1 Men på tjugufjärde dagen i samma månad församlade sig Israels barn och höllo fasta och klädde sig i sorgdräkt och strödde jord på sina huvuden.

2 Och de som voro av Israels släkt avskilde sig från alla främlingar och trädde så fram och bekände sina synder och sina fäders missgärningar.

3 Och de stodo upp, var och en på sin plats, och man föreläste ur HERRENS, deras Guds, lagbok under en fjärdedel av dagen; och under en annan fjärdedel bekände de sina synder och tillbådo HERREN, sin Gud.

4 Och Jesua och Bani, Kadmiel, Sebanja, Bunni, Serebja, Bani och Kenani trädde upp på leviternas upphöjning och ropade med hög röst till HERREN, sin Gud.

5 Och leviterna Jesua och Kadmiel, Bani, Hasabneja, Serebja, Hodia, Sebanja och Petaja sade: »Stån upp och loven HERREN, eder Gud, från evighet till evighet. Ja, lovat vare ditt härliga namn, som är upphöjt över allt lov och pris.

6 Du allena är HERREN. Du har gjort himlarna och himlarnas himmel och hela deras härskara, jorden och allt vad därpå är, haven och allt vad som är i dem, och det är du som behåller det allt vid liv; och himmelens härskara tillbeder dig.

7 Du är HERREN Gud, som utvalde Abram och förde honom ut från det kaldeiska Ur och gav honom namnet Abraham.

8 Och du fann hans hjärta fast i tron inför dig, och du slöt med honom det förbundet att du skulle giva åt hans säd kananéernas, hetiternas, amoréernas, perisséernas, jebuséernas och girgaséernas land, ja, giva det åt dem; och du uppfyllde dina ord, ty du är rättfärdig.

9 Och du såg till våra fäders betryck i Egypten och hörde deras rop vid Röda havet.

10 Du gjorde tecken och under på Farao och på alla hans tjänare och på allt folket i hans land; ty du förnam att dessa handlade övermodigt mot dem, och du gjorde dig ett namn, som är detsamma än i dag.

11 Havet klöv du itu för dem, så att de gingo mitt igenom havet på torr mark; men deras förföljare lät du sjunka i djupet såsom stenar, i väldiga vatten.

12 Du ledde dem om dagen med en molnstod, och om natten med en eldstod, för att lysa dem på den väg de skulle gå.

13 Och du steg ned på berget Sinai och talade till dem från himmelen och gav dem rättfärdiga rätter och riktiga lagar, goda stadgar och bud.

14 Du gav dem kunskap om din heliga sabbat och gav dem bud och stadgar och lag genom din tjänare Mose.

15 Och du gav dem bröd från himmelen, när de hungrade, och lät vatten komma ut ur klippan, när de törstade; och du tillsade dem att gå och taga i besittning det land som du med upplyft hand hade lovat giva åt dem.

16 Men våra fäder, de voro övermodiga; de voro hårdnackade, så att de icke hörde på dina bud.

17 De ville icke höra och tänkte icke på de under som du hade gjort med dem, utan voro hårdnackade och valde i sin gensträvighet en anförare, för att vända tillbaka till sin träldom. Men du är en förlåtande Gud, nådig och barmhärtig, långmodig och stor i mildhet; och du övergav dem icke.

18 Nej, fastän de gjorde åt sig en gjuten kalv och sade: 'Detta är din Gud, han som har fört dig upp ur Egypten', och fastän de gjorde sig skyldiga till stora hädelser,

19 så övergav du dem likväl icke i öknen, efter din stora barmhärtighet. Molnstoden vek om dagen icke ifrån dem, utan ledde dem på vägen, ej heller eldstoden om natten, utan lyste dem på den väg de skulle gå.

20 Din gode Ande sände du att undervisa dem, och ditt manna förvägrade du icke deras mun, och vatten gav du dem, när de törstade.

21 I fyrtio år försörjde du dem i öknen, så att intet fattades dem; deras kläder blevo icke utslitna, och deras fötter svullnade icke.

22 Och du gav dem riken och folk och utskiftade lotter åt dem på skilda håll; och de intogo Sihons land, det land som tillhörde konungen i Hesbon, och det land som tillhörde Og, konungen i Basan

23 Och du lät deras barn bliva talrika såsom stjärnorna på himmelen, och förde dem in i det land varom du hade sagt till deras fäder att de skulle komma dit och taga det i besittning.

24 Så kommo då barnen och togo landet i besittning, och du kuvade för dem landets inbyggare, kananéerna, och gav dessa i deras hand, både konungarna och folken där i landet, så att de gjorde med dem vad de ville.

25 Och de intogo befästa städer och ett bördigt land och kommo i besittning av hus, fulla med allt gott, och av uthuggna brunnar, vingårdar, olivplanteringar och fruktträd i myckenhet; och de åto och blevo mätta och feta och gjorde sig glada dagar av ditt myckna goda.

26 Men de blevo gensträviga och satte sig upp mot dig och kastade din lag bakom sin rygg och dräpte dina profeter, som varnade dem och ville omvända dem till dig; och de gjorde sig skyldiga till stora hädelser.

27 Då gav du dem i deras ovänners hand, så att dessa förtryckte dem; men när de i sin nöds tid ropade till dig, hörde du det från himmelen, och efter din stora barmhärtighet gav du dem frälsare, som frälste dem ur deras ovänners hand.

28 När de så kommo till ro, gjorde de åter vad ont var inför dig. Då överlämnade du dem i deras fienders hand, så att dessa fingo råda över dem; men när de åter ropade till dig, då hörde du det från himmelen och räddade dem efter din barmhärtighet, många gånger.

29 Och du varnade dem och ville omvända dem till din lag; men de voro övermodiga och hörde icke på dina bud, utan syndade mot dina rätter, om vilka det gäller att den människa som gör efter dem får leva genom dem; de spjärnade emot i gensträvighet och voro hårdnackade och ville icke höra.

30 Du hade fördrag med dem i många år och varnade dem med din Ande genom dina profeter, men de lyssnade icke därtill; då gav du dem i de främmande folkens hand.

31 Men i din stora barmhärtighet gjorde du icke alldeles ände på dem och övergav dem icke; ty du är en nådig och barmhärtig Gud.

32 Och nu, vår Gud, du store, väldige och fruktansvärde Gud, du som håller förbund och bevarar nåd, nu må du icke akta för ringa all den vedermöda som har träffat oss, våra konungar, våra furstar, våra präster, våra fäder och hela ditt folk, ifrån de assyriska konungarnas dagar ända till denna dag.

33 Nej, du är rättfärdig vid allt det som har kommit över oss; ty du har visat dig trofast, men vi hava varit ogudaktiga.

34 Och våra konungar, våra furstar, våra präster och våra fäder hava icke gjort efter din lag och icke aktat på dina bud och på de varningar som du har låtit komma till dem.

35 Och fastän de sutto i sitt eget rike i det myckna goda som du hade givit dem, och i det rymliga och bördiga land som du hade upplåtit för dem, hava de ändå icke tjänat dig och icke omvänt sig från sina onda gärningar.

36 Se, vi äro nu andras tjänare; i det land som du gav åt våra fäder, för att de skulle äta dess frukt och dess goda, just där äro vi andras tjänare,

37 och sin rika avkastning giver det åt de konungar som du för våra synders skull har satt över oss. Och de råda över våra kroppar och vår boskap såsom de vilja, och vi äro i stor nöd.» Nehemja, 10 Kapitlet Förbundets förnyelse och innehåll.

38 På grund av allt detta slöto vi ett fast förbund och uppsatte det skriftligen; och på skrivelsen, som försågs med sigill, stodo våra furstars, våra leviters och våra prästers namn.

1 这月二十四日， 以色列人聚集， 一同禁食， 身穿麻衣， 头上蒙灰。

2 以色列的后裔跟所有外族人分离， 然后站立， 承认自己的罪过和他们列祖的罪孽。

3 那天四分之一的时间， 他们站在自己的地方， 宣读耶和华他们的 神的律法书； 另外四分之一的时间， 他们认罪和敬拜耶和华他们的 神。

4 耶书亚、巴尼、甲篾、示巴尼、布尼、示利比、巴尼和基拿尼， 站立在利未人的台阶上， 向耶和华他们的 神大声哀求。

5 利未人耶书亚、甲篾、巴尼、哈沙尼、示利比、荷第雅、示巴尼和毗他希雅说： "你们要起立， 称颂耶和华你们的 神， 直到永永远远。""耶和华啊， 你荣耀的名是应当称颂的； 愿你的名被尊崇， 超过一切称颂和赞美。

6 你， 唯独你是耶和华， 你造了天， 天上的天和天军， 地和地上的万物， 海和海中的万物， 你使这一切生存， 天军也都敬拜你。

7 你是耶和华 神， 你拣选亚伯兰， 带领他出了迦勒底的吾珥， 改他的名字为亚伯拉罕。

8 你见他在你面前心里诚实可靠， 就与他立约， 要把迦南人、赫人、亚摩利人、比利洗人、耶布斯人和革迦撒人之地， 赐给他的后裔； 你履行了你的诺言， 因为你是公义的。

9 你看见我们的列祖在埃及所受的困苦， 垂听他们在红海的哀求，

10 因为你知道埃及人怎样狂妄自大地对待他们， 所以就对法老和他的一切臣仆， 以及他国中所有的人民， 施行神迹奇事， 为你自己建立了至今仍存的名声。

11 你又在我们的列祖面前把海分开， 使他们在海中的干地上走过去； 把追赶他们的人丢在深处， 好像石头拋进怒海之中。

12 日间你用云柱引导他们， 夜间用火柱光照他们要行的路。

13 你降临西奈山上， 从天上与他们说话， 赐给他们正直的典章、真实的律法、美好的条例与诫命。

14 你使他们认识你的圣安息， 借你仆人摩西向他们颁布诫命、条例和律法。

15 你从天上赐下粮食， 给他们充饥， 吩咐水从磐石流出来给他们解渴； 你又吩咐他们进去占领， 你举手起誓要赐给他们的那地。

16 但是我们的列祖狂妄自大， 硬着颈项， 不听从你的命令。

17 他们拒绝听从， 也不记念你在他们中间所行的奇事， 硬着颈项， 存心悖逆， 自立首领， 要回到他们为奴之地去。但你是乐意饶恕的 神， 你有恩典， 有怜悯， 不轻易发怒， 并有丰盛的慈爱， 所以你没有撇弃他们。

18 他们更为自己铸造了一头牛犊， 说： ‘这就是把你们从埃及领上来的神！ ’他们犯了亵渎大罪，

19 你还是因着你丰盛的怜悯， 没有把他们撇弃在旷野； 日间云柱没有离开他们， 仍然在路上引导他们； 夜间火柱也没有离开他们， 还是光照他们要行的路。

20 你赐下良善的灵教导他们； 你没有留住吗哪不给他们吃； 你给他们水解渴。

21 在旷野四十年， 你供养他们， 他们毫无缺乏， 衣服没有穿破， 他们的脚也没有肿痛。

22 你把列国和万民赐给他们， 你把列国分给他们作疆界， 他们就获得西宏之地， 希实本王之地和巴珊王噩之地。

23 你使他们的子孙众多， 像天上的星星那么多； 你把他们带进你应许他们的列祖要进去得为业的那地。

24 于是他们的子孙进去， 获得那地； 你使那地的迦南居民向他们屈服， 又把迦南众王和那地的各民族， 都交在以色列人手里， 以色列人可以随意对待他们。

25 他们夺取了坚固的城、肥沃的土地， 获得了满载各样财宝的房屋、挖好的水井、葡萄园、橄榄园和很多果树； 他们吃得饱足， 身体发胖， 因你的大恩生活安逸快乐。

26 "可是他们竟悖逆， 背叛你， 把你的律法丢在背后， 杀害那些控告他们， 要他们归向你的先知， 犯了亵渎的大罪。

27 所以你把他们交在敌人的手中， 好让他们受困苦； 他们受困苦的时候， 就向你呼求， 你就从天上垂听， 按着你丰盛的怜悯， 赐给他们拯救者， 拯救他们脱离敌人的手。

28 但他们得享安宁以后， 又在你面前行恶， 你就撇弃他们在仇敌的手中， 让仇敌管辖他们； 然而他们回转过来， 向你哀求， 你就从天上垂听， 按着丰盛的怜悯， 一次又一次拯救他们。

29 你警告他们， 要他们转向你的律法； 但他们狂妄自大， 不听从你的诫命， 犯罪干犯你的典章。人应遵行这些典章， 按照它们生活， 他们却固执地扭转肩头， 硬着颈项， 不肯听从。

30 你多年容忍他们， 你的灵借着你的众先知劝戒他们， 他们还是不侧耳而听， 所以你把他们交在各地的民族手中。

31 然而因你丰富的怜悯， 你不把他们灭尽， 也不撇弃他们， 因为你是有恩典有怜悯的 神。

32 "我们的 神啊， 你是至大、全能、至可畏、守约施慈爱的 神， 现在求你不要把我们、我们的君王和领袖、我们的祭司和先知、我们的列祖和你的众民， 从亚述列王的日子直到今日所遭遇的一切苦难， 看为小事。

33 在一切临到我们身上的事上， 你都是公义的； 因为你所行的是信实的， 我们所行的是邪恶的。

34 我们的君王和领袖， 我们的祭司和列祖， 都没有遵行你的律法， 也没有留心听从你的诫命和你向他们郑重的警告。

35 他们在本国中， 享受你赐给他们的大福， 在你摆在他们面前这广大肥沃的地上， 却不事奉你， 不转离他们的恶行。

36 我们今天竟成了奴仆！ 就是在你赐给我们列祖享用其上果实和美物之地， 我们竟在这地上作了奴仆！

37 这地丰富的出产都归给列王， 就是你因我们的罪派来管辖我们的； 他们也随意管辖我们的身体和我们的牲畜； 我们遭遇大患难。

38 现在由于这一切事， 我们立下确实的约， 写在文件上； 我们的领袖、利未人和祭司， 都在上面盖了印。"（本节在《马索拉抄本》为10:1）