1 Paulus, Jesu Kristi tjänare, kallad till apostel, avskild till att förkunna Guds evangelium,
2 vilket Gud redan förut genom sina profeter hade i heliga skrifter utlovat,
3 evangelium om hans Son, vilken såsom människa i köttet är född av Davids säd
4 och såsom helig andevarelse är med kraft bevisad vara Guds Son, allt ifrån uppståndelsen från de döda, ja, evangelium om Jesus Kristus, vår Herre,
5 genom vilken vi hava fått nåd och apostlaämbete för att, hans namn till ära, upprätta trons lydnad bland alla hednafolk,
6 bland vilka jämväl I ären, I som ären kallade och Jesu Kristi egna --
7 jag, Paulus, hälsar alla Guds älskade som bo i Rom, dem som äro kallade och heliga. Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.
8 Först och främst tackar jag min Gud genom Jesus Kristus för eder alla, därför att man i hela världen talar om eder tro.
9 Ty Gud, som jag i min ande tjänar såsom förkunnare av evangelium om hans Son, han är mitt vittne, han vet huru oavlåtligt jag tänker på eder
10 och i mina böner alltid beder att jag dock nu omsider må få ett gynnsamt tillfälle att komma till eder, om Gud så vill.
11 Ty jag längtar efter att se eder, för att jag må kunna meddela eder någon andlig nådegåva till att styrka eder;
12 jag menar: för att jag i eder krets må tillsammans med eder få hämta hugnad ur vår gemensamma tro, eder och min.
13 Jag vill säga eder, mina bröder, att jag ofta har haft i sinnet att komma till eder, för att också bland eder få skörda någon frukt, såsom bland övriga hednafolk; dock har jag allt hittills blivit hindrad.
14 Både mot greker och mot andra folk, både mot visa och mot ovisa har jag förpliktelser.
15 Därför är jag villig att förkunna evangelium också för eder som bon i Rom.
16 Ty jag blyges icke för evangelium; ty det är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror, först och främst för juden, så ock för greken.
17 Rättfärdighet från Gud uppenbaras nämligen däri, av tro till tro; så är ock skrivet: »Den rättfärdige skall leva av tro.»
18 Ty Guds vrede uppenbarar sig från himmelen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycka sanningen.
19 Vad man kan känna om Gud är nämligen uppenbart bland dem; Gud har ju uppenbarat det för dem.
20 Ty hans osynliga väsen, hans eviga makt och gudomshärlighet hava ända ifrån världens skapelse varit synliga, i det att de kunna förstås genom hans verk. Så äro de då utan ursäkt.
21 Ty fastän de hade lärt känna Gud, prisade och tackade de honom dock icke såsom Gud, utan förföllo till fåfängliga tankar; och så blevo deras oförståndiga hjärtan förmörkade.
22 När de berömde sig av att vara visa, blevo de dårar
23 och bytte bort den oförgänglige Gudens härlighet mot beläten, som voro avbilder av förgängliga människor, ja ock av fåglar och fyrfotadjur och krälande djur.
24 Därför prisgav Gud dem i deras hjärtans begärelser åt orenhet, så att de med varandra skändade sina kroppar.
25 De hade ju bytt bort Guds sanning mot lögn och tagit sig för att dyrka och tjäna det skapade framför Skaparen, honom som är högtlovad i evighet, amen.
26 Fördenskull gav Gud dem till pris åt skamliga lustar: deras kvinnor utbytte det naturliga umgänget mot ett onaturligt;
27 sammalunda övergåvo ock männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes i lusta till varandra och bedrevo styggelse, man med man. Så fingo de på sig själva uppbära sin villas tillbörliga lön.
28 Och eftersom de icke hade aktat det något värt att taga vara på sin kunskap om Gud, gav Gud dem till pris åt ett ovärdigt sinnelag, till att bedriva otillbörliga ting.
29 Så hava de blivit uppfyllda av allt slags orättfärdighet, ondska, girighet, elakhet; de äro fulla av avund, mordlust, trätlystnad, svek, vrångsinthet;
30 de äro örontasslare, förtalare, styggelser för Gud, våldsverkare, övermodiga, stortaliga, illfundiga, olydiga mot sina föräldrar,
31 oförståndiga, trolösa, utan kärlek till sina egna, utan barmhärtighet mot andra.
32 Och fastän de väl veta vad Gud har stadgat såsom rätt, att nämligen de som handla så förtjäna döden, är det dem icke nog att själva så göra, de giva ock sitt bifall åt andra som handla likaså.
1 基督耶稣的仆人保罗， 蒙召作使徒， 奉派传 神的福音。
2 这福音是 神借着众先知在圣经上预先所应许的，
3 就是论到他的儿子我们的主耶稣基督： 按肉身说， 他是从大卫的后裔生的；
4 按圣洁的灵说， 因为从死人中复活， 显明他是大有能力的、 神的儿子（"显明他是大有能力的、 神的儿子"或译： "以大能显明他是 神的儿子"）。
5 我们从他领受了恩典和使徒的职分， 在万族中使人因他的名相信而顺服，
6 其中也有你们这蒙耶稣基督所召的人。
7 我写信给各位住在罗马， 为 神所爱， 蒙召作圣徒的人。愿恩惠平安从我们的父 神和主耶稣基督临到你们。
8 首先， 我靠着耶稣基督， 为你们大家感谢我的 神， 因为你们的信心传遍天下。
9 我在传扬他儿子福音的事上， 用心灵事奉的 神， 可以作证我是怎样不断地记念你们，
10 常常在祷告中恳切祈求， 也许我可以照着他的旨意， 终于能够顺利地到你们那里去。
11 因为我很想见你们， 好把一些属灵的恩赐分给你们， 使你们可以坚定；
12 也使我在你们中间， 借着你我彼此的信心， 大家一同得到安慰。
13 弟兄们， 我不愿意你们不知道， 我好几次预先定好了要到你们那里去， 为了要在你们中间也得一些果子， 像在其他的民族中间一样， 可是直到现在还有阻碍。
14 无论是希腊人或是未开化的人， 聪明的人或是愚笨的人， 我都欠他们的债。
15 所以， 对我来说， 我随时都愿意把福音也传给你们在罗马的人。
16 我不以福音为耻； 这福音是 神的大能， 要救所有相信的， 先是犹太人， 后是希腊人。
17 神的义就是借着这福音显明出来， 本于信而归于信， 正如经上所记： "义人必因信得生。"
18 神的震怒， 从天上向所有不虔不义的人显露出来， 就是向那些以不义压制真理的人显露出来。
19 神的事情， 人所能知道的， 在他们里面原是明显的， 因为 神已经向他们显明了。
20 其实自从创世以来， 神那看不见的事， 就如他永恒的大能和神性， 都是看得见的， 就是从他所造的万物中可以领悟， 叫人没有办法推诿。
21 因为他们虽然知道 神， 却不尊他为 神， 也不感谢他， 反而心思变为虚妄， 愚顽的心就迷糊了。
22 他们自以为是聪明的， 却成了愚蠢的。
23 他们用必朽坏的人、飞禽、走兽和昆虫的形象， 取代了永不朽坏的 神的荣耀。
24 因此， 神就任凭他们顺着心中的私欲去作污秽的事， 以致羞辱自己的身体。
25 他们用虚谎取代了 神的真理， 敬拜事奉受造之物， 却不敬拜事奉造物的主。他是永远可称颂的， 阿们。
26 因此， 神就任凭他们放纵可耻的情欲： 他们的女人把原来的性的功能， 变成违反自然的功能；
27 同样地， 男人也舍弃了女人原来的性功能， 彼此欲火攻心， 男人与男人作出可耻的事。他们这样妄为， 就在自己身上受到应该受的报应。
28 他们既然故意不认识 神， 神就任凭他们存着败坏的心， 去作那些不正当的事。
29 这些人充满了各样的不义、邪恶、贪心、阴险； 满怀嫉妒、凶杀、好斗、欺诈、幸灾乐祸； 又是好说谗言的、
30 毁谤人的、憎恨 神的、凌辱人的、傲慢的、自夸的、制造恶事的、忤逆父母的、
31 冥顽不灵的、不守信用的、冷酷无情的、没有恻隐之心的。
32 他们虽然明明知道行这些事的人， 神判定他们是该死的， 然而他们不单自己去行， 也喜欢别人去行。