1 Och HERREN talade till Mose på Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko, och sade:

2 Bjud Israels barn att de av de arvslotter de få till besittning skola åt leviterna giva städer att bo i; utmarker runt omkring dessa städer skolen I ock giva åt leviterna.

3 Städerna skola de själva hava att bo i, men de tillhörande utmarkerna skola vara för deras dragare och deras boskap och alla deras övriga djur.

4 Och städernas utmarker, som I skolen giva åt leviterna, skola sträcka sig tusen alnar från stadsmuren utåt på alla sidor.

5 Och utanför staden skolen I mäta upp på östra sidan två tusen alnar, på västra sidan två tusen alnar, på södra sidan två tusen alnar och på norra sidan två tusen alnar, med staden i mitten. Detta skola de få såsom utmarker till sina städer.

6 Och de städer som I given åt leviterna skola först och främst vara de sex fristäderna, vilka I skolen giva till det ändamålet att en dråpare må kunna fly till dem; vidare skolen I jämte dessa städer giva dem fyrtiotvå andra,

7 så att de städer som I given åt leviterna tillsammans utgöra fyrtioåtta städer, med tillhörande utmarker.

8 Och av dessa städer, som I skolen giva av Israels barns besittningsområde, skolen I taga flera ur den stam som är större, och färre ur den som är mindre. Var stam skall åt leviterna giva ett antal av sina städer, som svarar mot den arvedel han själv har fått.

9 Och HERREN talade till Mose och sade:

10 Tala till Israels barn och säg till dem: När I haven gått över Jordan, in i Kanaans land,

11 skolen I utse åt eder vissa städer, som I skolen hava till fristäder, till vilka en dråpare som ouppsåtligen har dödat någon må kunna fly.

12 Och dessa städer skolen I hava såsom tillflyktsorter undan blodshämnaren, så att dråparen slipper dö, förrän han har stått till rätta inför menigheten.

13 Och de städer som I skolen giva till fristäder skola vara sex.

14 Tre av städerna skolen I giva på andra sidan Jordan, och de tre övriga städerna skolen I giva i själva Kanaans land;

15 dessa skola vara fristäder. Israels barn, såväl som främlingen och inhysesmannen som bor ibland dem skola hava dessa sex städer såsom tillflyktsorter, till vilka var och er som ouppsåtligen har dödat någon må kunna fly.

16 Men om någon slår en annan till döds med ett föremål av järn, så är han en sannskyldig dråpare; en sådan skall straffas med döden.

17 Likaledes, om någon i sin hand har en sten med vilken ett dråpslag kan givas, och han därmed slår en annan till döds, så är han en sannskyldig dråpare; en sådan skall straffas med döden.

18 Eller om någon i sin hand har ett föremål av trä varmed ett dråpslag kan givas, och han därmed slår en annan till döds, så är han en sannskyldig dråpare; en sådan skall straffas med döden.

19 Blodshämnaren må döda den dråparen; varhelst han träffar på honom må han döda honom.

20 Likaledes om någon av hat stöter till en annan, eller med berått mod kastar något på honom; så att han dör,

21 eller av fiendskap slår honom till döds med handen, då skall den som gav slaget straffas med döden, ty han är en sannskyldig dråpare; blodshämnaren må döda den dråparen, varhelst han träffar på honom

22 Men om någon av våda, utan fiendskap, stöter till en annan, eller utan berått mod kastar på honom något föremål, vad det vara må;

23 eller om han, utan att se honom, med någon sten varmed dråpslag kan givas träffar honom, så att han dör, och detta utan att han var hans fiende eller hade för avsikt att skada honom,

24 då skall menigheten döma mellan den som gav slaget och blodshämnaren, enligt här givna föreskrifter.

25 Och menigheten skall rädda dråparen ur blodshämnarens hand, och menigheten skall låta honom vända tillbaka till fristaden dit han hade flytt, och där skall han stanna kvar, till dess den med helig olja smorde översteprästen dör.

26 Men om dråparen går utom området för den fristad dit han har flytt,

27 och blodshämnaren då, när han träffar på honom utom hans fristads område, dräper dråparen, så vilar ingen blodskuld på honom.

28 Ty i sin fristad skall en dråpare stanna kvar, till dess översteprästen dör; men efter översteprästens död må han vända tillbaka till den ort där han har sin besittning.

29 Och detta skall vara en rättsstadga för eder från släkte till släkte, var I än ären bosatta.

30 Om någon slår ihjäl en annan, skall man, efter vittnens utsago, dräpa dråparen; men en enda persons vittnesmål är icke nog för att man skall kunna döma någon till döden.

31 I skolen icke taga lösen för en dråpares liv, om han är skyldig till döden, utan han skall straffas med döden.

32 Ej heller skolen I taga lösen för att den som har flytt till en fristad skall före prästens död få vända tillbaka och bo i landet.

33 I skolen icke ohelga det land där I ären; genom blod ohelgas landet, och försoning kan icke bringas för landet för det blod som har blivit utgjutet däri, annat än genom dens blod, som har utgjutit det.

34 I skolen icke orena landet där I bon, det i vars mitt jag har min boning, ty jag, HERREN, har min boning mitt ibland Israels barn.

1 耶和华在耶利哥对面， 约旦河边的摩押平原， 对摩西说：

2 "你要吩咐以色列人， 叫他们从所得为业的地中， 把一些城给利未人居住， 也把这些城周围的郊区给利未人。

3 这些城要归他们居住， 城的郊区可以牧放他们的牛羊和一切牲畜， 也可以存放他们的财物。

4 "你们给利未人的城郊， 要从城墙起， 周围向外量四百五十公尺。

5 你们又要从城外， 向东面量九百公尺， 向南面量九百公尺， 向西面量九百公尺， 向北面量九百公尺， 城在中间； 这要归给他们作城外的郊区。

6 你们分给利未人的城， 其中要有六座避难城， 让误杀人的可以逃到那里去， 此外还要给他们四十二座城。

7 这样， 你们所要给利未人的城， 共为四十八座， 连城带城郊都要给他们。

8 从以色列人所得的地业中， 你们要把一些城给利未人， 人多的就要多给， 人少的就要少给； 每个支派要照着自己承受的产业， 把城分给利未人。"

9 耶和华对摩西说：

10 "你要吩咐以色列人说： ‘你们过约旦河， 进到迦南地的时候，

11 就要选择几座城， 给你们作避难城， 让误杀人的， 就是无心杀死人的， 可以逃到那里。

12 它们可以作你们逃避报仇者的避难城， 使误杀人的不至于死， 直到他站在会众面前受审判。

13 你们指定的城， 要给你们作六座避难城。

14 在约旦河东面， 你们要分出三座城； 在迦南地， 你们也要分出三座城， 都要作避难城。

15 这六座城要给以色列人和外族人， 以及他们中间居住的人作避难城， 使无心杀人的人， 都可以逃到那里去。

16 "‘如果人用铁器打人， 以致把人打死， 他就是故意杀人的； 故意杀人的必被处死。

17 如果人手里拿着可以打死人的石头打人， 以致把人打死， 他就是故意杀人的； 故意杀人的必被处死。

18 如果人手里拿着可以打死人的木器打人， 以致把人打死， 他就是故意杀人的； 故意杀人的必被处死。

19 报血仇的， 要亲自把那故意杀人的杀死； 一遇见他， 就可以杀死他。

20 如果人因怀恨把人推倒， 或是埋伏着向人扔东西， 以致把人打死；

21 或者因仇恨用手打人， 以致把人打死； 那打人的， 必被处死， 因为他是故意杀人的； 报血仇的一遇见凶手， 就可以杀死他。

22 "‘但是， 如果人没有仇恨， 忽然把人推倒， 或是无意向人投掷什么器皿，

23 或是因为没有看见， 用任何可以打死人的石头， 扔在人身上， 以致把人打死， 他本来与他无仇， 也无意害他；

24 这样， 会众就要照着典章， 在打死人的和报血仇的人中间施行裁判。

25 会众要把误杀人的， 从报血仇的人手中救出来； 他要住在城中， 直到受膏的大祭司死了。

26 但误杀人的， 若是出了他逃进的避难城的境界，

27 报血仇的在避难城境外遇着他， 把他杀了， 报血仇的就没有犯流人血的罪。

28 因为那误杀人的应该住在避难城中， 直到大祭司死了； 大祭司死了以后， 那误杀人的才可以回到他自己地业去。

29 "‘这在你们一切居住的地方， 要作你们世世代代的律例典章。

30 杀人的， 要凭着几个见证人的口供， 才可以把他处死； 如果只有一个见证人， 就不能指证把人处死。

31 犯了死罪， 故意杀人的， 你们不可收取赎价代他赎命， 因为他必被处死。

32 逃到避难城的人， 你们也不可收取他的赎价， 使他在大祭司未死以前回到本地居住。

33 这样， 你们就没有玷污你们居住的地， 因为血能玷污地； 在地上如果有流人血的， 除非流那故意杀人者的血， 那地的血就不能得赎。

34 你们不可玷污你所住的地， 就是我居住的地， 因为我耶和华是居住在以色列人中间的。’"