1 Bättre är ett torrt brödstycke med ro än ett hus fullt av högtidsmat med kiv.
2 En förståndig tjänare får råda över en vanartig son, och bland bröderna får han skifta arv.
3 Degeln prövar silver och smältugnen guld, så prövar HERREN hjärtan.
4 En ond människa aktar på ondskefulla läppar, falskheten lyssnar till fördärvliga tungor.
5 Den som bespottar den fattige smädar hans skapare; den som gläder sig åt andras ofärd bliver icke ostraffad.
6 De gamlas krona äro barnbarn, och barnens ära äro deras fäder.
7 Stortaliga läppar hövas icke dåren, mycket mindre lögnaktiga läppar en furste.
8 En gåva är en lyckosten i dens ögon, som ger den; vart den än kommer bereder den framgång.
9 Den som skyler vad som är brutet, han vill främja kärlek, men den som river upp gammalt, han gör vänner oense.
10 En förebråelse verkar mer på den förståndige än hundra slag på dåren.
11 Upprorsmakaren vill allenast vad ont är, men en budbärare utan förbarmande skall sändas mot honom.
12 Bättre är att möta en björninna från vilken man har tagit ungarna, än att möta en dåre i hans oförnuft.
13 Den som vedergäller gott med ont, från hans hus skall olyckan icke vika.
14 Att begynna träta är att släppa ett vattenflöde löst; håll därför inne, förrän kivet har brutit ut.
15 Den som friar den skyldige och den som fäller den oskyldige, de äro båda en styggelse för HERREN.
16 Vartill gagna väl penningar i dårens hand? Han kunde köpa sig vishet, men han saknar förstånd.
17 En väns kärlek består alltid. och en broder födes till hjälp i nöden.
18 En människa utan förstånd är den som giver handslag, den som går i borgen för sin nästa.
19 Den som älskar split, han älskar överträdelse; Men som bygger sin dörr hög, han far efter fall.
20 Den som har ett vrångt hjärta vinner ingen framgång, och den som har en förvänd tunga, han faller i olycka.
21 Den som har fött en dåraktig son får bedrövelse av honom, en dåres fader har ingen glädje.
22 Ett glatt hjärta är en god läkedom, men ett brutet mod tager märgen ur benen.
23 Den ogudaktige tager gärna skänker i lönndom, för att han skall vränga rättens vägar.
24 Den förståndige har sin blick på visheten, men dårens ögon äro vid jordens ända.
25 En dåraktig son är sin faders grämelse och en bitter sorg för henne som har fött honom.
26 Att pliktfälla jämväl den rättfärdige är icke tillbörligt; att slå ädla män strider mot rättvisan.
27 Den som har vett, han spar sina ord; och lugn till sinnes är en man med förstånd.
28 Om den oförnuftige tege, så aktades också han för vis; den som tillsluter sina läppar är förståndig.
1 平静相安地吃一块干饼， 胜过筵席满屋， 吵闹相争。
2 明慧的仆人， 必管辖主人贻羞的儿子； 又可以在众儿子中同分产业。
3 用锅炼银， 用炉炼金； 唯有耶和华锻炼人心。
4 作恶的人留心听邪恶的话； 说谎的人侧耳听攻击人的话。
5 嘲笑穷人的就是辱骂造他的主； 幸灾乐祸的必难免受惩罚。
6 儿孙是老人的冠冕， 父亲是儿女的荣耀。
7 愚顽人说佳美的话是不相称的， 何况尊贵的人说虚谎的话呢！
8 在馈送的人看来， 贿赂有如灵符（"灵符"原文作"恩惠宝石"）； 无论他到哪里， 都必顺利。
9 遮掩别人过犯的， 得到人的喜爱； 屡次提起别人过错的， 离间亲密的朋友。
10 对聪明人说一句责备的话， 胜过责打愚昧人一百下。
11 悖逆的人只求恶事， 必有残忍的使者奉派去对付他。
12 宁愿遇见失掉幼子的母熊， 也不愿遇见正在行愚妄事的愚昧人。
13 以恶报善的， 灾祸必不离开他的家。
14 纷争的开始， 如同决堤的水； 所以在争执发生以前， 就要制止。
15 宣判恶人为义， 裁定义人有罪， 二者都是耶和华所厌恶的。
16 愚昧人既是无知， 为什么手里拿着价银要买智慧呢？
17 朋友常显爱心， 兄弟为患难而生。
18 为邻舍击掌作保证人的， 是无知的人。
19 喜爱争竞的就是喜爱过犯； 把家门建高的自取灭亡。
20 心存欺诈的得不着益处； 舌头搬弄是非的必陷在祸患中。
21 生下愚昧的儿子， 使父亲忧愁； 愚顽人的父亲毫无喜乐。
22 心里喜乐就是良药； 心灵忧郁使骨头枯干。
23 恶人暗中（"暗中"原文作"从怀里"）接受贿赂， 为要歪曲公正。
24 聪明人面前有智慧， 愚昧人却眼望地极。
25 愚昧的儿子使父亲愁烦， 使母亲痛苦。
26 惩罚义人， 已是不当； 击打正直的官长， 更是不妥。
27 有知识的约束自己的言语； 聪明人心平气和。
28 愚妄人默不作声， 也算是智慧； 闭口不言， 也算是聪明。