1 Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger icke -- därom bär mitt samvete mig vittnesbörd i den helige Ande --
2 när jag säger att jag har stor bedrövelse och oavlåtligt kval i mitt hjärta.
3 Ja, jag skulle önska att jag själv vore förbannad och bortkastad från Kristus, om detta kunde gagna mina bröder, mina fränder efter köttet.
4 De äro ju israeliter, dem tillhöra barnaskapet och härligheten och förbunden och lagstiftningen och tempeltjänsten och löftena.
5 Dem tillhöra ock fäderna, och från dem är Kristus kommen efter köttet, han som är över allting, Gud, högtlovad i evighet, amen.
6 Detta säger jag icke som om Guds löftesord skulle hava blivit om intet. Ty »Israel», det är icke detsamma som alla de som härstamma från Israel.
7 Ej heller äro de alla »barn», därför att de äro Abrahams säd. Nej, det heter: »Genom Isak är det som säd skall uppkallas efter dig.»
8 Detta vill säga: Icke de äro Guds barn, som äro barn efter köttet, men de som äro barn efter löftet, de räknas för säd.
9 Ty ett löftesord var det ordet: »Vid denna tid skall jag komma tillbaka, och då skall Sara hava en son.»
10 Än mer: så skedde ock, när Rebecka genom en och samme man, nämligen vår fader Isak, blev moder till sina barn.
11 Ty förrän dessa voro födda, och innan de ännu hade gjort vare sig gott eller ont, blev det ordet henne sagt -- för att Guds utkorelse-rådslut skulle bliva beståndande, varvid det icke skulle bero på någons gärningar, utan på honom som kallar --
12 det ordet: »Den äldre skall tjäna den yngre.»
13 Så är ock skrivet: »Jakob älskade jag, men Esau hatade jag.»
14 Vad skola vi då säga? Kan väl orättfärdighet finnas hos Gud? Bort det!
15 Han säger ju till Moses: »Jag skall vara barmhärtig mot den jag vill vara barmhärtig emot, och jag skall förbarma mig över den jag vill förbarma mig över.»
16 Alltså beror det icke på någon människas vilja eller strävan, utan på Guds barmhärtighet.
17 Ty skriften säger till Farao: »Just därtill har jag låtit dig uppstå, att jag skall visa min makt på dig, och att mitt namn skall varda förkunnat på hela jorden.»
18 Alltså är han barmhärtig mot vem han vill, och vem han vill förhärdar han.
19 Nu torde du säga till mig: »Vad har han då att förebrå oss? Kan väl någon stå emot hans vilja?»
20 O människa, vem är då du, som vill träta med Gud? Icke skall verket säga till sin mästare: »Varför gjorde du mig så?»
21 Har icke krukmakaren den makten över leret, att han av samma lerklump kan göra ett kärl till hedersamt bruk, ett annat till mindre hedersamt?
22 Men om nu Gud, när han ville visa sin vrede och uppenbara sin makt, likväl i stor långmodighet hade fördrag med »vredens kärl», som voro färdiga till fördärv, vad har du då att säga?
23 Och om han gjorde detta för att tillika få uppenbara sin härlighets rikedom på »barmhärtighetens kärl», som han förut hade berett till härlighet?
24 Och till att vara sådana har han ock kallat oss, icke allenast dem som äro av judisk börd, utan jämväl dem som äro av hednisk.
25 Så säger han ock hos Oseas: »Det folk som icke var mitt folk, det skall jag kalla 'mitt folk', och henne som jag icke älskade skall jag kalla 'min älskade'.
26 Och det skall ske att på den ort där det sades till dem: 'I ären icke mitt folk', där skola de kallas 'den levande Gudens barn'.»
27 Men Esaias utropar om Israel: »Om än Israels barn vore till antalet såsom sanden i havet, så skall dock allenast en kvarleva bliva frälst.
28 Ty dom skall Herren hålla på jorden, en slutdom, som avgör saken med hast.»
29 Och det är såsom redan Esaias har sagt: »Om Herren Sebaot icke hade lämnat en avkomma kvar åt oss, då vore vi såsom Sodom, vi vore Gomorra lika.»
30 Vad skola vi då säga? Jo, att hedningarna, som icke foro efter rättfärdighet, hava vunnit rättfärdighet, nämligen den rättfärdighet som kommer av tro,
31 under det att Israel, som for efter en rättfärdighetslag, icke har kommit till någon sådan lag.
32 Varför? Därför att de icke sökte den på trons väg, utan såsom något som skulle vinnas på gärningarnas väg. De stötte sig mot stötestenen,
33 såsom det är skrivet: »Se, jag lägger i Sion en stötesten och en klippa som skall bliva dem till fall; men den som tror på den skall icke komma på skam.»
1 我在基督里说的是实话， 并没有撒谎， 因为我的良心在圣灵里一同为我作证；
2 我大大忧愁， 心里常常伤痛。
3 为我的同胞， 就是我骨肉之亲， 就算自己受咒诅， 与基督隔绝， 我也甘心。
4 他们是以色列人： 嗣子的名分、荣耀、众约、律法、敬拜的礼仪和各样的应许， 都是他们的。
5 蒙拣选的列祖也是他们的祖宗； 按肉身来说， 基督也是出自他们这一族。其实， 他是在万有之上， 永远受称颂的 神。阿们。
6 当然， 这不是说 神的话落了空， 因为出自以色列的， 不都是以色列人；
7 也不因为他们是亚伯拉罕的后裔， 就都成为他的儿女， 只有"以撒生的， 才可以称为你的后裔"，
8 这就是说， 肉身生的儿女并不是 神的儿女， 只有凭着应许生的儿女才算是后裔。
9 因为所应许的话是这样： "明年这个时候我要来， 撒拉必定生一个儿子。"
10 不但如此， 利百加也是这样： 既然从一个人， 就是从我们的祖宗以撒怀了孕，
11 双生子还没有生下来， 善恶也没有行出来（为要坚定 神拣选人的旨意，
12 不是由于行为， 而是由于那呼召者）， 神就对她说： "将来大的要服事小的。"
13 正如经上所记的： "我爱雅各， 却恶以扫。"
14 既是这样， 我们可以说什么呢？ 神不公平吗？绝对不会！
15 因为他对摩西说： "我要怜悯谁， 就怜悯谁； 我要恩待谁， 就恩待谁。"
16 这样看来， 既不是出于人意， 也不是由于人为， 只在于那怜悯人的 神。
17 经上有话对法老说： "我把你兴起来， 是要借着你显出我的大能， 并且使我的名传遍全地。"
18 这样看来， 他愿意怜悯谁就怜悯谁， 愿意谁刚硬就使谁刚硬。
19 这样， 你会对我说： "那么他为什么责怪人呢？有谁抗拒他的旨意呢？"
20 你这个人哪， 你是谁， 竟敢跟 神顶嘴呢？被造的怎么可以对造他的说： "你为什么把我做成这个样子呢？"
21 陶匠难道没有权用同一团的泥， 又做贵重的、又做卑贱的器皿吗？
22 如果 神有意要显明他的忿怒， 彰显他的大能， 而多多容忍那可怒、预备遭毁灭的器皿，
23 为了要使他丰盛的荣耀， 彰显在那蒙恩、早已预备要得荣耀的器皿上， 这又有什么不可呢？
24 这器皿就是我们这些不但从犹太人中， 也从外族人中蒙召的人。
25 就如 神在何西阿书上说的： "我要称那不是我子民的为我的子民， 那不蒙爱的为蒙爱的；
26 从前在什么地方对他们说： 你们不是我的子民， 将来就在那里称他们为永活 神的儿子。"
27 以赛亚指着以色列人大声说： "以色列子孙的数目虽然多如海沙， 得救的不过是剩下的余数；
28 因为主必在地上迅速而彻底地成就他的话。"
29 又如以赛亚早已说过的： "如果不是万军之主给我们存留后裔， 我们早就像所多玛和蛾摩拉一样了。"
30 既是这样， 我们还有什么可说的呢？那不追求义的外族人却得了义， 就是因信而得的义。
31 但以色列人追求律法的义（"律法的义"原文作"义的律法"）， 却达不到律法的要求。
32 这是什么缘故呢？因为他们不凭信心， 只靠行为。他们绊倒在那绊脚石上，
33 正如经上所记： "看哪， 我在锡安放了一块绊脚石， 是绊倒人的磐石； 信靠他的人， 必不致失望。"