1 Men Noomi hade en frände på sin mans sida, en rik man av Elimeleks släkt, vid namn Boas.

2 Och moabitiskan Rut sade till Noomi: »Låt mig gå ut på åkern och plocka ax efter någon inför vilkens ögon jag finner nåd.» Hon svarade henne: »Ja, gå, min dotter.»

3 Då gick hon åstad och kom till en åker och plockade där ax efter skördemännen; och det hände sig så för henne att åkerstycket tillhörde Boas, som var av Elimeleks släkt.

4 Och Boas kom just då dit från Bet-Lehem; och han sade till skördemännen: »HERREN vare med eder.» De svarade honom: »HERREN välsigne dig.»

5 Och Boas frågade den bland tjänarna, som hade uppsikt över skördemännen: »Vem tillhör den unga kvinnan där?»

6 Tjänaren som hade uppsikt över skördemännen svarade och sade: »Det är en moabitisk kvinna, den kvinna som med Noomi har kommit hit från Moabs land.

7 Hon bad att hon skulle få plocka och hopsamla ax bland kärvarna, efter skördemännen; och så kom hon, och hon har hållit på allt sedan i morse ända till denna stund, utom att hon nyss har vilat något litet därinne.»

8 Då sade Boas till Rut: »Hör, min dotter: du skall icke gå bort och plocka ax på någon annan åker, ej heller gå härifrån, utan du skall hålla dig till mina tjänarinnor här.

9 Se efter, var skördemännen arbeta på åkern, och gå efter dem; jag har förbjudit mina tjänare att göra dig något för när. Och om du bliver törstig, så gå till kärlen och drick av det som mina tjänare hämta.»

10 Då föll hon ned på sitt ansikte och bugade sig mot jorden och sade till honom: »Varför har jag funnit sådan nåd för dina ögon, att du tager dig an mig, fastän jag är en främling?»

11 Boas svarade och sade till henne: »För mig har blivit berättat allt vad du har gjort mot din svärmoder efter din mans död, huru du har övergivit din fader och din moder och ditt fädernesland, och vandrat åstad till ett folk som du förut icke kände.

12 HERREN vedergälle dig för vad du har gjort; ja, må full lön tillfalla dig från HERREN, Israels Gud, till vilken du har kommit, för att finna tillflykt under hans vingar.»

13 Hon sade: »Så må jag då finna nåd för dina ögon, min herre; ty du har tröstat mig och talat vänligt med din tjänarinna, fastän jag icke är såsom någon av dina tjänarinnor.»

14 Och när måltidsstunden var inne, sade Boas till henne: »Kom hitfram och ät av brödet och doppa ditt brödstycke i vinet.» Då satte hon sig vid sidan av skördemännen; och han lade för henne rostade ax, och hon åt och blev mätt och fick därtill över.

15 Och när hon därefter stod upp för att plocka ax, bjöd Boas sina tjänare och sade: »Låten henne ock få plocka ax mellan kärvarna, och förfördelen henne icke.

16 Ja, I mån till och med draga ut strån ur knipporna åt henne och låta dem ligga, så att hon får plocka upp dem, och ingen må banna henne därför.»

17 Så plockade hon ax på åkern ända till aftonen; och när hon klappade ut det som hon hade plockat, var det vid pass en efa korn.

18 Och hon tog sin börda och gick in i staden, och hennes svärmoder fick se vad hon hade plockat. Därefter tog hon fram och gav henne vad hon hade fått över, sedan hon hade ätit sig mätt.

19 Då sade hennes svärmoder till henne: »Var har du i dag plockat ax, och var har du arbetat? Välsignad vare han som har tagit sig an dig!» Då berättade hon för sin svärmoder hos vem hon hade arbetat; hon sade: »Den man som jag i dag har arbetat hos heter Boas.»

20 Då sade Noomi till sin sonhustru: »Välsignad vare han av HERREN, därför att han icke har undandragit sig att bevisa godhet både mot de levande och mot de döda!» Och Noomi sade ytterligare till henne: »Den mannen är vår nära frände, en av våra bördemän.»

21 Moabitiskan Rut sade: »Han sade ock till mig: 'Håll dig till mina tjänare, ända till dess att de hava inbärgat hela min skörd.'»

22 Då sade Noomi till sin sonhustru Rut: »Ja, det är bäst, min dotter, att du går med hans tjänarinnor, så att man icke behandlar dig illa, såsom det kunde ske på en annan åker.»

23 Så höll hon sig då till Boas' tjänarinnor och plockade ax där, till dess både korn- och veteskörden voro avslutade. Men hon bodde hos sin svärmoder.

1 拿俄米的丈夫以利米勒有个同族的亲戚， 名叫波阿斯， 是个大财主。

2 摩押女子路得对拿俄米说： "让我到田里去， 我在谁的眼前蒙恩， 我就跟在谁的背后捡麦穗。"拿俄米说： "女儿啊， 你尽管去。"

3 路得就去了， 来到田里， 在收割的人背后捡麦穗。她恰巧来到以利米勒同族的人波阿斯那块田。

4 波阿斯刚好从伯利恒来， 对收割的人说： "愿耶和华与你们同在。"他们回答： "愿耶和华赐福与你。"

5 波阿斯问那监督收割的仆人： "那是谁家的姑娘呢？"

6 监督收割的仆人回答： "她是跟拿俄米从摩押地回来的摩押女子。

7 她说： ‘请让我捡一点麦穗吧。让我跟在收割的人背后， 在禾捆堆中捡些零碎的穗子。’于是她来了。除了在房子里休息了一会儿之外， 从早晨到现在一直都留在这里。"

8 波阿斯对路得说： "女儿啊， 听我说， 不要到别人田里去捡麦穗， 也不要离开这里， 要常常与我的女佣人在一起。

9 你看他们在哪块田里收割， 就跟着女佣人去。我不是已经吩咐仆人不可欺负你吗？假如你渴了， 就到水缸那里去， 喝仆人打来的水。"

10 路得就俯伏在地叩拜， 对他说： "我是个外族人， 为什么会在你眼前蒙恩， 蒙你关照呢？"

11 波阿斯回答她说： "自从你丈夫去世以后， 你对婆婆所行的， 和你怎样离开父母与出生之地， 来到素来不认识的人中间， 这一切我都知道得很清楚了。

12 愿耶和华照你所作的报答你； 你来投靠在耶和华以色列 神的翅膀下， 愿他充充足足酬报你。"

13 路得说： "主人啊， 但愿我在你眼前蒙恩， 虽然我连你的婢女都不是， 你还是安慰我， 对我这么好。"

14 到了吃饭的时候， 波阿斯对路得说： "你过来， 吃一点饼吧， 拿饼块蘸在醋里。"路得就在收割的人旁边坐下来。波阿斯把一些烘好的麦穗递给她， 她吃饱了， 还有剩下的。

15 她再起来去捡麦穗的时候， 波阿斯吩咐仆人说： "就算她在禾捆堆中捡麦穗， 也不可以辱骂她。

16 甚至要故意为她从禾捆中抽些出来， 留给她去捡， 千万不可责备她。"

17 路得就这样在田里捡麦穗， 直到傍晚。她把捡来的麦穗打了， 约有二十二公升大麦，

18 然后带回城里去。路得把捡来的麦子拿给婆婆看， 把吃剩的给了婆婆。

19 婆婆问她： "你今天在哪里捡麦穗？在哪里工作呢？愿那关照你的人蒙福。"路得就告诉婆婆她在谁那里工作， 说： "我今天在一个名叫波阿斯的人那里工作。"

20 拿俄米对媳妇说： "愿不断施慈爱给活人和死人的耶和华赐福给他。"拿俄米又对她说： "这个人是我们的亲人， 有买赎权的一位近亲。"

21 摩押女子路得说： "他还告诉我： ‘紧跟着我的仆人捡麦穗， 直到全部收割完毕。’"

22 拿俄米对媳妇路得说： "我女儿啊， 这样才好， 要与他的女佣人一起去， 免得在别人的田里遭受敌视。"

23 她就紧跟着波阿斯的女佣人捡麦穗， 直到大麦和小麦都收割好了。路得一直与婆婆住在一起。