröder och mina tjänare hava penningar och säd att fordra av dem; låt oss nu avstå från vår fordran.

11 Given dem redan i dag tillbaka deras åkrar, vingårdar, olivplanteringar och hus, och skänken efter den ränta på penningarna, på säden, på vinet och oljan, som I haven att fordra av dem.»

12 De svarade: »Vi vilja giva det tillbaka och icke utkräva något av dem; vi vilja göra såsom du har sagt.» Och jag tog en ed av dem, sedan jag hade tillkallat prästerna, att de skulle göra så.

13 Därjämte skakade jag fånget på min mantel och sade: »Var och en som icke håller detta sitt ord, honom må Gud så skaka bort ifrån hans hus och hans gods; ja, varde han så utskakad och tom på allt.» Och hela församlingen sade: »Amen», och lovade HERREN. Därefter gjorde folket såsom det var sagt.

14 Ytterligare är att nämna att från den dag då jag förordnades att vara ståthållare över dem i Juda land, alltså från Artasastas tjugonde regeringsår ända till hans trettioandra, tolv hela år, varken jag eller mina bröder åto av ståthållarkosten.

15 De förra ståthållarna, de som hade varit före mig, hade betungat folket och tagit av dem mat och vin till ett värde av mer än fyrtio siklar silver, och jämväl deras tjänare hade förfarit hårt mot folket. Men så gjorde icke jag, ty jag fruktade Gud.

16 Dessutom höll jag i att arbeta på muren, och ingen åker köpte vi oss; och alla mina tjänare voro församlade vid arbetet där.

17 Och av judarna och deras föreståndare åto ett hundra femtio man vid mitt bord, förutom dem som kommo till oss ifrån folken runt omkring oss.

18 Och vad som tillreddes för var dag, nämligen en oxe och sex utsökta får, förutom fåglar, det tillreddes på min bekostnad; och var tionde dag anskaffades mycket vin av alla slag. Men likväl krävde jag icke ut ståthållarkosten, eftersom arbetet tyngde så svårt på folket.

19 Tänk, min Gud, på allt vad jag har gjort för detta folk, och räkna mig det till godo!

1 那时， 民众和他们的妻子大声呼冤， 控告自己的同胞犹大人。

2 有些人说： "我们和儿女人口众多， 给我们五谷糊口， 可以存活。"

3 有些人说： "我们抵押了自己的田地、葡萄园和房屋， 为要在饥荒中买到五谷。"

4 有些人说： "我们为了要借钱向王纳税， 只好抵押了我们的田地和葡萄园。

5 虽然我们的身体与我们同胞的身体一样， 我们的儿女与他们的儿女也相同， 可是我们却要强迫自己的儿女去作仆婢， 而且我们的女儿有些已经作了奴婢， 我们却无能为力， 因为我们的田地和葡萄园已经属于别人了。"

6 我听见他们的哀叫和所讲的这些事， 就十分忿怒。

7 我心中筹算一番以后， 就谴责贵族和官长， 对他们说： "你们各人向自己的同胞贷款， 竟然索取高利！ "于是我召开大会攻击他们。

8 我对他们说： "我们已尽了我们的能力， 把那些卖了给外族人的同胞犹大人买赎回来， 而你们还想要出卖你们的同胞， 好让我们再把他们买回来吗？"他们都默不作声， 无话可说。

9 我又说： "你们这事作得不对。你们岂不应怀着敬畏我们 神的心行事为人， 免遭我们的仇敌外族人的毁谤吗？

10 现在我和我的兄弟， 以及我的仆人要把银钱和五谷借给他们。让我们大家都放弃放债取利吧！

11 请你们今天就把他们的田地、葡萄园、橄榄园、房屋， 以及你们向他们索取的利息： 百分之一的利钱、五谷、新酒和新油， 都归还给他们。"

12 他们就说： "我们必定归还， 不再向他们要求利息了， 你怎么说， 我们愿意照着你说的去行。"我就把祭司们召了来， 叫众人起誓必照着这话去行。

13 我抖着胸前的衣襟说： "不履行这话的， 愿 神也是这样抖他离开他的家和产业， 直到抖空。"全体会众都说： "阿们！ "又赞美耶和华。众人都照着这话去行。

14 自从我奉命在犹大地作他们省长的日子以来， 就是从亚达薛西王二十年， 直到三十二年， 共十二年， 我和我的兄弟都没有吃过省长的俸禄。

15 在我们以先的前任省长， 重压人民， 每日都向他们索取粮食和酒， 以及四百五十六克银子。连他们的仆人也辖制人民， 但我因为敬畏 神， 就不这样行。

16 我坚持只重修城墙的工程； 所以我们不购置田产， 我所有的仆人也都聚集在那里工作。

17 在我桌上吃饭的， 有一百五十个犹大人和官长， 还有那些从我们四围外族来到我们这里的人；

18 每天预备牛一头、肥羊六只， 又为我预备一些飞禽； 每十天供应大量各类的酒。虽然这样， 我仍然没有索取省长的俸禄， 因为这些人服役已经负担沉重。

19 "我的 神啊， 求你记念我， 记念我为这人民所作的一切事， 施恩给我。"