1 Då begynte hela menigheten ropa och skria, och folket grät den natten.

2 Och alla Israels barn knorrade emot Mose och Aron, och hela menigheten sade till dem: »O att vi hade fått dö i Egyptens land, eller att vi hade fått dö här i öknen!

3 Varför vill då HERREN föra oss in i detta andra land, där vi måste falla för svärd, och där våra hustrur och barn skola bliva fiendens byte? Det vore förvisso bättre för oss att vända tillbaka till Egypten.»

4 Och de sade till varandra: »Låt oss välja en anförare och vända tillbaka till Egypten.»

5 Då föllo Mose och Aron ned på sina ansikten inför Israels barns hela församlade menighet.

6 Och Josua, Nuns son, och Kaleb, Jefunnes son, vilka voro bland dem som hade bespejat landet, revo sönder sina kläder

7 och sade till Israels barns hela menighet: »Det land som vi hava genomvandrat och bespejat är ett övermåttan gott land.

8 Om HERREN har behag till oss, så skall han föra oss in i det landet och giva det åt oss -- ett land som flyter av mjölk och honung.

9 Allenast mån I icke sätta eder upp mot HERREN; och för folket i landet mån I icke frukta, ty de skola bliva såsom en munsbit för oss. Deras beskärm har vikit ifrån dem, men med oss är HERREN; frukten icke för dem.»

10 Men hela menigheten ropade att man skulle stena dem. Då visade sig HERRENS härlighet i uppenbarelsetältet för alla Israels barn.

11 Och HERREN sade till Mose: »Huru länge skall detta folk förakta mig, och huru länge skola de framhärda i att icke vilja tro på mig, oaktat alla de tecken jag har gjort bland dem?

12 Jag skall slå dem med pest och förgöra dem, men dig vill jag göra till ett folk, större och mäktigare än detta.»

13 Mose sade till HERREN: »Egyptierna hava ju förnummit att du med din kraft har fört detta folk ut ifrån dem hitupp,

14 och de hava omtalat det för inbyggarna här i landet, så att de hava fått höra att du är HERREN mitt ibland detta folk, att du, HERRE, visar dig för dem ansikte mot ansikte, att din molnsky står över dem, och att du går framför dem i en molnstod om dagen och i en eldstod om natten.

15 Om du nu dödade detta folk, alla tillsammans, då skulle hedningarna, som finge höra detta berättas om dig, säga så:

16 'Därför att HERREN icke förmådde föra detta folk in i det land som han med ed hade lovat åt dem, därför har han slaktat dem i öknen.'

17 Nej, må nu Herrens kraft bevisa sig stor, såsom du har talat och sagt:

18 'HERREN är långmodig och stor i mildhet, han förlåter missgärning och överträdelse, fastän han icke låter någon bliva ostraffad, utan hemsöker fädernas missgärning på barn och efterkommande i tredje och fjärde led.'

19 Så tillgiv nu detta folk dess missgärning, enligt din stora nåd, såsom du har låtit din förlåtelse följa detta folk allt ifrån Egypten och ända hit.»

20 Då sade HERREN: »Jag vill tillgiva dem efter din bön.

21 Men så sant jag lever, och så sant hela jorden skall bliva full av HERRENS härlighet:

22 av alla de män som hava sett min härlighet och de tecken jag har gjort i Egypten och i öknen, och som dock nu tio gånger hava frestat mig och icke velat höra min röst,

23 av dem skall ingen få se det land som jag med ed har lovat åt deras fäder; ingen av dem som hava föraktat mig skall få se det.

24 Men eftersom i min tjänare Kaleb är en annan ande, så att han i allt har efterföljt mig, därför vill jag låta honom komma in i det land där han nu har varit, och hans avkomlingar skola besitta det.

25 Men då nu amalekiterna och kananéerna bo i dalbygden, så vänden eder i morgon åt annat håll bryten upp och tagen vägen mot öknen, åt Röda havet till.»

26 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:

27 »Huru länge skall denna onda menighet fortfara att knorra mot mig? Ty jag har hört huru Israels barn knorra mot mig.

28 Säg nu till dem: 'Så sant jag lever, säger HERREN, jag skall göra med eder såsom I själva haven sagt inför mig.

29 Här i öknen skola edra döda kroppar bliva liggande; så skall det gå eder alla, så många I ären som haren blivit inmönstrade, alla som äro tjugu år gamla eller därutöver, eftersom I haven knorrat mot mig.

30 Sannerligen, ingen av eder skall komma in i det land som jag med upplyft hand har lovat giva eder till boning, ingen förutom Kaleb, Jefunnes son, och Josua, Nuns son.

31 Men edra barn, om vilka I saden att de skulle bliva fiendens byte? dem skall jag låta komma ditin, och de skola lära känna det land som I haven föraktat.

32 I själva däremot -- edra döda kroppar skola bliva liggande här i öknen.

33 Och edra barn skola draga omkring såsom herdar i öknen i fyrtio år, och skola bära på bördan av eder trolösa avfällighet, till dess att edra döda kroppar hava förgåtts i öknen.

34 Såsom I under fyrtio dagar haven bespejat landet, så skolen I under fyrtio år -- ett år för var dag -- komma att bära på edra missgärningar; I skolen då förnimma vad det är att jag tager min hand ifrån eder.'

35 Jag, HERREN, talar; jag skall förvisso göra så med hela denna onda menighet, som har rotat sig samman mot mig; här i öknen skola de förgås, här skola de dö.»

36 Och de män som Mose hade sänt åstad för att bespeja landet, och som vid sin återkomst hade förlett hela menigheten att knorra mot honom, därigenom att de talade illa om landet,

37 dessa män som hade talat illa om landet träffades nu av döden genom en hemsökelse, inför HERRENS ansikte.

38 Av de män som hade gått åstad för att bespeja landet blevo dock Josua, Nuns son, och Kaleb, Jefunnes son, vid liv.

39 Och Mose talade detta till alla Israels barn. Då blev folket mycket sorgset.

40 Och de stodo upp bittida följande morgon för att draga åstad upp mot den övre bergsbygden; och de sade: »Se, här äro vi; vi vilja nu draga upp till det land som HERREN har talat om; ty vi hava syndat.»

41 Men Mose sade: »Varför viljen I så överträda HERRENS befallning? Det kan ju icke lyckas väl.

42 HERREN är icke med bland eder; dragen därför icke ditupp, på det att I icke mån bliva slagna av edra fiender.

43 Ty amalekiterna och kananéerna skola där möta eder, och I skolen falla för svärd; I haven ju vänt eder bort ifrån HERREN, och HERREN skall därför icke vara med eder.»

44 Likväl drogo de i sitt övermod upp mot den övre bergsbygden; men HERRENS förbundsark och Mose lämnade icke lägret.

45 Då kommo amalekiterna och kananéerna, som bodde där i bergsbygden, ned och slogo dem och förskingrade dem och drevo dem ända till Horma.

1 当时， 全体会众大声喧嚷； 那夜众民都哭号。

2 以色列人向摩西和亚伦发怨言； 全体会众都对他们说： "但愿我们早死在埃及地， 或死在这旷野。

3 耶和华为什么把我们领到这地来， 死在刀剑之下呢？我们的妻子和孩子要被掳掠。我们回埃及去， 岂不更好吗？"

4 于是他们彼此说： "我们另立一个首领， 回埃及去吧。"

5 摩西和亚伦就俯伏在以色列全体会众面前。

6 窥探那地的人中， 有嫩的儿子约书亚和耶孚尼的儿子迦勒； 他们撕裂衣服，

7 对以色列全体会众说： "我们去窥探的那地， 是十分美好的地方。

8 耶和华若是喜悦我们， 就必把我们领进那地， 把那地赐给我们， 那地原是流奶与蜜的地。

9 只要你们不背叛耶和华， 就不必怕那地的人， 因为他们是我们的食物； 荫庇他们的， 已经离开他们了， 耶和华却与我们同在； 不要怕他们。"

10 全体会众都说要用石头打死他们二人。这时， 耶和华的荣光在会幕中向以色列众人显现。

11 耶和华对摩西说： "这民藐视我要到几时呢？我虽然在他们中间行了这些神迹， 他们还是不信我要到几时呢？

12 我要用瘟疫击杀他们， 除灭他们； 我要使你成为大国， 比他们还强。"

13 摩西对耶和华说： "这样埃及人必听见这事， 因为你曾用大能， 把这民从他们中间领上来；

14 埃及人也必告诉那地的居民。那地的居民也曾听见你耶和华是在这人民中间， 你耶和华曾面对面的向人显现， 你的云彩常停在他们上面； 日间你在云柱中， 夜间你在火柱中， 走在他们前面。

15 现在如果你把这人民杀死， 像杀死一人， 那些听见你名声的万国就必议论说：

16 ‘因为耶和华不能把这民领进他向他们起誓应许的地， 所以在旷野把他们杀了。’

17 现在求主大发能力， 照着你说过的话：

18 ‘耶和华不轻易发怒， 且有丰盛的慈爱； 他赦免罪孽和过犯； 绝不以有罪的为无罪， 必追讨罪孽， 自父到子， 直到三四代。’

19 求你照着你的大慈爱， 饶恕这人民的罪孽， 好像你从埃及直到现在， 常赦免这人民一样。"

20 耶和华说： "我就照着你的话， 赦免他们；

21 但是， 我指着我的永生起誓， 全地要被耶和华的荣耀充满。

22 这些见过我的荣耀， 和我在埃及与旷野所行的神迹的人， 仍然试探了我这十次， 不听从我的话；

23 他们决不得看见我向他们的祖宗起誓应许之地； 藐视我的， 一个也不能看见那地。

24 但是我的仆人迦勒， 因他另有一个心志， 专心跟从我， 我必把他领进他去过的那地； 他的子孙也必得着那地为业。

25 现在亚玛力人和迦南人住在山谷中， 明天你们要回转， 从到红海路上， 起行到旷野去。"

26 耶和华吩咐摩西和亚伦说：

27 "这恶会众向我发怨言要到几时呢？以色列人向我所发的怨言， 我都听见了。

28 你要对他们说： ‘耶和华说， 我指着我的永生起誓， 我必照着你们所说给我听的， 对待你们：

29 你们的尸体必倒在这旷野； 你们中间被数点过的， 就是按着你们的数目， 从二十岁以上， 向我发过怨言的，

30 都不得进入我起誓给你们居住的那地； 只有耶孚尼的儿子迦勒和嫩的儿子约书亚才可以进去。

31 但是你们的孩子， 就是你们所说他们必被掳掠的， 我要把他们领进去， 他们必得着你们厌弃的那地。

32 至于你们， 你们的尸体必倒在这旷野。

33 你们的儿女必在旷野飘流四十年， 担当你们背信之罪， 直到你们的尸体在旷野都灭尽了。

34 照着你们窥探那地的日数共四十天， 一天算一年， 你们要担当罪孽四十年， 你们就知道我为什么与你们作对。’

35 我耶和华已经说了， 我必要这样对待这聚集反抗我的恶会众； 他们要在这旷野灭尽， 在这里死亡。"

36 摩西派去窥探那地的人回来， 因为带回有关那地的恶信， 以致全体会众都向摩西发怨言，

37 这些带回有关那地的恶信的人， 都遭受瘟疫死在耶和华面前。

38 只有嫩的儿子约书亚和耶孚尼的儿子迦勒， 仍然活着。

39 摩西把这些话告诉以色列众人， 他们就非常悲哀。

40 他们清早起来， 上山顶去， 说： "我们在这里； 我们要上耶和华应许的地方去， 因为我们犯了罪。"

41 摩西说： "你们为什么又违背耶和华的命令呢？这事必不能成功。

42 你们不要上去， 因为耶和华不在你们中间， 免得你们在仇敌面前被杀败。

43 因为亚玛力人和迦南人都在那里， 在你们面前， 你们必倒在刀下； 因为你们转离不跟随耶和华， 耶和华不与你们同在。"

44 他们却擅自上山顶去， 但是耶和华的约柜和摩西并没有离开营地。

45 于是， 亚玛力人和住在那山上的迦南人就下来， 击杀他们， 粉碎他们， 直到何珥玛。