1 På den tid då domarna regerade uppstod hungersnöd i landet. Då drog en man från Bet-Lehem i Juda åstad med sin hustru och sina båda söner för att bosätta sig i Moabs land under någon tid.
2 Mannen hette Elimelek, hans hustru Noomi, och hans båda söner Mahelon och Kiljon; och de voro efratiter, från Bet-Lehem i Juda. Så kommo de nu till Moabs land och vistades där.
3 Och Elimelek, Noomis man, dog; men hon levde kvar med sina båda söner.
4 Dessa skaffade sig moabitiska hustrur; den ena hette Orpa och den andra Rut.
5 Och sedan de hade bott där vid pass tio år, dogo också de båda, Mahelon och Kiljon; men kvinnan levde kvar efter sina båda söner och sin man.
6 Då stod hon upp med sina sonhustrur för att vända tillbaka från Moabs land; ty hon hade hört i Moabs land att HERREN hade sett till sitt folk och givit det bröd.
7 Så begav hon sig, jämte sina båda sonhustrur, från det ställe där hon hade vistats. Men när de nu gingo sin väg fram, för att komma tillbaka till Juda land,
8 sade Noomi till sina båda sonhustrur: »Vänden om och gå hem igen, var och en till sin moder.
9 HERREN bevise godhet mot eder, såsom I haven gjort mot de båda döda och mot mig. HERREN give eder att I mån finna ro, var i sin mans hus.» Därefter kysste hon dem. Men de brusto ut i gråt
10 och sade till henne: »Nej, vi vilja följa med dig tillbaka till ditt folk.»
11 Men Noomi svarade: »Vänden om, mina döttrar. Varför skullen I gå med mig? Kan väl jag ännu en gång få söner i mitt liv, vilka kunna bliva män åt eder?
12 Vänden om, mina döttrar, och gån hem, ty jag är nu för gammal att överlämna mig åt en man. Och om jag än kunde tänka: 'Jag har ännu hopp', ja, om jag ock redan i natt överlämnade mig åt en man och så verkligen födde söner,
13 icke skullen I därför vänta, till dess att de hade blivit fullvuxna, icke skullen I därför stänga eder inne och förbliva utan män? Bort det, mina döttrar! Jag känner redan bedrövelse nog för eder skull, eftersom HERRENS hand så har drabbat mig.»
14 Då brusto de åter ut i gråt. Och Orpa kysste sin svärmoder till avsked, men Rut höll sig alltjämt intill henne.
15 Då sade hon: »Se, din svägerska har vänt tillbaka till sitt folk och till sin gud; vänd ock du tillbaka och följ din svägerska.»
16 Men Rut svarade: »Sök icke intala mig att övergiva dig och vända tillbaka ifrån dig. Ty dit du går vill ock jag gå, och där du stannar vill ock jag stanna. Ditt folk är mitt folk, och din Gud är min Gud.
17 Där du dör vill ock jag dö, och där vill jag bliva begraven. HERREN straffe mig nu och framgent, om något annat än döden kommer att skilja mig från dig.»
18 Då hon nu såg att denna stod fast i sitt beslut att gå med henne, upphörde hon att tala därom med henne.
19 Så gingo de båda med varandra, till dess att de kommo till Bet-Lehem. Och när de kommo till Bet-Lehem, kom hela staden i rörelse för deras skull, och kvinnorna sade: »Detta är ju Noomi!»
20 Men hon sade till dem: »Kallen mig icke Noomi, utan kallen mig Mara, ty den Allsmäktige har låtit mycken bedrövelse komma över mig.
21 Rik drog jag härifrån, och tomhänt har HERREN låtit mig komma tillbaka. Varför kallen I mig då Noomi, när HERREN har vittnat emot mig, när den Allsmäktige har låtit det gå mig så illa?»
22 Så kom då Noomi tillbaka med sin sonhustru, moabitiskan Rut, i det hon vände tillbaka från Moabs land. Och de kommo till Bet-Lehem, när kornskörden begynte.
1 在士师统治期间， 国内发生了饥荒。有一个人带着妻子和两个儿子， 从犹大的伯利恒前往摩押地去， 寄居在那里。
2 这个人名叫以利米勒， 妻子名叫拿俄米， 两个儿子叫玛伦和基连， 都是犹大伯利恒的以法他人。他们到了摩押地， 就在那里住下来了。
3 后来拿俄米的丈夫以利米勒去世了， 留下她和两个儿子。
4 他们娶了摩押女子作妻子， 一个名叫俄耳巴， 一个名叫路得。他们在那里住了约有十年。
5 后来， 玛伦和基连二人也死了， 留下拿俄米， 既没有了两个儿子， 又没有了丈夫。
6 拿俄米还在摩押地的时候， 因为听说耶和华眷顾他的子民， 赐粮食给他们， 就带着两个媳妇动身从摩押地回来。
7 她离开居住的地方， 两个媳妇也随她出发， 要回到犹大地去。
8 拿俄米对两个媳妇说： "去吧， 你们还是各自回娘家吧。愿耶和华恩待你们， 像你们善待已死的人和我一样。
9 愿耶和华使你们各人有机会再嫁（"有机会再嫁"原文作"在丈夫家里"）， 找到归宿。"跟着亲吻她们， 她们就发声大哭，
10 说： "不， 我们一定要跟你一起回到你同胞那里去。"
11 拿俄米说： "我女儿啊， 你们回去吧， 为什么要跟我去呢？我肚子里还有儿子作你们的丈夫吗？
12 走吧， 我女儿啊， 你们回去吧， 因为我太老， 不能嫁人了， 就算我说我还有希望今天晚上有个丈夫， 又生儿子，
13 你们可以等到他们长大吗？你们可以为他们守节而不嫁人吗？不行， 我女儿啊， 我为你们非常难过， 因为耶和华伸手对付我。"
14 她们又放声大哭。俄耳巴就和婆婆吻别， 路得却舍不得离开拿俄米。
15 拿俄米说： "你看， 你嫂嫂已经回到她同胞和她的神那里去了。你也跟着嫂嫂回去吧。"
16 路得说： "请不要逼我离开你回去， 不跟从你。你到哪里去， 我也要到哪里去； 你在哪里过夜， 我也要在哪里过夜； 你的同胞就是我的同胞， 你的 神就是我的 神；
17 你死在哪里， 我也要死在哪里， 葬在哪里。除非死亡把你我分离； 如果我离开你， 愿耶和华加倍惩罚我。"
18 拿俄米看路得坚决要跟她走， 就不再多费唇舌了。
19 她们双双上路， 来到伯利恒。她们到达的时候， 全城都因她们的缘故骚动起来。妇女们说： "这是拿俄米吗？"
20 拿俄米对她们说： "不要叫我拿俄米， 叫我玛拉吧， 因为全能者使我吃尽了苦头。
21 我满满地出去， 耶和华却使我空空地回来， 你们为什么还叫我拿俄米呢？耶和华折磨我， 全能者加害于我。"
22 拿俄米就这样回来了。她媳妇摩押女子路得随着她从摩押地回来。她们到达伯利恒， 正是开始收割大麦的时候。