1 Så frågar jag nu: Har då Gud förskjutit sitt folk? Bort det! Jag är ju själv en israelit, av Abrahams säd och av Benjamins stam.

2 Gud har icke förskjutit sitt folk, som redan förut hade blivit känt av honom. Eller veten I icke vad skriften säger, där den talar om Elias, huru denne inför Gud träder upp mot Israel med dessa ord:

3 »Herre, de hava dräpt dina profeter och rivit ned dina altaren; jag allena är kvar, och de stå efter mitt liv»?

4 Och vad får han då för svar av Gud? »Jag har låtit bliva kvar åt mig sju tusen män, som icke hava böjt knä för Baal.»

5 Likaså finnes ock, i den tid som nu är, en kvarleva, i kraft av en utkorelse som har skett av nåd.

6 Men har den skett av nåd, så har den icke skett på grund av gärningar; annars vore nåd icke mer nåd.

7 Huru är det alltså? Vad Israel står efter, det har det icke fått; allenast de utvalda hava fått det, medan de andra hava blivit förstockade.

8 Så är ju skrivet: »Gud har givit dem en sömnaktighetens ande, ögon som de icke kunna se med och öron som de icke kunna höra med; så är det ännu i dag.»

9 Och David säger: »Må deras bord bliva dem till en snara, så att de bliva fångade; må det bliva dem till ett giller, så att de få sin vedergällning.

10 Må deras ögon förmörkas, så att de icke se; böj deras rygg alltid.»

11 Så frågar jag nu: Var det då för att de skulle komma på fall som de stapplade? Bort det! Men genom deras fall har frälsningen kommit till hedningarna, för att de själva skola »uppväckas till avund».

12 Och har nu redan deras fall varit till rikedom för världen, och har deras fåtalighet varit till rikedom för hedningarna, huru mycket mer skall icke deras fulltalighet så bliva!

13 Men till eder, I som ären av hednisk börd, säger jag: Eftersom jag nu är en hedningarnas apostel, håller jag mitt ämbete högt --

14 om jag till äventyrs så skulle kunna »uppväcka avund» hos dem som äro mitt kött och blod och frälsa några bland dem.

15 Ty om redan deras förkastelse hade med sig världens försoning, vad skall då deras upptagande hava med sig, om icke liv från de döda?

16 Om förstlingsbrödet är heligt, så är ock hela degen helig; och om roten är helig, så äro ock grenarna heliga.

17 Men om nu några av grenarna hava brutits bort, och du, som är av ett vilt olivträd, har blivit inympad bland grenarna och med dem har fått delaktighet i det äkta olivträdets saftrika rot,

18 så må du icke därför förhäva dig över grenarna. Nej, om du skulle vilja förhäva dig, så besinna att det icke är du som bär roten, utan att roten bär dig.

19 Nu säger du kanhända: »Det var för att jag skulle bliva inympad som en del grenar brötos bort.»

20 Visserligen. För sin otros skull blevo de bortbrutna, och du får vara kvar genom din tro. Hav då inga högmodiga tankar, utan lev i fruktan.

21 Ty har Gud icke skonat de naturliga grenarna, så skall han icke heller skona dig.

22 Se alltså här Guds godhet och stränghet: Guds stränghet mot dem som föllo och hans godhet mot dig, om du nämligen håller dig fast vid hans godhet; annars bliver också du borthuggen.

23 Men jämväl de andra skola bliva inympade, om de icke hålla fast vid sin otro; Gud är ju mäktig att åter inympa dem.

24 Ty om du har blivit borthuggen från ditt av naturen vilda olivträd och mot naturen inympats i ett ädelt olivträd, huru mycket snarare skola då icke dessa kunna inympas i sitt eget äkta olivträd, det som de efter naturen tillhöra!

25 Ty för att I, mina bröder, icke skolen hålla eder själva för kloka, vill jag yppa för eder denna hemlighet: Förstockelse har drabbat en del av Israel och skall fortfara intill dess hedningarna i fulltalig skara hava kommit in;

26 och så skall hela Israel bliva frälst, såsom det är skrivet: »Från Sion skall förlossaren komma, han skall skaffa bort all ogudaktighet från Jakob.

27 Och när jag borttager deras synder, då skall detta vara det förbund, som jag gör med dem.»

28 Se vi nu på evangelium, så äro de hans ovänner, för eder skull; men se vi på utkorelsen, så äro de hans älskade, för fädernas skull.

29 Ty sina nådegåvor och sin kallelse kan Gud icke ångra.

30 Såsom I förut voren ohörsamma mot Gud, men nu genom dessas ohörsamhet haven fått barmhärtighet,

31 så hava nu ock dessa varit ohörsamma, för att de, genom den barmhärtighet som har vederfarits eder, också själva skola få barmhärtighet.

32 Ty Gud har givit dem alla till pris åt ohörsamhet, för att sedan förbarma sig över dem alla.

33 O, vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Huru outgrundliga äro icke hans domar, och huru outrannsakliga hans vägar!

34 Ty »vem har lärt känna Herrens sinne, eller vem har varit hans rådgivare?

35 Eller vem har först givit honom något, som han alltså bör betala igen?»

36 Av honom och genom honom och till honom är ju allting. Honom tillhör äran i evighet, amen.

1 那么我要说， 难道 神丢弃了他的子民吗？绝对没有！ 因为我自己也是以色列人， 是亚伯拉罕的后裔， 属于便雅悯支派的。

2 神并没有丢弃他预先知道的子民。难道你们不知道在经上以利亚的话是怎样说的吗？他向 神控诉以色列人：

3 "主啊， 他们杀了你的众先知， 拆毁了你的祭坛， 只剩下我一个人， 他们还在寻索我的性命。"

4 但 神怎样回答他呢？"我为自己留下了七千人， 是没有向巴力屈膝的。"

5 因此， 现在也是这样， 按着恩典的拣选， 还有剩下的余数。

6 既然是靠着恩典， 就不再是由于行为了； 不然的话， 恩典就不再是恩典了。

7 那又怎么样呢？以色列人恳切寻找的， 他们没有得到， 蒙拣选的人倒得着了。其余的人都成了顽固的，

8 正如经上所记： " 神给了他们麻木的灵， 有眼睛却看不见， 有耳朵却听不到， 直到今日。"

9 大卫也说： "愿他们的筵席成为他们的网罗、陷阱、绊脚石和报应；

10 愿他们的眼睛昏暗， 不能看见； 愿他们的背脊常常弯曲。"

11 那么我要说， 他们失足是要倒下去吗？绝对不是！ 反而因为他们的过犯， 救恩就临到外族人， 为了要激起他们奋发。

12 既然他们的过犯可以使世人富足， 他们的失败可以使外族人富足， 何况他们的丰盛呢？

13 我现在对你们外族人说话， 因为我是外族人的使徒， 所以尊重我的职分，

14 这样也许可以激起我骨肉之亲奋发， 使他们中间有一些人得救。

15 如果他们被舍弃， 世人就可以与 神复和； 他们蒙接纳， 不就等于从死人中复活吗？

16 如果首先献上的生面是圣的， 整团面也是圣的； 如果树根是圣的， 树枝也是圣的。

17 如果把几根树枝折下来， 让你这野橄榄可以接上去， 一同分享那橄榄树根的汁浆，

18 你就不可向那些树枝夸口。你若要夸口， 就应当想想： 不是你支持着树根， 而是树根支持着你。

19 那么你会说， 那些树枝被折下来， 就是要把我接上去。

20 不错， 他们因为不信而被折下来， 你因着信才站立得住。只是不可心高气傲， 倒要存畏惧的心。

21 神既然不顾惜那本来的树枝， 也不会顾惜你。

22 所以要留意 神的恩慈和严厉： 对跌倒的人， 他是严厉的； 对你， 只要你继续在他的恩慈里， 他是恩慈的； 不然的话， 你也会被砍下来。

23 至于他们， 如果不是继续不信， 他们仍然会被接上去， 因为 神能够把他们再接上去。

24 你这从野生的橄榄树上砍下来的， 尚且可以不自然地接在栽种的橄榄树上， 那些本来就有的树枝， 不是更能够接在原来的橄榄树上吗？

25 弟兄们， 我不愿意你们对这奥秘一无所知， 免得你们自以为聪明。这奥秘就是以色列人当中有一部分是硬心的， 直到外族人的全数满了；

26 这样， 全以色列都要得救， 如经上所记： "拯救者必从锡安出来， 除掉雅各家的不敬虔的心；

27 我除去他们罪恶的时候， 就与他们立这样的约。"

28 就福音来说， 因你们的缘故， 他们是仇敌； 就拣选来说， 因祖宗的缘故， 他们是蒙爱的。

29 因为 神的恩赏和呼召是决不会反悔的。

30 正如你们从前不顺服 神， 现在却因着他们的不顺服， 你们倒蒙了怜悯；

31 照样， 他们因着你们所蒙的怜悯， 现在也不顺服， 使他们现在也可以蒙怜悯。

32 因为 神把所有的人都圈在不顺服之中， 为了要怜悯所有的人。

33 神的丰富、智慧和知识， 是多么高深啊！ 他的判断是多么难测， 他的道路是多么难寻！

34 "谁知道主的心意， 谁作过他的参谋？"

35 "谁先给了他， 以致他要偿还呢？"

36 因为万有都是本于他， 倚靠他， 归于他。愿荣耀归给他， 直到永远。阿们。